Wild at Heart
6 december, 2011 17 kommentarer
Titel: Wild at Heart
Regi: David Lynch
År: 1990
IMDb | Filmtipset
Nyligen här på bloggen så postade jag ett gäng inlägg där jag recenserade Twin Peaks och framförallt några av David Lynchs filmer. Anledningen till att jag samlade ihop dessa inlägg var egentligen att jag för ett tag sen hade sett Lynch-filmen Wild at Heart och därför ville jag samla ihop allt i ett litet Lynchigt paket. Fast grejen var ju att jag alldeles glömde av just Wild at Heart som var tänkt som ”den stora avslutningen”. Så den recensionen kommer nu.
Mja, jag är något besviken. Den där känslan vill aldrig riktigt infinna sig. För all del, det finns en del klassiska Lynch-scener. Som t ex fågelmannen som inte gillar duvor. En fullkomligt bisarr scen.
Men jag känner aldrig riktigt för nån av karaktärerna, varken Sailor eller Lula. De är mest jobbiga. Jag vet inte varför men när jag ska tycka att det är charmigt med dessa två så tycker jag mest de är lite irriterande (om jag ska vara snäll). Jag vet inte om man ska tycka att det är nåt coolt med Sailors karatekickdans t ex. Jag säger: inte coolt.
När jag ser filmen så finner jag mig sittandes i väntan på att det ska bli så där mystiskt läskigt som i Twin Peaks, Lost Highway eller Mulholland Drive men det blir det aldrig. Så då försöker jag bara njuta av filmen ändå och mot slutet blir det bättre och bättre. Jag älskar t ex hela sekvensen vid bankrånet i slutet. Dessa scener är helt underbara, som t ex hunden som var sugen på den där handen. Typiskt Lynch och helt underbart.
Bobby Peru är en välkänd karaktär som gör entré i slutet i Willem Dafoes skepnad och han höjer filmen en aning. Vi får även se välkända Lynch-skådisar i form av Sheryl Lee, Sherilyn Fenn, Grace Zabriskie, Jack Nance och property master (rekvisitör) är Frank Silva aka BOB.
Jag inser efter ett tag att jag nog inte har sett filmen tidigare, vilket jag var helt säker på att jag hade gjort. Istället har jag förväxlat den med True Romance och det är delvis därför som jag liksom inte fattat att det faktiskt är en Lynch-film. Jag har sett Wild at Heart som en film i regi av Tony Scott.
En scen som ger mig riktiga och därmed bra Lynch-vibbar är den med Harry Dean Stanton och Grace Zabriskie. Den är underbart sjuk med ett äckligt ljudspår. Men filmen som helhet kan jag inte ger mer än en trea.
3/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Vow! En av mina favoritfilmer, helt klart. Lynch när han är som bäst. Finns många scener här som är guldkorn. Du har nämnt några. Cages (brutet näsben) Elvissång där på biltaket är en klassiker om du frågar mig. Öppningsscenen, då? Tack. //Tommy
Tommy, välkommen hit. 🙂 Oj, en av dina favoritfilmer, det var värst. Jag tyckte alltså inte det var Lynch när han är som bäst. Hmm, nja, när Cages sjunger Elvis, det var en sån där scen där jag mest tyckte hans karaktär var fånig. Lite samma med öppningsscenen, för det är väl den där han bankar en snubbe sönder och samman i en trapp?
Nu håller jag (äntligen) inte med! ;D Tycker nog att det här är Lynchs bästa film, älskar hur han arbetar med flera berättarkomponenter. Gillar skådespeleriet, karaktärerna, handlingen osv. Property master torde väl vara rekvisitör/attributör. Förresten jobbade ju Eric DaRe (Leo Johnson) också bakom kameran, men vilken titel han hade minns jag inte.
Ytterligare en som håller Wild at Heart som Lynchs bästa. Nja, gick alltså inte fullt hem hos mig.
Tack för översättningen av property master, det är ändrat i texten. Kollade upp Eric DaRe och han var casting assistent. Now that’s a jobtitel. 🙂
Det är nog lite svågerpolitik där för om jag inte minns fel är han son till Lynchs ofta förekommande castingansvarige Johanna Ray…
Ah, kul info, det stämmer. Och säkert en förklaring till att han fick rollen som Leo, som han iofs gjorde bra.
Här håller jag med dig Jojjenito. Hade svårt att komma in i filmen och den var på tok för skrikig för min smak. karaktärerna är småjobbiga. har faktiskt aldrig sett om filmen.
Jag håller nog också den här som en av Lynch bästa (dock ganska långt från DEN bästa), tycker filmen fungerar och engagerar rakt igenom. Sen är det en av få filmer där jag tycker Cage fungerar riktigt bra också. Och Laura Dern levererar kvalité som vanligt. Vilket resulterar i ett filmpar av rang.
Den har enormt bra saker, både på ytan och under. Jag håller med i dina omdömen. Samtidigt är det en av Lynchs mest ojämna. Jag tycker väl också kanske att huvudkaraktärerna är mest jobbiga. Och de spelar över och är för barnsliga. De är inte särskilt trovärdiga helt enkelt och det är det som drar ner betyget.
Den hade problem att nå upp till de höga topparna över för mig. En väldigt underhållande film med många galna ögonblick som egentligen har allt som krävs för att bli så där ”True Romance-bra”. Men nej, jag fick inte den känslan.
Ja, vad skall man säga. Filmen väcker känslor, därom råder inget tvivel. Plus att smaken är som baken:) Trevlig helg!
Det är väl tur att man tycker olika annars blir det ju lite tråkigt. Fast det är ju inte så att jag ogillar Wild at Heart direkt men en av Lynch bästa tycker jag absolut inte det är. 🙂
filmitch: Precis, karaktärerna var jobbiga, det tyckte jag med. Och nån omtitt är inte aktuell på länge även det inte var en dålig film.
David: Ja, det verkar som att många är inne på samma sak: att karaktärerna mest är jobbiga. Som du säger, det finns mycket som är bra men helhetsintrycket dras ner pga annat.
Pladd: Underhållande och med galna ögonblick, ja. Men som du säger så blev den aldrig riktigt bra av nån anledning. Hmm, True Romance var det ett bra tag sen jag såg. Kan inte säga att jag minns den som tokbra direkt.
Du gav den ändå en trea, vilket jag alltså tycker är lite för snällt. Den är egentligen inte dålig (och som du säger blir den bättre mot slutet). Det finns för mycket jag inte gillar (de flesta karaktärerna) och det är för mycket bisarra saker som jag inte gillar. Den har sina ljuspunkter, som alla Lynch-filmer har. Men den saknar det lilla extra och stämningen är inte lika bra som i hans bästa filmer.
2/5 blev det från min sida till Wild at Heart.
Just de där bisarra sakerna var nog en av de delar jag gillade i filmen. 😉 Men visst, lite snäll var jag nog med betyget.
Ja, de är ju åtkommande i hans filmer. Men i vissa fall gillar jag dem mer, eller stör mig mindre på dem 😉
För mig var filmen nästan för lite bisarr. Det kändes bitvis inte som en Lynchfilm. Det gjorde på nåt sätt att de bisarra delarna inte riktigt passade in när de väl kom. Men jag gillade dem ändå. 😉