Filmspanar-tema: Män som springer – The Running Man (1987)

RobbenSorry. Min inspiration i sommarvärmen (som till slut kom) är borta. Jag kollar på fotbolls-VM och tittar på Robben som springer ifrån Ramos. Jag funderar på om jag skulle göra en lista över scener med filmmän som springer men inser snabbt att det blir en ganska kort lista om jag nu inte lägger vääääldigt mycket tid på att tänka fram bra val eller helt enkelt fuskar och googlar upp några alternativ. Jag skulle kanske kunna inkludera några galna marial arts-jakter med Tony Jaa (från t ex Ong-bak), kanske parkour-scenen från Casino Royale och så jakten till fots i Point Break. Det kanske skulle kunna bli en topp-5-lista ändå? Om jag lägger till några Tom Cruise-språngmarscher kanske t.o.m. en topp-10-lista.

Nej, förresten, jag skriver om The Running Man.

****

The Running Man (1987)

Arnold är skeptisk

Arnold är skeptisk

Ostig är det första ordet som jag kommer att tänka på medan jag ser The Running Man, ”filmatiseringen” av Stephen Ki… eh, Richard Bachmans roman med samma namn. Cheesy. Ostig underhållning. Cheesy entertainment. Året var 1987 och Arnold var nästan på toppen av sin karriär. Man får väl säga att den toppen kom i samband med Terminator 2: Judgment Day fyra år senare. Man får väl också säga att The Running Man inte är en toppenfilm.

I filmen spelar Arnold helikopterpiloten Ben Richards som i en dystopisk framtid (året är 2017 om jag minns rätt, så det kan fortfarande hända!) där åtminstone USA är en polisstat med matbrist, förtryck, populistiskt propaganda, kravaller,… och tv-showen The Running Man. Efter att Ben vägrat att slakta en grupp människor under ett matupplopp hamnar han i ett arbetsläger tillsammans med bl a Laughlin (Yaphet Kotto!). Ben, Laughlin och en till lyckas fly och deras vägar skiljs åt… bara för att korsas igen när de tre tillfångatas och finner sig vara deltagare i ”lekprogrammet” The Running Man.

Som sagt, galet cheesy. När vi får se Arnold i lägret första gången kommer han bärandes på en stor järnbalk som om det vore en liten träpinne. Dessutom har han skägg! Har vi sett det förut?

Filmen är ju en sf-film men samtidigt en 80-talsfilm vilket innebär att den ”häftiga” teknologin som visas är hopplöst daterad. I en inledande helikoptersekvens används en högupplöst (not!) datorskärm för navigering. I arbetslägret har alla fångar halsband som exploderar om man rör sig utanför en yttre gräns. Japp, det kändes nytt och fräscht.

Buzzsaw

Buzzsaw har ooooooooont

Det förekommer ganska många svarta skådisar i filmen, och alla, jag menar ALLA, har Michael Jackson-frilla. Det inkluderar även Yaphet Kotto.

När tv-showen The Running Man drar igång kommer jag osökt att tänka på Gladiatorerna och amerikansk wrestling, och faktum är att det dyker upp flera välkända figurer från wrestling. Jag visste inte detta när jag såg filmen men det kändes som att det bara måste vara så och lite research visade att det stämde.

Tv-showen, som är den populäraste i filmens USA, går ut på att man skickar ut dömda fångar i en sorts banor där de får slåss mot ”stalkers”. Tänk Gladiatorerna fast med livet som insats. Om fångarna (aka ”runners”) klarar sig så blir de benånade, frigivna och får leva i lyx på en paradisö. Eller får de det..?

Allt i filmen är over the top. Programledaren för showen, Damon Killian (Richard Dawson) är en gameshowhost i kubik men är givetvis übersadistisk bakom kulisserna.

Mest skrattretande, nästan på ett bra sätt, är ändå dessa jagande stalkers. Den andra är fånigare än den ena. Vi har t ex Professor Subzero, en skrinnande hockeygladiator med svärdklubba och exploderande puckar. Men den som tar priset är ändå Dynamo (spelad av Hollandsfödda Erland van Lidth de Jeude) som med devisen ”death by opera” först serenerar sitt offer innan hans elektriska 80-tals-blixtar från händerna avslutar jobbet.

Dynamoooooooooo

Dynamoooooooooooo

Förutom Arnie och hans två kompisar tillkommer även en fjärde runner, nämligen Amber (María Conchita Alonso) som tidigare i filmen har kidnappats av Ben och som sen inser att det är nåt fuffens med hur det går till i The Running Man. Förresten, María Conchita Alonso: en latinotjej. Är det nån hang-up Arnie har? I Total Recall är det Rachel Ticotin med puertoricanska rötter som spelar Arnies kärleksintresse. Lite samma grej som med Wesley Snipes som tydligen bara vill spela mot asiatiska tjejer…

När jag kollade på Filmtipset om jag hade satt betyg på The Running Man så hade jag faktiskt det. För över tio år sen. Jag mindes inte mycket eller så hade jag förträngt det. Jag satte en trea då. Det blir det inte den här gången. Det blir en tvåa. Även om jag gillar en del av humorn i filmen, som t ex när stalkern Buzzsaw får sin motorsåg uppkörd mellan benen och börjar skrika/sjunga i falsett (Dynamo var säkert avis), så är det för låg nivå överlag.

Men satiren då? Nja, den är för övertydlig för min smak. Lite subtilare, tack. Nu ska väl satir nånstans vara just övertydlig men här blev det för mycket eller så försvann den bland Dynamos arior.

Spring (givetvis!) nu över till de andra filmspanarna och kolla vad de skriver om.

Except Fear
Filmitch
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm
The Nerd Bird
Har du inte sett den? (Carl och Johan skriver)
The Velvet Café
Fredrik on Film

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

25 Responses to Filmspanar-tema: Män som springer – The Running Man (1987)

  1. Pingback: Filmspanarna: Män som springer | FILMITCH

  2. Pingback: Five things I love about The Loneliness of the Long Distance Runner | The Velvet Café

  3. Pingback: Den ensamme löparen | Rörliga bilder och tryckta ord

  4. Pingback: FILMSPANARTEMA: MÄN SOM SPRINGER

  5. Jessica skriver:

    Fem minuter. Sen gav jag upp. Låter inte direkt som att jag missade något. Visst är det fascinerande hur snabbt våra bilder av framtiden åldras.

    • Jojjenito skriver:

      Ah, så dålig är den inte. Mer dåligt rolig. Klart underhållande faktiskt.

      Ja, vissa filmer klarar konstigt nog av konststycket att inte bli daterade trots att de har några år på nacken.

  6. filmitch skriver:

    Har sett filmen och det kommer dröja många år innan jag ser den igen (om det överhuvudtaget kommer att ske). Jo du Dynamo🙂 herregud. Undrar vad folk tänkte på förhandsvisningen? Förlagan är en bra thriller som nog skulle tjäna på en remake.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, jag gillar faktiskt alla Bachman-böcker. De är lite råare, mer åt sf-hållet, inte så mycket skräck. Well, förutom Thinner då.

      Dynamo. Helt galet. I hans slutscen är han även av okänd anledning bara iklädd kalsonger från midjan och neråt.

  7. Henke skriver:

    En gammal klassiker som har en rad lustiga kommentarer… ”He had to split” (motorsågsscenen som du nämner).

    Visst är det ostigt till tusen, men det är nästan så att det börjar bli dags att köra ett marathon på de gamla Arnold-klassikerna!😀

    • Jojjenito skriver:

      Yes, den repliken hade jag tänkt referera till men avstod. Kändes nästan för obvious.

      Jag gillar Arnolds klassiker. Bäst är nog Predator (om man bortser från Terminator-filmerna). Såg den för ett tag sen. Riktigt bra.

      • Carl skriver:

        Herkules i New York går inte av för hackor. Scenen där han utövar några olympiska grenar passar nästan in på detta tema dessutom.

  8. Fiffi skriver:

    Hihi, vilket p e r f e k t val av temafilm. Kanske det mest perfekta av dom alla? Trodde nog fler skulle välja den men du är ensam herre på täppan här.🙂

    Jag tycker filmen är lite som en julgransplundring som urartar, trots att jag får en nostalgikick modell solar-plexus-smäll av den. Men du var bra snäll med betyget😉

    http://www.fiffisfilmtajm.se/the-running-man/

    • Jojjenito skriver:

      Hihi, ganska enkelt val, skulle jag säga. Tror de flesta tyckte det var för uppenbart. T ex du själv som ju alltid ska vara värst när det att ”feltolka” temat. Man som INTE springer.😉

      Japp, bra beskrivet, en julgransplundring som urartar. Tyckte du var lite väl elak.😉

  9. Sofia skriver:

    Men vad ÄR det här?! The Running Man är ju höjden av ofrivillig humor (or is it…?😉 ) Men jag håller med om att stämningen är helt off om man ska jämföra med förlagan som väl iofs inte heller är jättesubtil i sin samhällskritik. Detta kan vara den av Arnies filmer som jag sett om flest gånger. Tillsammans med Terminator och Total Recall.

    • Jojjenito skriver:

      Precis, höjden av ofrivillig humor. Och det är inte riktigt min genre, som du kanske vet. Men jag gillar den ändå… men inte mer än att det bara räcker till en tvåa.

      Alltså, jag jämför inte med förlagan egentligen. Stämningen i filmen är helt off, period. Förlaga eller ej.😉

  10. Cecilia skriver:

    He he, ”death by opera”… mycket roligt. Det märks ändå att du tyckte om den, eller ”älskar att hata” den i alla fall?🙂 Det finns ju en charm med såna här gamla sci-fi-rullar, dels framtidsaspekten, att man alltid tror att framtidssamhällena rent politiskt är väldigt annorlunda en sisådär 20-30 år fram i tiden och dels de daterade detaljerna som eg. säger mer om tiden den spelas in än tiden den ska utspelas i (som MJ-håret, menar du hans 80-tals-lockiga hockeyfrilla?)… Underhållande läsning fastän jag inte sett filmen.

    • Jojjenito skriver:

      Japp, det finns en viss hatkärlek här.🙂

      Visst är det ofta så att de där häftiga detaljerna säger mer om filmens samtid snarare än den tid som den ska utspelas i. När det där häftiga tonas ner och förändringarna är mer subtila så funkar det bättre, som t ex i Looper.

      Jag menar MJ:s 80-talsfrilla. Vet inte om det är en hockeyfrilla jag tänker på men så här såg Yaphet Kotto ut i filmen:

  11. Pingback: Born on the Fourth of July (1989) | Absurd Cinema

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: