Metropolis (1927)


Titel: Metropolis
Regi: Fritz Lang
År: 1927
IMDb
| Filmtipset

En liten premiär här på Jojjenito är det dags för nu. Om jag inte är alldeles fel ute så kommer nu nämligen den första recensionen av en stumfilm. Och vilken film handlar det om? Jo, givetvis Fritz Langs klassiska sf-stummis Metropolis från 1927. Men det är inte allt. Som en bonus kommer imorgon en recension av den japanska animeversionen som kom 2001. Dessutom blir det på onsdag en recension av Langs mastodontfilm Dr. Mabuse, der Spieler.

Året är 2026 och i staden Metropolis styr de rika eller Tänkarna. De bor i mäktiga skyskrapor medan Arbetarna får slita under jorden vid maskinerna. Maria, en sorts änglalik kvinna, leder Arbetarna i en frihetskamp som syftar till nån sorts förbrödring mellan Arbetare och Tänkare. Sonen, Freder, till företagsmogulen Joh Fredersen träffar Maria och lockas ner i underjorden till maskinerna och Arbetarna och inser hur fel det är ställt. Joh får nys om det hela och låter en galen professor göra en robot som liknar Maria som ska lura Arbetarna till våldsam revolt som man sen kan slå ner.

Det var riktigt kul att se den här filmen. Att det var med live-musik (piano och synth av Matti Bye) på Cinemateket gjorde ju inte saken sämre. Effekterna är faktiskt riktigt bra. T ex när roboten som ska likna Maria skapas eller vissa scener av Metropolis med flygplan, bilar på vägbroar som går hit och dit bland skyskraporna. Dystopikänslan i början är effektfull med arbetare som går med böjda huvuden som robotar när det är skiftbyte.

Sen är det lite kul med stumfilm. Skådisarna överdriver en del och visar känslor i starka gester. Knutna nävar på bröstet är vanligt. Freder verkade ha ständiga hjärtproblem. Brigitte Helm som spelar Maria och den falska robot-Maria är bäst. När de båda Mariorna existerar samtidigt är det inte svårt att skilja dem åt eftersom den falska Maria har en djävulsk glimt i ögat medan den äkta är änglalik. Kul blir det när robot-Maria dansar för de rika gentlemännen som dreglar som vargar.

Det som var synd var att filmen hoppade och skakade en stor del av visningen (min kommentar: det här ägde rum hösten 2003 om ni undrar). Jag har väldigt svårt att förstå varför Cinemateket inte lyckas visa den med normal kvalitet som man kan förvänta sig. Den hoppade ju upp och ner under nästan en timme. Gaaah. Det spelar liksom ingen roll om man skryter med att man har en nyrestaurerad kopia, med aldrig visade scener, osv, om man sen kör den med en projektor från tiden då filmen gjordes!!!! (eller vilket felet nu var). Lite synd när det var en så mäktig film med ett mycket bra live-soundtrack.

4/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Metropolis (1927)

  1. Jag kan tänka mig att se den med livemusik gör det hela lite extra kul. Själv såg jag den hemma och var inte så jätteimponerad.

  2. Fel länk i förra inlägget, skulle vara denna – Metropolis 😀

    • Jojjenito says:

      Japp, livemusiken lägger till en extra dimension som lyfter det hela ganska mycket. En speciellt känsla, en sorts blandning av konsert och biovisning.

      Har fixat länken i din kommentar.

  3. Sofia says:

    Ah, du såg den _på riktigt_ mao — avundsjuk! Jag har sett Metropolis flera gånger faktiskt (filmseminarier) och tycker förstås att den håller för flera omtittar. Men jag kunde inte låta bli att skratta åt din hjärtfelskommentar, precis så ser det ju ut! Och självklart måste ju den falska Maria ha rätta glimten i ögat 😉

    • Jojjenito says:

      Yes! Jag har sett den på riktigt. 🙂 Rekommenderas om du får chansen nån gång. Jo, det där med hjärtfel är ju riktigt roligt. Men jag antar att det liksom är bildligt. Brustet hjärta typ, det måste ju göra ont. 😉 Och den där Maria, fasiken vad hon flörtade. 😉

  4. Filmmedia says:

    Får jag fråga vilken version som visades? Äldre eller nån av de nyrestaurerade? Om du inte vet exakt, för det har kommit flera versioner de senaste åren, kanske du kommer ihåg ungefär hur lång filmen var?

    Kul för övrigt att du lyfter fram lite äldre filmer 🙂

    • Jojjenito says:

      Hmm, jag minns inte vilken version det var. Jag tror det var en restaurerad version av nåt slag. Jag såg filmen 2003, kanske kan det hjälpa att reda ut vilken version det var.

      Haha, ja, jag vet inte om jag har gjort ett medvetet val att lyfta fram gamla filmer. Jag skriver om alla filmer jag ser och eftersom jag ser en hel del gamla filmer så blir det ju så. Men visst, jag kanske har gjort ett val att just se dessa gamla filmer. Just på senaste tiden har jag ju kört ett film noir-tema och då blir det ju naturligt äldre filmer.

  5. Filmmedia says:

    Här nedan är alla versionerna som finns. Originalversionen av filmen var hela 210 minuter lång, alltså över tre timmar. Hälften av filmen var försvunnen ända fram till 1990-talet. Den version som har varit vanligast är ”re-release” på 93 minuter. Det är den som funnits tillgänglig fram tills senare år. Och den är alltså mindre än hälften av originalet. (Den visades också med musik av Queen). Också nästan allt som skrivits om filmen har baserats på den här versionen. Förmodligen är den version du såg 2002 års 75-årsjubileum som var 123 minuter lång. Men 2010 kom den mest kompletta versionen hittills, alltså den på 145 minuter.

    Jag kan säga att se den kortare versionen eller en av de längre är som att se helt olika filmer. Tänk dig om man halverade Borta med vinden, eller en film som Gudfadern. Helgerån skulle det tyckas. Alla filmfantaster borde se 2010 års version. Det är ta mig fan en av filmhistoriens absolut största praktverk och en verkligt sevärd klassiker.

    Versioner:
    153 min
    Germany: 210 min (premiere cut)
    Germany: 93 min (re-release version)
    USA: 114 min (25 fps) (1927 cut version)
    USA: 123 min (2002 Murnau Foundation 75th aniversary restored version)
    119 min (DVD edition) (2002 Murnau Foundation 75th aniversary restored version)
    80 min (Giorgio Moroder version)
    145 min (2010 restored version)

    • Jojjenito says:

      Jo, du har nog rätt i att det var 2002 års version det var. 123 minuter låter rätt.

      Ja, att ta bort halva filmen… då blir det en helt annan film. Problemet är väl att gamla filmer ibland inte är kompletta eller att vissa delar är slitna och när man väl hittar hela filmen så saknas pengar för att restaurera. Kul att man ändå fått upp längden till 145 min. Man undrar ju lite var resterande 65 minuter finns nånstans, om de finns.

      Lang gillade tydligen att göra mastodontfilmer. Dr. Mabuse, der Spieler är ju inte direkt en kortfilm den heller. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: