Gravity

Gravity

Filmens kanske vackraste ögonblick

Titel: Gravity
Regi: Alfonso Cuarón
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Nånstans under mitten av visningen av Gravity upptäckte jag att jag satt med öppen mun. Jag hade bokstavligen tappat hakan. Det jag såg på vita duken hade fullkomligt greppat tag i mig så till den grad att jag inte kunde kontrollera mina fysiska reaktioner. Jag satt med hakan i knät. Jag spände mig. Jag andades ytligt eller höll andan. Jag var fångad. Gravity är en unik film. Det var väldigt länge sen jag hade en sån här upplevelse under en film. Det kan faktiskt ha varit när jag såg Children of Men, regissören Alfonso Cuaróns förra film.

Det enda du behöver veta om handlingen i Gravity är egentligen ingenting. Se bara filmen. Sandra Bullock är med. George Clooney är med. De är uppe i rymden. Det sker en olycka. That’s it. Och sen är det bara att spänna fast säkerhetsbältet och njuta av åkturen.

Varför älskade jag Gravity? Vad är det som gör att jag kommer att ge den mitt högsta betyg? Hmmm, ibland är det ju svårt att beskriva sånt där. Gravity är en åktur utan dess like samtidigt som den ändå känns jordnära, hur konstigt det än kan låta. Filmen har en känsla av vardaglighet som blandas med fantastiska sekvenser med nerv som aldrig släpper. Eller vardaglighet är kanske fel ord. Verklighet är nog mer rätt. Det här nämligen inte en science fiction-film. Det är en dramathriller som råkar utspela sig i rymden. Det hade lika gärna kunnat vara en dokumentär med Christer Fuglesang. Allt som händer känns som det kan hända på riktigt. Just därför blir det hela än mer nervigt och påtaglig spännande. Och spännande är det. Det är helt galet spännande. Under vissa scener satt jag som sagt med hakan nere på knäna och skakade på huvudet i häpen beundran.

Filmen är förstås oerhört vacker. Det förunderligt vackra blandas med en utsattheten som gav mig rysningar. Den stämning som skapas går att ta på. Jag finner inte några fel med filmen. Jag var ganska trött efter en arbetsdag och jag kände mig något seg när filmen inleddes. Efter tio minuter är jag totalt inkapslad i ett filmiskt vadd. Medan jag ser filmen tänker jag ”det här är ju femma, det är en femma, det är unikt det jag ser, det är filmhistoria… det kan aldrig hålla, magin kommer ta slut, det kommer bli en vanlig fyra i betyg…”. Och så kommer plötsligt en scen som får mig tro att jag har rätt. Det är nu filmen vänder och tappar. Men se, det gjorde den inte! Scenen vänder och sen går det bara mer uppåt. Spänningen släpper aldrig taget.

När filmen är slut sitter jag i biosätet, utmattad och samtidigt glad efter att ha sett nåt som jag vet är unikt. De flesta andra i salongen reser sig som vanligt när eftertexterna börjar och går mot utgången. Jag känner att jag vill tjoa, jubla, applådera, göra nåt. Jag nöjer mig med en liten applåd. Det var det minsta jag kunde göra kände jag. Till och med 3D:n var ju bra. Den var faktiskt utmärkt. När jag och de andra filmspanarna (Fiffi, Henke, Johan och Erik) stod och pratade om filmen i Rigolettos foajé insåg jag att jag hade en känsla jag nästan aldrig brukar ha. Jag ville se om filmen direkt.

Nu vet ni vad ni ska göra i helgen.

5/5

Även Fiffi har alltså förlorat sig i tyngdlösheten. Läs om vad hon tyckte här. Länkar till andra recensioner kommer när de finns tillgängliga. Uppdatering: Nu har Henke skrivit om filmen också.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

18 Responses to Gravity

  1. Pingback: GRAVITY

  2. Fiffi says:

    Undrar om vi i någon tidigare recension använt så många identiska ord som här? Vi var på precis samma plats i galaxen exakt samtidigt och upplevelsen var så identisk som en upplevelse kan vara. Jag skulle säga att det var magisk. Hela filmen var magisk.

    • Jojjenito says:

      Magisk, japp. Fast det ordet använde vi inte i våra recensioner även om vi kanske skulle ha gjort det. 🙂 Det kändes som om vi filmspanare upplevde filmen på ungefär samma sätt. Ser fram emot Har du inte sett den?-podden för att höra lite mer. Hoppas verkligen Markus gillar den, och inte tycker den är ”för verklig” så att säga. 😉

      Och jag ska se filmen igen på tisdag! Börjar redan känna bubbel i magen.

  3. filmitch says:

    5/5 även här? Börja ana att jag kanske bör se denna film trots Sandra B i huvudrollen 😉

    • Jojjenito says:

      5/5, ingen tvekan. Det som lockade mig var ju främst regissören Alfonso Cuarón, med eller utan Sandra. Jag har hållit mig helt borta från trailers och texter och därför tror jag filmen blev en än mer magisk upplevelse. Jag ska som sagt se den igen på tisdag, haha.

  4. Henke says:

    Tillgänglig!

    Kan bara hålla med. Fantastisk film. En filmupplevelse så annorlunda att det är rimligt att kalla den unik. Filmen tar också 3D ett stort steg in i framtiden. Första filmen jag sett där 3D verkligen behövs för att filmens hela form ska framträda. Jag skulle gärna hängt på imorgon, men hade redan bokat och ombokat tisdagen så kändes inte schysst att boka av det ännu en gång.

    • Jojjenito says:

      Länk tillagd.

      Jag såg Avatar i 3D och tyckte att 3D i det fallet bidrog till en bättre upplevelse. Det förstörde åtminstone inte upplevelsen. 😉 Jag satt och viftade bort insekter som flög omkring i salongen. Jag blev med andra ord helt insugen i Pandoras värld, skogar, insekter och djur.

      Jag kanske vill se Gravity tre gånger. Vi får se efter tisdag. 😉

  5. Sofia says:

    Dissar även din text innan jag har hunnit se Gravity (onsdag, here I come!) Ska bli väldigt intressant att se om jag ser det ni såg…

  6. Plox says:

    Satt precis och bilgooglade lite efter favoritscenen i filmen. Hamnade på din blogg. Och med den bildtexten känns det nästan lite läskigt. 🙂

    Det är aldrig för sent att börja om.

  7. Pingback: Gravity (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord

  8. Pingback: Gravity (USA 2013) | FILMITCH

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.