Independence Day (1996)

Independence DayJag kan inte minnas om jag såg Independence Day på bio när den kom men jag tror inte det. Det känns som att jag borde minnas det. För när den kom så var den nog ganska unik i sitt slag, med sina maffiga massförstörelse(förströelse)effekter som världen aldrig skådat tidigare.

Men sett den har jag förstås fast då i ett mindre format och det jag minns av filmen är att jag tyckte den var dum och dålig. Jag gick in på Filmtipset och andra forum för att kolla vad jag skrivit och tyckt om den. Det jag hittade var inte speciellt positivt. Det var klagomål och gnäll rent allmänt och jag delade ut betyget 2/5.

I onsdags hade ju uppföljaren Independence Day: Resurgence premiär och i torsdags gick jag och såg den (i 2D förstås!) tillsammans med några av filmspanarna. Men kvällen innan hann jag faktiskt med att se om den första filmen och nu var ju frågan vad jag skulle tycka den här gången? Om jag tyckte att filmen var dum och dålig då, vad skulle jag då inte tycka nu då jag blivit både äldre och klokare?

Haha, ja, det där med klokare får jag nog ta tillbaka då jag otroligt nog gillade det mesta med Independence Day. Ja, jag är förvånad själv. Inledningen är kanske inte briljant men mycket bra. Man låter uppbyggnaden ta tid och alla karaktärer (och de är många!) och deras backstories introduceras smidigt: Presidenten (Bill Pullman), presidentens rådgivare (Margaret Colin), The First Lady (Mary McDonnell), den höga militären (Robert Loggia), försvarsministern (James Rebhorn), datorexperten och hans pappa (Jeff Goldblum resp. Judd Hirsch), en alkad f.d. stridpilot (Randy Quaid),…

…ja, och så (förstås och tyvärr!) ett flygaress spelad av Will Smith. Jag återkommer till honom.

Filmen funkar riktigt bra i början när det är fokus på presidenten och hans administration samt Goldblums nördiga forskare och hans pappa. Det känns mysigt; filmmakarna låter det hela ta sin lilla tid; scener får faktiskt spelas klart innan det klipps.

Några fler saker jag gillar med Independence Day (och här kommer det nog spoilers):

  • Jag trodde jag skulle hata Randy Quaids pajasflygare men det visade sig att han ändå funkade helt ok.
  • Känslan av domedag är stark när skuggorna från utomjordingarnas skepp drar in.
  • Jag gillade att generalen (spelad av Robert Loggia) var en vettig person och inte en krigshetsare som jag först trodde att han skulle vara.
  • Eftersom jag gjorde lumpen som telegrafist och lärde mig morsealfabetet kan jag inte låta bli att gilla det faktum att man använde sig av morse för att kommunicera i slutet av filmen.
  • Det är starkt att man har mage att ta livet av The First Lady. Jag vet inte om det skulle göras idag, i en den här typen av storbudgetfilm.
  • Att det inte bara är den traditionella familjekonstellationen det handlar om. Ett Emmerich-trademark är väl t ex den separerade slarvermannen. I det här fallet Goldblum som bondar med sin far, och kanske sitt ex (presidentens rådgivare) utöver det.
  • THE SPEECH!

Vad jag inte gillade:

  • WILL SMITH! Han funkar inte alls för mig. Han spelar över, han spelar dåligt, han funkar inte, han förstör nästan filmen för mig. Det var en himla tur att han inte dök upp förrän efter nästan 30 minuter. Will Smith är det sämsta med filmen. Hans oneliners känns galet malplacerade.
  • Det förekom en del homofoba skämt som kändes trötta.

Slutbetyg: En stark trea!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Andra som tyckt om Independence Day: Sofia, Fiffi, Henke, MagnusRymdfilmMovies – Noir och slutligen Steffo och Filmitch som bägge hade den på sina årsbästalistor för 1996.

 

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Independence Day (1996)

  1. filmitch skriver:

    Minns att jag fick hindra min medbesökare att lämna filmen under talet. Ett lite vidrigt men väntat inslag i filmer av detta slag.
    Helt ok film om man har skämskudden i beredskap.
    Att Randy Quaid numera blivit galen på riktigt är dock lite sorgesamt.
    http://www.telegraph.co.uk/films/2016/06/24/the-sad-strange-saga-of-independence-day-hero-randy-quaid/

    • Jojjenito skriver:

      Du själv då? Du var inte på väg ut ur salongen under TALET?😉

      Jag behövde ingen skämskudde konstigt nog. Jag brukar vara känslig för den här typen av patriotiskt smet. Men grejen är att Emmerich har en annan känsla än t ex Bay. Med Emmerich är det mer fokus på samarbete, visserligen med USA som ledare men ändå.

      En skön detalj i scenen med talet är stridspiloten som gör honnör i slutet. Peppen!

  2. Pingback: Filmrecension: Independence Day (1996) - Spel och Film

  3. Sofia skriver:

    Tack för ping. Själv måste jag bekänna en viss svaghet för mr Smith, han funkar oftast. Och talet, TALET… Minns att jag höll på att storkna när jag såg filmen på bio men efter det har det liksom ätit sig in i hjärnbarken. Som ett virus…

    • Jojjenito skriver:

      Alltså, när det gäller Smith så blev jag förvånad över att jag inte gillade honom. Jag har tyckt han har varit bra/helt ok i det mesta jag sett honom i (låt oss glömma After Earth). Här tyckte jag helt enkelt han gjorde en dålig skådespelarinsats. Det kändes som han var med i en fars eller nåt liknande. De andra skådisarna trodde på sina rollfigurer helhjärtat men Smiths insats kändes inte naturlig, för mig.

      Överlag så gillade jag ju filmen. Den har rätt patriotiska stämning för min del. En överdriven känsla så att det blir kitch istället för smetigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: