Vittra (2013)

Ni kanske har märkt att jag på senaste tiden kört en del korta omdömen snarare än recensioner. Det handlar om filmer som jag såg för ganska länge sen, kanske förra sommaren säg, och som det då aldrig blev av att jag skrev om. Det har stört mig en del, så då har jag helt enkelt samlat ihop dessa med jämna mellanrum, skrivit korta texter och pytsat ut dem två gånger per dag under en period.

Filmen Vittra såg jag förra sommaren men den ska faktiskt få en lite längre text trots det. Det finns ett antal anledningar till att jag såg Vittra på bio, på Heron City av alla ställen. (Jag kan dock meddela, Fiffi och andra, att visningen avlöpte helt utan problem eller störningar från publiken… men det kanske berodde på att det var jag och tre till i salongen… ;))

1. Den spelades in i ett ödehus i min gamla hemstad Knivsta.
2. Det är en svensk skräckis.
3. Filmspanarkompisen Joel hakade på när det kom på tal att se den på bio.
4. Johannes ”Avalon” Brost var med också. Inte som biobesökare men som skådis. 😉
5. Det var en skräckis som baserades på en varelse, vittran, tagen från nordisk mytologi, ungefär som i de norska filmerna Trolljegeren och Thale. Det finns ju hur mycket som helst att ösa ur här. Näcken någon?

Filmens upplägg är klassisk. Ett gäng ungdomar, ja, eller unga vuxna skulle jag kalla dem, beger sig ut på landet till ett enslig stuga för att festa under en helg. Väl där träffar man på Brosts rollfigur som berättar en rövarhistoria om en mystisk varelse. Partyfolket bryr sig inte om Brost utan tycker han verkar störd. Senare under kvällen börjar dock en av tjejerna bete sig märkligt… Muahahaha.

Efter min uppräkning på anledningar till att se filmen, hur var den då till slut? Nja, ganska dålig ändå, vilket var väntat. Man har gjort vittran till en sorts zombie som gör människor hon möter till zombies, i alla fall om man är dum nog att titta in i hennes ögon. Filmens budgeten är låg och skådisarna är från halvbra till bra. Dialogen är något stel. Detta sammantaget ger en billig känsla. Men – och det är ett ganska stort men – effekterna är faktiskt riktigt riktigt bra. Både Joel och jag hoppade till vid en viss scen som, om jag minns rätt, involverade en spade och ett huvud.

Allt som allt, en ganska schysst skräckis med bra effekter men lite för lite bra scener innan skräcken och goret börjar för att man ska bry sig.

Fiffi har också skrivit om Vittra. Några fler? Kommentera! Är nyfiken på fler åsikter… Filmitch droppade in med en länk till sin recension.

Som avslutning bjuder jag på några av mina bilder från platsen där filmen spelades in. Det lustiga är att det här ödehuset ligger mitt i Knivsta, inte en skog i närheten, och kanske 800 meter från mitt föräldrahem där jag växte upp som barn. Ödehuset är en gammal arbetarbostad som en gång i tiden tillhörde Knivsta gamla, och numera nedlagda, sågverk.

Ödehuset!

Trevligt vardagsrum.

Spisen och en pizzakartong kvarlämnad av filmteamet (?)

Vittrans hål.