Fitzcarraldo (1982)

decadesDecember månads tredje 80-talsfilm i det pågående projektet som vi kallar Decennier var Fitzcarraldo, ett av samarbetena mellan regissören Werner Herzog och skådespelaren Klaus Kinski. Werner och Klaus har jobbat ihop mycket under årens lopp men Werner kallar Klaus för ”min bästa ovän” och han har t.o.m. gjort en dokumentär om deras relation kallad My Best Fiend.

Själv har jag alltid haft Herzogs fem Kinski-filmer på ska-se-listan så för mig passade det utmärkt att se Fitzcarraldo. Varför har jag varit nyfiken på dessa filmer? Ja, dels har jag hört att det handlar om bra filmer och dels har jag hört att Klaus Kinski är mer eller mindre galen i filmerna. Dessutom har det tydligen varit kaotiska filminspelningar i stil med Apocalypse Now och det gällde enligt uppgift speciellt Fitzcarraldo. Sammantaget borde det borga för en åtminstone intressant filmupplevelse.

Inledningen var inte speciellt lovande… Nummer ett: jag gillar inte opera, jag har aldrig gillat opera, jag kommer aldrig gilla opera. Tyvärr bjuds vi i början på ett långt operanummer som jag fann segt och tråkigt. Jag antar att man ska tycka att det är magiskt. Åtminstone tycker mannen som kallar sig Fitzcarraldo just att det är magiskt.

Fitzcarraldo, som förstås spelas av Kinski, är en irländare vid namn Brian Sweeney Fitzgerald som lockats till Peru för att där driva olika projekt. Han är en lycksökare och drömmare. Tidigare har han försökt anlägga en järnväg över Anderna men misslyckats. Nu har han blivit besatt av att bygga ett operahus mitt i djungeln i en stad vid Amazonas strand och sen locka den världsberömde tenoren Enrico Caruso dit på premiärkvällen. För att kunna göra det behöver han tjäna pengar. För att tjäna pengar ger han sig in i gummibranschen. För att kunna tjäna pengar i gummibranschen behöver han (anser han själv) transportera en ångbåt över ett berg mellan två floder. Haha, vilken galning!

Fitzcarraldo, som han kallas eftersom lokalbefolkningen inte kunde uttala hans riktiga namn, är alltså irländare men av någon märklig anledning pratar han TYSKA, precis som alla andra skådisar i filmen! Helt galet, och det störde mig något enormt i början. Tydligen skulle Jason Robards ha spelat Kinskis rollfigur från början men byttes ut efter misslyckade provspelningar (eller vad som nu hände?). Jag tror inte Robards hade pratat tyska! Rollfiguren är ju för i helvete IRLÄNDARE. Varför skulle han prata TYSKA. Peru har väl aldrig varit en TYSK koloni?!

Nåväl, slut på mina språkliga klagomål… Förutom ytterligare en liten detalj. Skådisarna pratar alltså tyska men det hela verkar vara dubbat då ljud och munrörelser oftast inte stämmer för fem öre. Så. Nog om det.

I början av filmen, som är alldeles för långdragen, är Kinski det enda sevärda. Han är verkligen besatt galen, galet besatt, i vissa scener, främst när han klättrar upp i stadens kyrktorn och där skriker ut att han ska bygga sin opera och innan det är fullbordat så är kyrkan STÄNGD. Geschlossen!

När det gäller Kinski så är han sevärd men det vettefan om han egentligen är en så bra skådis. Eller så är det kanske manus som har en del brister. Ena stunden är han fullkomligt bindgalen med uppspärrade ögon och en vilt stirrande blick. Detta kommer från ingenstans. Det hänger inte ihop med den övriga handlingen och Kinskis ganska lugna spel i övrigt. Det skaver samtidigt som det är underhållande.

Fitzcarraldo

”Min opera. Jag ska bygga min opera!”

I övrigt är det mest segt och konstigt. Förutom operamusik så har Herzog valt ett mycket märkligt easy listening-soundtrack som inte fungerade. Eller det kanske gjorde det eftersom det var så fel. Jag vet inte. Claudia Cardinale är med i början (och en kortis i slutet) och spelar Fitzcarraldos älskarinna tillika stadens bordellmamma. Det påminde mig en del om förhållandet mellan McCabe & Mrs. Miller i Robert Altmans film med samma namn. I Altmans film så har Mrs. Miller dock en egen vilja och följer inte i sin mans ledband helt blint, snarare tvärtom. Cardinales rollfigur är av någon anledning förblindad och ser inte Fitzcarraldos galenskap som aldrig kan leda till något bra. Eller har jag fel? Ska man kanske stötta sin partner om denna vill genomföra något trots att det verkar vara omöjligt eller rena galenskaperna? Själv förstod jag inte riktigt hur hon kunde tro på Fitzcarraldo. Men det kanske inte fanns så många män med idéer där ute i djungeln?

När filmen till slut tar oss med ut på floden så blir det betydligt bättre och när den tar oss ännu längre ut på floden till berget som man ska transportera sin ångbåt över så blir det faktiskt fascinerande.

När våra ”äventyrare” färdas upp för floden så får jag Apocalypse Now-känsla. Det är mystiskt. Det finns infödingar som enligt säkra källor är huvudjägare. Båten lägger till vid en missionärsstation och dess besättning (båtens alltså) får höra historier. Här kommer jag återigen att tänka på Apocalypse Now och den från bioversionen bortklippta French Plantation-scenen.

Tankarna går även till den fascinerande och bättre Cannibal Holocaust som jag blev utmanad av Fiffi att se på filmspanarnas förra utmaningsrunda.

Det som kanske är mest fascinerande, och det talar på ett sätt till filmens nackdel, är att det projekt som är filmen är mer imponerande än filmen i sig. Vi talar alltså Boyhood-varning här. Herzog och hans team har alltså verkligen dragit den där jävla flodbåten över det satans berget på riktigt, och filmat det hela. Galet. En sån här filmen skulle nog aldrig kunnat göras idag. Jag kommer här även att tänka på Sorcerer där William Friedkin byggde upp en gigantiskt bro över en ravin för att sen spränga den, två gånger dessutom eftersom den första bron inte gick att använda.

Slutdelen av Fitzcarraldo bjuder både på triumf och besvikelse. Tyvärr är det absoluta slutet litet märkligt. Det känns faktiskt ditsatt i efterhand för att få till ett lyckligare slut. Känslan jag ett tag hade av mörk humor och galenskap mattas av och det förtar det som hände minuterna innan, när de indianer som hade ”anlitats” av Fitzcarraldo som arbetskraft visade vilket syfte de egentligen hade med att släpa båten över berget. Nu blev det plötsligt någon slags fars istället. Hmmm.

På väg hem från jobbet ikväll (det är onsdag när jag skriver detta) träffade jag på Henke som skulle in och se den sista dvärg-filmen. Vi hann prata litet snabbt om Fitzcarraldo och jag fick höra att det, som jag misstänkte, finns en dokumentär om filminspelningen. Den heter Burden of Dreams och den är jag nyfiken på och det känns som den bör vara bättre än själva filmen.

I slutändan kan jag ändå inte låta bli att ge Fitzcarraldo en trea.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Vad tyckte nu de andra decenniespanarna? FitZZZZZZZZZZZZcarraldo eller FitzcarraldOOOOOH-VILKEN-BRA-FILM!?

Movies – Noir
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

17 Responses to Fitzcarraldo (1982)

  1. Pingback: Fitzcarraldo (1982) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Bra text och jag tycker vi är ganska överens om det mesta faktiskt. Den ÄR fascinerande och blir klart bättre när de ger sig ut på floden och indianerna lurar i vassen 😉 Men inledningen med operan håller jag definitivt med om – skippa.

    Håller även med om att detta är en film som aldrig skulle göras idag. Regissören måste vara galen och jag tycker ändå det finns något man måste berömma med projektet och att de verkligen gör det hela på riktigt med ångbåten. Sen blir filmen på det stora hela för lång och slutet kunde/borde varit bättre.

    Just det, det där med tyska/engelska. På DVD:n fanns två ljudspår, tyska och engelska. Filmen spelades faktiskt in på engelska, men jag såg den på tyska utan att veta om detta (att det fanns ett till ljudspår). Visst stör dubbingen, men som tysk film tyckte jag det funkade bra (om man kunde köpa dubbingen efter ett tag). Har för mig att vissa skådespelare även dubbades på engelska då alla inte kunde engelska, men det låter jag vara osagt.

    • Jojjenito says:

      Tack!

      Jag tror jag använde ordet fascinerande lite för ofta. Det hade strukits några gånger om jag skulle redigare min text. 😉 Men den var just… fascinerande. 😉

      Det är inget mästerverk, absolut inte. Länge låg den på en svag tvåa då jag tyckte inledning bara var konstig. Slutet var inte helt bra det heller. Däremellan fanns ändå något som drog in mig. Mystiken på floden och galenskapen när de väl började transportera sin båt över berget (eller kullen om man ska vara ärlig).

      Är du säker på att den spelades in på engelska? Jag tittade på Kinskis munrörelser och jag tyckte ändå dessa stämde med vad han sa på tyska. Just för Kinski så stämde det hyfsat. För andra så var det mera fel.

      • Fascinerande var ju ett viktigt ord för att beskriva filmen på 🙂

        Håller helt klart med dig. Mittendelen är filmens bästa. Inledningen svagast och slutet inte heller så jättebra.

        Det var åtminstone vad Herzog sa på kommentatorsspåret och då fick man även se någon scen där Kinski pratar engelska. Dock var det säkerligen så att Kinski dubbades i efterhand i den engelska versionen. Eftersom han var en av få som kunde tyska var det mer naturligt att spela in den på engelska enligt Herzog. Fast som sagt, tror att båda versionerna är dubbade på ett eller annat sätt. Och jag tycker man ska se den tyskspråkiga versionen.

        • Jojjenito says:

          Aha, ok, jag förstår. Tyckte ändå det såg ut som det var tyska han pratade men jag kan ju ha fel. Hur som helst, att det var dubbat syntes och som vanligt tycker jag det är störande detalj.

  3. Henke says:

    Trevligt att du fann den såpass bra som du gjorde. Jag håller med dig om det mesta. Det finns något ljuvligt galet och drömskt över hela projektet och filmen. Jag hade hellre sett Kinski ännu mer galen. det är också kul att få vibbar av filmen. Jag tänkte också på Apocalypse Now såklart, inte mint eftersom jag åkt båt upp på den floden och hela miljön påminner om den i filmen (även om det är inspelat på en annan kontinent).

    Jag kan dock gilla opera! Nu var det kanske inte den bästa scenen man kunde tänka sig. Har du sett Amadeus förresten?

    • Jojjenito says:

      Har du åkt båt uppför Apocalypse Now-floden!? Wow, coolt. En av mina absoluta favvofilmer!

      När det gäller opera så kanske jag (medvetet) överdrev en aning… men nån favvogenre (om man nu kan kalla opera en genre) är det inte, haha. Jag tycker det finns nåt oerhört krystat med sättet de sjunger på. Låter som de håller på att spricka (eller bajsa på sig som Fiffi hade uttryckt det. 😉 )

      Ja, jag har sett Amadeus. Det var ett bra tag sen dock men minns den som fascinerande (för att använda det ordet igen) och riktigt bra.

  4. filmitch says:

    Nu han jag av olika skäkl inte se denna film men du nämner My best friend och det är en film som verkligen rekommenderas. Fascinerande.

    Min bäste ovän (1999 Tyskland)


    Burden of dreams var ett bra tag sedan jag såg och tackar för påminnelsen 🙂

    • Jojjenito says:

      Ja, jag borde ta och se My Best Fiend, men frågan är om det kanske är bättre att först se några av deras filmer först. Fitzcarraldo är nämligen den första jag ser.

  5. Pingback: FITZCARRALDO

  6. filmitch says:

    Angående Apocalypse now så blir Herzog lite smågrinig då han anser att Coppola ”stulit” scener från honom och till viss mån kan jag hålla med honom då stora delar av Apocalypse now påminner om Agurrie (första djungelfilmen)

    • Jojjenito says:

      Haha, klart han ska tjura över det! Borde han inte vara stolt och se det som en hyllning istället?! 😉

      Aguirre lockar mig. Det är nåt med djungeln som lockar.

  7. Fiffi says:

    Jag kommer drömma mardrömmar om din gif. Han är satans otäck Kinski. Att ingen tänkt på att göra en skräckfilm med honom i huvudrollen spelandes sig själv?

    • Jojjenito says:

      Haha, sorry, Fiffi. Han är otäck, det stämmer. Han verkar ju faktiskt galen på riktigt. De spelade ju in Nosferatu tillsammans men jag förstår vad du menar (att han ska spela sig själv!).

  8. Sofia says:

    Då var det ju tur att det här blev en operafilm utan särskilt mycket opera 🙂 Jag tyckte tvärtom — det var mer intressant så länge de var kvar i Iquitos. Men jag förstår inte heller Mollys (hette hon väl i filmen? Maggie?) fascination för sin galne älskare.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.