Filmspanar-tema: Barndom – tv-upplevelser från förr

VebisÅrets andra filmspanartema är Barndom och just den vinkling som jag bestämde mig för har jag snuddat vid förr. Det var i samband med ett tidigare tema, nämligen En film som jag ångrar att jag sett, då jag skrev om hur jag upplevde The Haunting så olika som barn och vuxen. Den här gången lämnar jag mitt vanliga format med först lite allmänt snack och sen fokus på en speciell film. Jag kör en lista à la Henke. Det blir en lista på tv-upplevelser från förr. Främst handlar det om tv-serier men det kommer slinka med en del filmer också. Gemensamt är dock att jag såg alla som barn framför teven och fick en upplevelsen som etsade sig kvar i minnet.

****

Chocky
Chocky var en brittisk sf-serie som jag har vaga minnesbilder av. Jag minns bara att jag var fascinerad och lite skrämd av den och att den handlade om en pojke som blev besatt av en utomjordisk varelse. Haha, ja, och den där vinjetten är ju lite obehaglig faktiskt. Lite research visade att serien bygger på en sf-historia av John Wyndham och att det gjordes tre serier under 80-talet: Chocky, Chocky’s Children and Chocky’s Challenge. Och vet ni vad? Det planeras en ny filmversion med Steven Spielberg som regissör.

Det var en gång (Il était une fois…)
Den här tecknade serien är det kanske fler som kommer ihåg. I efterhand har jag förstått att det är ett franskt original men det är ju sånt som man inte tänker på som barn. Jag minns att det fanns olika upplagor av serien. Först en från stenåldern, sen en framtidsversion i rymden och så en som utspelades inne i människokroppen. Härlig fantasi, lärorikt och vilken musiken av Bach i den första vinjetten (jag var helt besatt av den där musiken minns jag nu)!

Flykten från New York (Escape from New York)
Oj, den här filmen har jag inte vågat se om eftersom jag är livrädd att den ska blekna rejält. Jag såg den ensam hemma en kväll när mina föräldrar var på nån fest och det var nog det bästa jag nånsin hade sett. Snake Plissken!

Lace
Vet ni vad? Vi kastar in en överraskning här också. Eller? Lace var en sån där klassisk miniserie som man gjorde på 80-talet. Den utspelas under en ganska lång tidsperiod, innehåller mysterium och är proppfull med romantik, främst i form av en arabisk prins. Haha, underbart. Nedan hittar ni en sanslös trailer, kolla in den!

Sinkadus
Första svenska serien på listan. Jag minns i princip ingenting från den förutom att jag gillade titeln (Sinkadus!) och så var Mona Seilitz med. Research visade att Sinkadus var en uppföljare till en tidigare serie, Ärliga blå ögon, som jag har ännu vagare minnen av men jag minns att mina föräldrar gillade den. Kolla nu in detta underbara klipp på inledningen av ett Sinkadus-avsnitt inklusive en introduktion av hallåan Arne Weise.

Dubbelstötarna
Vi kör ytterligare en svensk kriminalare med radarparet, studierektorn (Björn Gustafson som alltid cyklar) och läkaren (Frej Lindqvist), som ska råna en bank tillsammans. Jag minns serien som både spännande och rolig. Skulle den hålla idag? Ja, klippet nedan kanske ger svaret.

En härlig tid (The Wonder Years)
En mysig och supernostalgisk serie. När Fred Savage, i huvudrollen, blev äldre tappade jag nog intresset har jag för mig. Det var liksom inte samma mysiga känsla längre. Kolla in seriens vinjett för att få en känsla av stämningen. Savages syrra i serien spelas av Olivia d’Abo vars pappa är kusin med Maryam d’Abo som spelade Bondbrud i The Living Daylights, så nu vet ni det.😉

Fripassageraren (Blindpassasjer)
På förra filmspanarträffen pratade vi lite om gamla tv-serier eller filmer som man såg som barn och bara vet att man gillade. Man kanske inte minns namnet på dem och man kanske inte minns så många detaljer men ändå minns man dem tydligt. Den norska sf-serien Fripassageraren var en sådan för mig. Jag minns några scener som skrämde mig, en med en bonde (?) med ett helt blankt ansikte utan några drag på en okänd planet och så en scen med avfallskvarn med ett läskigt ljud. Några googlingar senare visste jag serien hette. Blindpassasjer heter den i original.

All Summer In A Day
På ovan nämnda filmspanarträff nämndes en annan sådan serie. Det skulle vara en science fiction-historia om en framtid där det regnar hela tiden. Vi träffar några barn som är inomhus och det bara regnar och regnar. En flicka ritar dock en sol. Och så plötsligt kommer solen fram för en kort stund och barnen springer ut och njuter och leker. Det ringde en klocka för mig direkt. Det här hade jag sett och gillat. Google är bra att ha. Det handlar om kortfilmen All Summer In A Day som bygger på en korthistoria med samma namn av Ray Bradbury. Hela filmen finns på YouTube!

V
Vi avslutar som sig bör med 80-talsseriernas 80-talsserie för min del. Härlig 80-talskänsla och dessutom science fiction. Det kan inte bli bättre. Det här var årets snackis. Klassiska scener:  första gången vi får se en ödlas rätta ansikte bakom människomasken + när Diana slukar en hamster hel + när människoödlebebisen föds och räcker ut tungan. Jag minns också att det var en del rabalder kring seriens avslutning, nånting med att de sista delarna slogs ihop till en enda där en massa hade klippts bort. Och var det inte snack om att barn inte skulle få se den då den var för läskig och våldsam också?

****

Några andra klassiker som jag funderade på men som hamnade utanför listan var:

Professor Balthazar
Röd snö
Ålder okänd
Tillbaka till Eden (Return to Eden)
Automan
Det stora skogsäventyret (Brendon Chase)
Pojken med guldbyxorna
Shogun
Törnfåglarna (The Thorn Birds)
Den osynlige mannen (The Invisible Man)
Vilse i pannkakan (uh-uh, burr, storpotäten)

****

Minns mina filmspanarkompisar sin barndom i ett nostalgiskt skimmer eller hade de en tuff uppväxt? Kolla in här:

Rörliga bilder och tryckta ord
Moving Landscapes
Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Fiffis filmtajm
Filmparadiset
Mode + Film
Addepladde
ExceptFear
Filmitch
Flmr

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

30 Responses to Filmspanar-tema: Barndom – tv-upplevelser från förr

  1. Pingback: Paper Moon (1973) | Addepladdes filmblogg

  2. Pingback: Are grown-ups stealing movies from the children? | The Velvet Café

  3. Pingback: Filmspanarna: Barndom | Flmr

  4. Pingback: moving landscapes · Åttaochenhalv

  5. Pingback: FILMSPANARTEMA: BARNDOM

  6. Pingback: Walking down memory lane | Rörliga bilder och tryckta ord

  7. Henke skriver:

    Arrrrrrrgh. Yipeeeee. Du har funnit den förlorade kortfilmen! Tack, Jojje. Ray Bradbury’s All summer in a day. Fasen, den har varit borta så länge. Ska avnjuta den ikväll.

    Underbar lista förresten. Med övriga höjdpunkter i Det var en gång, Flykten från NY och En härlig tid. Och V och Dubbelstötarna förstås.

    Ja, men jag har ju rätt! Listor är för härligt! Speciellt när de blir så personliga som denna!

    Bra, Jojje!

    • Jojjenito skriver:

      Hoppas du gillar Ray Bradbury-filmen.🙂 Jag har inte sett om den än men det blir snart. Haha, jag vet inte om du har rätt men listor på rätt sätt (mitt sätt alltså) är rätt, det håller jag med om.

  8. Pingback: Filmspanarna: Barndom – Blecktrumman (1979 Västtyskland) | FILMITCH

  9. Steffo skriver:

    Supertungt att du har med den norska kult-sf-soppan Fripassageraren! Minns att den engagerade hela min familj då när det begav sig. Lite läskigt var det ju också…. (tror faktiskt att man kan se hela serien hos NRK´s sajt någonstans…)

    Å så den ”riktiga” V! Lysande 80-tal säger jag bara!🙂

    Håller med Henke, listor med personlig touch ligger bra nära min svaghet för texter där man får lära känna personen bakom lite. Detta är i högsta grad en sådan… !

    • Jojjenito skriver:

      Kul att listan uppskattades, det är ju inte ofta jag ger mig på listorna.🙂

      Blytungt med Fripassageraren, eller hur?! Finns på NRK, säger du. Hmm, det kanske blir en titt. Och visst var den läskig.

  10. Pingback: Tema ”Barndom”: Resan till Melonia (1989) | Except Fear

  11. Lena skriver:

    Jag är ju uppvuxen utan tv, men minns mycket väl stunderna hos grannbarnen när vi fick se ”Det var en gång..” fast, såklart, på tyska. ”Es war einmal (das Leben)” hette den då. Mest fascinerande var allt man fick lära sig om kroppen, det var helt fantastiskt, och en del av hur jag uppfattar hur min kropp funegrar härstammar nog fortfarande ifrån den serien…

  12. Sofia skriver:

    Ohh, vilken underbar lista — takes me back! ”Det var en gång” minns jag mycket väl och skulle vilja komplettera med den kinesiska klassikern om Apkungen, berättad av Hasse Alfredsson vill jag minnas. Och så kan jag avslöja att jag konstant missade årets V-snackis eftersom mina föräldrar helt plötsligt drabbades av moralpanik😦

    • Jojjenito skriver:

      Gahaaahahaha, jag glömde Apkungen. En helt underbar tecknad magisk serie med en berättarröst som klår Morgan Freeman. Hasse Alfredson (som bara stavar med ett s faktiskt).

      Hmm, moralpanik är aldrig bra. Har du förlåtit dem?😉 Men då minns jag i alla fall inte fel när det gällde V och vissa vuxnas reaktion på den.

      • Sofia skriver:

        Sant, sant med stavningen men missar det alltid i alla fall, både hos far och son… Haha, jag är nog så illa tvungen att förlåta eftersom jag i långa loppet inte kan sägas bära på några traumatiska ärr direkt. Men _då_ var det jäkligt surt att inte kunna vara med i snacket.

        Apropås Norge förresten, hur är det med professor Brömmendal hette han va?

        • Jojjenito skriver:

          Ah, professor Drövel, en underbar serie. Brumund hette en av bröderna. Den hade platsat som honourable mention.🙂

          Och angående Alfredson så har jag lärt mig det efter många omförsök.

  13. filmitch skriver:

    Jodå här fanns det ett och annat som heter duga: Balthazar och Vilse i Pannkakan (jag gillar faktiskt Staffan), En härlig tid och Det var en gång är alla trevliga och minnesvärda tv-program. Jag lyfter gärna fram Catweasle och Tan Pau (?) från gömmorna.
    Trevligt inlägg med stora doser nostalgi🙂

  14. Jessica skriver:

    Var har du Tårtan? Underbar, underbar serie som är precis lika bra nu som då. Rekommenderar återtitt!

    • Jojjenito skriver:

      Tårtan var aldrig nåt som fastnade. Kanske berodde på att den var i svartvitt (för visst var den det?). Har sett delar av den några gånger senare men har aldrig riktigt känt nåt sug efter att se den.

      • Sofia skriver:

        Just det, De Geer-serierna var jäkligt speciella. Både Tårtan och den där detektivserien var hemska och roliga på samma gång, tror faktiskt att min pappa kunde uppskatta dem mer genuint eftersom de inte blev lika hemska för vuxna. Hur är det med Ville, Valle och Viktor? Svart-vit social-TV😉

        • Jojjenito skriver:

          Ville, Valle och Viktor har jag bara hört namnet på. Ingen aning om vad det är för nåt.

          Privatdetektiven Kant hette tydligen detektivserien. Nu kom jag på en till detektivserie med slogan ”ryck ut, slå till, avslöja!”. Vad hette den nu igen?😉

  15. Rebecca skriver:

    Rolig läsning även om jag knappt sett något på listan, eller inget faktiskt om jag ska vara ärlig.🙂

  16. Fiffi skriver:

    Sinkadus….hahaha herregud det var länge sen. Jag minns inte heller så mycket mer än Mona och musiken😉

    Vad gäller Professor Drövels hemlighet så ligger den fortfarande på min det-läskigaste-jag-sett-lista. Jag var LIVRÄDD för dom där norrmännen och jag inte om jag skulle palla se om den.😉

    Tycker din lista är alldeles toppen. Den dryyyyper av barndomsnostalgi🙂

    • Jojjenito skriver:

      Norrmän är ju läskiga nu också… i skidspåren t ex.😉 Fast, hmm, jag kan inte minnas att jag blev rädd av Drövel.

      Kul att du gillade listan. Den var kul att göra.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: