A Simple Favor (2018)
27 september, 2018 8 kommentarer
Jag tror inte jag har sett enda film av regissören Paul Feig. Detta faktum framkallar viss förvåning bland mina filmintresserade vänner. ”Har du inte sett Bridesmaids?!” utbrister de häpet och börjar citera repliker och jag känner mig utanför.
Anledningen till att jag inte lockats till hans filmer? Jag vet inte, men det är nåt med en viss typ av stiliserad och överdriven amerikansk komedi som jag aldrig känner nåt sug av att se. Jag har inte sett Bridesmaids, The Heat, Spy, Wedding Crashers, Trainwreck, Knocked Up eller Pitch Perfect. Det kanske jag borde. Jag kanske gillar dem!?
Nu har jag i alla fall sett en film av Paul Feig. Fast grejen är att A Simple Favor skulle vara en thriller (Hitchcock-inspirerad sas det), så jag kanske skulle få helt fel bild av Feig som regissör. Det tror jag inte jag fick. För mig känns det som att A Simple Favor nog är hyfsat lik hans andra filmer (säger jag som inte sett enda av dem!). Det är bara det att Feig visar en lite annan sida av sig själv och väljer att låta filmen gå åt thriller-hållet. För mig känns den ändå nästan mer som en komedi.
Allas älskling Anna Kendrick spelar Stephanie, den duktiga mamman som vloggar om fläckborttagning och kakdeg och som är raka motsatsen till Emily (Blake Lively). Istället för att prata om bullbak på YouTube så inleder Emily eftermiddagen med en Gin och tonic. Av nån anledning blir de vänner, kanske för att Stephanie hela tiden ställer upp och hämtar Emilys son på skolan. Well, och sen får väl även Emily Stephanie att släppa loss och bli lite vildare.
En dag försvinner Emily spårlöst och Stephanie blir besatt av att hitta sin ”bästa vän”, något som hon också rapporterar om på sin vlogg.
Filmens värld är nån form av förhöjd verklighet, det är tydligt. Så är det väl ofta i filmer och jag brukar inte ha nåt problem med det. Här gjorde det dock att jag kände en distans och det ledde till att hela filmen blev kall för mig.
Kendrick och Lively har inledningsvis ett ganska roligt samspel. Två kontraster möts och det uppstår en del kul situationer. Dessutom älskade jag Livelys kläder, mest i form av snygga kostymer. Men sen försvinner Emily och det samspelet försvann ju då också.
Det förekom en poliskommissarie som hade en del roliga scener. Han var en skön typ som såg igenom alla han pratade med (eller förhörde snarare), inklusive Stephanie.
Jag ska även ge filmen att den var ganska klurig att förutse. Vilken väg ska den ta? Vilken rollfigur är det egentligen som är the bad guy? Det svängde lite fram och tillbaka.
Problemet var bara att jag inte kände nåt för nån i filmen. Jag tyckte heller aldrig att den var tillräckligt rolig eller spännande för att lyfta sig själv till några högre nivåer. Jag tror helt enkelt det inte var min typ av film. Jag ser hantverket men filmen går mig lite förbi.
A Simple Favor har premiär imorgon fredag och jag tror faktiskt jag rekommenderar ett biobesök. I det här fallet misstänker jag det är mig det är fel på, snarare än filmen, och många kommer nog uppskatta den och tycka att det är ett roligt, skarpt och stilfullt litet thrillermysterium.
Fler som skriver om A Simple Favor:
Har du inte sett den? (Carl)
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Det här med att den var svår att förutse. Mot slutet blev man lite trött på twistarna. Antar att de skulle vara roligt men när man investerat en hel film hade jag nog velat att de tog slutet på lite större allvar.
Tyckte även att tugget mellan Kendrick och Blake Lively var bäst med filmen så det var ju tråkigt att det försvann så snabbt.
Det var väl just Kendricks rollfigur som man lekte med. Först var hon helylle, sen trodde jag ett tag att hon var helt psycho och att hon skulle sättas dit men sen blev hon snäll igen. Ja, kanske lite oförtjänt.
Japp, deras samspel lyfte nästan filmen till en trea.
Pingback: A Simple Favor (2018) | Rörliga bilder och tryckta ord
Pingback: A SIMLPE FAVOR
Synd att du inte gillade filmen.
Av de du nämner ovan tycker jag att Wedding crashers och Pitch perfect är klart bäst, riktigt sevärda.
Train wreck, Knocked up och Bridesmaids är ok, men de är absolut inte “must see”.
The heat började jag se men den var för dålig, stängdes av. Spy har jag inte sett.
Ja, det var lite synd.
Tack för ledtrådar om vad jag bör ge mig på. Kanske kör ett race där jag utbildar mig i komedigenren nån gång. 🙂
Jag kan väl inte heller påstå att Feigs filmer är något jag aktivt sökt mig till. Bridesmaids var ok, men av den typen av komedi som inte blir roligare bara för att alla rollerna innehas av kvinnor.
Jag har däremot inte sett Henkes rekommendationer 🙂
I just det här fallet skulle jag säga att den stora skillnaden mellan våra upplevelser av filmen var att jag aldrig kände av den där distansen som du nämner — jag var helt med i princip hela resan.
Han verkar vara inne på det, Feig. Ghostbusters och i viss mån Bridesmaids är väl i princip remakes på tidigare komedier där man bytt män mot kvinnor.