Children of Men


Titel: Children of Men
Regi: Alfonso Cuarón
År: 2006
IMDb
| Filmtipset

Den här recensionen skrevs i juni 2007.

Jag har sett en grymt bra film och dessutom den bästa filmen jag har sett i år (även fast filmen i sig är från 2006). Det visade sig lite överraskande vara Children of Men med Clive Owen som något livstrött och cynisk föredetting i 2027 års London.

Världen är ett kaos. Alla verkar hata alla, och i England hatar man invandrare/flyktingar mest. En av anledningarna till kaoset i världen är att kvinnor inte blir gravida längre. I filmens inledning blir dessutom Jordens yngste medborgare, 18-årige Baby Diego, mördad. Världen sörjer och Clive Owen åker hem till hippien Michael Caine och röker på. Dagen därpå blir han dock kidnappad av en gammal bekant och återfinner sen livslusten när han träffar, och beslutar sig för att beskydda, en ung, och på något sätt GRAVID, kvinna.

Åh, vilken fantastiskt film! Jag har läst en hel del omdömen där det klagas på brister i manus, logiska fel, för lite bakgrundshistoria, för lite djup, etc. Själv tycker jag det är skönt att det inte finns några förklarande avsnitt, där världens tillstånd, orsaken till oförmågan att få barn, ska förklaras av några forskare i ett laboratorium. Världen är liksom tillräckligt kaotisk redan som det är nu i vår tid. Nej, här kastas vi istället direkt in i en grymt spännande och visuellt makalöst snygg road movie där Clive Owen försöker transportera den gravida tjejen till skyddad mark (eller skyddat vatten).

Fotot och klippningen, eller snarare den märkvärdiga avsaknaden av klipp, ger filmen en helt unik levande känsla. Jag lever mig, på ett ovanligt sätt, in i händelserna som Owens rollfigur upplever. Jag vet inte, kanske har det datorspelskänsla, även om det antika Doom är det senaste jag upplevt när det gäller datorspel. Några scener är så spännande att de får mig att fysiskt spänna mig och att högt skrika ut i något sorts hejarop.

Jag tycker filmen är otroligt snygg. De miljöer som man skapat är mörka, skitiga, dystra, farliga, kaotiska, levande; dvs väldigt snygga i mina ögon. Filmskaparna har i vissa scener verkligen lyckats skapa en klaustrofobisk stämning där man liksom inte fattar hur rollfigurerna ska klara sig ur det hela. Så här ska actionscener vara. Jag är med i händelserna. Det är ett inferno. På något sätt kan vi klara oss ur det. Hoppet, det eventuella nyfödda barnet, är det som gör att jag som tittare inte bara blir tittare utan dras in i filmens verklighet.

Jag förstår mig inte riktigt på folk som säger att filmen är ”ack så snygg, men ack så tom”. För mig är det en otroligt, snygg, spännande och intensiv film. Jag tyckte det var ruggigt skönt att bjudas på en riktig bergochdalbanetur i form av en snygg actionfilm. (Det kan bero på att jag sett mycket Ozu och Bergman på senare tid, haha.) Dessutom är ju filmen en road movie, som är något av en favoritgenre. Nej, jag tyckte faktiskt Children of Men talade både till hjärnan och hjärtat, och kanske till nötterna som man brukar säga. Åtminstone till reptilhjärnan. Och min reptilhjärna säger fem av fem.

5/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

12 Responses to Children of Men

  1. Babilooba says:

    Ja visst är den fantastisk! Hela känslan över filmen är underbar. Om det är något jag kan vara en sucker för så är det användandet av långa tagningar och åkningar och här har man använt det på precis rätt sätt. Inget känns forcerat eller pretentiöst. Ett klockrent exempel på när storyn och tekniken fungerar perfekt tillsammans.

  2. f i f f i says:

    Ojsanhejsan. En femma till Clive Owen, det händer inte varje dag. Låter som nåt jag måste se 🙂

  3. filmitch says:

    Än en i den långa raden av filmer som jag tänkt mig se men inte kommit mig för att titta på. Tillskillnad från dig har jag bara hört gott om filmen.

  4. Sofia says:

    Trevlig och ovanligt mörk (i flera avseenden). Clive är riktigt bra och Cuaron är duktig, inte tu tal om den saken. Lite ovanlig också i det att den i flera avseenden är bättre än boken. Sedan är jag kanske inte riktigt lika överväldigad som du 😉

  5. Jojjenito says:

    Babilooba: Håller helt med, som du kanske förstår. ;)fiffi: Ja, Clive är ju inte världens mest karismatiske skådis. Så han passar ju i rollen som livstrött cyniker. 😉 Förresten, har du inte sett den?!?! Se den, god damn it!filmitch: Se den. Mja, när den var aktuell var det faktiskt en hel del som klagade på att den var tom till innehåller men med en snygg yta. Vilket jag möjligen kan hålla med om; det är ändå en femma.Sofia: Du har ingen recension på lager?

  6. f i f f i says:

    Jag ska, jag ska. Har den hemma nu, den har sin högt placerade plats i kön, thanx to you 🙂

  7. Sofia says:

    Nope, men det skulle vara intressant att jämföra med boken eftersom de blev så pass olika i slutänden.

  8. Jojjenito says:

    fiffi: Ja, det skulle vara intressant att höra om vad du tycker.Sofia: Bok och film brukar ju, och måste ju, skilja sig åt men det kanske blev mer än vanligt den här gången.

  9. BlueRoseCase says:

    Hoppar över din text förutom sista stycket. Anledningen är att jag velat se denna länge men har inte lyckats få tag i den. Tack för påminnelsen om att jag ska göra ett nytt försök!

  10. Jojjenito says:

    BRC: Varsågod. Välkommen tillbaka när du sett filmen! 🙂

  11. f i f f i says:

    Signed, sealed, delivered, tack var dig :)http://fiffisfilmtajm.blogspot.com/2011/03/children-of-men.html

  12. Jojjenito says:

    fiffi: Ah, trevligt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: