Taken
7 november, 2011 14 kommentarer
Titel: Taken
Regi: Pierre Morel
År: 2008
IMDb | Filmtipset
Liam Neeson spelar Bryan, en f.d. hemlig agent som nu vill spendera mer tid med sin dotter som snabbt håller på att växa upp, för snabbt för Bryans del. Givetvis är Bryan frånskild. Givetvis framställs f.d. frun en gnällig bitch. Givetvis är fruns nya man, Stuart, en framgångsrik idiot. På dotterns födelsedag kommer Bryan med en karaoke-maskin. Han lyckas till slut överlämna den till dottern efter att ha först ha blivit stoppad av Stuarts säkerhetsvakter. Den där karaoke-maskinen toppas givetvis direkt av Stuarts present: en till dörren levererad livs levande häst!
Haha, ja, början av filmen är översållad av klichéer. När Bryan lockas av sina f.d. kollegor att börja jobba igen (om än som livvakt för en ung popstjärnetjej) tror man som tittare att det är just den historietråden som resten av filmen kommer att bygga på. Nu blir det inte riktigt så. Bryans dotter kidnappas när hon åker till Paris med en kompis. Då misstänker vi direkt att det är fruns nya man Stuart som på ett eller annat sätt är inblandad. Men det är inte riktigt så det hänger ihop heller. Nej, det är enklare än så.
Nåväl, Bryan, f.d. agent som han nu är åker givetvis själv till Paris för hitta sin dotter. Det är nu den våldsamma delen av filmen börjar. Liam Neeson goes Steven Seagal i kubik. Jag kan tänka mig att Paris kriminella decimeras med hälften på ett ungefär. Bryan lägger nämligen inte några fingrar emellan. Alls.
Nåt man har fått till bra är ljudet vid slagsmålsscenerna. När Neeson krossar käken eller nacken på nån fransk slusk så låter det verkligen så. ”Crack!” Man får känslan av att Neeson är oövervinnlig. I vilken situation han än befinner sig så kan han alltid klara sig ur den. Låt säga att han med handklovar sitter fast i ett rör med händerna över huvudet och med tre gorillor framför sig med laddade pistoler? Det är plockpotatis för Neeson.
Taken är en intensiv och spännande thriller med snygga actionscener där en ensam person drivs av hämnd och personliga skäl. Liam Neeson gör sitt livs roll… mja kanske inte, men han passar verkligen som åldrad och tilltufsad agent. Tilltufsad men obeveklig.
3/5
PS. Jag återkommer om ett tag med en recension av Unknown, ”uppföljaren” till Taken där Liam återigen är på äventyr i Europa.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Blir intressant att se vad du tycker om Unknown. Personligen gillade jag denna mer, tycker man lyckades bra i genren och just som du säger var den brutal i kombination med att Liam Neeson passar mycket bra.
Jag kan väl avslöja att även jag gillade Taken mer. Blev faktiskt överraskad hur brutal den var speciellt med tanke på inledningen med popstjärnan och familjescenerna i början.
Jag tror faktiskt det är lite det som är meningen och charmen med filmen. Man förväntar sig inte ”förvandligen” och då det görs bra så höjs filmen ett snäpp.
Ja, du har nog rätt. Det börjar som en Disney-rulle med en Steve Martin-typ i huvudrollen men det slutar med Charles Bronson. 😉
En mycket bra film enl mig men jag är svag för hämndfilmer och förpackas de simpelt och snyggt med bra skådisar då går det nästan inte att misslyckas.
Hämndfilmer är trevliga. Vad tycker du om The Punisher t ex?
https://jojjenito.wordpress.com/2011/04/03/the-punisher/
Den borde du gilla, serienörd som du är. (Ja, fast att vara serienörd kan väl snarare störa när det gäller att uppskatta filmatiseringarna.)
Minns för egen del att jag gillade The Punisher. Bättre än väntat hur som helst även om den inte var strålande på något sätt. Sen har jag varken sett originalet eller läst serien så kanske var det därför. Minns den iaf som en trevlig biostund.
Men nu frågade du inte mig 😉
Nej, men kul att du svarade. Blev också positivt ”överraskad” av The Punisher även om den som du skriver inte är ”världens bästa film” på något sätt.
Hade redan kommenterat din Punisher recension. Tyvärr står sig film Punisher ganska slätt mot serie Punisher av den enkla anledningen att han är alldeles för snäll på film.
Ah, givetvis. Jag uttryckte mig t.o.m. på samma sätt (”serienörd”) som du gjorde i din kommentar. Jag skyller på att det här var på Blogger-tiden. 😉
Visst, våldsam men jag tyckte ändå den här kändes lite trött. Upplevde varken intensitet eller spänning tyvärr.
Ja, jag blev positivt överraskade faktiskt men då hade jag å andra sidan inga förväntningar alls.
Vi kan nog inte tycka mer olika om den här filmen. Jag håller med dig om att inledningen var rejält klyschig, men det var ändå det bästa med Taken… 😉
Jo, jag hade kunnat ge den en femma! 😉
Man undrar hur många Taken eller Taken-liknande filmer med Liam det kan göras egentligen. Vi har:
Taken (2008)
Unknown (2011) aka Taken 2
Taken 2 (2012) aka Taken 3
A Walk Among the Tombstones (2014) aka Taken 4
Taken 3 (2015) aka Taken 5
😀