Martial arts-måndag: Crouching Tiger, Hidden Dragon

Crouching Tiger Hidden DragonTitel: Crouching Tiger, Hidden Dragon
Regi: Ang Lee
År: 2000
IMDb
| Filmtipset

Eftersom jag inte riktigt hann skriva ihop en värdig recension till förra måndagen så avslutar jag mitt martial arts-tema en vecka senare, dvs idag! Nu vet jag inte om den här recensionen är speciellt värdig den heller men det är ett försök.

Crouching Tiger, Hidden Dragon är filmen som fick mig intresserad av martial arts-filmer. Innan jag såg den kände jag bara till namnen på Jackie Chan och Jet Li. Bruce Lee hade jag inte sett nåt av. Jag hade sett och gillat – ja, eller blivit mer eller mindre besatt av – de grymma fajterna i The Matrix. Men det var väl ungefär det som jag kände till om martial arts-filmer. Vem var actionkoreograf i The Matrix? Ja, ni vet svaret på den frågan om ni följt mitt måndagstema. Så det kanske låg i luften att jag skulle gilla Ang Lees film. Vem Ang Lee var? Det hade jag inte heller nån koll på. Jag såg Crouching Tiger, Hidden Dragon på bio med en kompis när den kom ut Y2K. Både jag och min kompis var helt stumma efter visningen. Detta var magiskt konstaterade vi båda. Så vackert, så coolt, så bra. Skulle det vara lika vid en omtitt?

Jag behövde inte vara orolig. Ang Lee har samlat ihop ett äkta superteam för att göra sin hyllning till wuxia-genren. Veteraner som Chow Yun-Fat och Michelle Yeoh samsas med den då nya stjärnan Zhang Ziyi. En riktig legend är Cheng Pei-pei (som spelar skurkrollen som Jaderäven) från klassikern Come Drink with Me. Musiken står bl a cellogeniet Yo-Yo Ma för. Actionkoreograf är givetvis Yuen Woo-ping.

Handlingen i korthet: Chow Yun-Fat spelar en gammal kung fu-mästare som vill lägga svärdet (det mytiska Gröna Ödet) på hyllan. Först måste han dock hämnas sin gamle mästare som dödades av den förrädiska Jaderäven. Hans gamla flamma Michelle Yeoh dras också in i intrigen samtidigt som unga Zhang Ziyi döljer en eller flera hemligheter.

Eftersom det är ett martial arts-tema det handlar om så börjar vi som sig bör med fajtingscenerna. De är otroligt välgjorda, snygga och ganska långa utan att nånsin bli tråkiga. Vi får allt från handgemäng på en restaurang med många inblandade till en duell uppe i topparna på träden i en bambuskog. En lustigt detalj i många av fajterna är att man när slagen träffar motståndaren ser som ett vitt moln kritdamm puffa upp. Liksom för att markera att här träffar vi minsann ordentligt och just detta är ett grepp som jag sett tidigare i genren.

En detalj som man lyckats bra med är att det inte märks så tydligt som det ibland kan att man växlar mellan skådisen och en mer akrobatisk stuntdubbel. Jag minns t ex i Kill Bill där det blev lite väl uppenbart när det var Uma och när det var Umas stuntdubbel. Här har man gjort övergångarna riktigt snyggt.

Min favoritfajt är nog den mellan yrvädret Zhang Ziyi och den mer lugna Michelle Yeoh där Yeoh väljer ett nytt vapen var 30:e sekund (eller nej, efter att ha sett den igen så är det definitivt min favoritfajt). Här har vi lustiga små detaljer hela tiden, som t ex när Yeoh greppar ett blytungt vapen, nån sorts gigantisk slägga, som bara faller till golvet av tyngden. Ziyi ler ett snett leende och gör ett utfall. Tjejerna kan verkligen fajtas och har en underbar utstrålning. Kolla klippet ovan som givetvis är på originalmandarin och inte nån förfärlig dubbad version.

Nåt som används är vajrar och det syns givetvis ibland men jag tycker inte det blir parodiskt utan passar bra in i filmen. Jag accepterar liksom att man efter fem år av kung fu-träning i ett kloster uppe i bergen faktiskt i princip kan flyga.

En detalj värd att notera är att vi i denna wuxia-hyllning givetvis har en pajas i rollistan. En sån där tafatt snubbe som försöker göra rätt men som bara gör fel. När det Gröna Ödet blir stulet försöker han utreda försvinnandet men det mesta blir fel. Jag tyckte inte han var störande utan ganska charmig. Det är precis rätt nivå på jönserierna.

Det som gör filmen till en toppfilm är allt annat övrigt i filmen, utöver jönserier och fajting. Redan från början anar vi en romantisk spänning mellan Yeoh och Chow. Det är rena The Remains of the Day. Båda vill men ingen kan. Ja, fast här kanske det är båda två som inte kan. Det är smärtsamt i vilket fall. Mitt i allt får vi även ett romantiskt ökenäventyr med Zhang Ziyi där hon träffar sin drömprins. Det finns även paralleller till en film som Star Wars och många andra filmer. Det är den klassiska kampen mellan ont och gott, den mörka och den ljusa sidan. Ja, det är även en coming of age-historia. Ja, den här filmen har allt!

Slutligen, apropå DN:s Bechdeltest av de senaste tio årens mest sedda svenska filmer, så kan jag säga att det i Crouching Tiger, Hidden Dragon förekommer namngivna kvinnliga rollfigurer och de pratar med varandra om annat än män och de fajtas!

5/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Martial arts-måndag: Crouching Tiger, Hidden Dragon

  1. Sofia skriver:

    Jag hade förmånen att varken vara obekant med herr Lee eller martial arts-filmer när jag såg Crouching och din sköna text fick mig definitivt att bli sugen på en omtitt!

  2. Jojjenito skriver:

    Förmån att vara bekant med Lee och martial arts… hmm, jag kan nästan tycka att det motsatta är en förmån. Well, en förmån på ett annat sätt i alla fall eftersom uppskattningen blev så pass mycket större.😉

    Kul att jag inspirerar till omtitt. Själv var orolig att den inte skulle hålla måttet men det gjorde den verkligen.🙂

    • Sofia skriver:

      Iofs sant — jag fattade aldrig riktigt varför folk blev så upphetsade av Lees vajerscener😉 Även om de förstås är ovanligt välgjorda.

      • Jojjenito skriver:

        Hehe, när du skrev herr Lee trodde jag du syftade på Bruce. Nu inser jag att du nog menade Ang. Jag hade iofs sett och gillat The Ice Storm nu när jag tänker efter.

        Nä, visst vajerscener var ju på intet sätt nåt nytt… men för många som såg filmen var det nog det. Minns inte riktigt hur det var för mig. Hade nog sett det innan, i alla fall några korta klipp, men som du säger, de är ovanligt välgjorda och det ska nog Lee (Ang alltså) tacka Yuen Woo-ping för. Ping!🙂

  3. Pladd skriver:

    Jag har faktiskt inte sett Crouching, men av dig och resten av världen att döma har jag en trevlig stund framför mig. Ska bli spännande att ta mig an.

    • Jojjenito skriver:

      Har du inte vad är det du inte har är du inte klok har du inte sett vad menar du har du inte sett… har du inte sett Crouching Tiger, Hidden Dragon!?😉

      Se den.😉

  4. filmitch skriver:

    Har bara sett den en endaste gång men visst är den bra. Min favorit genren är dock Hero de kom ungefär samtidigt om jag minns rätt. Den filmen har jag sett en tre fyra ggr.

    • Jojjenito skriver:

      Hero kom 2002 (två år efter CTHD) och den har jag endast sett en endaste gång. Tycker givetvis tvärtom.😉 Gillade Hero men inte alls lika mycket som CTHD. Saknade mänsklighet och tyckte fajtingscenerna inte var lika bra. Hade dock väldigt höga förväntningar på den. Ska nog se om den nu med fräscha ögon och även passa på att se om Flying Daggers (Zhang Yimou igen) också.

  5. Pingback: Wo hu cang long (2000) | Rörliga bilder och tryckta ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: