Hail, Caesar! (2016)
24 februari, 2016 7 kommentarer
Har bröderna Coen förlorat ”det”? Nej, jag tycker nog inte det. Deras förra film var Inside Llewyn Davis (filmspanarfilm dessutom) och även om jag inte minns så rackarns mycket av den så minns jag att jag gillade den. När jag läser igenom min gamla recension minns jag lite mer. En sak jag skriver är att Inside Llewyn Davis inte är i klass med No Country for Old Men, Fargo eller The Big Lebowski men att den i alla fall är bra mycket bättre än låt oss säga The Hudsucker Proxy och Burn After Reading. Jag inser att jag inte gillar Coens mer farsartade komedier som t ex The Ladykillers (som jag nu sett efter att jag skrev om Inside Llewyn Davis). Nej, då är Coens mörkare filmer mer min kopp te. The Big Lebowski är väl undantaget, men jag tycker ändå inte den är farsartad.
Hail, Caesar! är en av Coens komedier men är det minor eller major Coen? Det är minor Coen! Men inte dålig Coen. Det är väldigt få Coen-filmer som är rent dåliga. Jag kan bara komma på Burn After Reading och The Ladykillers. De problem som Hail, Caesar! dras med har emellertid inte med själva humorn att göra. Nej, det är filmens struktur det är fel på. Det är svårt att bli engagerad, och orsaken är att det är en väldigt episodisk film med mängder av rollfigurer och scener som avverkas på löpande band. Vissa rollfigurer återkommer med jämna mellanrum men de flesta lämnas efter ett tag åt sitt öde. Vad hände med cowboysskådisen Hobie Doyle (stjärnskottet Alden Ehrenreich) eller simskådisen DeeAnna Moran (Scarlett Johansson)? Ja, vi fick kanske delvis nån information om deras slutliga öden men det känns som att filmen egentligen inte är intresserad.
I fokus är istället Eddie Mannix (Josh Brolin) som jobbar på en filmstudio i Hollywood under det gyllene 50-talet. Mannix är spindeln i nätet som får allt att fungera och styr upp saker och ting när de behöver styras upp. Är det problem med nån skådis så är det Mannix som rycker ut. Börjar det regna i Mexiko när man ska spela in snustorra ökenscener så föreslår Mannix att man ska fortsätta filma men byta titel på filmen till nåt med regntema.
Mannix går runt bland inspelningsstudiorna och inspekterar och vi tittare får se vad det är för filmer som spelas in. Här har Coen-bröderna slagit på stort och det är minst sagt imponerande. Vi har det stora romerska eposet Hail, Caesar! där George Clooney spelar en romare som möter Jesus. Scarlett Johansson är en Esther Williams-typ med gravidproblem i ett vattenspektakel. Channing Tatum en dansande sjöman som ska ge sig ut till havs i en film regisserad av svenske Arne, spelad av Christopher Lambert av alla människor. Slutligen försöker regissören Laurence Laurentz (en suverän Ralph Fiennes) få fason på cowboyskådisen Doyle i en melodram. ”Would That It Were So Simple”, hur svårt kan det vara? Mycket svårt.
Clooney blir i en av filmens plots kidnappad av en grupp manusförfattare, kommunistiska manusförfattare dessutom. De, manusförfattarna, vill ha mer uppskattning och om de inte får de så vill de ha pengar. Denna del av filmen funkade inte riktigt för mig. Jag tyckte det var ganska tråkigt med Clooney och dessa svamlande pennfäktare.
Då var det desto roligare när Mannix försökte stämma av om gestaltningen av Jesus i eposet Hail, Caesar! var ok med gruppen av religiösa ledare. Clash of the religioner skulle man kunna säga när de fyra (var det fyra?) debatterar hur de ser på Jesus.
Jag har inte så mycket mer att säga tror jag. Det är en ganska mysig film men för mig fanns ingen ordentligt story. Vi går från inspelningsstudio till inspelningsstudio och jag blir aldrig riktigt engagerad. Det finns några guldkorn. Dansscenen med de vitklädda sjömännen var rolig, och här har man lagt ner ett väldigt jobb. Det är en scen det måste ha tagit ett bra tag att spela in och ändå är det ”bara” en film i filmen så att säga. Men i slutändan: minor Coen, och ändå får filmen en trea vilket väl visar vilken hög lägstanivå bröderna har.
En sista fråga: varför i helvete är Jonah Hill med på postern som om han hade en av huvudrollerna?!?!?
Kolla nu in vad de andra filmspanarna tyckte. Hail, the Coens! eller Hell no!
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (Carl)
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Hail, Caesar! (2016) | Rörliga bilder och tryckta ord
Mitt emellan skulle jag säga. Coens har hög lägstanivå, men för att komma från dem så måste jag säga ”minor Coens”.
Du sammanfattar filmen mycket bra. Din text är mer genomtänkt och konsistent än Coens film i detta fall. Och även om jag gärna njuter av dina texter så hade jag hellre sett en mer gedigen film i detta fall.
Jag tyckte också att diskussionen med prästerna (och rabbi), Ralph Fiennes och dansscenen var bäst. Men de hade som sagt mycket litet med varandra att göra. Däremot gillade jag den förvirrade och spretiga gruppen av kommunister…
Haha, tack för beröm. 🙂
Vi får hoppas Coens nästa film blir mer genomtänkt!
Visst var det fyra religiösa språkrör; en katolik, en protestant, en ortodox och en jude. Det låter som en Bellmanhistoria. Och jag håller helt med om att det var den enskilda komiska höjdpunkten. Särskilt att de har mer åsikter om det som ligger utanför deras kompetensområde.
Haha, ja, det låter faktiskt som en Bellman-historia. Det var en katolik, en protestant, en ortodox, en jude och så Mannix.
Jag kan hålla med om att filmen tappar bort Hobie efter ”räddningen” av Whitlock vilket är konstigt eftersom den ändå lagt lite kraft på att etablera honom. Och det låter som att det var ett bra ”val” (inte särdeles aktivt ska erkännas) att inte titta för mycket på affischen — hade inte ens tänkt på att Jonah Hill var med på den.
Jag hade inte heller tittat på affischen, det gjorde jag först efteråt och såg då att Hill var med. Jag antar att man tyckte att han var ett namn som drog. 🙂