The Girl with All the Gifts (2016)
7 oktober, 2016 9 kommentarer
The Girl with All the Gifts är en film som har det mesta. Ändå saknar jag nåt (fråga mig inte vad) och det det där riktigt höga betyget belönas därmed filmen inte med.
Vad är det den har som talar till dess fördel? Jo, det är en genrefilm (zombie-filmen i det här fallet) som faktiskt förnyar och twistar till genren på ett sätt som i alla fall jag inte har sett tidigare. Och då har jag ändå sett en del zombier (Obs! zombier, inte zombies! Ping, Sofia 😉 ) i mina filmdagar.
Filmen inleds som ett intensivt kammarspel som utspelar sig på en begränsad plats vilket höjer intensiteten. Därefter övergår den till att bli en roadmovie där våra huvudpersoner färdas med hjul eller till fots genom ett övergivet dystopiskt landskap med faror väntandes bakom vartannat hörn.
Som bonus får vi en härlig Glenn Close som en envis, men aningen för besatt och galen, forskare som är beredd att offra det mesta (inklusive sig själv) för att nå sitt mål.
Sist men inte minst har vi en underbar barnskådis i form av charmtrollet Sennia Nanua som visar sig vara filmens största badass.
Ja, jag har alltså inget att klaga på som ni märker. Handlingen? Jag tror inte jag går in på den så mycket. Det absolut bästa är att se filmen helt ospoilad. Men lite kort så utspelas den i England efter en zombieepidemi. En grupp människor, däribland soldaten Eddie (Paddy Considine) och läraren Helen (Gemma Arterton), vistas i en bunkerliknande forskningsanstalt där man försöker hitta svaret på gåtan om farsoten. Mer än så behöver man, och bör man, inte veta.
The Girl with All the Gifts för mina tankar, inte oväntat, till filmerna 28 Days Later och 28 Weeks Later. För mig slår den 28 Days Later på fingrarna men inte den högintensiva uppföljaren. Jag delar ut tre starka och stenhårda frökapslar, vilket inte är fy skam.
The Girl with All the Gifts har biopremiär fredag 7/10 och gillar du zombie-filmer så är det en skön uppdatering av genren.
Jag såg filmen under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga.
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
I samband med visningen under Malmö Filmdagar fick man även en trevlig liten gåva i form av boken som filmen bygger på. Tyvärr var det den svenska utgåvan men man kan inte få allt. 🙂 Mike Carey som skrivit romanen har även plitat manus till filmen. Fotot är taget på den trevliga restaurangen Vespa där den obligatoriska pastalunchen inmundigades efter filmen.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pastalunch på Vespa! Åhh, härliga minnen. 🙂
Jamen, du ger filmen ett gediget betyg ändå. Jag är nyfiken på att få höra med från dig om vad du tror fattas dig för att du skulle gilla den ännu mer? Jag var lite blown away över att den var så bra faktiskt, och gav den 4/5.
Jag ska se om 28 days… och se 28 weeks… för första gången. Blir sugen nu när vi snackar om denna film. 🙂
Japp, det är klart godkänt betyg men när ”alla andra” tokhyllar den så hamnar man ibland i defensiv ställning. 🙂
Vad fattades mig? Barn-sekten. Beyond Thunderdome-känsla, inte bra. Vad mer? Just det, att filmen inte var tillräckligt blodig, gory. PG-13-problemet. Och så kanske som Sofia är inne på nedan så blev den kanske lite seg när de hamnade i skogen.
Malmös trevligaste överraskning! Efter att ha tröskat ett antal undermåliga filmer med zombier ( 😉 ) var detta minst sagt en frisk fläkt. Saknade du något i manuset? Blev den kanske lite seg där i skogen?
Ska bli väldigt spännande att få dina kommentarer på våra diamteralt olika åsikter om 28-filmerna!
Du vet, tror jag, vilken film som jag tyckte var den största överraskningen, eller åtminstone den bästa filmen.
Japp, jag tappade kanske lite intresse under en period efter att de flytt från anläggningen. Och så den där gruppen med barn. Gillade inte dem. Plus att jag ville se (grafiskt) när Mel slog in skallen på ledaren. 😉
Angående 28-filmerna så vill jag poängtera att jag inte tyckte Weeks var 5/5 och Days 1/5. Båda är bra men Weeks var snäppet bättre. Ska bli kul att läsa dina texter.
Jag upprepar mig från Henkes blogg; denna måste skådas! 🙂
Trevlig helg!
Trevlig lördag!
Ja, den är ett givet val. Brittisk zombie-film när den är som bäst (nästan).
Kommer inte till Karlstad SF kan ta sig i r…n.
Skämtar du?!?! Vilka rövhattar! Fasiken vad tråkigt. 😦 Jag tror du hade gillat den. Om det nu skulle vara så att du hittar den nån annanstans tycker jag gott du kan se den. Their loss.
Pingback: The Girl With All the Gifts (2016) | Rörliga bilder och tryckta ord