Filmspanar-tema: Kvinnor som slåss – Haywire (2012)
20 augusti, 2014 24 kommentarer
Ho! I måndags var första dagen efter sommarledigheten och idag kommer det första inlägget efter (blogg)semestern. I juli skrev filmspanarna av nån anledning om Män som springer och nu är det dags för Kvinnor som slåss. Jag visste ganska snart vilken film jag ville se och skriva om. När jag tänker på temat så tänker jag att finns två (eller kanske tre, fyra eller tio) olika typer av vinklar. (Och förresten, är det med varandra de ska slåss?) Well, först har vi den kvinnliga actionhjälten (eller ska man säga actionhjältinna?), en fajtande badass som Trinity, Ellen Ripley eller Sarah Connor. Just dessa tre hittade vi förresten på min topplista över kvinnliga rollfigurer. Sen har vi den stökiga tjejen som hamnar i trubbel. Jag tänker t ex på Michelle Rodriguez i Girlfight (en film som jag inte har sett) om en troubled teen som blir boxare. Här kan man nog inte räkna in Million Dollar Baby, där ju Hillary Swank är en mer stabil kvinna med boxningsambitioner.
(Nu kom jag på en till sorts slagsmålskvinna: den graciösa, som Michelle Yeoh i Crouching Tiger, Hidden Dragon.)
Vilken film valde jag? Well, en av ganska få filmer av Steven Soderbergh-rullar som jag inte hade sett och den passade in bra in i temat tyckte jag.
****
Haywire (2012)
Givetvis tar vi hojen om vi ska nånstans
Jag har för mig att den här filmen fick en del uppmärksamhet när den kom. Det jag minns är nog främst tre saker. Snacket om att det var en tjej (oj, en tjej!) i huvudrollen som spion med fajting skills. Snacket om att hon (Gina Carano) var en MMA-fajter. Snacket om att hon var stel som skådis i scenerna mellan slagsmålen.
I filmen spelar hon alltså en spion som blir förd bakom ljuset av sin chef och som en följd av det får hon ta sig an och avpollettera en rad manliga kollegor: Channing Tatum, Michael Fassbender, Ewan McGregor, Antonio Banderas bl a.
Hur var det då med stelheten? Jag insåg att jag sett Carano tidigare, i Fast & Furious 6, och där tyckte jag inte hon funkade alls. Stel som en pinne, helt utan karisma. I Haywire blev jag faktiskt positivt överraskad; hon funkade som skådis. Kanske inte klockrent men hyfsat. Jag tror jag vet varför. I Fast & Furious 6, som är en over the top-film med karaktärer och handling som ska vara just over the top, så är Carano inte karismatisk på rätt sätt. I Haywire – som i grunden och slutändan är en lättsam Bourne-film där Matt Damon är utbytt mot Carano utan minnesförlust men i trubbel – så funkar det. Som spion ska Carano vara lugn, lågmäld, kall men när det behövs explodera i våldsamma och fysiska fajtingutspel. Det är lite som det är för Noomi Rapace. Så länge hon får agera med kroppen på en sorts grottmänniskenivå (som t ex i ”operationsscenen” i Prometheus) så funkar det.
Filmens inledning var inte lovande. Det är märkligt klippt, ingen dialog, konstig musik, franska nya vågen-inspirerat (?), bara konstigt, som en reklamfilm. Ospännande.
Filmen tar sig efter ett tag och är nästan värd att se bara för hotellrumsfajten med Michael Fassbender. Mycket trevlig och med brutalt slut. Sussa gott, Michael. Jag gillar även en jaktsekvens som utspelade sig på tak i Dublin som följde på Fassbender-fajten.
Apropå män, och i synnerhet Tom Cruise, som springer så har Carano uppenbarligen gått kurs hos Tom. Löpning medelst intensivt armlyft. Hon fick nog högsta betyg av läraren Tom.
En lustighet som jag noterade var hur Caranos MMA-manér lös igenom några gånger. Hur hon vickade på huvudet för att liksom värma upp innan den första fajten med Tatum på ett fik. Eller när hon under Fassbender-krossen uppvisar ett fotarbete som en boxare. Förmodligen var detta medvetna referenser till Caranos MMA-bakgrund.
Haywire är nog inte nån av Soderberghs bästa filmer. Det är en mellanfilm eller en film som visar att det kanske var dags för Steven att hitta inspiration nån annanstans. Just nu gör han ju teve i och med The Kicks, en sjukhusdramaserie som utspelas år 1900.
Slutfråga: Är Gina Carano en badass i filmen? Well, kanske inte av högsta rang men en badass light i alla fall. Hon har lite för lite karisma för att vara en BADASS med stora bokstäver.
(MMA = Mixed Martial Arts.)
Slå (!) er nu ner i soffan och kolla in vad de andra filmspanarna skriver om:
Except Fear (verkar inte dyka upp)
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm
Filmmedia
The Nerd Bird
Har du inte sett den?
Filmparadiset
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: FILMSPANARTEMA: KVINNOR SOM SLÅSS
Pingback: Kämpande kvinnor | Rörliga bilder och tryckta ord
Det här filmvalet satt ju som en smäck. Hade inte en tanke på den inför temat. Har nog inte poppat upp i huvudet på mig en enda gång sedan jag såg den tror jag. Tycker ofta Soderbergh får lite oförtjänt mycket uppmärksamhet för sina filmer.
Det var en perfekt film för temat kände jag, i alla fall innan jag såg den. 😉
Kan kanske hålla med om att Soderberghs hålls lite väl högt. Var inget fan av Side Effects t ex. Gillade dock hans Liberace-film (och Contagion var helt ok). En del av hans äldre filmer tycker jag är bra, främst Traffic. Men han gör en hel del ”mellanfilmer”.
Pingback: Daomadan - Kvinnor, svärd och hästar - Filmmedia.se
Håller med Johan gånger två. För det första håller jag med om att du gjorde ett kul filmval. Detta är en film jag själv tänkt se vid tillfälle (oklart om jag behöver det nu när du berättat var och varannan scen dock). För det andra håller jag med om att Soderbergh ibland (ofta?) blir orimligt hyllad. Han är extremt ojämn om något skulle jag vilja hävda.
Ah, jag berättade inte så mycket om scenerna, väl? Eller var det en spoilertung text tycker du?
Haywire är inget man måste se men medan jag såg den hade jag ganska roligt, förutom inledningen som var usel och förvirrande, haha.
Härlig sågning av Rapace i förbifarten!
Det är lite förvånande att någon som är så skicklig som Soderbergh gör en så platt inledning. Jag har själv försökt se filmen men gav upp just för att den var så ointressant i början.
Också kul att klicka in på CTHD-recensionen. Intressant att du väljer Michelle Yeoh som exempel från den filmen.
Haha, tack (angående Noomi). Intressant det där hur vissa skådisar kan funka i vissa roller men inte aaaalls i andra. Noomi funkar inte när hon måste prata (engelska).
Inledningen av Haywire var verkligen tråkig.
Ja, jag läste själv igenom min CHTD-text. Det var kul läsning. 🙂 Hade du valt nån annan från CHTD än Yeoh?
Så du tycker inte heller att Rapace är bra i Passion?
Jag är barnsligt förtjust i Zhang Ziyi. Jag har alltid varit svag för värdshusscenen där hon är onödigt dryg och oförskämd.
Jag har (lyckligtvis?) inte sett Passion.
Zhang Ziyi är fullkomligt underbar, det är sant. Ett minst lika bra val.
@Jojjenito: …eller svenska.
Hon är bäst när hon inte pratar, oavsett språk. Men på svenska kan jag tolerera henne i de filmer jag har sett – och det är nog bara Millennium-filmer. Tycker hon är hyfsad där när hon talar. 😉
Pingback: Filmspanartema: Kvinnor som slåss | Filmparadiset
”Vilket otippat filmval!” Så kände jag direkt jag läste vilken film du valt, sen la sig förvåningen och det kändes genomtänkt. Sen tänkte jag ”stackars Jojjenito som sett den där skitfilmen” men sen såg jag ditt betyg och pustade ut. 😉
Otippat? Haha, för mig var det ganska tippat. 🙂
Kul tankebanor. Då blir jag ju nyfiken på din recension…
Kul att du har Haywire färskt i minne. Jag nämner Mallory Kane i mitt inlägg, men hade helt glömt bort inledningen. Kanske för att den var så trist? Jag har för mig att jag tyckte att Gina Carano var lite stel, hur grym hon än var på att slåss. Filmen hade kanske varit mycket bättre med en mer erfaren skådis. Å kul spaning med Tompa-löpningen, ha ha! Kan vi enas om att det är en typisk ”tränad agent”-stil? För ingen jag känner med löparambitioner överanstränger labbarna på det där sättet.
Ja, den är så trist att den glöms redan innan man sett klart filmen. 😉
Japp, där har vi det! Tränad agent. Kom på en till som springer precis på det sättet, T-1000 i T2! Se bild.
Ville kolla in lite klipp innan jag kommenterade. Oj, den har jag nog sett. Tror jag. Men minns inte mycket. Inte så mycket MMA, precis som jag gissade. MMA gör sig inte bra på film. Det enda som skiljer MMA-fighter från annan kampsport är då två personer ligger omfamnade på marken och slår varandra i huvudet. Går inte så bra fram på duken. Nåja, jag ska väl ge den en andra chans. Hon verkar gullig. 🙂
Nej, MMA är inte lika sofistikerat som kung fu. Det blir inte speciellt filmiskt. Men i Haywire förekom det faktiskt några korta sekvenser under vissa av fajtingscenerna där det är lite MMA-stil. Hon använde benlås några gånger för att hålla fast sin motståndare.
Mja, om du sett den så tycker jag nog du gott kan lägga tiden på nåt annat. 😉
Otippat val (säger jag eftersom den inte alls fanns på min radar…) Men den låter absolut tittbar, tycker Soderbergh oftast gör välgjorda filmer. I Side Effects var det ju mest manuset som inte funkade och den här låter ju enklare på just det planet. Hur står sig fajtandet i förhållande till Damon och Bourne?
Haha, det var nog den första jag tänkte på. 🙂 Det var som sagt en Soderbergh som jag inte sett plus att fajtingen lockade. Och nu när temat var som det var som passade det perfekt.
Den är tittbar men inte speciellt minnesvärd.
Det är lite Bourne-känsla över filmen, eller i alla fall över fajterna. Det som saknas är ju den där känslan av att man bryr sig om huvudpersonen.
Knappt ok film om jag minns rätt – vet att jag sett filmen men minns den knappt. Warrior med Tom Hardy är en bra MMA film – jag tror iaf det den sport de sysslar med i den filmen. Soderberg är ingen favorit mer av helt ok regissör.
Soderbergh som regissör är lite svår att ha en åsikt om. Han har gjort så fantiskt många filmer där en hel del är ”mellanfilmer”.
Warrior lockar kanske inte så mycket, men Tom Hardy är ju alltid sevärd.