Heart of a Dog (2015)

Heart of a DogLaurie Andersons film Heart of a Dog fick mig att tänka på videoinstallationer som man ibland hamnar framför på museum med modern konst, som t ex Moderna Museet i Stockholm. På museum brukar dessa ofta väldigt märkliga filmerna visas i ett ganska litet rum. Det kanske står en eller ett par bänkar eller stolar framför en vit vägg där filmen projiceras. Folk kommer och går. Vissa, kanske t.o.m. de flesta, tittar in och ställer sig och tittar i kanske en minut och går sen vidare.

Det är som att ett museum inte är gjort för att vissa rörliga bilder på det här sättet. Man (läs: jag) känner inget riktigt lugn framför videoinstallationen vilken den än nu är. Ofta handlar det om udda skapelser. Hur långa de är varierar men kanske tio minuter eller en kvart brukar det handla om.

Vissa är säkert mycket bättre än vad jag är på att fokusera på en film i den här miljön. Själv blir jag störd av att det inte är helt mörkt i rummet och att det springs in och ut och att folk pratar. Att titta på en hjärndöd actionfilm i en sån typ av miljö, det är ju inget problem. Men en svår och udda installationsvideo är det inte lika lätt att ta till sig även om den bara är tio minuter.

Just pga av det jag precis skrivit om ovan så var det intressant och kul att se Laurie Andersons film. Det är nämligen en konstfilm utan en rätlinjig handling från a till ö. Det känns egentligen fel att kalla den en dokumentär. Den bygger helt på den stämning som skapas av bilder och ljud. Den har liksom ingen början eller slut utan existerar bara. Att se den i en biografsalong är garanterat det bästa sättet att se den. Det är mörkt och fokus är på duken och inte på mobilen eller nåt annat. Som det ska vara.

Jag gillade Andersons röst. Den har en mässande och lite mystisk kvalitet över sig. Det är som att hennes ord ibland både ställer frågan och ger svaret i samma mening om ni förstår vad jag menar (vilket ni förstås inte gör😉 ).

Inledningen av filmen gjorde mig aningen orolig. Det är bara ett suddigt flimmer med streck och penseldrag. Jag minns inte om det sägs nånting eller vad som sägs. Jag blev dessutom ganska trött och nickade säkert till några gånger. Efter den inledande förvirringen var det dock som jag anpassade mig till hur filmen skulle vara och flöt bara med.

Vad vi får se är en ytterst personlig film där insidan av Andersons hjärna och hjärta projiceras på vita duken. Hon pratar om det vanliga: livet, döden – och sin hund Lolabelle.

Det jag gillade mest var nog de betraktelser om dagens samhälle som hon la fram och kanske speciellt om hur samhället har förändrats efter 11 september.

Vad skriva mer om? Lou Reed, som var gift med Laurie fram till hans död 2013? Nej, filmen handlar ju inte om Reed även om den är tillägnad honom och säkert handlar om hur Laurie hanterat hans bortgång. Mer om Lolabelle? Om hunden Lolabelle som blev musikartist och gav pianokonserter? Om den sanna (?) historien som Laurie berättade där hennes yngre bröder höll på att drunkna när de gick genom isen som barn? Om att det efter visningen var alldeles knäpptyst i salongen och ingen sa ett ord förrän jag påpekade att alla vara tysta?

Ah, det får räcka så.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Heart of a Dog har premiär idag fredag. VOFFa inte stryka filmen medhårs och svansa efter närmsta kulturman till biografen Zita i Stockholm och se den? Du får inte skäll av mig i alla fall.

Andra filmspanaråsikter om filmen? Ja, det var bara jag och Henke som jag såg den under Stockholm Filmdagar tror jag bestämt. Henke blev nog betydligt mer berörd av filmen än jag, så det ska bli intressant att se vad han skriver om den.

Fripps filmrevyer

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Heart of a Dog (2015)

  1. Henke skriver:

    Ja, jag blev nog mer tagen av denna än du.

    Kommer också ihåg Lauries röst. Den var mysig på samma sätt som Werner Herzogs röst är mysig.

    Det var kul att se filmen där på filmdagarna för annars hade jag nog aldrig sett den. Detta trots att den redan har dykt upp på någon ”best of 2015”-lista som jag sett.

    Det var inte många andra i vårt gäng som trodde på filmen. Var det inte någon som fnyste åt filmen och kallade den en sådan där hund-film? Vi kan lugnt säga att den inte är lik ”Marley and me” i alla fall!🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ja, fasiken, det stämmer! Lauries röst har liknande kvaliteter som Herzogs.

      Alltså, om man bara läste lite lite om filmen stod det väl ganska klart att det här inte var en normal film. De (vilka de nu var) var dåligt pålästa. Jag hörde om den då Adam pratade om den på Filmspotting.

  2. Carl skriver:

    Jag såg också filmen på filmdagarna, men har inte skrivit om den. En underbar upplevelse, men jag skulle nog inte vilja gå och se den som en fristående film på bio.

    • Jojjenito skriver:

      Aha! Underbar, men du skulle inte vilja gå och se den som fristående film på bio? Jag tror jag förstår vad du menar. Det är en filmfestivalfilm typ, som man ser i ett sammanhang, men kanske inte är sugen på att söka upp bara för den som enskild film? Det är lite så jag brukar känna för dokumentärer.

  3. Sofia skriver:

    Jag kan inte säga mer än att jag försökte att se den, men som sista film på Stockholm filmdagar var det ingen större hit. Alldeles för okoncentrerad. Jag hade nog också hoppas på fler utläggningar om Lolabelle. För lite jyckefilm för min del (just då iaf)🙂

    • Jojjenito skriver:

      What? Du såg den på filmdagarna alltså? Det snappade jag aldrig upp. Det kommer inget text alltså? Du kanske t.o.m. lämnade salongen innan den var slut?

      Var det du eller filmen som var alldeles för okoncentrerad?😉

      Frågan är om Laurie kanske inledde filmandet efter att Lolabelle dog och då med mer fokus på henne men sen gick Lou bort och då blev det kanske en annan typ av film. Hur som helst, jag lärde mig gilla det okoncentrerade efter ett tag, men det gäller nog att man är i rätt stämning.

      • Sofia skriver:

        Här är jag benägen att skylla på mig själv — lite filmtrött och en massa jobbmail i bakhuvudet som jag visste att jag skulle vara tvungen att ta itu med när jag väl släpat mig bort till hotellet. Så ja, jag smet från visningen efter kanske trekvart😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: