Star Wars: The Last Jedi (2017)

Efter den i mina ögon lyckade The Force Awakens och det mindre lyckade mellanspelet Rogue One var det så dags för episod VIII av den vad det tycks eviga Star Wars-sagan.

I The Last Jedi skulle vi äntligen få träffa Luke (Mark Hamill) och få reda på varför han hade flytt undan och nu lever som en eremit på den gröna klippön Ahch-To (prosit). I slutet av episod VII fick vi ju se Rey (Daisy Ridley) hålla fram Lukes gamla lasersvärd (ljussabel… nej, tycker lasersvärd låter bättre). Nu var frågan om han skulle ta emot det?

Haha, ja, jag bör väl nämna redan nu att du inte ska läsa vidare om du vill undvika SPOILERS för The Last Jedi.

Med det ur vägen kan jag säga att det som Luke gör med svärdet fick mig att rycka till och inse att jag inte tittade på en helt vanlig Star Wars-film. Nej, det här skulle bli nåt annorlunda. Och jag gillade det!

Det jag gillade var just filmens kaxighet och respektlöshet mot tidigare filmer. Vad jag har förstått så är just detta nåt som rört upp känslorna hos vissa fanboys och -girls där ute. Jag kan förstå det. För mig som inte är nåt jättefan av Star Wars-filmerna så gjorde det dock filmen mer intressant och överraskande på ett positivt sätt. Jag sitter inte hemma och ber inför ett Star Wars-altare, så när Luke kastade lasersvärdet över axeln så var det som att jag mös lite inombords och kände att det här kunde bli en Star Wars-film med en ny känsla.

Om jag ska räkna upp vilka delar av filmen jag gillar och börja med det jag gillade bäst och sen arbeta mig neråt så ser det ut så här:

Rey och hennes vistelse på ön Ahch-To där hon försöker få en vresig Luke att hjälpa henne blev jag både rörd och fascinerad av. Jag älskade det mesta här inklusive en galen scen där Luke plötsligt mjölkade en långhalsad, fyrtuttad valross. Jag tyckte även spegelsekvensen med Rey nere i det svarta hålet var snygg och talande.

Rey och hennes videokonferenser med Kylo Ren var skickligt gjorda rent hantverksmässigt. Med hjälp av foto, vinklar och klippning känns det verkligen som att de pratar med varandra i samma rum trots att det skiljer ljusår mellan dem. Det fanns hela tiden en romantisk spänning här också, och även en hel del humor.

Rey och Kylo Ren på besök hos Supreme Leader Snoke var en härlig sekvens med en trevlig fajt där Rey och Ren tillsammans slåss mot Snokes rödklädda samurajvakter. Dessutom var ju Snokes lair en helt underbar boning med sina klara blodröda färger. Cgi-Snoke själv kan jag både ha och mista, men kanske framförallt mista. När han strök med kände jag både lättnad men samtidigt undrade jag varför han hade varit med från första början.

Slutuppgörelsen på saltplaneten Krate var ruggigt snygg. Även här används den röda färgen på ett utstuderat sätt. Planetens yta är täckt av vitt salt men under saltlagret döljer sig ett rödfärgat och kristallartat grus. Jag gillade även de mycket vackra och klingande kristallrävarna. Lukes astralfajt med Ren var även den trevlig. Och, ja, jag såg att Luke inte gjorde några röda fotavtryck som Ren gjorde men jag trodde det var för att han var så lätt på foten med sina Kraft-krafter.

Humorn. Ja, konstigt nog så funkade den för mig. Jag brukar ha lite svårt för självmedveten humor som refererar mycket till sig själv och andra saker som inte är en del av filmens värld. Sekvenser som när Poe Dameron (Oscar Isaac) trollar general Hux i början gjorde mig häpen (är detta en Star Wars-parodi?) men samtidigt upprymd. Det förekom fler scener med den här typen av humor och jag gillade det alltså, kanske för att det kändes så udda. Ta bara en sån sak när Poe klappar sin robot BB-8 som vore den en borttappad hund som hittat hem. Eller när Luke lurar Rey med ett grässtrå.

Ögonblicket när Laura Derns rollfigur till slut visade handlingskraft och med ljusfart körde rätt igenom en stjärnkryssare var ett badass-ögonblick, kanske inte för hennes rollfigur men för filmen som helhet. Filmens ljudspår blev helt tyst och stämningen gick att ta på i biosalongen.

Ok, nu börjar vi så småningom komma ner till saker som kanske inte funkade fullt ut. Rose (Kelly Marie Tran) och Finns (John Boyega) sidoäventyr på casinoplaneten för att hitta Benicio del Toros kodknäckare var inte dåligt men det kändes som utfyllnad och gjorde att filmen blev onödigt lång.

Leias Kraftsamling när hon låg och flöt ute i rymdens vakuum kändes bara märklig och fel. Plötsligt började hon röra på sig och sen sväva mot säkerheten i ett annat skepp efter att hennes eget förstörts. Här kändes det som att regissör Rian Johnson tog sig lite väl många friheter vad gäller att nyheter i Star Wars-världen och dess regler. Med tanke på att Carrie Fisher inte finns med oss längre så hade det känts naturligt att Leia försvunnit ur handlingen, men Fisher var ju vid liv när man spelade in filmen och som jag förstått det så var det tänkt att hon skulle ha haft en framträdande roll i episod IX.

Laura Derns skådespelarinsats fram tills ljusfartskrocken kändes… fel. Jag vet inte om det berodde på att jag såg Twin Peaks-Diana framför mig eller om hon bara inte passade in i Star Wars-världen. Förmodligen en kombination. Och varför berättade hon inte vad hon hade för planer!? Jag antar att det handlade om att information som skulle delges på need-to-know basis. Men om Poe hade hållits informerad så hade många rebelliv kunnat räddas.

Jag tror jag nöjer mig så och delar ut en stabil fyra till The Last Jedi.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Andra som skrivit om filmen:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Spel och Film (vill ni läsa en sågning, klicka här)
Flmr (vill ni läsa en hyllning, klicka här)
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Voldo
film4fucksake

 

Slutligen kan jag ju inte låta bli att hylla alla trevliga djur och andra varelser som förekom i filmen.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Star Wars: The Last Jedi (2017)

  1. Sofia says:

    Så spännande — jag instämmer i princip i alla dina gillande och ogillanden och ändå lyckades jag inte uppskatta spektaklet… Reys kontakt med den mörka kraften och Kylo Ren var bra. Snokes tronrum och den fajten var mycket bra. Laura Derns last stand — topp. Och så saltplaneten förstås, men den verkar ju alla vara överens om är otroligt snygg.

    Jag blev heller inte klok på Leias superman-ögonblick, kändes otroligt krystat och nödlösningsartat.

    Där vi skiljer oss åt är möjligen uppskattningen av filmens humor — där Johnson försökte göra någon slags variant på Joss Whedon-humor fungerade den minst sämst 😉

    • Jojjenito says:

      Det här alltså ett tillfälle där en slags metahumor (typ holding for Hugs… och annat), alltså humor som på ett sätt tar, eller kan, ta en ur filmen funkar bättre för mig än för dig. Bör vara första gången.

      ”…fungerade minst sämst”. Vilket beröm! 😉

  2. Henke says:

    Jo Madagaskar 4 var ganska bra!

    Skämt åsido, jag var inte förtjust i de gulliga djuren. Sådana saker finns det massor av i Star Wars-universat, men de funkar bäst när de är en del av bakgrundsmiljön och ”ur fokus”. Nu trycktes de upp i ansiktet på oss lite för mycket. En liten skillnad i bedömning från teamet bakom filmen som gör stor skillnad i slutresultatet.

    Jag håller i övrigt med om alla dina punkter. Filmen kändes bra när jag såg den, men efter några dagars ”sova på saken” känns den tyvärr inte lika stark.

    Jag definierar mig inte som en fan-boy, hur kan man göra det efter The prequels? Men jag gillade den kärleksfullt hanterade nostalgin i TFA. Tycker inte att Rian Johnson lyckades förvalta arvet lika bra. Observera att jag inte har något principiellt emot att han tog sig friheter med materialet och gav oss scener som den när Luke kastar sin ljussabel över axeln. Den scenen passade extremt väl in och satte upp hela dynamiken mellan en bångstyrig Master Luke och en sökande Rey. Vissa andra saker var jag inte lika impad av. Allt handlar om hur väl genomtänkt och genomfört allt är.

    Jag vill se om den snart för att reda ut begreppen för mig själv. Den kommer dock nog tyvärr aldrig upp i samma nivå som The Force Awakens.

    • Jojjenito says:

      Jag får nog läsa igenom din text en gång till för att se i detalj vad det är som inte funkade med Rians take på det hela, förutom viss humor och djuren (eller var det allt?). Återkommer kanske hos dig senare.

      Nu är du inne på nostalgin igen, trots att du inte säger att du inte bryr dig om nostalgin. Men ok, du tackar inte nej till en bra nostalgi-julklapp men du surar inte heller om du bara får mjuka paket?

      Så att du sett om Rogue One och delar ut 5/5. Känns crazy för mig. Vi får se vad jag delar ut om jag ser om den. Nu ligger den på 2,5/5.

  3. Steffo says:

    Bra formulerat!
    En solid och synnerligen underhållande rulle helt enkelt! 🙂

    GOD JUL på dig! Och Gott Nytt År!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: