Filmspanar-tema: Syskon – Dogtooth (2009)

DogtoothNovember månads filmspanartema är Syskon och det gjorde att jag tog/fick chansen (riskerade) att kolla in den uppmärksammade grekiska filmen Dogtooth. Jag hade förstått att det skulle handla om en film som man tyckte nåt om, bra eller dåligt, och inte en film som bara passerade förbi obemärkt. Jag hade också för mig att en viss Fiffi hade satt ett antingen väldigt högt eller väldigt lågt betyg på filmen, men jag kunde inte minnas vilket det var. Uppdatering: Fiffi satte ett lååååågt betyg!

Wow! Jag säger bara wow! Den här filmen var nåt utöver det vanliga. Nu brukar man ju säga, åtminstone är det nåt jag hör emellanåt, att bara för att det är annorlunda så betyder inte det nödvändigtvis att det är bra. Dogtooth är nåt så trevligt som annorlunda OCH bra. Men jag måste ändå slänga in en brasklapp här. Som filmnörd så ser jag mängder med film och det är inte ofta man blir överraskad och får se en film som inte följer de vanliga mallarna. När det händer så kan man inte bortse från att det bidrar till att höja en film ytterligare. Kanske det t.o.m. är så, trots det jag hävdade tidigare, att annorlunda faktiskt betyder bra. Men nånstans är ändå en grundförutsättning att jag gillar det jag ser oavsett annorlundafaktor.

Faktum är ändå att när jag ser Dogtooth så hajar jag till i soffan. Jag känner att det är nåt speciellt jag ser. Filmen rycker mig ur den vanliga filmtittarkoman, vilket känns uppfriskande.

Dogtooth handlar om helt vanlig grekisk familj… nej då, skoja bara. Ok, den handlar om en grekisk familj, det gör den. Men sen leder filmskaparna in oss i en surrealistisk värld med helt andra regler än man är van vid. Familjen består av mor och far och tre barn, en son och två döttrar. Barnen får inte, och har aldrig, lämnat familjens hem beläget på landsbygden bakom stora plank och höga häckar. Barnen är vuxna, kanske mellan 25 och 35, och de ägnar dagarna åt att leka tillsammans eller få lektioner i uppförande och språk av sin mor och far.

När filmen är slut snurrar frågorna i huvudet. Vad är syftet för föräldrarna? Nånting måste ju ha hänt föräldrarna tidigare i livet? Vad? Varför tror barnen att de har en bror som bor på andra sidan planket? Varför tror barnen att bondkatter är livsfarliga rovdjursmonster som måste dödas med en häxsax? Varför låter föräldrarna en kvinnlig anställd på pappans jobb komma till hemmet för att ha sex med sonen med jämna mellanrum? Varför får inte döttrarna en liknande tjänst? Kommer nån av barnen att fly? Varför lär föräldrarna ut ord på fel sätt, och bl a lär dem att ”ett hav” är en fåtölj och ”ett tangentbord” är en fitta. Vad tror barnen flygplanen som flyger förbi på himlen ovanför är för nåt? Fåglar? Leksaker? Ska man se filmen som en historia om riktiga människor eller bara som en surrealistisk analogi? Och om det främst är en analogi, vad är det en analogi över? Vad tror man en telefon är om man aldrig har sett nån förut? Är filmen bra bara för att den är annorlunda? Hur blir man som människa utan kontakt med en omvärld och istället bara har två personer som talar om hur allt är och fungerar? Varför vill föräldrarna hålla kvar barnen? Eller är det en ointressant fråga eftersom det ändå inte är på riktigt utan ett filmiskt experiment?

Keyboard

Ja, många frågor blir det efter denna bisarra upplevelse. Men tillbaka till verkligheten. Nu närmar sig ju Stockholm Filmfestival med höststormsteg och en av de filmer som jag kommer att se är dokumentären The Wolfpack. Den handlar om en amerikansk familj där barnen hållits instängda i en lägenhet i New York under hela sitt liv. Barnens enda kontakt med omvärlden var genom filmer de såg i hemmet. Så jag vet inte, så rackarns bisarr kanske Dogtooth ändå inte är?

Barnen i Dogtooth har dock inte ens filmer att titta på, förutom sina egna hemmavideofilmer. Nej, föräldrarna vill ju skapa en instängd egen värld med egna regler helt utan influenser utifrån. Den enda information som sipprar igenom är via Christina, kvinnan som besöker sonen. Ibland stannar hon kvar och pratar med döttrarna, vilket så småningom leder till lite mer handfasta influenser av olika slag, bl a några VHS-kassetter med filmer som den äldsta dottern tittar på. Jag kan tycka att det var lite obetänksamt av föräldrarna att låta Christina gå omkring obevakad i hemmet efter utförda tjänster om de nu var så noga med att hålla barnen borta från all kontakt med omvärlden.

Vilka filmer är det dottern får chansen att kolla på? Ja, jag kom fram till att hon åtminstone såg Rocky, Hajen och Flashdance, vilket gav upphov till hysteriskt roliga scener där hon spelar upp scener från filmerna. Ja, jag skrattade faktiskt högt ett antal gånger under filmen. Det finns en udda, totalt vrickad, humor här.

Mot slutet blev det dessutom rejält dramatiskt och jag satt som klistrad (än mer klistrad!) och jag fick t.o.m. hålla för ögonen under en scen som involverade en hörntand (dogtooth!) och en hantel. Uuuuh.

Det blir snudd på femma till denna grekiska pärla.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Apropå Stockholm Filmfestival så är The Lobster en annan film som står på min agenda. Vem har regisserat The Lobster? Jo, samme Giorgos Lanthimos som ligger bakom just Dogtooth.

filmspanarna_kvadratKolla nu in vilka bröder och systrar som mina filmspanar-systrar och -bröder skriver om.

Fripps filmrevyer (Cloud Atlas regisserad av Tom T och *syskonen* W)
Filmitch (om en skräckis?)
Fiffis filmtajm (lista över de skönaste syskonparen på film?)
Movies – Noir (lista med skådissystrar som t ex Catherine & Françoise?)
Har du inte sett den? (snack om syskon på film rent så där allmänt?)
Rörliga bilder och tryckta ord (vampyrsyskon!)

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Filmspanar-tema: Syskon – Dogtooth (2009)

  1. Fiffi skriver:

    Kul att du gillade filmen! Det är många som gör det, jag är dock inte en av dessa.
    http://www.fiffisfilmtajm.se/dogtooth/

    Och vill du fördjupa dig i ämnet Dogtooth och även se vad som kan hända om man (som jag) sågar en film man som recensent kanske ”borde” gilla/förstå så har du en ”trevlig” text här. Jag är inte ett dugg uthängd. Inte alls.😉

    https://ledmotivetdotcom.wordpress.com/2011/07/10/konsten-att-sla-ifran-sig/

    • Jojjenito skriver:

      Haha, du satte ett LÅGT betyg. Jag hade det på känn men var inte helt säker och ville inte kolla upp det innan jag skrivit min text. Ser ju nu också att jag varit inne och kommenterat hos dig.

      Den där texten du länkar till ger mig vibbar av andra ”skribenter”, som ofta vill hävda att det inte är filmen det är fel på utan att det är ditt fel, att du måste anstränga dig mer att förstå filmen. Jag skulle säga att det varken är filmen eller dig det är fel på. Det är inte fel på någon eller något, eftersom det ju som vanligt handlar om tycke och smak. Att det ska vara så svårt att förstå!

  2. Henke skriver:

    Kul och bra filmval för detta team. Precis som du har jag denna som ”blind spot”. Eller, jag startade faktiskt filmen en gång men kände direkt att jag inte var ”in the mood” på allt det där annorlunda som du pratar om. Men jag ska allt ge filmen en chans någon gång.🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det kändes som en perfekt blind spot att kryssa.

      Jag kom in the mood ganska så direkt. Jag tycker filmen är annorlunda, helt klart, men inte tung och jobbig att se. Skulle vara jättekul att höra dina åsikter.

  3. filmitch skriver:

    Jag sällar mig till Henkes skara – sett början av filmen men var inte i The Mood. The Lobster är jag väldigt intresserad av – verkar intressant.
    Bra gissning på våra tema val – du skulle bara bytt plats mellan mig och Noir

    • Jojjenito skriver:

      The Lobster blir spännande, speciellt nu efter att jag sett Dogtooth. Som jag skrev till Henke, skulle vara skitkul att höra vad du tycker om Dogtooth.

      Ja, gissade på en skräckis hos dig, typ att du skulle fortsätta på skräckveckan. Men det blev alltså du som körde med Catherine & Françoise.🙂

  4. Carl skriver:

    Fin slutsats att annorlunda = bra. Och undran om det döljer att filmen egentligen inte är så bra. Det är fullt möjligt att svaret på det inte spelar så stor roll, även om jag föreställer mig att det ofta finns en korrelation då de som gör annorlunda filmer bör ha något intressant att säga eftersom de troligtvis har ett unikt perspektiv.

  5. Sofia skriver:

    Oj, love at first sight vad det verkar. Sådant är alltid härligt. Själv känner jag mig nog lite mer avvaktande men den passade ju perfekt in i temat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: