Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017)

Jag var en av få (?) som inte fångades av lattjostämningen i den första filmen om galaxens väktare. Behållningen för mig var delar av gnabbet mellan filmens huvudpersoner; hur de till en början tycker att de inte trivs ihop alls men allt eftersom dras samman till en Fast & Furious-liknande familj. I övrigt var jag inte speciellt road av nåt alls, förutom det komiska som jag uppskattade i jätten Drax (Dave Bautista).

Nu var det dags för den andra volymen i serien. Vi möter samma gäng som i den första filmen. En skillnad är att trädvarelsen Groot blivit den omtalade (och överhajpade) Baby Groot. Annars är det mesta sig likt. Faktum är att jag skulle kunna kopiera stora delar av min recension av den första filmen. Väldigt mycket av det jag skrev då stämmer in den här gången också.

Några exempel på citat från den texten:

”Själv kände jag att jag fick underhållning för stunden men kanske inget mer. Jag fick aldrig gåshud. Jag kände aldrig att nåt ögonblick var ett wow-ögonblick. Allt rullade på egentligen helt utan stakes.”

”Det som var kul var ju samspelet mellan våra fem huvudpersoner. Snacket, gnabbbet, käbblet. Samtidigt är gnabbet ibland väldigt meta. Dialogen antyder att den vet att den är med i en film och just sånt kan jag ibland störa mig på.”

”Ja, den där skitsnackande tvättbjörnen var ingen favorit hur bra cgi:ad han än var.”

Ja, allt ovan skriver jag under på den här gången också.

En annan sak jag skrev var att det förekom brutalt våld i en film tänkt för sjuåringar, och att jag tyckte detta faktum skavde rejält. Jag tyckte precis samma sak nu. Jag tyckte t.o.m. det var osmakligt. När Yondu (Michael Rooker) med sin pil och tillsammans med tvättbjörnen massakrerar en hel besättning framställs det som en crazy, cool och rolig sekvens. Jag kände mig mest obekväm.

Min favorit Drax var tyvärr en besvikelse den här gången. I den första filmen var han en figur med ett korrekt och gammaldags sätt som inte förstod metaforer i språket. Den här gången hade han förvandlats till en sorts socialt inkompetent sanningssägare som sa vad han tänkte rätt ut. Jag vet inte, men han funkade inte lika bra. Dock gillade jag hans relation till nykomlingen Mantis, empaten med de söta antenner i pannan.

Baby Groot didn’t do it for me. Varför var han med i livsfarliga situationer ibland, men behandlades som en bebis ibland? Och varför tryckte han utan förklaring på rätt knapp? Nej, han var en gimmick för att locka barn till bion, varken mer eller mindre. Nu kan ju givetvis denna figur uppskattas av fler än barn är väl bäst att säga.

Kurt Russell spelade Ego, en ganska tråkig skurk med en tråkig plan och planen blev inte roligare av att Russell förklarade den i en fem minuter lång monolog. Egos sanna natur ledde till att slutfajten växte till planetariska proportioner, och det gjorde inte den bättre. Dock tyckte jag planeten i sig var ganska snygg och dess innandöme påminde om delar av den visuella stilen i Doctor Strange.

Jag gillade några av relationerna: Drax-Mantis, Gamora-Nebula och Quill-Gamora. Mest intressant tyckte jag nog relationen mellan systrarna Gamora (Zoe Saldana) och Nebula var. Vi fick lära oss mer om deras uppväxt och varför Nebula var som hon var. Vem är det som spelar Nebula förresten? Jag gillade henne. *googlar*… Karen Gillan. Hmm, helt okänd för mig.

Jag gillar inte The Ravagers. Jag tycker inte de är likable bad guys alls. De påminner mest om nån sorts högljudda pirater som tagna från Pirates of the Caribbean-filmerna . Ja, högljudda pirater är väl just vad de är. Och sen är ju Yondu vidrig. Men som jag skrev i min text om den första filmen:

”Den jag gillade mest var förstås Michael Rookers karaktär Yondu men så var han ju också inte en ren skurk utan lite mer komplex än så. Han kanske till och med blir snäll i en kommande film.”

Ja, där hade jag ju rätt. Men ändå, jag gillar inte Yondu här. Eller snarare, jag gillar inte hur filmen verkar vilja att man ska tycka att Yondu plötsligt är snäll och förtjänar en pompös begravning. Snubben hade ju dödat hundratals av sina förra kollegor utan att blinka?! Njae.

Filmen är till stora delar en komedi. Den enda gången jag skrattade under filmen var när David Hasselhoff dök upp i en cameo, och det visar väl att det här inte riktigt var min typ av film. Men usel är den inte.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

filmspanarna_kvadratGuardians of the Galaxy Vol. 2 var denna månads filmspanarfilm. Klicka på länkarna nedan om du vill få reda på vad de andra tyckte. Är jag ensam i min ringhörna igen?

Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
The Nerd Bird (välkommen tillbaka! 🙂 )
Mackans Film
Flmr
Filmitch
Har du inte sett den?-Johan

 

Slutligen: Stort plus för låten Flashlight, med favoriterna Parliament, som spelades under eftertexterna. Härligt. RIP Bernie Worrell som spelar minimoog-bas på Flashlight.

Bonusvideo: Atmosphere, en galen låt med Funkadelic med Bernie på keyboard.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

19 Responses to Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017)

  1. Pingback: Barnvagnsbio – Guardians of the Galaxy: vol 2 | The Nerd Bird

  2. Pingback: Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017) | Flmr

  3. Pingback: Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017) | Rörliga bilder och tryckta ord

  4. Pingback: Guardians of the galaxy vol 2 (2017 USA) | FILMITCH

  5. Cecilia says:

    Tackar för välkomnandet! 🙂 och nej du är inte ensam! Håller med om mycket, reflekterade inte så mkt över dödandet men det kanske blev desto mer påtagligt i en salong fylld med ungdomar (som Henke beskrev det)? Kul text för övrigt!

  6. Steffo says:

    Nix, lille Grooten är nog rullens ”billigaste” poäng. Jag saknar det vuxna trädet. 😉

    Känns som manus började tänka för mycket…i vissa lägen aldrig bra.

  7. Fiffi says:

    Gimmiken att locka barn till biograferna med hjälp av nån liten knasig filmkaraktär är ju nåt som funkat i alla tider både för stora som små. Ett smart drag tycker jag och gör man det så bra som med Baby Groot här (och Rocket i första filmen eftersom han var minst – då) så klappar jag händerna.

    Håller dock med om det osmkaliga i att visa massmord för sjuåringar. Inte bra alls.

  8. Henke says:

    Tjaha, vi tycker överraskande nog (?) väldigt lika om denna film. Många av skämten kändes krystade och filmen var tondöv då det gällde humor vs. våldsinnehållet som du så riktigt belyser. Jag kan se massmord på film, men då måste filmen ha en annan feeling. Det känns inte solid om morden spelas upp för komiska poänger av det slag som just denna film bjöd på.

    Sen är jag ganska opåverkad av karaktärerna. Trist. Kan nog tycka att Peter är den enda man vill ha kvar. Gamora är tristast av dem alla. Yondus story arc är bisarrt dålig. Kurt Russells big bad är usel. Men bra cgi:at där i början!

    • Jojjenito says:

      Tondöv är en bra beskrivning av stora delar av filmen.

      Äh, jag har inga speciella problem Gamora. Nån måste ju vara tråkig. Och så är jag van vid gröna karaktärer från Star Trek.

  9. Sofia says:

    Kanske var det för att jag just sett F&F8 som gjorde att familje-vinkeln ändå inte kändes riktigt lika kväljande? 🙂

    Håller helt med om att ingen av filmerna ger mer än underhållning för stunden, det är bara en viss nivåskillnad dem emellan. Och ja, hela den där Groot-bomb-grejen kändes utdragen, krystad och med ett märkligt antiklimax till upplösning.

    • Sofia says:

      Jag verkar ha varit mer ensam i mitt gillande av relationen Yondu-Rocket?

    • Jojjenito says:

      Du menar att #family var kväljande i F&F8?

      Yondu uppskattade jag mer i första Guardians. Relationen till Rocket i tvåan var knappt nåt jag noterade. Plötsligt insåg Yondu att de var av samma skrot och korn, eller hur? Och så hade de ihjäl en hel besättning tillsammans för att fira sin nyfunna vänskap.

  10. Hrm, ja. Filmen/filmerna hade nog tjänat ganska mycket på att hålla nere sina kill counts lite. Det är inga själlösa vampyrer de dödar.

    • Jojjenito says:

      Nej, bara själlösa pirater. 😉

      Fast just counten störde mig inte. Det var hur det framställdes som en cool och rolig scen (tänker på Yondus slakt).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: