10 i topp: Filmer 2017

Förra året hade jag en blåslampa i baken då det gällde att färdigställa min årsbästalista över 2016 års bästa filmer. En blåslampa i form av Shinypodden där jag var med och listade mina favoritfilmer från året som varit. När väl poddningen skulle spelas in gällde det ju att ha sett de filmer man ville se.

Den där blåslampan hade jag inte i år och det är nog en av anledningarna till att det hela har dragit ut på tiden. Fortfarande kände jag ju att jag ville se där filmerna som det pratades om. För ett tag sen tillkännagav jag ändå till slut på Twitter att jag var klar. Att jag hade dragit ett streck och nu hade sett de filmer jag ville se. Sen kunde jag ändå inte låta bli att fråga om nån verkligen brann för de filmer jag hade missat. Det var som att jag ändå inte riktigt ville vara klar. Efter de tips som kom in så bockade jag ytterligare två filmer – och det är jag glad för eftersom en av dessa tog sig in hela vägen på topp-10-listan.

Hur tyckte jag 2017 var som filmår rent generellt? Klart sämre än 2016 är min spontana känsla. Det har funnits många filmer som jag gillat men de där absoluta toppfilmerna har lyst med sin frånvaro. Jag har inte sett enda 5/5 från 2017! När jag går igenom filmerna från 2016 så hittar jag inte mindre än tre (!) 5/5-filmer. Kan det ha det göra att med att jag helt enkelt har sett färre filmer? Låt oss se. Sedda filmer från 2016: 83. Sedda från 2017: 79. Nej, ingen större skillnad.

En intressant sak jag dock noterar när jag nu går igenom mina olika betyg är att jag har gett betydligt fler 2017-filmer betyget 4/5. 22 st filmer från 2017 har fått 4/5 medan enbart 10 st 2016-filmer har fått det. Det är ju stor skillnad. Min teori är att 2017 nog är ett minst lika bra filmår t.o.m. för mig men att jag helt enkelt inte blivit berörd på det där speciella sättet man måste bli för att dela ut toppbetyget. Bredden finns ju helt klart för 2017 – ja, den är ju klart bättre än för 2016. Well, det beror ju på vad man värderar högst? Bredden eller topparna?

Dags att ge sig på listan som den här gången blir en topp-22-lista eftersom jag inleder med mina tolv bubblare. Håll till godo!

22. Kong: Skull Island – Förvånansvärt underhållande matinéäventyr med gigantisk Kong.
21. John Wick: Chapter Two – Bättre än ettan! Kvalitén på fajterna höjs ytterligare en nivå.
20. Spider-Man: Homecoming – Den klart mest underhållande MCU-filmen från förra året.
19. The Endless – En mystisk sf-rulle utan mysterium som snurrar runt i huvudet efter titten.
18. The Square – Inte bättre än Play men fylld med hjärngympa och förhöjda pinsamheter.
17. The Shape of Water – Ingen är bättre på att blanda magisk realism och sagor än del Toro.
16. God’s Own Country – Rörande och lerigt drama om en ung fårbonde som hittar sig själv.
15. Okja – Ok? Ja! Bong Joon-ho bjuder de vanliga tvära koreanska tonskiftena.
14. Molly’s Game – Dialogtung och spännande Aaron Sorkin-BOATS med bästa Jessica Chastain.
13. It Comes at Night – Oerhört tät och nervig skräckthriller som klår A Quiet Place.
12. Good Time – En natt i New York bjuder på en intensiv resa med oväntade vändningar.
11. The Florida Project – Sååå nära att ta sig in på topp-10 p.g.a. det magiska slutet.

10. Star Wars: The Last Jedi
Star Wars: The Last Jedi
Det här är den enda filmen på listan som jag har sett om. Vid omtitten hände det trevliga att jag uppskattade filmen mer än jag gjorde första gången, och då gillade jag ändå The Last Jedi när jag såg den på bio. Det som jag gillade (relationerna Rey-Luke och Rey-Ren, humorn, miljöerna, kaxigheten och viss mån respektlösheten mot tidigare filmer) gillade jag lika mycket andra gången. Det som kanske inte funkade (kasinoplaneten och Laura Dern) störde mig mindre, eller inte alls, andra gången. Den förtjänar därför en tiondeplats och kickar därmed ut The Florida Project från topp-10.

9. Brawl in Cell Block 99
Brawl in Cell Block 99

En årets stora överraskningar för mig. Jag hade tidigare hört talas om men inte sett regissören S. Craig Zahlers film Bone Tomahawk. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av filmen med den härligt exploitationklingande titeln Brawl in Cell Block 99. Det blev en härlig resa. Vince Vaughn är stenhård som fängelsekunden Bradley med nävar av stål och ett hjärta av guld (well, kanske inte av guld men ett hjärta har han definitivt). Jag ser redan fram emot Zahlers kommande film med den (återigen) härliga titeln Dragged Across Concrete, och Bone Tomahawk står på ska-se-listan.

8. Phantom Thread
Phantom Thread
Paul Thomas Anderson har länge varit en stor favorit. I konkurrens med Denis Villeneuve är han min favoritregissör. Just idag får jag säga att Villeneuve tagit över förstaplatsen efter en serie ruggigt starka filmer. PTA:s senaste film för Phantom Thread var Inherent Vice och den gillade jag inte alls. Nu tycker jag dock han är tillbaka i superform. Filmen skildrar en maktkamp/kärlekslek mellan klädskaparen Reynolds Woodcock (Daniel Day-Lewis i sin sista (?) film) och hans nya musa Alma (nykomlingen Vicki Krieps). Med i spelet finns även Reynolds granithårda syster, utmärkt spelad Lesley Manville. Det var en njutning att se filmen. Den är vacker, tar oväntade vändningar och är dessutom bitvis väldigt rolig. Välkommen tillbaka, PTA!

7. Mother!
Mother!
Det här var en av de filmer som jag såg allra sist. Ja, jag tror t.o.m. det var den sista jag såg innan jag satte samman min lista. Jag visste att folk hade pratat om den. Det skulle vara en sån där vattendelare och nåt man helt enkelt borde ha sett. Jag är jätteglad att jag såg den för jag gillade den nämligen väldigt mycket. Den är så speciell och udda att jag inte kunde låta bli att dras in i dess värld. Hur ska jag beskriva filmen? Ja, för mig känns det som en blandning av Polanskis Carnage, kanske en home invasion-skräckis, den outhärdliga Sauls son och nån av Roy Anderssons senare filmer. För mig var det jackpott. Det finns mycket att smälta. Jag har hört att det spekulerats i vad den egentligen handlar om. Vad är det den symboliserar? För mig var det uppenbart men det tar jag i min recension när jag väl skriver den.

6. Columbus
Columbus

Oj, det här var en sällsam film i regi av för mig okända och Seoul-födda Kogonada. Kanske är detta raka motsatsen mot Mother!. En film att vila i. En film att stilla betrakta. En film att inte bli rastlös över. Två för varandra okända personer spelade av John Cho och Haley Lu Richardson möts i Columbus, Indiana, och spenderar p.g.a. orsaker ett antal dagar tillsammans. Staden Columbus är precis som filmen en sällsam stad, fylld med modernistiska byggnader designade av bl a världsberömda (men för mig okända) finska arkitekter. Filmen är stiliserad, långsam, utstuderad och funkar perfekt för mig. Vad är det den lyckas med? Ja, att vara poetisk och fin utan att bli pretto.

5. Dunkirk
Dunkirk
Dunkirk blev en av årets bästa bioupplevelser. Filmen sågs i IMAX (Liemax) i Mall of Scandinavia i 2D. Just 2D:n tror jag var viktig. Att se denna intensiva rulle i 3D hade nog gjort mig yr i bollen. Som det var nu satt jag på helspänn i princip hela filmen utan att kunna andas. För att ta till en klyscha: det kändes som att jag var där! Ljudspåret är enormt. För mig flyter ljudspåret (filmens musikaliska score av Hans Zimmer menar jag då) ihop med resten av filmens alla andra ljud, från bomber, sirener och kulsprutor. Fotot av Hoyte Van Hoytema är så bra att det välförtjänt fick en Oscarsnominering. Slutligen så gav Tom Hardys sista glidflygande insats mig gåshud.

4. Blade Runner 2049
Blade Runner 2049

Om Dunkirk var en mäktig upplevelse att se på bio så var det kanske än maffigare att avnjuta Denis Villeneuves Blade Runner 2049. Att ta del av Roger Deakins makalösa foto av Dennis Gassners brandgula scenografi till tonerna av Hans Zimmers drönarscore i en biosalong är något utöver det vanliga. Ryan Gosling tyckte jag passade perfekt i rollen som blade runner och replikant i ett. Han har alltid haft ett robotaktig inslag i sitt skådespeleri. Harrison Ford är här bättre än i originalet. Men skådisarna i all ära, det som lyfter filmen det där lilla extra är dess scenografi, foto och ljudbild.

3. The Disaster Artist
The Disaster Artist

The Disaster Artist skulle visas under Stockholm Filmdagar och jag kände typ noll pepp. Det hela skulle ju bygga på The Room, de dåliga filmernas Citizen Kane. Jag har aldrig förstått nöjet med att se på usla filmer. Så dålig att den blir bra och underhållande? Nej. Så jag förstod liksom inte poängen med att göra en BOATS om skapandet av en usel film. Men jag tänkte att det kunde vara kul att faktiskt ha sett The Room bara för att. Så jag såg The Room och sen The Disaster Artist och det är jag väldigt glad för. Det var länge sen jag hade så här roligt i en biosalong. Ett tag var filmen faktiskt uppe och snuddade vid en femma. Jag skrattade läppen av mig. James Franco har fångat Tommy Wiseau perfekt. Så fort han öppnar munnen är det komiskt guld. En komedi som får mig att skratta på det här sättet och samtidigt har en hel del tänkvärda poänger ska premieras. Årets Toni Erdmann!

2. Logan
Logan

Logan var en film som sågs tidigt under året men den håller definitivt än. Den har inte släppt sitt grepp trots att jag inte sett om den. Logan är helt enkelt den bästa filmen med en superhjälte i huvudrollen som nånsin gjorts. För jag vet inte om jag vill kalla det för en superhjältefilm. Logan är sliten. Professor X är livsfarlig och gaggig. Världen är sliten och inga X-Men finns kvar. Men det finns hopp. Flickan Laura, strålande spelad av Dafne Keen, tillhör en ny generation x-människor. Filmen utvecklar sig till en rörande roadmovie där Laura, Logan och Xavier färdas mot sina egna och landets gränser. + blir x.

1. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
Då har vi anlänt till ettan! Och det kan ju bara bli en film. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri var för mig ett mer eller mindre perfekt exempel på en filmfilm. Den är välskriven, välgjord och välspelad. Efter fem minuter av filmen så ville jag att den aldrig skulle ta slut. Martin McDonagh visar sig vara en mästare på att blanda djup tragik med svart och skrattframkallande humor. Frances McDormand är en naturkraft och väl värd sin Oscar. Mitt i all film noir så kunde det ändå bränna till i hjärtat och plötsligt alldeles äkta. Jag tänker speciellt på filmens finaste scen då McDormands rollfigur blir förhörd av den sympatiske polischefen spelad av Woody Harrelson. Det var inte långt ifrån toppbetyget och därmed även en ny bloggheader. Men att vara etta på topp-10-listan över 2017 års filmer får räcka.

 

Filmer som återstår att se: Personal ShopperA Quiet PassionRawWonderstruckThe Meyerowitz Stories, Wind River och T2 Trainspotting. Och kanske några fler? Vilka saknas?

 

Vilka andra filmbloggare har fått till sin topplista över 2017 års bästa filmer? Låt mig veta om du har gjort din lista! Här är länkar till de jag har hittat:

Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Fripps filmrevyer
Filmfrommen
Viktor Fredriksson

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

12 Responses to 10 i topp: Filmer 2017

  1. Pingback: FILMÅRET 2017

  2. Sofia says:

    Nu blir jag nyfiken och kan inte riktigt hitta igen det i din text om Three Billboards — vad undanhöll den från en 5/5?

    Spännande med Mother! på listaplats, tycker mest jag hört åsikter som retat sig på den filmen. Och Phantom Thread? Mja… 🙂

    • Jojjenito says:

      Angående 3 Billboards så hade det med Sam Rockwells rollfigur Dillon att göra. Andra har stört sig på det också, att Dillon fick en oförtjänt upprättelse. Just det i sig kanske inte var mitt problem utan snarare att det gick lite väl snabbt och oförklarat. Skrev så här i min recension:

      ”Om jag ska klaga på nåt så är det att Sam Rockwells rollfigurs omvändelse gick lite väl snabbt. Slutet i sig var fint men jag tyckte inte Rockwells rasistfigurs resa förklarades fullt ut.”

      Jo, många har svårt för Mother!. Och det kan jag förstå. Den är ganska speciell.

  3. Intressant, och kul att ta sig an din topplista. Som du är inne på kan det saknas de riktiga toppfilmerna ett år, men finnas desto fler bra filmer rent generellt. Därför svårt att säga om ett år är bättre eller sämre. Det är ju sällan det kommer ett år med idel magplask 😉

    Nu till dina bubblare:

    22. Kong: Skull Island – Plats #81 hos mig. Inte alls tokig, god underhållning.
    21. John Wick: Chapter 2 – Håller med, klart bättre än ettan. #15 hos mig.
    20. Spider-Man: Homecoming – Inte min genre eller superhjäte. #113 hos mig (ouch).
    19. The Endless – Trevlig festivalfilm man tänker på i efterhand. #47 hos mig.
    18. The Square – Ej sett.
    17. The Shape of Water – Bättre än väntat, snygg och inte så tokig. #56 hos mig.
    16. God’s Own Country – Hoppade den på festivalen, lockade inte nämnvärt.
    15. Okja – Funkade inte riktigt för egen del, tyvärr. #107.
    14. Molly’s Game – #71 hos mig. Stabil film, men ganska osympatisk 😉
    13. It Comes at Night – Mycket tät som du är inne på. #7 hos mig.
    12. Good Time – Klart intensiv film som jag gillade. #32 hos mig.
    11. The Florida Project – Fin film, gillade den. Lite tunn handling. #29.

    Och så till topp 10:

    10. Star Wars: The Last Jedi – Aha, intressant. Endast sett den en gång, men var besviken så osäkert om jag skulle uppskatta den mer vid omtitt. Kanske en vacker dag, men gillade den inte som helhet och placerade sig som #98 hos mig.

    9. Brawl in Cell Block 99 – Trevlig film detta och med en skön Vince Vaughn. #20 hos mig, men kommer säkerligen ses om i framtiden och då kan den klättra.

    8. Phantom Thread – Bättre än väntat, och håller med om vändningarna. #70.

    7. Mother! – Den hade något helt klart (lite av Polanski och von Trier), men sista 30 minuterna eller så tappar den helt. Jennifer Lawrence är dock bra här. Plats #111 blev det.

    6. Columbus – Hoppades på denna, och arkitekturen funkar, men fångades aldrig som man behöver göra för att uppskatta en sån här film. #84.

    5. Dunkirk – Tror inte Nolan låter sina filmer visas i 3D, skönt att slippa det. Den film jag såg fram emot mest från året tror jag. Lite besviken, men ändå plats #4. En riktig film film. Sågs två gånger på riktig IMAX.

    4. Blade Runner 2049 – Förmodligen den film jag känner för att (och vill) se om mest från året. Snygg och har något, men drogs inte in som önskat. Fast det är lite som med originalet. Varje gång jag tänker tillbaka på den känns den bättre än när jag ser den 😉 #30 blev det till slut.

    3. The Disaster Artist – Ej sett, mycket tack vare att jag har lite svårt för James Franco. Dessutom gav mig inte trailern något sug efter att se den.

    2. Logan – #41 hos mig. En av de bättre superhjältefilmerna, helt klart. Skiljer sig från mängden och kan tänka mig se om.

    1. Three Billboards outside Ebbing, Missouri – Plats #8 hos mig, men kan definitivt plocka några placeringar vid omtitt. Som jag nämnt tidigare var festivalvisningen jag var på långt ifrån optimal med en hel del skratt från publiken filmen igenom. En film jag behöver se om, men gillade den helt klart.

    2 av 10 från min topp 10, inte illa 😉 Men det är uppenbart att man inte uppskattar alla filmer lika mycket, haha. Det är ju ok det med…

    • Jojjenito says:

      Oj, trevligt med långa kommentarer. 🙂 Frågan är bara långt jag ska svara tillbaka. 😉 Håller det lite kort.

      Aha, du tyckte Mother! tappade det under sista 30 minuterna. För mig var det tvärtom. Det blev hetsigt och alldeles galet och uppenbart att det var en surrealistisk film snarare än en vanligt berättad historia. Och jag gillade det.

      Tråkigt att inte Columbus funkade fullt för dig. Jag fann den väldigt fin.

      Nej, just det, du har helt rätt. Nolan vägrar ju 3D och kan tydligen få bestämma att det också. Mycket bra.

      Om du har plågat dig igenom The Room så är det i alla fall definitivt värt att se The Disaster Artist. Jag tyckte den var helt underbar (som synes på listplaceringen).

      Angående 3 BIllboards så var jag en av dem som skrattade under visningen! Sorry. 😉

  4. filmitch says:

    Jag säger som jag brukar min lista kommer när den kommer – tittar nästan bara på lättsmälta filmer f.ö därav har jag inte sett många av dina listfilmer som dock innehåller intressanta tips.

  5. Fiffi says:

    Vilken frejdig lista, kul läsning! Extra glad blev jag (såklart) åt att se Brawl in Cell Block 99 på listan, en film som verkligen förtjänar att creddas och plussas 🙂

    Mother! är en speciell film, jag förstår att den går hem rejält hos dom – dig – som förstår grejen, själv gjorde jag inte alls det. Jennifer Lawrence är inte den skarpaste skådespelarkniven i min låda om man säger så. Men intressant var den och den går sannolikt att analysera ner till nanoatomer. 😉

    • Jojjenito says:

      Frejdig lista, det låter bra. Brawl var verkligen en frisk fläkt för mig. Totalt överraskad och underhållen av den.

      Tyckte Lawrence med sitt något nollställda ansikte passade in just här. Hon är bra på att spela förvirrad tror jag.

      Just för mig var det inte så mycket att analysera faktiskt. Eller snarare, jag gjorde direkt en analys och sen tolkade jag allt jag såg med den analysen som utgångspunkt. 😉

  6. Henke says:

    Äntligen! Kul att se vad du har skakat fram…

    21. John Wick: Chapter Two
    – ok action för stunden, några snygga scener men svagare story och hantering av karaktärerna än ettan. Långt från topplistan för mig.

    20. Spider-Man: Homecoming
    – håller med om att den var den klart bästa från MCU förra året. Ingen listplats hos mig dock.

    19. The Endless
    – fantasieggande lågbudget sci-fi. Jag gillade den mer långt efter jag såg den. På min top 30

    17. The Shape of Water
    – årets mest överskattade film? Japp!

    14. Molly’s Game
    – jättebra och fick plats på min top 10. För högt?

    11. The Florida Project
    – min nummer 1 från 2017

    10. Star Wars: The Last Jedi
    – årets största besvikelse. Tyvärr. Tänkte se om den, startade filmen, men kände mig osugen. Jämför med A force awakens och Rogue One, de båda filmerna längtade jag efter att se om. Synd. Trodde på The last jedi…

    6. Columbus
    – fin liten film. På top 20 hos mig.

    5. Dunkirk
    – perfekt rent tekniskt men Nolan glömde en viktig sak, hjärtat. Lämnade mig ointresserad av vad som hände pojkarna på stranden, i båtarna och i luften. Sista scenerna filmens sämsta.

    4. Blade Runner 2049
    – årets bioupplevelse där ljud och bild var som explosioner i mitt sinne. Fantastisk uppföljare med tanke på att alla och jag också trodde att det inte gick att göra en uppföljare på Blade runner. Nummer två på min lista.

    2. Logan
    – min trea. Överraskande bra superhjältefilm. Gav oss barnförbjuden Wolverine, film noir och road trip. Perfektion.

    1. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
    – var länge min givna etta men alla topp 5 bytte placeringar under de sista 24 timmarna före jag publicerade min lista. Nu hamnade denna på plats 4. Mycket bra film dock.

    På frågan om vad jag värderar högst, bredden eller toppen? Toppen!

    • Henke says:

      Errata: som du påpekade igår när vi sågs har jag skrivit fel om favorit från MCU för 2017. Jag tänkte fel och glömde helt av att Thor: Ragnarrok kom ut 2017! Den rankar jag högre än Spide-Man: Homecoming. Jag tror att jag i huvudet jämförde Spidde med Guardians 2 och Black Panther. Och bland de tre filmerna är Spidde överlägsen. 🙂

    • Jojjenito says:

      Molly’s Game för högt hos dig? Nej, den var ganska nära att ta sig in hos mig med. Det finns andra filmer som vi tycker betydligt mer olika om.

      Inte så konstigt att glömma bort Tor: Ragnarök då den ju var förglömlig. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: