Filmspanar-tema: Svenskar i Hollywood – Seventh Son (2014)

filmspanarna_kvadratDolphMånadens och höstens första filmspanartema är Svenskar i Hollywood, vilket känns passande eftersom det var länge sen (?) så många svenskar (både regissörer och skådisar) var så framgångsrika på andra sidan pölen. Vilka har vi? Tomas Alfredson och Daniel Espinosa är två regissörer. Joel Kinnaman, Noomi Rapace, Alexander Skarsgård och Rebecca Ferguson är fyra skådisar. Den jag valt att fokusera på är en annan svenska och vi pratar förstås om ingen mindre än hon som pryder min bloggheader: Alica Vikander, hetast i Hollywod, som är med i typ nio filmer som kommer ha USA-premiär innan 2015 är slut. Under oktober kommer jag ha en specialvecka med bara Vikander-filmer men jag tjuvstartar lite redan nu med en av hennes 2015-filmer.

 

Seventh Son (2014)

Seventh Son är en klassisk fantasyfilm om kampen mellan det onda och det goda. Fast riktigt så enkelt är det kanske inte. Jeff Bridges spelar Gregory, en åldrande mästare som försöker förhindra ett släkte med häxor att ta över världen. Det största hotet är den mäktiga superhäxan Moder Malkin (Julianne Moore). I filmens inledning är hon försvagad och inlåst (av Gregory) i en fängelsehåla djupt inne i ett berg. Men snart går världen in i blodmånens tidevarv och Malkins krafter kommer att växa. Muahahaha.

Åh, herregud. Vad håller Jeff Bridges på med i den här filmen?! Jag vet i alla fall inte. Jag tror nog aldrig jag sett nån, än mindre Bridges själv, spela över på det här sättet. Bridges rollfigur Gregory har långt vitt hår, skägg och är klädd i en brun munkdräktliknande klädnad. Givetvis har han en trästav som han är duktig på att svinga. Gregory är en härlig blandning av Gandalf, Max von Sydow och Bane från The Dark Knight Rises.

Julianne Moore spelar över hon med som häxan Moder Malkin även om hon är en datoranimerad drake i två tredjedelar av filmen.

Det här med att spela över är intressant. Det funkar nämligen. Ett klagomål som ofta läggs fram när det gäller skådespelarinsatser är att det kan bli teatralt. I Seventh Son är det teatralt så det förslår. Åtminstone Moore och Bridges tar i från tårna. Just i fantasyfilmer så tror jag det är bra att använda sig av en teaterbakgrund om man har en sån. Det teatrala funkar och är nästan nödvändigt. Att spela en helt vanlig person funkar ju om filmen utspelas i Williamsburg men inte om den utspelas i Midgård. Och om man försöker spela mustigt och lustigt på ett sätt som man inte riktigt behärskar så blir det inte bra heller. Jag kommer t ex att tänka på Mila Kunis i Oz the Great and Powerful.

Seventh Son

Alicia Vikander och Ben Barnes (eller är det Daniel Brühl?)

Hur funkar då Alicia? Klarar hon av balansgången? Ja, faktiskt. En sak jag plötsligt la märke till när det gäller Alicia är vilken mörk röst hon har. Jag tror det ger henne en viss pondus, vilket kom väl till pass i Seventh Son.

Nu ska sägas att varken filmen eller Alicias insats når några större höjder. Det handlar om underhållning för stunden. Bitvis känns samspelet mellan några av skådisarna lite stelt, liksom utan geist. Men det gäller inte Bridges som är underhållande hela tiden.

På nåt märkligt sätt, trots att det förstås förekommer en hel del greenscreen och cgi, så lyckas filmmakarna få till en mustig film. Jag tror det beror på att förvånansvärt många scener ändå är inspelade på plats ute i naturen, i skogen, i vattnet, i leran, i myllan.

Jag gillar alltid en saga om det goda mot den onda. Jag kan inte motstå det. Om jag ska ta upp några filmer som jag kom att tänka på så är den första Maleficent. Det onda kanske inte alltid har varit ont? Det kanske finns mer under ytan än man först tror? Här drar jag även en parallell till den keltiska sagan i Song of the Sea som jag såg under Malmö Filmdagar i förra veckan. Metropolis är en annan film jag inte kan undgå att tänka på. Två sidor, ett kärlekspar som möts för att jämka fred. Fast det är väl sen gammal just det, eller vad säger du, William?

Jag blev aningen besviken på slutet då jag kände att Alicia gick från en karaktär med pondus och eget driv till att bli mer passiv och stå vid sidan om. I slutändan hade jag ändå oväntat kul och betyget blir faktiskt en stark trea, vilket känns som en kul överraskning med tanke på hur mycket sågningar jag sett av filmen. Dessutom hade ju filmens premiär skjutits fram ett antal gånger. Från början var det tänkt att den skulle ha premiär i februari 2013 och den hade mycket riktigt premiär i februari… fast 2015. Sånt brukar ju inte båda gott, men för mig funkade alltså filmen, och speciellt Jeff Bridges. Alicia får också godkänt.

Seventh Son:

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Alicia:

betyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Kolla nu in vad de andra filmspanarna skriver om. Noooooo Noomi?!

The Nerd Bird
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Filmitch
Fiffis filmtajm

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

12 Responses to Filmspanar-tema: Svenskar i Hollywood – Seventh Son (2014)

  1. Sofia skriver:

    Just, jag tänkte på Alicias röst i UNCLE också. Den är rätt läcker…. Rösten alltså🙂 Denna film har jag dock aldrig hört talas om men en trevlig fantasy är inte det sämsta. Ser som, sagt var fram emot ditt minitema, har ju bara sett Alicia i Hotell och UNCLE (och hört henne i Jag är Ingrid)

  2. filmitch skriver:

    Du är den första jag hört som uttryckt sig positiv till den här filmen – kanske ska ge den en chans trots allt.

  3. Henke skriver:

    Vilket kul val. Jag hade också tänkt välja den för detta tema, men så kom M:I 5 emellan med två svenskar i Hollywood.

  4. Cecilia skriver:

    Jag visste väl att jag inte skulle vara ensam om Alicia-febern, även om jag trodde att vi skulle vara fler än två! Jag hade nog inte riktigt fattat att Seventh Son var en fantasyfilm. Kan inte föreställa mig Alicia göra en… Liv Tyler. Men om du säger det så😉

    Blir dock inte jättesugen på filmen då jag är rätt sparsmakad när det gäller fantasy på vita duken, trot eller ej, och tyvärr hjälper inte dina referenser till Maleficent och Song of the Sea. Instämmer dock i att det alltid är mer intressant när man inte väljer ett perspektiv där ondskan inte bara ”är”, utan att det finns en orsak. Tanken var god i Maleficent, men jag var inte så förtjust i genomförandet av filmen. Föll inte heller för Song of the Sea trots fin grundstory och fantastisk animation. I slutändan var den för ”gullig” och för tillrättalagd för mitt tycke och smak.

    På tal om fantasy. Ett filmspanartema kanske?

    • Jojjenito skriver:

      Jag är helt besatt av Alicia, det är bara att erkänna. Har nog sett The Danish Girl-trailerna en 20 gånger vid det här laget.😉

      Jo, Seventh Son är klassisk fantasy. Aha, just det, du var inte så förtjust i Maleficent. Men det jag jämför är ju just det du säger om att ondskan inte bara finns utan att det finns en bakgrund. Kanske man lyckas bättre med utförandet här. Å andra sidan verkar jag vara helt ensam om att gilla Seventh Son.

      Song of the Sea är gullig, ja, och lite småtrist kanske. Jag ger den ändå 3/5.

      Absolut, jag kan se fantasy som ett kommande tema för filmspanarna. Nästan märkligt att det inte dykt upp hittills.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: