Total Recall (2012)

Titel: Total Recall
Regi: Len Wiseman
År: 2012
IMDb
| Filmtipset

Månadens filmspanarträff blev mycket trevlig. Inte ens ett gäng brittiska fotbollshuliganer kunde störa stämningen. Eller så höjde de den. Innan det öl- eller coke zero-dopade filmsnacket på puben såg vi Total Recall.

Att jag tidigare i veckan såg om originalet med Arnold kan nog ha inverkat både positivt och negativt på hur jag upplevde den nya versionen av Philip K. Dicks novell We Can Remember It for You Wholesale. Fördelen är att det är lite kul att snappa upp de blinkningar till originalfilmen som poppar upp då och då. Det gör väl kanske att inte filmen som sådan blir bättre men under visningen var det lite kul att leta efter sådana nickningar. Nackdelen var kanske att jag på det stora hela visste exakt vad som skulle hända. Remaken har i princip samma story som i originalet, först kopierad och sen uppdaterad med några små ändringar/tillägg.

Istället för att kolonin på Mars gör uppror så är det kolonin Australien som det kokar i. Jorden är totalt miljöförstörd efter fruktansvärda krig. De enda platser som är beboeliga Storbritannien och Australien. Världen styrs av, vilket känns logiskt i dessa OS-tider, UFB (United Federation of Britain). I Australien, som alltså kallas Kolonin med stort K, bor andra klassens medborgare, arbetare som transporteras till Storbritannien med The Fall, ett snabbtåg som färdas rakt genom Jorden. Yes, ni läste rätt. Det bevisar väl att filmen The Core inte var så korkad… eller att den här rullen är lika korkad.

Nåväl, vi slipper i alla fall avstannande jordkärnor som måste snurras igång. Däremot får vi mot slutet en ganska fånig ”man ser den komma från flera kilometer”-scen när passagerarna i The Fall upplever en stunds tyngdlöshet (”prepare for gravity reversal”) då fordonet/farkosten/mullvaden passerar rakt igenom jordens kärnan. Vänta nu, rakt igenom jordens kärnan?! Hade det inte varit enklare att bygga den där gigantiska tunnelbanan lite vid sidan om där det inte brann så mycket och inte var så himla varmt? Nå, jag antar att man ville ta kortaste vägen, inte fågelvägen alltså, utan mullvadsvägen.

Ett problem, well ett ganska stort problem, är att filmen är tråkig. Jag kan inte uttrycka det bättre än så. Den är tråkig. Det skjuts, hoppas, åks svävare, hiss och what not men dessa scener känns bara tråkiga. Transportsträckor fram till mer intressanta scener där man åtminstone lite grann utforskar det underliggande temat om hur minnet funkar. Om man minns nåt man gjort men inte är säker på att man gjort det, har man då gjort det. Lite mystrevligt blev det också när Bill Nighy dök upp men det visade sig bli ett kort uppdykande och ganska snart var vi tillbaka i skjutandet igen.

Det jag gillar med filmen är som sagt att det är en science fiction-film som har en intressant idé. Idén om att man kan plantera in minnen med hjälp av en teknik som bygger på avancerad fysik/kemi. Det är just detta som resebyrån Rekall erbjuder. Res till Mars eller vart du nu vill åka och upplev två spännande semesterveckor. Allt som krävs är att du sätter dig i en stol i tio minuter med sprutor och probar anslutna. Efter proceduren vaknar du upp övertygad om att du har varit på Mars. Under filmens gång kan man aldrig vara riktigt säker på om det man ser är riktiga händelser eller om det är implantat.

Jag tycker även skådisarna sköter sig hyfsat. Colin Farrell är en bättre skådis än Arnold men Arnold lever mycket på sin charm (ja, charm sa jag!). Farrell gör tyvärr i fel roller en blek figur. Jag gillar honom i Cassandra’s Dream och In Bruge. Det kan vara så att han måste ha en regissör som utmanar honom, annars går han på tråkig rutin. Sharon Stone var perfekt som elak agent i originalet men jag tycker Kate Beckinsale axlar hennes mantel väl. Hon påminde mig om en terminatorrobot utan känslor och med en sak i sinnet. Jessica Biel har fått en ganska tråkig roll som inte fyller nåt egentligt syfte men hon är väl varken bättre eller sämre än originalets Rachel Ticotin. En karaktär som är bättre i originalet är skurken. I 1990 års version spelas han av skurkrolls-go to guy Ronny Cox. Jag gillar verkligen honom. Här spelas han av Bryan Cranston som tydligen ska vara grymt bra i Breaking Bad, en hyllad tv-serie som jag ännu inte sett, men nja jag tycker inte rollfiguren var nåt speciellt.

En sak som en av Filmspanarna (vem var det?) påpekade efter visningen var att det var tydligt att man siktat in sig på en låg åldersgräns på filmen. Det var nåt jag tänkte på under filmen också. Alla ”farliga” ord hade ersatts med andra blekare versioner. ”Shit” var väl det enda som fick vara kvar. Dessutom var det så att den övervägande majoriteten av de som skjuts ihjäl eller förgås i explosioner är robotar, inte levande människor, och då är det ju inte lika farligt eller upprörande för barnen. Däremot fick vi se mängder av, nåja i alla fall tre, bröst. Om det bara hade varit två helt vanliga par bröst så hade de garanterat försvunnit. Nu var det ju inte en naturlig och riktigt människa och då är det tydligen tillåtet för de lättupprörda amerikanerna. Betyget till Total Recall blir två filmspanarikoner av fem möjliga.

Läs nu vad mina filmspanarkompisar som jag såg filmen med tyckte: Henke, Dilan, Fiffi, Har du inte sett den?, Sofia och Jessica (inte Biel).

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

17 Responses to Total Recall (2012)

  1. Pingback: Total Recall (2012) « Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Pingback: Total Recall – give me a few days and I won’t recall a thing « The Velvet Café

  3. Pingback: Total Recall « Har du inte sett den?

  4. Pingback: TOTAL RECALL

  5. Henke says:

    De lättupprörda amerikanarna! Haha, helt sant. Jag tog med den trebröstade damen i min revy också! Heja henne!

  6. Sofia says:

    Men Rachel Ticotin känns i alla fall mer genuin än Jessica Biel, hon blir mer och mer som en docka för mig. Och jag kan hålla med om skurköverlägsenheten i originalet, särskilt om man räknar in Michael Ironside i ekvationen. Och jag tror att det var du, jag och Jessica som pratade om det här med att den blev väldigt beige (särskilt i förhållande till originalet) tack vare åldersgränsen. Alla tre har vi i alla fall kommit tillbaka till det i våra texter.

    Yay för den trebröstade 😀

    • Jojjenito says:

      Japp, du har rätt Ticotin känns som en riktig vanlig människa. Biel känns som en docka, en snygg docka, men en docka. Ja, det var nog vi som snackade om det ”barnvänliga” på vägen till puben. Det är ju en väldig skillnad jämfört med originalet. Haha, kul att det blir den trebröstade som vi tar med oss från filmen.

  7. Fiffi says:

    Och den trebröstade kvinnan hade ju en poäng i originalet – som mutant – men här, när historien är på jorden och ingen annan verkar vara genetisk feldoserad så känns hon rätt malplacerad. Tycker jag då. 😉

  8. Jessica says:

    Tråkig var ordet. Du och jag ligger kanske närmast varandra i våra bedömningar. Breaking Bad är precis så bra som det sägs och svårt banebildande. Tyvärr finns bara de två första säsongerna med svensk översättning. Jag överväger att sluta vänta och ge mig på resten med engelsk textning eftersom jag inte kan vänta längre. Manusförfattaren är geniförklarad – med rätta.

    • Jojjenito says:

      Bara man kan se Breaking Bad med engelsk text så funkar det. Faktum är nog att det är så jag föredrar att se engelskspråkiga serier (och även filmer).

      • Jessica says:

        För det mesta är det inget problem med endast engelsk text, men eftersom serien rör sig i kriminella miljöer är det endel slang som gör att svensk översättning hade varit praktisk. Men som sagt – nu kan jag nog inte vänta längre.

        • Jojjenito says:

          Jag föredrar faktiskt engelsk text även i kriminella miljöer. I The Wire fick man t ex se ”Shiiiiiit” (som senator Clay Davies utbrister ett gäng gånger) översatt till ”Fyttirackarn”. Efter det bytte jag till engelsk text. 😉

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.