After Earth
12 juni, 2013 20 kommentarer
Titel: After Earth
Regi: M. Night Shyamalan
År: 2013
IMDb | Filmtipset
En film får vara mycket men inte tråkig. Som jag nyligen skrev i min recension av Nicolas Winding Refns Only God Forgives: det värsta en film kan vara är väl intetsägande? Ja, just så tycker jag. Grejen med just Only God Forgives var att den inte var intetsägande och ändå fick den en etta i betyg från mig. Fråga mig inte hur det gick till.
På den senaste filmspanarträffen valde Markus från Har du inte sett den-podden film och han valde en film som jag mycket väl själv hade kunnat välja. Det var en film med en lockande titel, eftersom jag (nästan) alltid gillar postapokalyptiska filmer. Det var en sf-rulle som borde borga för en visuell fest och förhoppningsvis en tankeväckande historia. Det var ett bra val med andra ord! Och dessutom med manus och regi av M. Night Shyamalalamadingdong. Bara en sån sak.
I After Earth ser vi Will Smith som en pappa, Cypher Raige (Cypher. Raige), som har dålig kontakt med sin son (Jaden Smith). I början av filmen får vi veta att människan har tvingats fly från Jorden och bosatt sig på andra planeter i universum. Enligt uppgift har det gått 1000 år. Människorna är i krig med utomjordingar (när jag tänker efter så är människorna också utomjordingar numera så här efter Jorden) som är ena elaka varelser. De odlar på genetisk väg fram ett supermonster, ett supermonster kallat Ursa, som kan spåra upp en människa genom dess feromoner. I det här fallet är det lukten av en människas rädsla som den triggar på. Monstren har en liten brist bara: de är blinda! Så om du bara inte är rädd så blir du inte upptäckt. Pappa Cypher kan konsten att koppla bort rädslan, vilket kallas för att spöka (oh yeah), och han är en av de bästa soldaterna som alla ser upp till. Sonen Kitai är bra på att springa som Tom Cruise men han kollapsar när det verkligen gäller.
Efter påtryckningar från mamma Raige (Sophie Okonedo) tar Cypher med sig Kitai på ett uppdrag för att bonda. Problemet är att deras rymdskepp kraschar på en ogästvänlig planet. De enda överlevande är Kitai och Cypher. Cypher har brutit benet på två ställen och deras ”signalpistol” ligger 10 mil bort efter att deras skepp har delats i två delar. Deras enda chans är att Kitai ger sig iväg själv. Planeten är en planet som verkar vara gjord för att hysa allt möjligt liv än just människan. Luften är syrefattig, alla djur är livsfarliga och fåglarna är inte att leka med. Dessutom är en Ursa on the loose.
”Fear is not real. It is a product of thoughts you create. Do not misunderstand me. Danger is very real. But fear is a choice.”
Vi kan väl börja med det som jag gillade med filmen. Jag tyckte miljöbyggandet var coolt. Jag gillade designen på rymdskeppet och bostäderna. Det var en märklig blandning av tältläger och high tech. Rymdskeppets innandöme såg ut som en stor val. Just liknelsen med en val gjordes av Henke och jag håller med. Det var som en stor val där stora vita balkar, till synes gjorda av trä, löpte genom skeppet. Istället för fasta väggar och dörrar användes vita lakan. Mycket märkligt och något flummigt. Man hade möjlighet att färdas mellan vårt universums planeter men när det gällde själva skeppet så var det trä och lakan som gällde. Ok?
Vad gillade jag mer? Inte så mycket mer. Filmens stora problem är att den är urbota tråkig, tråkig och trist. Will Smith ska föreställa en man som inte känner rädsla. Visst. Men det betyder också att han är helt renons på ALLA känslor, i alla fall känslor som man vill sympatisera med. Resultat blir en stel robot och det kan nog vara Will Smiths sämsta insats någonsin. Sonen Kitai däremot han ska vara fylld av känslor av rädsla som han inte kan kontrollera. Problemet är att master Jaden inte är skådis nog (ännu) att gestalta detta. När han sen dessutom större delen av filmen får klara sig på egen hand utan nån att spela emot så… nej, det funkar inte. Han tar i så han bajsar på sig.
Filmen försöker få till ett far-son-drama men det förekommer aldrig några bra scener mellan kombattanterna. Istället får vi se Jaden slåss mot diverse cgi-djur och Will bli tröttare och tröttare i skeppet. I början av filmen fanns det en viss coolhet när det gällde miljöerna och själva historien om hur människorna hade koloniserat andra planeter. Detta tappades helt bort och i slutändan hade filmen lika gärna filmen kunnat utspelas i vår tid i Alaskas vildmark med en Jaden som kämpar för att ta sig från ett kraschat flygplan tillbaka till civilisationen. Fast att låta den utspelas i vanliga normala Alaska hade inte gjort det till en bättre film i vilket fall eftersom både Will och Jaden är tråkiga. Se bara på bilden på postern ovan. Jamen vafan!
Det här kanske ändå är ett fall framåt för M. Night efter The Last Airbender (som jag inte har sett). Fast hur mycket han var inblandad i After Earth är lite svårt att säga eftersom det verkar vara ett rent familjesmide från Will, Jaden och medproducent Jada.
eller uttryckt i siffror 1+/5
Vad tyckte mina filmspanarkompisar? Kände de sig dagen efter som Henke eller vädrade de morgonluft?
Har du inte sett den? (podcast)
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Fiffis filmtajm
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: My failed attempt to say something nice about After Earth | The Velvet Café
Pingback: After Earth (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord
Pingback: AFTER EARTH
Pingback: After Earth « Har du inte sett den?
Wow, ett plus! Vilket generöst betyg. 😀
Haha, ja, jag var faktiskt nära att ge den en tvåa. Den var egentligen inte en total katastrof men det som sänkte den för mig var att den förbannat tråkig.
Hahaha, vilken rolig revy! Du lyckades få med både en koppling till Tom Cruise’s eviga springande och det faktum att jag var bakfull när vi såg filmen.
After Earth bröt mot den första regeln, den var tråkig som satan, där är vi eniga. Jag fann inte ens sci-fi-miljöerna speciellt upphetsande. Tycker mer som Sofia att alla segel eller lakan eller vad det nu var kändes krystat och malplacé.
Tack! Jamen, jag tänkte direkt på Tom Cruise och hans armlyft vid löpning i början när Jaden springer ifrån sin grupp för att stila. Kunde inte sluta småskratta. Så dåligt.
Miljöerna (på skeppet och hemplaneten) var det enda som var lite spännande och udda. Som du säger, de kändes malplacerade, flummiga, icke-funktionella och lite snygga, tyckte jag.
Ja jösses, det måste vända snart nu va? Två biofilms-ettor efter varandra för dig, det hör (som tur är) inte till vanligheterna. Men att After Earth fick bättre betyg än Only God forgives kan jag inte riktigt förstå. Fast vem har sagt att man ska förstå allt? Varken jag eller Shamalayadingdong. DÄR är vi eniga han och jag. 😉
Alltså när det gäller Only God Forgives så är det en sån film där betyg inte har nån betydelse. Jag tror min recensionen av Only God Forgives funkar lika bra, om inte bättre, utan betyget. Det känns nästan fel att sätta betyg i det fallet. ”Man kan inte betygsätta konst…”, typ. 😉 Som jag skrev, fråga mig inte hur det gick till att den fick en etta.
Absolut ingen skugga över filmväljaren! 🙂 Och jag håller med om att designen var riktigt trevlig, både på Nova Prime och skeppet i sig. Tyvärr måste jag ju även hålla med om resten också. Fast nä, ändå inte när jag tänker efter — tyckte inte den var tråkig så mycket som den var dålig. Och tråkig är ett värre brott…
@Henke: det var nog Fiffi som påpekade det där med seglen, jag hade inga större problem med dem, blev lite Tatooine-känsla nästan.
Ja, när det gäller film så borde tråkig vara värre än dålig.
Precis, jag fick ju för mig att du också gillade designen.
Förresten har jag en liten teori gällande den bristfälliga vapenteknologin, frånvaron av skjut- och/eller laservapen. Undrar om inte de (filmmakarna… haha man och fru Smith alltså! ;)) tänkte att det gick i linje med den övriga designen. En sorts analog lite äldre ädel känsla med segeldukar och träbalkar och så ett multi-kniv/svärdvapen istället för en brutal laserpistol.
Så kan det absolut vara, att man siktat på någon slags version av low high-tech.
Ja, inte steampunk utan kanske seampunk (söm som i segeldukssöm)… eller nåt. 😉
Buuuuuuu! 😀
Haha, visst var den bra. 😀
Du kanske såg filmerna i fel ordning. Jag såg Only God Forgives efter att jag såg After Earth och du kommer nog att bli förvånad över min recension om jag väl får tid att sätta mig ner och skriva den. Den kändes befriande på något vis, så oändligt mycket intressantare när man kom direkt från snoozefesten After Earth. Angående Will Smiths inblandning så intalar jag mig att det är hans fel alltihop. Shyamalan är oskyldig. I alla fall vill jag att det är så.
Nej, jag är tveksam till att det hade gjort nån skillnad. Only God Forgives är en betyyyyydligt mer intressant och ”bättre” film som jag ändå gav ett sämre betyg. Just i fallet Only God Forgives önskar jag nästan att jag kunde ta bort mitt betyg och bara hänvisa till texten. Betyget är kanske inte ointressant men det säger inte speciellt mycket utan texten.
Jo, en fågel twittrade i mitt öra att du uppskattade Only God Forgives. Ser fram emot din recension. 🙂
Problemet är kanske att Jaden har en mamma och pappa som har råd att spendera dollars på filmer för sin talanglöse son ? Väntar till dvd för jag kan inte motstå en film som får så genomgående uset betyg från filmspanarna.
Talanglös och talanglös… vissa *host*Fiffi*host* hävdar att han har talang. Men ja, du har en poäng där. Om Jaden var son till en lågstadielärare i Baltimore skulle han inte ha varit med i After Earth, möjligen i The Wire (yay!) men inte i After Earth.