Irrational Man (2015)
2 oktober, 2015 4 kommentarer
Woody Allen måste vara en av de mest produktiva filmskaparna nånsin. Snubben, som nu fyller 80 (!), gör i princip minst en film om året och det har han hållit på med sen slutet av 60-talet. Galet. Han måste gilla att göra film. Ja, jag tror nog det är nödvändigt för att han överhuvudtaget ska behålla sitt förstånd.
Hans senaste rulle heter Irrational Man och den irrationelle mannen spelas av pappakroppsinnehavaren Joaquin Phoenix. Han spelar nån sorts lärare i filosofi som får ett nytt jobb på ett universitet. Där ägnar han dagarna (och kvällarna) åt att dricka whisky, leda lektioner och få ihop det med Parker Posey (en annan lärare) och Emma Stone (en elev). Han är av nån anledning ganska berömd, eller åtminstone känd i den akademiska världen, för sina åsikter och tidigare utgivna böcker. Han är less på livet och en cyniker av gigantiska mått. Inget kan nu få honom att få tillbaka gnistan. Men så överhör Stone och Phoenix ett samtal på en restaurang…
Efter att jag såg filmen under Malmö Filmdagar i slutet av augusti twittrade jag ut ett första kort omdöme:
”Det bästa med Woody Allens Irrational Man var musiken och den mysiga campusmiljön. Det sämsta var allt annat”.
Ja, det tycker jag är en ganska bra sammanfattning. Musiken är jazzigt avslappnande och miljön på campus är mysig. Här skulle man kunna glida omkring en ganska lång stund.
Det är sämre med resten av filmen. Att Emma Stone blir kär i Phoenix känns inte speciellt trovärdigt. T.o.m. hennes egen berättarröst i filmen försöker övertyga både oss tittare och henne själv att hon faktiskt blir det. Kompisar? Ja. Fascinerad? Ja, kanske det. Han kan vara kul att lyssna på en stund. Men förälskad och ihop med? Njae.
Ett problem, ett ganska stort sådant, med filmen är att jag inte bryr mig ett dugg om nån av karaktärerna.
Handlingen i filmens andra halva känns ganska osannolik men ändå inte helt ointressant. I slutet knyts vissa saker ihop ganska snyggt på ett sätt som fick mig att tänka på slutet av Match Point. Just hur slumpen spelar roll på ett ibland roligt eller dråpligt sätt.
Äh, jag delar ut två ficklampor av fem möjliga till Irrational Man. Trots en Woody på extrem tomgång så är detta inte totalt värdelöst.
Irrational Man har premiär idag och jag såg den alltså under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga.
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Håller med om att filmen utspelas i en underbar miljö. Det var ett för mig okänt universitet som jag gissar ligger uppe i New England, nordöstra hörnet av USA. De är ute vid havet i någon scen och den miljön påminner mig lite om Maine till och med.
Sen vet jag inte om relationen mellan Emma Stones karaktär och hennes ”professor” (lärare). Tycker det verkar som var och varannan tjej i verkliga livet faller för de mest konstiga snubbarna. Phoenix’s slacker känns inte mer konstig än många anda… 🙂 Är jag cynisk nu kanske?
Cynisk! 😉
Jag vet inte, just det där med hennes berättarröst kändes krystat. Det kändes som att det var inlagt just för att ursäkta deras relation på nåt bakvänt sätt.
Japp, mycket bra Twittersammanfattning — som vanligt var soundtracket ett rent nöje. Woody har bra öra för jazz. Just här slant dock både öga och hjärna desto mer. Och ja, Emma Stone VO gjorde ju varken till eller från. Allt hon berättade hade man ju fattat ändå. Men då hade väl filmen känts ännu fattigare.
Ja, ibland räcker det med 140 tecken. 🙂