Aniara på Stadsteatern

Titel: Aniara
Text: Harry Martinson (1956)

Dramatisering och regi: Lars Rudolfsson
Musik: Andreas Kleerup och Carl Bagge
År: 2010
Det är inte alltför ofta, snarare alltför sällan, som jag går på teater. Nu har jag dock varit på Stadsteaaaaatern och sett Aniara med bl a Helen Sjöholm (eller inte, se längre ner), Sven Wollter, Eva Rexed, Claire Wikholm, Dan Ekborg, Helge Skoog, m fl. Ja, det är en salig och ganska namnkunnig blandning av skådisar och musikalartister som gör musikalteater av Harry Martinsons diktepos om rymdskeppet Aniara. Jorden, som Martinson kallar Doris, är skadad av krig och miljöförstöring och rymdskeppet fraktar emigranter till Mars. Men på just den här resan kommer Aniara ur kurs och störtar ut mot universums tomma mörker.

Innan föreställningen börjar kommer Helge Skoog fram på scenen och låter meddela att Helen Sjöholm är sjuk och inte kommer att kunna vara med. Ett besviken stön (neeeej) går genom publiken. Sjöholm ska ersättas av en musikalstjärna från Malmö (som jag tyvärr glömt namnet på) och standinen behöver vårt fulla stöd, tycker Skoog — vilket givetvis möts av en varm och urskuldande applåd.

Domedagskänslan i föreställningen är bitvis tung. Kleerups musik är en suggestiv stämningsmusik och bidrar till den känslan. Sångerna doftar av sorg och slut, precis som texterna. Föreställningen är på drygt tre timmar med en paus i mitten. Jag kände att första akten var bäst. Nu var Sjöholms ersättare så bra man kan vara; hon lät väldigt lik Sjöholm. Men kanske hade andra akten ändå varit bättre med Sjöholm eftersom det då var fler sånger för Poetissan. När andra akten skulle börja meddelades det att ett ljusrån (eller kanske en ljusramp?) hade ramlat ner, vilket gav ca tio minuters försening. Någon som vet vad ett ljusrån skulle kunna vara?

Det enda ljuset i det djupsinniga är väl kanske en kort och ganska rolig parentes av Dan Ekborg i svart sparkdräkt. Ekborg gjorde rollen som Högkomiker Sandon. Sven Wollter kändes trött och han röst är jobbig att lyssna på. Det är som att han gläfser fram sina repliker. Jag gillade Wikholm som spelade Miman. Höjdpunkten på föreställningen var nog när Dorisburg förintas och detta fångas upp av Miman som då får något sorts systemfel och kraschar. Eller så var det Poetissans mäktiga sång Den blinda/Den svarta hettan (klipp från repetitionerna). Det är något speciellt med att se sånt här live, det blir så mycket närmare.

Martinsons text är speciell att lyssna på. Det kryllar av påhittade och vackra science fiction-ord (fototurb någon?). Texten känns inte daterad, snarare tidlös och aktuell på samma gång. Det är möjligt att det kanske blir lite högtravande ibland (det kändes så precis i början i alla fall). Sammanfattningsvis: En riktigt mäktig föreställning med häftig text och suggestiv melankolimusik blandat med rymdtechno.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

5 Responses to Aniara på Stadsteatern

  1. f i f f i says:

    Intressant och välskriven recension om en pjäs jag inte varit det minsta sugen på att se – förrän jag läste ditt allra sista ord ;)Jag har i alla år gått väldigt mycket på teater men de senaste två-tre åren har jag liksom tappat den där sugen. Vet inte vad det beror på. Det känns tråkigt, jag gillar det ju – egentligen.

  2. Sofia says:

    Egentligen _borde_ man väl gå gå och se den här för att se om Martinssons språk blir annorlunda på scenen. Texten har jag nämligen påbörjat ett antal gånger men aldrig tagit mig igenom, not my cup of julmust…

  3. Jojjenito says:

    fiffi: Tack. Aha, så du gillar rymd eller techno? 😉 I vilket fall, det var en hel del dunka-dunka faktiskt, haha.Sofia: Hmm, eftersom jag inte läst Aniara så vet jag inte om texten blev annorlunda men den funkade för mig. Diktepos är nåt jag i vanliga fall tar i väääldigt små doser i taget.Kan väl meddela att den har varit helt utsålt ganska länga. Vi hade tur som lyckades knipa fyra biljetter eftersom några förmodligen hade avbokat samma kväll som vi beställde.

  4. f i f f i says:

    Jag gillar både rymden och techno så det borde passa mig som handen i handsken 🙂

  5. Jojjenito says:

    Fiffi: Ja, om du har tur kanske du kan knipa några återbudsbiljetter om du verkligen vill gå. Jag menar RYMDTECHNO kan du ju inte missa. ;)Fast på nyårsafton är sista föreställningen. Om vi har tur har kanske SVT eller några spelat in en föreställning och visar den snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: