World War Z

Myror? Nej, zombies.

Myror? Nej, zombies.

Titel: World War Z
Regi: Marc Forster
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Det blev det ett biobesök till innnan min semester började! Jag trodde att Man of Steel skulle bli det sista men det kom ett sms från Henke där han undrade om vi skulle se en film nån kväll i veckan. Jag föreslog: World War Z. Kanske ett riskfyllt val med tanke på att förhandspratet (det som jag har hört) mest handlat om problemen som man haft under inspelningen. Manus har skrivits om, slutet har filmats om, Damon Lindelof har kallats in för att utöva sin handpåläggning (positivt/negativt?) på filmen. Dessutom skulle det enligt uppgift krylla av datoranimerade zombier men inte av blod. Marc Forster, som gjort den erbarmligt tråkiga Bondfilmen Quantum of Solace, stod för regin. Det bådade inte gott.

Efter quesadillas (och gratis guacamole), glass och en djuplodande diskussion om svensk film slog vi oss ner i den faktiskt fullsatta salongen (faktiskt eftersom det var i Kista och där har jag varit helt ensam i salongen vid två tillfällen). Jag blundade då det visades en trailer för den kommande sf-rullen (och Filmspanarfilmen) Elysium. Henke kunde inte annat än blunda han med. Och så började filmen…

…och vad kul det är att bli positivt överraskad. World War Z inleds oerhört effektivt då vi kastas direkt in i handlingen. Familjen Lane (Brad Pitt, Mireille Enos plus två döttrar) finner sig fast i en bilkö. Det verkar pågå nåt sorts tumult längre fram. Snabbt eskalerar situationen och the Lanes finner sig i ett zombiekaos. Pappa Lane, Gerry, är en f.d. FN-arbetare vars kunskaper och expertis efterfrågas av de myndigheter som försöker stävja den zombiepandemi som drabbat hela världen. Därför blir familjen Lane räddade och helikopterflygs till ett fartyg ute i Atlanten men villkoret är att Gerry ger sig av till Sydkorea tillsammans med ett ungt läkarsnille för att försöka hitta Patient Noll.

Jag gillade alltså verkligen inledningen av filmen. Det är hetsigt, nervigt, spännande, desperat. Det kryllar av galna zombies men filmens känsla är mer katastroffilm à la 2012 än The Walking Dead, uppmixat med lite (eller ganska mycket faktiskt) Contagion. Eftersom det handlar om en PG-13-film så visas i princip inget grafiskt våld. Jag tycker inte det gör nåt. Visst, det finns vissa scener när jag hade önskat att vi fått se Pitt sätta kofoten i skallen på zombien istället för att han gör det under nedre bildkant. Och visst, kanske det hade varit bra med lite gore nån gång också. Men vad filmen lyckas med, kanske beroende på att man inte kunde lita på våld och gore, är att ändå skapa en bra stämning och spänning.

Vad filmen också lyckas med är att ge en episk känsla. Det är många helikoptertagningar med explosioner och horder av zombies, både från amerikanska städer och från Jerusalem, där Gerry mellanlandar på sin jakt efter en lösning, ett motmedel. Apropå ”lösningen” så kunde jag här inte låta bli att tänka på den ruttna (levande döda?) rullen After Earth. Om ni sett bägge filmerna så förstår ni nog kopplingen.

När jag lyssnat på mina standardpodcasts så har det sagts om filmen att dess sista tredjedel känns ditsatt i efterhand, att tonen ändras så mycket att det inte passar in. Jag håller inte med. Jo, jag håller med om att tonen ändras – filmen blir annorlunda, den blir mindre, mer intim – men det är det som jag tyckte var så bra. I vilken annan liknande film som helst så hade vi fått en actionpackade slutuppgörelse. Här får vi en nervig psykthrillerskräckis. Håhå, vad jag gillade just denna del som utspelas på ett medicinskt forskningslabb i Wales. Vägen till detta labb från Jerusalem var också en spännande och halsbrytande sekvens.

Det som gör att ger World War Z ett högt betyg är att jag levde med i filmen under visningen. Det var en härlig visning, med skratt ibland (när det hela var fööör over the top), med utrop av publiken vid spännande scener. Det påminde lite om den mytiska visningen av Sinister faktiskt. Nu finns det förstås saker att klaga på, som t ex den fåniga följden av PG-13-ratingen eller att scenerna med fru Lane känns som alltför ”familjevänliga”, men det såg jag förbi. Det blir en fyra till World War Z, en svag kanske men ändå en fyra.

4-/5

Andra som skriver om World War Z idag är, förutom Henke, Sofia och Filmitch. Och sen tidigare har Fiffi och Jessica avhandlat WWZ.

PS. En sista grej bara. Det har sagts att filmen innehåller springande zombier. Det gör den inte. De varelser som springer i filmen och kallas zombier är inte zombier eftersom de aldrig dött. De är inte levande döda vilket är min definition på en bra filmzombie. För mig är en filmzombie en person som dör och sen väcks till ”liv” igen till ett zombietillstånd, ett långsamt släpande zombietillstånd. Nu vet jag samtidigt att jag har fel i det påståendet. De första filmzombierna, som t ex i White Zombie, är utformade efter ”verklighetens” karibiska voodoo-zombier, alltså förhäxade människor (inte döda och sen återuppståndna). När skriver det här så inser jag att det helt enkelt finns två typer av zombier (och då räknar jag inte ens voodoo-zombierna som inte verkar så populära nuförtiden):

  1. De långsamma levande döda zombierna à la Romeros zombiefilmer eller The Walking Dead.
  2. Snabba zombier som är människor som blivit smittade av nåt sorts virus (de är inte döda och återuppståndna). Här platsar World War Z och 28 Days Later.

Det finns en kategori till, och det är väl den jag inte riktigt gillar: levande döda som är snabba. Här platsar Zack Snyders remake av Dawn of the Dead. (Nu ska sägas att jag tyckte filmen i sig var ok i det fallet, det var zombierna som jag inte riktigt gillade.)

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

13 Responses to World War Z

  1. Pingback: World War Z (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Henke skriver:

    Lustigt att vi har så liknande upplevelse från filmen, men det var en mycket trevlig visning som du skriver. Man skulle kunna tro att vi har synkat oss, men så speciellt mycket hann vi ju inte prata om filmen efteråt.

    Bra att du redde ut hur det funkar med zombiesarna. Jag har väldigt dålig koll på denna genre.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det som gjorde att det blev högt betyg var just själva visningen, upplevelsen i biosalongen. Hemma hade det nog blivit en vanlig mellanmjölkstrea.

  3. Jessica skriver:

    Till skillnad från dig hade jag lite svårt för slutet när man kröp in i laboratoriet. För mig kändes det väldigt smått och TV-serieaktigt. Luften gick liksom ur det hela. Men visst var det riktigt spännande i början! Jag håller verkligen med om kopplingen till Contagion. Kanske var det just därför som labbet blev så fånigt. När de gjorde Contagion samarbetade de med vetenskapsfolk, gjorde vad de kunde för att få det trovärdigt. Men det där labbet och lösningen och…ja jag ska väl inte spoila här…. Men det kändes helt enkelt inte verklighetsförankrat. Nu är ju zombies fantasiprodukter, javisst, men man kan ju ändå försöka få kringgrejorna att kännas lite realistiska.

    Men som sagt: början var toppen så det blev en 3:a för mig.

    • Jojjenito skriver:

      Hmm, intressant att slutet i labbet inte funkade riktigt för dig. Jag har som sagt hört det klagomålet i nästan varje podcast om WWZ som jag lyssnat på. Ja, hela filmen är som Contagion fast utan verklighetsförankring, både smittan i sig och ”vaccinet”.

      Jag tar hellre det här lilla slutet än originalslutet som enligt uppgift skulle innefatta en jättefajt med zombier i Moskva…

      …eller så kanske inte. Hittade denna beskrivning av hur slutet var tänkt från början och det låter ju faktiskt riktigt spännande och helt annorlunda:

      http://screenrant.com/world-war-z-movie-original-ending-sequel/

      Med det sagt, så gillade jag det slutet vi fick.🙂

      • Henke skriver:

        Slutet som beskrivs efter länken skulle säkert varit bättre, men det är inte en blockbuster, det är mer för en independent-film…

        • Jojjenito skriver:

          ”Efter” länken? Du menar slutet som beskrivs på sidan (screenrant) jag länkade till antar jag? Hur som helst, ”originalslutet” (med Gerry i Ryssland och fru och döttrar i Florida) verkar ju betydligt mörkare och mer åt The Road-hållet, dvs inte en familjeblockbuster som du konstaterar.

  4. filmitch skriver:

    Kan hålla med om det mesta du skriver men jag störde mig mer på PG-13 tendenserna – avsevärt mer. Slutet har filmats om – tanken var att man skulle landat i Ryssland men den delen av filmen satte PG-13 stämpeln i gungning och togs bort – hå hå ja ja😦 Nu funkade Cardiff delen för mig men filmen blir knappt godkänd.
    Håller helt med om din zombiegenomgång – det är jag som är för lat för att analysera det mer i text utan buntar ihop hela gänget till zombies. Gillar nog alla sorter – de rysliga på olika vis.
    Trevlig semester🙂 Vart bär det hän?

    • Jojjenito skriver:

      Jag var förberedd på PG-13-tramset så kanske jag inte störde mig lika mycket på det just därför. Å andra sidan satt jag nästan och noterade när man PG-13:ade till det för mycket, som t ex Pitt med kofoten i labbet.

      Ja, jag hörde också att planet skulle till Moskva från början. Kolla länk i kommentaren ovan för mer detaljer.

      Det bär av till Dalarna ett tag. Grill, bad, vandring, läsning, bortkopplad. Skönt.🙂

  5. Sofia skriver:

    Oj, riktigt högt betyg — kul! Liksom du lockades jag av det du kallar för episkt och som jag snarare kopplar till globalt. Alltså att man inte bara rör sig i the US of A.

    Håller med om din indelning av zombies, på senare tid känns det som om ”smitt-zombies” blivit allt vanligare och att man kan diskutera deras status av ”levande döda”. Överhuvudtaget är ”odöda” en svår definition som jag tror vi har varit inne på tidigare (tom i kommentarsfältet på denna eminenta blogg?), vad är det som exempelvis skiljer zombies och vampyrer åt i detta avseende?

    • Jojjenito skriver:

      Oj, visst var det högt betyg! Ja, globalt är nog mer rätt, och det var det som gjorde det episkt typ.

      Har vi haft zombie-diskussionen tidigare? Säkert, haha! Det som skiljer vampyrer och zombies åt är att vampyrer (vanligtvis) inte tappar sitt intellekt. Vampyrer förblir i nån mening samma person även om de blir odödliga. Zombies däremot blir förvandlade till lägre stående reptilhjärnedjur som bara styrs av sin hunger (oftast efter människokött). Nu finns det bastardvarianter här, t ex de löjeväckande vampyrzombierna i I Am Legend eller zombievampyrerna i Stake Land (om du sett den?). Men visst, om man bortser från det psykiska så är ju vampyrer och zombies båda samma sorts ”odöda” varelse.

      Min recension av Stake Land där jag skriver lite om de förvirrande varelserna, är det zombier eller vampyrer?

      https://jojjenito.wordpress.com/2013/02/19/stake-land/

  6. Fiffi skriver:

    Själv tyckte jag slutet blev rumphugget, som om pengarna/idéerna tagit slut. Visserligen eftertänksamt och fint – kanske – men efter den långa speltiden blev det lite snopet med ett sånt slut. Tycker jag då. Men jag är glad för din skull att du gillade filmen.🙂

    • Jojjenito skriver:

      Kanske var det så att man hade för mycket pengar. Se länk ovanför för hur slutet egentligen skulle ha sett ut. Nu skrevs det om för att göra det mer familjevänligt och mindre dystert.

      Jag gillade slutdelen på labbet. Men om du pratar om det ”absoluta” slutet då Pitt *spoiler*…. återförenas med sin familj i Nova Scotia så var det bara blaha blaha men då hade filmen redan vunnit mig över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: