The Lovers (2017)
22 november, 2017 5 kommentarer
The Lovers handlar om Mary och Michael, ett gift par som glidit ifrån varandra totalt. De lever ihop, typ, men båda har älskare vid sidan om och det vet förmodligen bägge om. Mary och Michael kanske inte hatar varandra men de har noll känslor för varandra när vi möter dem i filmen. Det har gått så långt att om de har sex med varandra så är det som att de båda vänsterprasslar och bedrar sina respektive älskare. Hehe, ett något lustigt upplägg får man säga.
Nu ska deras son komma på besök med sin flickvän och frågan är om nån nyhet ska droppas av Mary och Michael, som t ex att de ska skiljas. Så är i alla fall planen, men när de börjar känna känslor för varandra igen (att bedra sina älskare med sig själva funkar tydligen bra som krydda) så ställs allt på sin spets.
The Lovers var en film som var lustig att se för mig ur skådespelarperspektiv. Jag visste ingenting om filmen, jag visste inte vilka som skulle vara med. När sen filmen rullade igång så kände jag direkt igen en, och endast en, av skådisar i de fyra största rollerna, nämligen Aidan Gillen (borgmästare Carcetti i The Wire, yay!). Gillen har lustigt spjuveraktigt sätt att forma läpparna när han pratar eller ler.
Sen efter kanske en halvtimme så började jag undra om inte hon som spelade den kvinnliga huvudrollen som Mary inte kunde vara Debra Winger. Visst var det Debra Winger? Från An Officer and a Gentleman och som jag hade en crush på. Ja, visst var det hon!
Efter ytterligare ett tag insåg jag att jag kände igen hon spelade Michaels älskarinna Lucy. Är inte det hon som fick ihop det (typ) med John C. Reilly i Magnolia? Vad var det hon hette? Melora nånting? Melora Walters! Ja, visst är det hon.
Den enda jag inte kände igen var han som spelade Michael, men jag tyckte han var riktigt bra. Av nån anledning fick jag intrycket av att han inte var en ”riktig” skådis. Jag vet inte riktigt vad det var men vissa rörelser han gjorde kändes väldigt egna och bara kopierade från hans egen personlighet. Som t ex när han liksom gungade fram och tillbaka när han verkade tveka mellan att säga nåt eller bara säga hejdå och gå iväg. Manér brukar man prata om. Men det är kanske det skådespeleri handlar om: att ta nåt inom, eller utom, sig själv och applicera på en rollfigur.
När sen eftertexterna rullade så ser jag namnet Tracy Letts. Haha, det är ju pjäs- och manusförfattaren som bl a skrivit manus till Killer Joe och August: Osage County, två riktigt bra filmer. Kul att gubben kan skådespela också, och sjunga och spela piano vilket han visar i slutet av The Lovers (i en kanske ostig scen?).
The Lovers är en annorlunda romantisk dramakomedi (tragedi?) som tar vägar man inte riktigt väntar sig. Som bäst var filmen i scenerna mellan Mary och Michael medan scenerna med deras respektive älskare kändes mer tråkiga. Som helhet en stabil trea.
Jag såg The Lovers på Stockholm Filmfestival under den stora filmspanardagen och här hittar ni fler recensioner:
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Ännu en trea! Fyra av fyra filmspanare tycker The lovers är en 3/5. Samförståndets tid är alltså inte helt förbi ändå!
Jo, jag gav den en trea också. Skrev min text för en vecka sedan och sedan dess har filmen vuxit en hel del… Skulle den kanske fått en fyra om jag skrivit min text idag? Nja, jag vet inte… Kanske! 🙂
Gillade skådespelarna, speciellt Winger och Letts. Vid närmare eftertanke var jag inte lika impad av Marys och Michaels vänsterprassel Gillen och Walters.
Personligen visste jag inte att Letts var författare förrän du tog upp det. Jag har sett honom som skådespelare några gånger, mest notabelt som elak rektor i den starka filmen Indignation, en chef på CIA i serien Homeland, och nyligen från första segmentet av episodfilmen Wiener dog. Däremot misstog jag mig när jag trodde han var med i Dexter S4. Det var ju John Lithgow! Uppenbarligen har de en viss likhet i mitt huvud… 🙂
I samband med att jag såg Killer Joe och August: Osage County så hörde jag namnet Tracy Letts och hon (trodde jag först alltså!) hade skrivit manus till bägge filmerna. Sen såg jag att den var en man. Det var nog därför som jag la namnet på minnet.
Jag hållet helt med dig (och Henke?) att filmens styrka låg i scenerna med det äkta paret, de hade en skön om än obekväm dynamik
Ja, scenerna med det äkta paret var bättre. Kanske var så enkelt att de hade mer tid att jobba fram sina scener.
Pingback: The Lovers (2017) | Rörliga bilder och tryckta ord