Brooklyn (2015)

BrooklynSpike Lee har gjort en joint som heter Crooklyn. I motsats till vad man kanske kan tro så är det inte alls en gangsterrulle utan verkar vara (jag har inte sett den) en varm familjefilm som utspelar sig i – ja, just det – Brooklyn! Gissa var filmen jag skriver om idag utspelar sig? Ja, just det, Brooklyn! Även här får man leta förgäves efter gangsters. Det här är nämligen en snäll film. Den är kanske t.o.m. för snäll för sitt eget bästa. Samtidigt är det just det jag gillar med filmen.

Saoirse (sörschö) Ronan spelar Eilis, en ung irländska som på 1950-talet flyttar till Brooklyn i New York. På Irland lämnar hon kvar sin mor och syster. I USA har hon fått jobb på ett varuhus men hon är blyg och charmerar inte direkt kunderna. Dessutom är hennes hemlängtan enorm och hon gråter sig till sömns på kvällarna. Men så träffar hon italienaren Tony på en dans och de två blir ett par och så småningom börjar Eilis känna sig mer hemma. När hon sen (pga orsaker) måste resa tillbaka till Irland känner hon sig kluven. Stanna kvar på Irland eller fortsätta sitt nya liv i USA?

Jahapp. Det var ju trevligt det här. Det är fullkomligt ofarligt men mysigt och trevligt. Saoirse Ronan passar perfekt i sin roll. Jag gillar rollfiguren. Beslutsam och blyg på samma gång. Sympatisk helt enkelt. Det var kul att följa hennes liv i USA och hur hon sakta anpassar sig. Gulligt skulle jag t.o.m. kunna dra till med.

I USA bor Eilis på ett pensionat för kvinnor och här får vi några roliga scener när de inhysta äter middag tillsammans med sin hyresvärdinna (spelad av spjuvern Julie Walters). Det förekommer även en rolig sekvens när Tony bjudit hem Eilis till italienska familj på middag.

Kemin mellan Tony (Emory Cohen) och Eilis är bra. Ett tag tror jag att han ska vara en vänstrande mansgris som inte har rent mjöl i påsen. Men jag sa ju att det här var en snäll film.

När Eilis är tillbaka på Irland försöker filmen lura i oss att Eilis måste göra ett val mellan Tony och en irländsk snubbe från hembyn. Det funkar inte riktigt eftersom snubben spelas av en viss Domhnall (som engelskans tonal fast med d) Gleeson. Här finns alltså ingen kemi alls. Fast å andra sidan kanske filmen menar att det mer handlar om att Eilis känner en press från sin mor att stanna kvar snarare än att det är Domhnall som lockar.

Nu kom jag att tänka på filmen The Martian. Där fanns inte heller nån typisk skurkroll, en ond rollfigur. Nej, alla var i grunden hyvens personer. Det är likadant här (även om det fanns en gnällig och skvallrande tant i Eilis hemby), och det ger en mysig känsla men de där riktigt höga insatserna saknas kanske. Nu kan det ju givetvis finnas höga insatser även utan skurkar. Fast precis som The Martian så är Brooklyn en sympatisk film som inte lyckas skaka om mig. Den vaggar mig snarare, och snällhet räcker ganska långt det med.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Brooklyn har premiär idag fredag och vill du ha en mysig och ofarlig stund på bio så passar den perfekt!

Andra filmspanaråsikter om filmen? Ja, jag har en känsla av att det blir en hel del mellanmjölksbetyg.

Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

11 Responses to Brooklyn (2015)

  1. Pingback: Brooklyn (2015) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Henke skriver:

    Snällheten i all ära men detta var för tråkigt. Det filmen bjuder på är en orgie i miljöer och kläder från femtiotalet. Som dramatisk berättelse är den obegripligt ospännande. Undrar vad Nick Hornby tänkte på egentligen…

    Men tack för uttalskursen, Professor Jojjenito.🙂

    • Jojjenito skriver:

      Jag vet inte hur mycket Hornby har ändrat (framförallt skurit bort) om man jämför med boken. I bokform kanske storyn funkar bättre genom att man som läsare troligen lär känna Eilis mer. Nu tyckte jag ju ändå att filmen funkade ok som den var, men jag får nog dra ner betyget till en vanlig trea tror jag.

  3. Sofia skriver:

    Det är väl den här typen av film som får mig att inse hur mycket jag gillar en bra historia. Samma problem med La vie en rose — det spelar ingen roll hur bra skådisprestationerna är, det kan ändå inte bli en toppfilm när storyn saknas. Harmlös på gränsen till menlös.

    • Jojjenito skriver:

      Men skulle hon välja Tony eller Domhnall!?!?! Vilka stakes, vilken spänning!😉

      • Sofia skriver:

        Särskilt när det var lite tveksamt hur sugen hon var på någon av dem🙂

        • Henke skriver:

          Just den frågan var totalt meningslös tyckte jag då det var tämligen uppenbart för mig att hon dejtade Domhnall på grund av en hemlängtan till Irland, underbyggd av skuldkänslor runt systerns öde och pressen att vara där för sin mor. Inget av det hade med honom att göra…

          • Jojjenito skriver:

            Ja, jag är inne på det i min text också. Det hade inte med Domhnall att göra.

            Och min kommentar var ju ett skämt, eftersom det uppenbarligen inte fanns nån kemi mellan Domhnall och Eilis.🙂

        • Jojjenito skriver:

          Hmm, fast visst var hon sugen på Tony?

          Hur som helst, jag skämtade i vilket fall.

          • Sofia skriver:

            Och jag vill ju då hävda att på Irland verkar hon inte stensugen på Tony… Mer sugen i så fall på ett upptäcka sig själv och sitt nya liv på Irland som tuff amerikanska

            • Jojjenito skriver:

              Hmm, ja, du kan ha en poäng där. Ja, hon valde nog snarare mellan Irland och USA, snarare än mellan Tony och Domhnall (som ju hette nåt helt annat som jag inte minns nu). Men hon var i alla fall mer sugen på Tony än på Domhnall.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: