Puzzle (2018)
7 januari, 2019 4 kommentarer
Oj. Hoppsan. Jag upptäckte precis att jag har glömt att skriva om en av de filmer som jag såg under höstens Malmö Filmdagar, och dessutom är det en film som redan har haft biopremiär. Slarvigt.
Puzzle är en film som handlar om… pussel. Livspusslet. Hur ofta har jag hört det skämtet när recensenter beskrivit filmen? Ofta! Fast grejen är att filmen inte handlar om livspusslet. Den handlar snarare om livet. Kelly Macdonald (underskattad och underanvänd?) spelar Agnes, en hemmafru i en småstad i USA. Hennes liv går, vad det verkar, ut på att serva man och barn, och inte så mycket mer.
En dag får Agnes ett nytt intresse som hon vill fortsätta med. Att lägga pussel! Det visar sig att det finns en hel värld av människor som är besatta av att lägga pussel. Givetvis finns det även sammankomster där pusselnördar tävlar om att lägga ihop de små utsågade bitarna till ett färdigt pussel.
Sköna Irrfan Khan spelar en annan pusselfantast som Agnes börjar träffa i hemlighet för att träna och så småningom delta i det nationella pusselmästerskapet tillsammans, i partävlingen. Börjar de fatta tycke för varandra? Börjar Agnes öppna upp sig och fundera på sitt eget liv? Är Agnes man helt oförstående inför hennes nya intresse och vilja att leva ett eget liv? Ja, ja, ja.
Puzzle är en totalt ofarlig och mysig film. Jag tycker som sagt att Kelly Macdonald är en underutnyttjad skådis som jag skulle vilja ser mer av. Här spelar hon en blyg och tillbakadragen person och hon gör det mer eller mindre perfekt.
Filmen som helhet är dock lite väl snäll och kanske för liten i sitt omfång. Jag saknade viss spänning och dramatik. Den puttrar på men bränner aldrig till. Agnes man är inte ett totalt svin som är genomond, vilket på ett sätt känns bra då det oftast inte är så svartvitt. Samtidigt kändes han mest tråkig, och ett litet svin var han förstås. Men mest bekväm och lat.
Jag önskar att slutet hade känts mer för mig, betytt mer. Nu var det lite som att filmens handling rann ut i sanden.
Puzzle hade biopremiär på juldagen men går fortfarande på bio. Är du sugen på en mysig och småputtrig rulle som kanske inte gör nåt jätteintryck så rekommenderar jag den.
Om jag minns rätt så var det bara jag och Fripps filmrevyer-Henke som såg Puzzle nere i Malmö.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jo, jag såg ju den och gillade den initialt en hel del, men sedan bleknade den väldigt fort och vid närmare eftertanke fann jag den mer och mer orimlig. Så det blev en 2/5 för mig.
Det jag tog med mig från filmen var däremot ett nyvunnet intresse eller fascination av pusslande som ”sport”. Jag har inte givit mig in i den sörjan själv men valde att ge syster min ett supersvårt pussel plus pusselmatta! Man måste tydligen ha mattan för att rulla ihop pusslet när man behöver städa bort det trots att det inte är färdiglagt än.
Har uppdaterat min post.
Den var mysig att se, helt klart. Men bleknade rätt så snabbt. Nu brukar jag ju väga in själva upplevelsen under visningen ganska mycket men det räckte ändå inte.
Ja, det är alltid intressant att få en inblick i den här typen av subkulturer. Undrar om den kanske hade funkat bättre som dokumentär om enbart pusselnördar?
Yup, så här i efterhand hade jag hellre sett en bra dokumentär om pusslande och pusslare.
Ja, i stil med The King of Kong kanske.