Maleficent (2014)

MaleficentJag gillar sagor. There, I said it. Nej, det kanske inte är nåt överraskande erkännande egentligen, men när det kom fram att jag gillade brittiska kostymdramer så agerade alla mina filmbloggarkompisar som om det kom som en fullkomlig överraskning. Nåväl, sagor var det. Jag gillar alltså sagor och jag gillar sagor på film. På senare år har det kommit ett antal nya versioner av gamla klassiska sagor, som t ex Jack the Giant Slayer och Oz the Great and Powerful.

Förra året kom det ytterligare en sån här modern tolkning av en gammal historia, och den här gången var det Törnrosas tur. Fast att säga att filmen bygger den gamla folksagan är inte helt korrekt. Istället handlar det om en spelfilmsversion av den animerade Disneyfilmen Sleeping Beauty från 1959. Angelina Jolie spelar huvudrollen, men, nej, hon gör inte rollen som prinsessan Aurora utan Jolie har givetvis axlat skurkrollen som den ondskefulla svarta fen Maleficent. Det var en gång…

Efter att ha sett cgi-festen och sömnpillret Oz the Great and Powerful var jag redo för, eller snarare befarade, sterila datoranimeraingar en masse. Japp, mycket riktigt. Allt i Maleficent är datoranimerat. Allt utom Maleficent själv faktiskt. I filmens inledning där Maleficent är bara barnet spelas hon av charmiga Isobelle Molloy. Eh, vad? Maleficent, charmig? Ja, i denna version av Törnrosa har man skiftat fokus och gjort om vissa detaljer i berättelsen. Maleficent är inte en ondskefull fe i stil med den onda Häxan från Väst från Trollkarlen från Oz. Nej, hon är en godhjärtad fe som lever sitt liv i ett magiskt sagorike. Allt förändras dock när människorna i ett intilliggande rike invaderar Maleficents skogsparadis. Mest förändras Maleficent själv. Den avgörande händelsen är ett svek begånget av en ung pojke som Maleficent träffat som barn.

Inledningen, och större delen om jag ska vara ärlig, är en cgi-fest. Det blir så sterilt och tråkigt. Allt är alltså gjort i datorer. Ändå lyckas filmen få till en viss sagokänsla. Sedan drog det igång strider mellan människornas armé och sagoarmén och då sjönk sagokänslan drastiskt. Som tur var så var detta tråkiga slag barmhärtigt kort. En annan sak som störde (mig) var att relationen mellan Stefan, den unge pojken, och Maleficent stressades igenom och Stefan blir plötsligt ond bara för att en berättarröst sa just det.

Trots mina invändningar så kände jag nånstans efter kanske halva filmen att det här var ju faktiskt riktigt bra. Vad är det som händer här tänkte jag? Hur kan detta cgi-fiasko faktiskt vara bra? Kan verkligen Josh ”torrbollen” Larsen för en gångs skulle ha rätt? Ja, för en gångs skull har han det. Maleficent är en annorlunda tolkning av en klassisk story. Den blir mörk, rejält mörk, när Maleficents hjärta tappar sitt ljus och hopp. Här finns uppdaterade vinklingar av saker och ting. För att låna ett uttryck som jag såg hos Fripps filmrevyer-Henke så är Maleficent även skönt genuskorrekt, och det utan att bli politiskt korrekt. Tycker jag då. Andra tycker säkert att det blir övertydligt och tungrott.

Jolie är härligt bitter, cynisk och rolig. En klassisk anti-hjälte skulle man kunna säga, men ändå inte utan en känslomässig botten. Hon bär filmen på sina svarta axlar (och horn).

Slutligen: Elle Fanning är härlig som den delvis sovande prinsessan Aurora.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

14 Responses to Maleficent (2014)

  1. Steffo skriver:

    Jag tror att jag möjligen kan ha givit denna rulle lite för lågt betyg själv (2 =godkänt)…den kanske skulle haft en trea iaf…å andra sidan är det fortfarande synd att Disney inte vågade göra den lite ”tuffare” och vuxnare….

    Men Jolie är fortfarande klockren som godhjärtad, bitter, häxa!

  2. Sofia skriver:

    Jag blev positivt överraskad av Maleficent, men det kan ha berott på att jag såg den rätt nyss efter Show White and the Huntsman😉

  3. Voldo skriver:

    Jag gillade också filmen, särskilt det här med att man fick hålla på ”de onda”.

  4. filmitch skriver:

    Står fast vid mitt betyg. Ok film no more no less.

    • Jojjenito skriver:

      Stå fast vid det du, så står jag fast vid mitt, haha.😉

      Det är märkligt, ibland är det vissa ok filmer som man av nån anledning gillar mer än man kanske borde. Så var fallet med Maleficent för min del. Det räckte liksom med det ändrade perspektivet.

  5. Henke skriver:

    You had me at ”Elle Fanning”…

    Tack för pingen!

  6. Cecilia skriver:

    Jag håller med dig om allt utom betyget. Skrev inte om filmen, men hade nog gett den en tvåa. Gillade storyn, verkligen, men allt det där konstiga som du nämner (cgi, övertydlig, stefan) gjorde att jag inte riktigt föll för filmen i slutändan. Men ändå, kul twist med en berättelse ur skurkens perspektiv och att Maleficent tillåts vara så komplex.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, du håller med om allt… utom betyget.🙂 Men jag håller med, det finns klara brister. Inledningsvis var jag helt säker på att den inte skulle kunna få ett bättre betyg än en tvåa. Men sen kände jag plötsligt att twisten och perspektivet räckte för ett högre betyg, vilket kom som en överraskning för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: