American Sniper (2014)

I måndags hoppade jag inte av vid Fridhemsplan som jag brukar göra när jag tar tuben hem från jobbet. Nej, tillsammans med Henke åkte jag vidare till T-Centralen och gick sen via en godisbutik till Sergel-biografen vid Hötorget. Vi skulle ställa in vårt kikarsikte på Clint Eastwoods (jag trodde han hade lagt av, men det kanske bara gällde som skådis?) senaste rulle, den Oscarsnominerade American Sniper.

Drygt två timmar senare, eller snarare när jag kommit hem efter filmen, funderade jag på vad Clintan ville säga med den. Mina fortsatta funderingar kring detta kommer senare. Först litet om hur jag upplevde filmen just precis när jag såg den. Var den spännande, intensiv, funkade den berättarmässigt? Ja, vid ett fåtal tillfällen är den spännande, och det är när filmen är en ren skildring av kriget och dess effekter. Bradley Cooper gör huvudrollen som krypskytten Chris Kyle och de scener där vi får se Kyle just i sin roll som krypskytt funkar oftast. Speciellt när det är barn inblandade blir det obehagligt och intensivt. Jag tyckte även det funkade hyfsat med Kyle på hemmaplan där han hade problem med att undvika att stanna kvar mentalt i Irak.

Vad jag inte tyckte funkade berättarmässigt var den övergripande storyn. Det blir repetativt. Kyle i Irak, Kyle hemma, Kyle i Irak, Kyle hemma. Repetera fyra gånger. Vad är det han och hans kompisar egentligen gör i Irak? Visst, det finns en irakisk krypskytt som springer omkring och jäckar amerikanerna som kallas Mustafa. Mustafa kändes som en skurk från Prince of Persia (ja, jag vet, fel land). Mustafa hade visst tävlat för Syrien i prickskytte i OS. Kanske litet Enemy at the Gates-känsla här? Men i vilket så tyckte jag inte det fanns nån röd tråd när det gällde det som hände i Irak.

Ytterligare en detalj som INTE funkade för mig var när Kyle ett antal gånger ringde hem till sin fru mitt under intensiva eldstrider. Hmmm. Varför inte ringa när du är på basen iställe tänkte jag. Nej, det kändes påhittat bara för att få till en dramaturgisk effekt. För mig blev det tvärtom.

American Sniper

Så vad ville då Clintan själv säga? Att jag får känslan av att han faktiskt ville säga något är ett dåligt betyg till filmen i det här fallet. Istället för att det är filmens rollfigurer som säger något så kändes det bitvis som att det var Clintans röst vi hörde. Jag ser filmen som ett försvarstal för kriget i Irak. Clintan målar upp liknelser med hur man får skydda sin familj. Om någon bråkar med din bror så har du all rätt att slå tillbaka. Det förekom även en, i mina ögon, något luddig liknelse med får, vargar och fårhundar. Oavsett vad jag själv tycker om Irak-kriget så kändes allt detta för skrivet. Det blev krystat. Clunky brukar de säga over there.

En scen som jag ganska direkt blev obekväm av var när Kyle i slutet av filmen överraskar sin fru utklädd till cowboy och med pistolen dragen. När jag tänker efter så var detta en scen som kändes väldigt märklig. Just den där pistolen. Varför skulle han rikta den mot sin fru och låtsashota henne? Det var en lek mellan äkta makar förstås, men det kändes konstigt. Var det för att jag själv är så ovan med vapen till vardags?

Nu kommer jag skriva om en del som nog får betraktas som spoilers så läs vidare på egen risk…

Mot slutet av filmen blir en av Kyles kollegor dödad under strider i Irak. När Kyle efter begravningen pratar om detta med sin fru lägger han fram teorin att den dödade kollegan hade börjat tappa tron på att kriget var rättfärdigt och att det var just därför som han blev dödad. Eh, jaha. Så bara du TROR så går det bra. Eller vad är det Kyle, Clint eller filmen försöker säga här?

Den allra sista scenen i filmen, den när Kyler leker cowboy och ”hotar” sin fru med en pistol, var inte en bra scen. Ändå blev jag chockad och aningen rörd i slutet när texten kom upp där det stod vad som hände sen. Jag hade ingen aning om detta. Men jag tyckte att det hade kunnat räcka med den texten och sen typ ”In Memory of Chris Kyle”. Inget mer. Nu blev det för mycket. För mycket flaggor, för mycket begravningsmusik. Det är inte min grej, sorry.

Jag ger filmen två och en halv fejkbebisar av fem möjliga.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Kolla nu in om Henke tyckte filmen var en hit or miss. Sen tidigare har även Fiffis filmtajm och Movies – Noir skrivit om American Sniper.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

11 Responses to American Sniper (2014)

  1. Henke skriver:

    Jättetrevligt att gå på bio ihop Johan! Bra ombyte med platser lite ute på sidan, men vi skulle tagit rad 7!😉

    Jag vet inte vad Clintans mål med filmen var… Men om man inte söker svaret i storpolitiken är det en intressant studie av en enskild soldat som till motsats av många andra åkte tillbaka till kriget, inte bara en gång utan tre gånger. Varför gjorde han detta? Vad i hans personlighet och uppfostran gjorde att han riskerade sitt eget liv för hans buddies? Det är där hans uppfostran och pappans moral spelade roll. Det är en mycket intressant scen när Chris av en slump stöter på sin lillebror i Irak. Brodern hade uppenbarligen inte samma inställning till kriget.

    Så jag vet inte ja om vi ska börja måla upp Clintan som en krigshetsare så snabbt. Det är som Eric Bana’s karaktär säger i Black Hawk down och där han senare i dialogen menar att det enda som har betydelse är att skydda sig själv och sina närmaste buddies…

    ”Hoot”: Y’know what I think? Don’t really matter what I think. Once that first bullet goes past your head, politics and all that shit just goes right out the window.

    ”Hoot”: When I go home people’ll ask me, ”Hey Hoot, why do you do it man? What, you some kinda war junkie?” You know what I’ll say? I won’t say a goddamn word. Why? They won’t understand. They won’t understand why we do it. They won’t understand that it’s about the men next to you, and that’s it. That’s all it is.

    • Jojjenito skriver:

      Japp, en bra visning. Rad 7 på Sergel 1 är noterat!🙂

      Jag återkommer med fler funderingar kring det du skriver. Det är inte lätt att hitta rätt formuleringar i såna här frågor.

    • Jojjenito skriver:

      Ok. Jag kommer nog aldrig kunna formulera mina tankar som jag vill…

      Om bara Clintan hade hållit sig till att skildra krigets helvete ur Kyles synvinkel så hade filmen förmodligen funkat bättre för mig. Nu dök dock det upp scener som ryckte mig ur filmen när jag kände att Clintan ville säga nåt, föra fram en åsikt, eller på ett klumpigt sätt förklara varför Kyle kände sig tvungen att åka till Irak. Exempelvis middagsscenen med Kyle som barn får lära sig om får, vargar och fårhundar av sin pappa efter att han slagit lillbrorsans plågoande.

      Det du skriver om Black Hawk Down har jag inga invändningar mot men det var ju inte Black Hawk Down vi pratade om…😉

  2. Sofia skriver:

    Håller helt med, bortsett från att jag inte blev engagerad någon gång. Den var så jäkla ospännande!

    Tänkte det konstiga i att hålla på och tjattra med frugan när man precis är på väg att göra en inbrytning eller ligger på pass. Omtänksamt för att han inte skulle ringa henne mitt i natten annras? Skumt…

    Budskapet tyckte jag även det blev luddigt, Clintans budskap är långt ifrån kristallklart här.

    Slutet (alltså eftertexterna) — way, way, way too much.

    Fast det där med att tro på att allt kommer att gå bra kanske var någon slags koppling tillbaka till när befälet säger att Chris blotta närvaro ger soldaterna på marken självsäkerheten de behöver?

    Skum film, helt enkelt…

    • Jojjenito skriver:

      Hmm, ja, ganska ospännande. Jag tyckte ändå att vissa av krigsscenerna funkade.

      Jag menade inte ”tro på att allt kommer gå bra” utan ”tro på det rätta med kriget”. Jag tror ju man har lika stor chans att överleva när du väl är på plats i krigets helvete vare sig du tror på att det är ett rättfärdigt krig eller ej. I just det här fallet var det ju dessutom mer eller mindre en slumpkula som han blev träffad av.

      Hoppas få en läsa en recension hos dig inom kort.🙂

  3. Plox skriver:

    Årets Lone Survivor. Högst medelmåttig krigsfilm, där det är omöjligt att se bortom intentioner och storpolitik. En knapp tvåa, tack vare Cooper.

  4. Steffo skriver:

    Det mesta funkade nog för mig ändå.
    Att krig är helvete lyckas man väl förmedla rätt bra här. Det jag saknade var mer om livet hemmavid. Nu klyschades det mesta över ganska snabbt för att man skulle hasta tillbaka till kriget. Att Sienna Miller gör en bra roll är helt klart, men hon får för lite att jobba med.

    Kan inte påstå att jag kände att Clint försvarar krig direkt ändå.
    Ska försöka formulera mina tankar snart i ett inlägg….🙂

    • Jojjenito skriver:

      Filmen funkade, nästan, bitvis, men i slutändan inte riktigt.

      Att försvara krig behöver inte vara fel men att det så tydligt kändes så (för mig) gjorde filmen sämre (för mig). Samtidigt har jag tänkt ett varv till och jag kan se fimen som en ren skildring av Kyle och hans motivation. Som Henke är inne på, varför åkte han till Irak från första början och varför åkte han tillbaka? Då kan man se pappans uppfostran och moral som Clintans förklaring till Kyles motivation och inte som Clintans försvar för kriget. Ok, det kan jag köpa. Men då hade jag gärna sluppit de där bilderna under eftertexterna eftersom jag då tyckte att filmen lyftes från att vara personlig till nåt annat.

  5. Pingback: American Sniper (2014) | Rörliga bilder och tryckta ord

  6. Pingback: American Sniper (2014) | Flmr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: