American Hustle eller Min värsta bioupplevelse

American HustleHur ska jag börja den här texten? Kanske med sanningen. I måndagskväll hade jag den värsta bioupplevelse jag nånsin har haft. Det var en upplevelse som gjorde mig irriterad, arg, kränkt, illamående och slutligen ledsen.

Det hela började med att jag efter jobbet mötte upp Henke och hans kompis Vanessa i Kista galleria för att se American Hustle. Alla vi tre jobbar i Kista så det kändes smidigt att utnyttja SF:s salonger där. Vi skulle egentligen ha sett filmen på en förhandsvisning som ordnades av Stockholms Filmfestival men både jag och Vanessa misslyckades med att få biljetter. Så det fick bli Kista en måndagkväll istället. Inget konstigt med kan man tycka. Själv har jag fem minuters promenad från jobbet till biografen, eller filmstaden om man så vill. Det kan ju inte bli smidigare. I somras såg Henke och jag World War Z där på en skön visning. Jag sett andra filmer där ett antal gånger och egentligen aldrig inte stött på några problem även om biografen och gallerian inte är jordens mysigaste platser.

Vi har bra platser, i mitten på rad 6 tror jag det var. Under reklamen kommer det in ett par (jag tror det var ett par) där killen, som sätter sig bredvid mig, har en bägare fylld till bredden med Fiffis favoritsnacks, nämligen baconchips. Vi skämtar, tar bilder, twittrar och skrattar om detta. Det här blir ju en kul historia att berätta på nästa filmspanarträff…

Nån gång innan filmen drar igång så kommer det in ett stort gäng ungdomar. De slår sig, högljutt, ner på raden bakom oss. Det kanske handlar om 10 personer. Flertalet är killar men två eller tre är tjejer. Jag har egentligen ingen uppfattning om antalet. Den informationen fick jag från Henke under vårt välbehövliga terapisamtal på telefon efter att vi kommit hem efter visningen.

Fiffi brukar berätta, både muntligt och skriftligt på sin blogg, om hur jobbigt det är att gå på bio på Heron City. Jag tror hon satt upp det stället på sin svarta lista. Det är inte värt det, helt enkelt. Jag har på ett sätt kunnat relatera till det som Fiffi säger om folk som stör under visningarna, folk som inte visar nån som helst respekt, som pratar, tar upp mobilen, sparkar en i stolsryggen osv. På ett sätt har jag kunnat det. Men inte helt och fullt på ett känslomässigt sätt.

Nu kan jag det.

Fram till nu har jag helt enkelt varit förskonad från den typen av (bio)terrorism. Det kan bero på att jag väldigt sällan går på de allra populäraste filmerna på de populäraste tiderna. En storfilm brukar jag oftast hålla mig borta ifrån och sen se när hajpen lugnat sig lite. Jag går istället och ser Alexander Paynes senaste runt kl 12 på Bio Sture. Det är mysigare.

Visst har jag varit med om folk som pratar, prasslar, lyser upp salongen med sin mobil, men då har det mer handlat om folk som tror de sitter hemma i soffan. Folk som inte vet bättre eller som liksom inte tänker på att de stör andra, t ex med prasselpåsar med mandariner. Pensionärer är duktiga på detta.

Vad jag fick uppleva i måndags i Kista under visningen av American Hustle var något helt annat. Detta var en medveten terrorism. Killarna på raden bakom hos tjoade, sparkade i stolsryggen, sörplade läsk, rapade, skrek, tjafsade, pratade, stönade. De gjorde helt enkelt allt de kunde för att störa alla andra i salongen.

Ofta är det ju inte ovanligt att det under en films inledning förekommer ett visst sorl i salongen som efter kanske fem, sex minuter sakta dör ut då alla koncentrerar sig på filmen. Det kan nästan vara en skön känsla, just detta. Efter ett tag stod det klart att det inte skulle hända här. I efterhand är det lätt att vara efterklok och konstatera att vi helt sonika skulle ha lämnat salongen och bett om pengarna tillbaka eftersom det inte gick att se filmen på ett vettigt sätt.

HulkVar det inte några som sa till ungdomsgänget? Jo, det var det. Både paret till vänster om oss (det var inte baconchipsparet utan ett annat) och Henke själv vände sig om, höjde rösten och bad dem att vara tysta. Det hjälpte inte. Det blev kanske tyst i en minut men sen var de igång igen. Jag tror att de bara var ute efter just såna reaktioner. De sökte uppmärksamhet, bekräftelse och… ”respekt”.

De kanske trodde att de skulle få se en helt annan film än den ”dramakomedi” som American Hustle är. Jag antar att de var ute efter en cool actionfilm. När det nu var ”fel” typ av film så fanns det inget annat för dem att göra än att förstöra visningen för oss andra.

På raden bakom oss hade vi alltså ett gäng neandertalare (eller dess föregångare vad de nu kallas… amöbor, urdjur?). Snett framför mig satt två tjejer som konstant tjattrade. De tog upp sina mobiler var femte minut för att kolla upp nånting. Vid ett tillfälle såg jag att de gick in på IMDb för att hitta en bild på Christian Bale för att se om det faktiskt var han som spelade mannen med överkamningens överkamning. Det var åtminstone relaterat till filmen men icke desto mindre störande. Och till höger om mig på samma rad satt alltså baconchipskillen.

Nu ska det sägas att de mobilsurfande tjejerna och baconchipskillen i princip var Moder Teresa jämfört med ungdomsgänget på raden bakom. Henke nämnde efter visningen att om han hade haft en pistol så hade han skjutit dem. Ja, så var faktiskt känslan, och jag blev rädd av den.

Under filmen droppade några av gänget av. När en kvart återstod gick de två sista ut under prat och en avslutande busvissling. När vi kom ut ur salongen hände ytterligare en grej som spädde på den migränframkallande stämningen… Vi passerar en man som står och grälar med SF:s personal. Han verkar vara pappan i en familj som sett en film där delar av publiken varit störande. Pappan tycker inte han får gehör för sina klagomål. Han får höra att han borde ha gått ut och pratat med personalen, tror jag. I vilket fall, stämningen är tryckt och pappan är som en spänd fjäder, redo att lossa, upprörd. Det känns passande.

Under min cykelfärd hem i mörkret kände jag mig illamående. Kanske berodde det på adrenalinpåslaget och att jag hade suttit under två timmar och hållit en explosion inombords. Jag blev även ledsen då jag kände att de där jävla idioterna hade tagit något ifrån mig. Jag kände mig bestulen och kränkt. Det kanske kan tyckas överdrivet, men de hade tagit den där mysiga förväntansfulla känslan som det för mig är att slå mig ner i biosalong för att se en film. Nu kände jag bara en svart ilska.

Vad tyckte jag om filmen? Ja, eftersom jag inte gör skillnad på film och filmvisning så kan det inte bli ett annat betyg än stor fet nolla. Det kan ändras om jag ser om den. Fast just nu har jag svårt att tänka på American Hustle utan att kräkas i munnen.

betyg_tom betyg_tom betyg_tom betyg_tom betyg_tom

FiffiPeppSlutligen. Jag kommer inte ge upp. Jag kommer inte avstå från att se film på bio. Jag kommer inte konstatera att det inte är värt det. Jag kommer inte se film enbart hemma i soffan. Film är faktiskt bäst på bio. Så är det bara. För att peppa mig själv tänker jag tillbaka på den upplevelse det var att se Gravity på bio. Den upplevelsen gjorde att jag tre dagar efter den första visningen gick och såg Gravity en gång till på bio. Film är bäst på bio… men kanske inte just i Kista eller Heron City. Pepp!

Läs nu om hur Henke upplevde kvällen.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

20 Responses to American Hustle eller Min värsta bioupplevelse

  1. Steffo skriver:

    För jävligt ju!
    Som jag skrev hos Henke….SF håller kanske sakta på att gräva sin egen grav till slut?
    Det är ju trots allt rätt stora pengar de vill ha av oss nuförtiden för att njuta av en rulle…

    P.S. American Hustle var en riktigt trevlig upplevelse. Synd för er att det förstördes.

    • Jojjenito skriver:

      För jävligt!

      Mm, av det lilla jag kunde uppfatta av filmen så tyckte jag blandningen av coolhet, humor och drama skavde lite grann. Blev inte klok på den riktigt.

  2. Sofia skriver:

    Uää, riktigt trist! Men vad ni vet var det ingen som försökte få personalreaktioner på just er visning?

    • Jojjenito skriver:

      Jag tror ingen gick ut och pratade med personalen. Jag är ganska säker på att ingen personal kom in i salongen under visningen. Det borde man ha märkt. En sak jag noterade var att ingen från personalen kom in i salongen innan filmen började heller. Det är ju nästan standard numera när man går på andra av SF:s salonger. De brukar berätta var toaletterna finns och be folk var tysta och stänga av mobilerna. Inget sånt här. Kanske känner de sig utsatta när de försöker be folk sköta sig. Just där det faktiskt skulle behövas, just där så avstår man från det. Kan tänka mig att det är likadant ute på Heron. Fiffi?

      • Fiffi skriver:

        Jag såg bara EN film på Heron under 2013 och då var det ingen personal som hälsade välkommen. Däremot var det så mycket störningsmoment i salongen att jag fick migrän. Det blir NOLL besök där 2014.

  3. Snowangelsweden skriver:

    Bra skrivet! Men, hur löser man det? Själv varit med om att bli hotad då jag sagt till och är nog lite mer försiktig nu…om man går ut o säger till personalen..samma där..man vill inte bli upphunnnen av 10 huliganer efter filmen..

    • Jojjenito skriver:

      Tack!🙂 Mmm, hur löser man det? Att gå ut och säga till personalen… ja, visst, det kan man göra men om det gått så långt så är ju visningen redan förstörd, förutom då att man riskerar eventuella hot. Och det känns mer som att mildra symptomet istället för att ge sig på sjukdomen. Som jag skrev ovan så var det ingen från personalen som innan filmen satte igång hälsade välkommen som det brukar fungera i andra salonger. Jag vet inte om det hade hjälpt (osannolikt) men då hade det på nåt sätt känts bättre. Personalen hade åtminstone gjort nånting och de hade märkt att stämningen var störig i salongen. Personalen ute i Kista vet med all säkerhet om att det brukar vara problem under deras visningar där ute, och jag tror faktiskt att de medvetet väljer att inte utsätta sig för nåt eventuellt obehagligt genom att inte hälsa välkommen innan filmen.

  4. Fiffi skriver:

    Vilken jävla bra text Jojje! Jag tror det här är det bästa du någonsin skrivit. Jag fattar precis hur du känner, frustrationen och ledsamheten och jag hade förstått det även om jag aldrig satt min fot på en biograf.

  5. Plox skriver:

    För jävligt! Och skriver under på båda din reaktion och Henkes pistolkommentar.
    Har haft ett par sådana upplevelser själv och detta har med åren, nästan undermedvetet, resulterat i att jag sällan går på bio. Tycker helt enkelt inte det är kul att betala för att sitta irriterad i två timmar. Och har därmed ut mer av en film hemma i soffan.

    Går jag på bio numera så väljer jag mina visningar med fingertoppskänsla, gärna tidiga visningar mitt på dagen (som dock är relativt sällsynta hos SF). Men det är tragiskt – att vi som älskar film ska behöva välja bort att gå på bio. För där är i alla fall jag såhär 2014 och din historia här får ju inte direkt mig sugen på att återvända in i biomörkret.

    • Jojjenito skriver:

      Jag går fortfarande ofta på bio. Vi får se om det minskar nu. Jag tror och hoppas inte det. Själv går jag i princip aldrig på fredag- eller lördagkvällar. Det skulle i såna fall var mer udda filmer som jag vet att drägget inte går på. Precis som du försöker jag gå på dagtid, söndag runt lunch gillar jag. Problemet är att SF ganska sällan kör dessa tider. En kort tid efter premiären så brukar det vara kvällstid som gäller, och vissa filmer kanske bara går kl 21 ute på Heron. Det finns ju inte en chans att jag ser en film där ute vid den tiden. Ibland märker jag också att de visar en film på dagtid på vardagar men sen på helgen så är det bara kvällstid. Märklig strategi.

      Vad kan SF göra för att lösa problemet med folk som stör under visningarna? Det räcker liksom inte med att bara säga att man ska säga till personalen. Då är ju visningen redan totalförstörd.

  6. Pingback: Fredagsfemman # 108

  7. Hej Johan,
    Först och främst beklagar vi det inträffade. Det är verkligen tråkigt att det var störande besökare under föreställningen som tog ifrån er bioglädjen.

    Vi tar det här på stort allvar. SF Bios mål är att alla föreställningar ska ha en presentation, dels för att det är en viktig del av upplevelsen, men också för att synliggöra personalens närvaro på biografen. Vi försöker också kontrollera alla föreställningar kontinuerligt; så väl ljud och bild som stämningen i salongen. Den här gången hanns det inte med och det beklagar vi. Vi har tagit er historia vidare till de ansvariga på Kista, men även till vår ledning, då det är viktigt att det följs upp på alla våra biografer landet om. Målet för SF Bio är så klart att alla föreställningar ska vara helt fria från dessa situationer och vi vill göra allt vi kan för att ge en så bra bioupplevelse som möjligt till alla våra besökare.

    Tack för att ni hör av er och delar med er av upplevelsen. Ni är mer än välkomna att höra av er till vår kundservice så att vi kan ersätta er med fribiljetter. På så sätt kan vi få en chans att visa er att det här var ett tråkigt undantag och försöka återskapa den där magiska känslan ett biobesök ska ha.

    Med vänliga hälsningar
    Paulo, Kundservice för SF Bio

    • Fiffi skriver:

      Jag hoppar in här med ett litet svar, twitters 140 tecken räcker inte långt.

      Fint av er att svara på både detta inlägg och Henkes, det är första gången jag hört talas om att ni gör det. Svarar alltså. Själv har jag mejlat er otaliga gånger i flera år om samma slags problem men aldrig fått så mycket som ett autosvar tillbaka.

      Det jag undrar är vad ni tror att biografpersonalen ska kunna göra åt problemet? Jag har pratat med många genom åren, både när jag gått ut mitt i en film för att säga till om div problem och efter filmer som jag fått förstörda och alla hittills har bara ryckt på axlarna. Någon har sagt att jag inte kan kräva pengarna tillbaka för att jag faktiskt ”sett hela filmen”. Men jag har aldrig krävt några pengar tillbaka eller ens en fribiljett, jag vill kunna se filmen den visning jag är på.

      Det krävs ibland planering för att se en film, kanske har man bokat med någon kompis, kanske har man fixat barnvakt och verkligen ser fram emot en visning tillsammans. Vad hjälper en fribiljett till en annan visning?

      Och det du skriver här ovan om undantag. Nej det ÄR inget undantag. Det är mer en regeln än ett undantag att få sin filmvisning förstörd av publiken på ett eller annat sätt. Tyvärr ser verkligheten ut så för alla oss som enträget går ofta på bio och betalar massor med tusenlappar om året. Det är därför det känns så tråkigt när vi upplever det som att ni inte lyssnar. Vi vill ju inte ge upp. Vi vill ju se film på bio.

      • Jojjenito skriver:

        Till skillnad från dig, Fiffi, så var det här faktiskt något av ett undantag för min del. Kanske har jag haft tur, kanske går jag på mer ”udda” tider, kanske har jag högre tröskel. Som jag nämnde i texten så har jag förstås blivit störd ett antal gånger men den här gången var det obehgaligt, migränframkallande och en medveten terror.

    • Jojjenito skriver:

      Paulo, Kundservice för SF Bio: Tack för din kommentar. Bra att ni visar att ni tar detta på allvar och jag önskar att det fanns något som kunde göras. Att under visningen gå ut och säga till personalen är givetvis nåt man kan göra men det känns inte som att det egentligen löser något problem. Visningen är som sagt redan förstörd. Då kändes det bättre att i det här fallet försöka dela med sig av upplevelsen och belysa problemet med ett blogginlägg. Kanske kan det få folk att tänka till och ändra attityd.

      Det är möjligt att jag hör av mig till kundservice för fribiljetter (skulle behövas ca 20 st för att kompensera någorlunda) men viktigare än fribiljetter är den där magiska känslan.

  8. filmitch skriver:

    Ja jösses😦 Det är inte ofta det händer men ngn gång har jag blivit lite störd på bio men mest då pga av högljutt snaskande. Jag lider med er. I K-D har de låg toleransnivå om folk beter sig vilket är bra och blir situationen ohållbar kallar man helt enkelt in vakter men det är också sjukt att det ska behövas vakter för att folk inte har sans o vett när de går på bio.

    • Jojjenito skriver:

      Det var en tråkig upplevelse men jag har hämtat mig nu. Ikväll, sju dagar senare, var jag på bio igen. Den här gången på en förhandsvisning som Sthlm Filmfestival ordnade. Dallas Buyers Club, fullsatt, bra stämning. Ordningen återställd.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: