Kick-Ass
15 april, 2012 20 kommentarer
Titel: Kick-Ass
Regi: Matthew Vaughn
År: 2010
IMDb | Filmtipset
Kick-Ass är superhjältefilmen som inte är nån superhjältefilm. Eller vänta, det kanske är en definitionsfråga. Serienördgrabbarna i filmen diskuterar vem som egentligen har rätt att kalla sig superhjälte. För att vara superhjälte bör man ju ha superkrafter kan man tycka. Men vänta, Lädderlappen han är ju bara en vanlig snubbe som är rädd för fladdermöss. Visst, han har en massa dyra gadgets och det är tydligen det som kvalificerar honom till att få kallas superhjälte.
Skolkillen Dave i filmen bestämmer sig plötsligt för att bli superhjälte. Han beställer en dräkt via nätet, går ut på stan för att slåss mot drägget, typ de lokala väskryckarna. Varför vill han bli superhjälte? Ja, förmodligen för att bli cool och få brudar. Som t ex Sofia skriver så känns Kick-Ass ibland som en skruvad version av American Pie och det var ganska tröttsamt.
Ungefär samtidigt som Dave blir Kick-Ass så träffar vi på far (Nicolas Cage) och dotter (Chloë Grace Moretz) Macready när dottern tränar sig på att bli skjuten i bröstet… med skyddsväst på är väl bäst att tillägga. Pappa Macready lär upp sin dotter om allt som har med vapen och våld att göra. Efter vilken agenda familjen Macready jobbar är till en början oklart men att det har nåt med gangstern Frank D’Amico (Mark Strong) att göra står klart. Dave/Kick-Ass kommer även han att trassla in sig med både far och son D’Amico.
Så här efteråt och framförallt efter all hajp som varit kring filmen så är det bara att konstatera att jag blev lite besviken. Vi tar det bästa först: Hit-Girl kickar gangsterstjärt så det står härliga till. Hon är en fruktansvärt grym och annorlunda karaktär. Ibland är det nästan så att det blir för mycket. Det är inte en barnfilm det här direkt. Eller inte alls snarare. Body counten är hög. Varken Hit-Girl eller Big Daddy tar några fångar. Om du är gangster så dör du. Jag vet inte, är det verkligen superhjältebeteende? Det känns snarare som The Punisher-beteende. Nej, den enda som möjligen försöker vara superhjälte är väl Kick-Ass. Hit-Girl och Big Daddy är snarare desperata hämnare.
Det är nåt med humorn i filmen som inte går hem hos mig. Jag har lite svårt för collegefilmshumorn som jag tycker förekommer. Nördiga grabbar som försöker få ihop det med snygga tjejer i skolan. Det känns väl så där spännande. Den intressanta historien är ju den med Big Daddy och Hit-Girl. Hela Dave-historien och hans krångel med sin tjejkompis Katie (Lyndsy Fonseca) är mest tröttsam.
Filmen är sevärd och snyggt gjord men jag tycker den är lite spretig och det är framförallt Dave-historien som är tråkig. Det känns nästan som två filmer: en skolfilm om Dave och sen en hämnarfilm om familjen Macready. Och så vet jag inte om jag kanske blivit blödig med åren men är det inte lite väl mycket våld. Visst, Hit-Girl är ju hur cool som helst men nånstans tycker jag nästan det går över styr.
3-/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jag såg Kick-Ass tidigt på bio vilket gjorde att jag såg den helt utan förutfattad mening. Jag älskar den och har till och med köpt den på blu-ray.
http://fripp21.blogspot.se/2010/04/kick-ass-2010.html
Japp en favoritfilm hos mig. Jag hade iofs läst serien innan som är avsevärd mörkare men jag tyckte de lyckades väl med att förmedla serie till film. Det var nog en anledning att jag var beredd på våldet. Jag fann att filmen fungerade och den kändes inte splittrad men å andra sidan satt jag med facit i hand.
Skriver under på allt du säger. Särskilt det där att det liksom blir två olika historier som inte riktigt hänger ihop. Plus Hit-Girl förstås, henne verkar precis alla gilla! Tack för länkningen.
Ah, vi överens igen, det brukar ju växla. 😉 Japp, Hit-Girl, det går inte att inte charmas av henne.
Henke och filmitch: Aha. Så det är faktiskt en riktigt bra film… förutsatt att man antingen har läst serien innan eller att man såg den på bio tidigt utan att ha nån förhandsinfo. Aha, då förstår jag, det var mitt fel att jag inte tokhyllade filmen. 😉
Inte ditt fel utan kanske en mer stillsam smak 😉 Har precis läst klart Kick Ass 2 och väntar ivrigt på spin-off serien Hit-Girl 🙂
Och snart kommer väl filmen Hit-Girl också. 🙂
Det skulle sitta fint 🙂 Ännu bättre skulle det vara om man lyckades göra en bra Punisher men efter tre misslyckde försök har nog Disney/Marvel gett upp.
Ah, men The Punisher med Thomas Jane tyckte jag var helt ok faktiskt.
https://jojjenito.wordpress.com/2011/04/03/the-punisher/
Japp, Hit Girl gör ju hela filmen. Ta bort henne och inget av värde blir kvar. Sen tycker jag hypen kring filmen är ganska överdriven, vilket gör att jag bara gillar den mindre och mindre. Gått från en självklar se-om-film till en film jag mest vill glömma bort. Tragiskt men sant.
Japp, ett exempel på en sån där film där hajpen är större än själva filmen, i mina ögon alltså och dina också, Plox.
Tyckte den var okej men efter att ha läst hyllmeter av hyllningar så hade jag förväntat mig mer faktiskt. Chole Moretz är ju med i 9 av 10 filmer som görs just nu så hon har uppenbarligen Hit Girl att tacka för sin, förmodligen, långa karriär.
Jag har ju bara sett en film med Chloë Moretz men om man är duktig så är man duktig. Jag försöker så mycket jag kan undvika att läsa hyllningar, pepptexter och recensioner men ibland är det ju svårt att undvika… och då brukar man ofta bli lite besviken.
Kick-Ass var helt ok. Pappa Nicolas Cage är nog bäst, men även Chloë Moretz sköter sig fint. Dock var huvudpersonen inte lika bra/intressant. Då gillade jag Super mer.
Japp, det var ju i alla fall Cages historia som var den intressantaste. Super har jag inte sett men nån gång blir det nog av även om jag tror jag har svårt för såna här filmer om superhjältar som inte är några superhjältar.
Mmm, jag vet vad du menar. Fast jag har svårt för superhjältar i alla former 😉
Jag undrar om inte du föredrar superhjältefilmer i stil med Kick-Ass och Super framför de mer vanliga, typ Spider-Man där ju det brukar vara lite fantasy-känsla nästan.
Så här på rak arm finns det två superhjältefilmer jag gillar, och det är Batman Begins (även The Dark Knight) samt Iron Man. Men det är nog för att de båda är mänskliga i grund och botten (vilket iofs flera andra är, men här går liksom gränsen).
Och jag tycker varken Kick-Ass eller Super är jättebra heller.
Såg Super nyligen (och recenserade den på min blogg nyss) så lite kul att gå tillbaka och läsa om Kick-Ass som kom samtidigt!
Jag lyckades ju se den innan hypen hade pågått särskilt länge, men de första recensionerna från tidningarna hade kommit och premiärtittarna hade tutit ut sin eufori över filmens speciella intrig och karaktärer.
Jag gick då och såg den i en kall biosalong med en tydligt skeptisk inställning där jag tyckte hela filmen verkade fånig, plastig och med få unika saker bortsett från att göra typ Harold and Kumar mixat med Disney-superhjältefilm, typ. Folk sa att den var väligt grov också och jag som kände mi våldsvan” trodde att de pratade i nattmössan och väntade bara på att få såga den – sätta dem på plats.
Det slutade att jag satt och skrattade hejdlöst i kör i biosalongen på ett sätt jag väldigt sällan gör och cynikern mjuknade till att bli serietidningsnörden från barndomen igen!
Hit-girl är ju störtskön, men filmens höjdpunkt är för mig Nicolas Cage som här kommer till sin fulla rätt och får spela ut på ett spontancheesy sätt vilket ju är hans största styrka. Han är en bra sådis med en väldigt egen personlighet som gör vad han vill och här gör han allt rätt. Allt han säger får mig att utbrista i skratt och att köra arga leken mot hans karaktär här hade inte gått bra alls!
Hans bäst roll på åratal och trevligt att han får göra en sån här film mellan alla hans direct-to-dvd-filmer för att betala av hans skulder. 🙂
Ja men titta här kom en recension till. Alltid trevligt med matiga kommentarer. 🙂
Ja, och jag såg den alltså efter all hajp och alla hyllningar… och då blev jag naturligtvis besviken. Det fanns delar som var bra och det var ju just Cage och Hit-Girl. Om filmmakarna hade fokuserat på det mer så hade det nog blivit bättre. Nu kändes filmen lite väl överlastad med för mycket.
Kul att filmen tog dig tillbaka till serietidningsnörden från barndomen och att din inre cyniker höll tyst ett tag. 🙂
Cage är bra ibland, t ex i min favorit Adaptation.