Vikarien

Titel: Vikarien
Regi: Åsa Blanck & Johan Palmgren
År: 2006
IMDb
| Filmtipset

I samband med att Rörliga bilder och tryckta ord körde ett skoltema som jag hade tänkt vara med på så fixade jag den svenska dokumentären Vikarien. Jag hann tyvärr inte se filmen innan deadline men nu har jag gjort det och dessutom skrivit om den.

Läraren Max har jobbat på Hallonbergsskolan norr om Stockholm i fyra år. Det har varit fyra jobbiga år. Kaoset tilltar och lektioner går knappast att hålla. Efter en danslektion som urartar och den inhyrda dansläraren får spel får Max nog, genomgår en sorts kris, får ingen kontakt med skolans rektor för att kunna berätta om situationen. Mer eller mindre i desperation kontaktar han sin gamla grundskolelärare Folke som vid över 70 års ålder fortfarande arbetar som lärare nere i Lund. Folke tar bilen upp till Stockholm för att hjälpa (eller stjälpa?) Max.

Början av den här filmen var nästan fysiskt jobbig. Jag satt och blev nervös och rastlös framför teven. Det är aldrig tyst. På lektionerna släntrar eleverna in när de vill. Max har i princip ingen kontroll. Han träffar en kompis som käkar middag med och tar en öl och berättar om att han vaknar på nätterna vid klockan ett eller två med ångest över situationen. Han vacklar mellan att vara kompis med eleverna och att vara stenhård och auktoritär. Inget verkar funka. Eftersom jag sjäv som bara sitter och tittar känner mig frustrerad så vill jag inte ens tänka på hur det skulle vara som lärare.

När Folke anländer visar Max upp det tomma lärarrummet i en bisarr men talande scen. Inga andra lärare är där (förutom möjligen musikmajjen). Antingen är de sjukskrivna, sönderstressade, förkylda eller vilar upp sig på Kanerieöarna.

Folke, han har ju helt klart en auktoritär stil. Eller jag skulle snarare säga att han har en bestämd och konsekvent stil. Max har problem p.g.a att tvekar, ibland försöker han vara hård och ibland snäll. Folke är både hård och snäll men han är det på ett konsekvent sätt.

Men givetvis hade det inte blivit en bra dokumentär om nu Folke bara hade åkt upp till Stockholm och visat var skolskåpet skulle stå helt utan problem. Efter några dagar råkar även Folke ut för en katastroflektion och han förstår ingenting. Max tycker lite synd om Folke och vill inte hålla honom kvar om han tycker det är jobbigt. Så lite uppgiven åker Folke hem till sin skola — bara för att upptäcka att eleverna där har fuskat medan han har varit borta. Stackars Folke!

Folke är för övrigt en lustig gubbe. 73 år tränar han på gym, utövar yoga, lyssnar på The Original Tenors (Björling, Caruso, Gigli), odlar tomater, och har haft världsrekordet i baklängestal. Några av scenerna med Folke platsar nästan i supersköna dokumentären Plötsligt i Vinslöv.

Vikarien är en svensk och dokumentär version av filmer som Dangerous Minds och Freedom Writers. Fast här handlar det kanske inte om risken att bli skjuten av gangsters in tha hood när man går hem efter skolan utan t ex om att man som invandrbarn riskerar att bli utvisad från Sverige. En del elever lever med utvisningshot hängande över sig, inte konstigt då att det kan vara svårt med koncentrationen.

En liten brist jag tycker filmen har är att det nånstans mot slutet av plötsligt ”vänder”. Max får utan egentligen förklaring förtroende, eleverna sköter sig och slutet blir en sorts triumf (på ett sätt i alla fall). Jag tycker inte riktigt man får reda på varför denna vändning sker. En sak jag tänkte på är också hur det påverkar att man faktiskt är där och filmar under lektionerna.

Mot slutet förekommer några rörande, om än iscensatta scener, som t ex när Max på skolavslutningen läser upp ett brev till sina elever som nu ska sluta nian och göra vad de vill med sina liv. Inte öga är torrt. Inte ens tuffingkillen i klassen klarar sig.

Nåt som väl ändå får sägas vara kongenialt är att Max trots triumfen i slutet blir uppsagd p.g.a av nedskärningar. 😦

UPPDATERING: Efter att ha sovit på saken en natt så känner jag att vill komplettera med lite till.

1. Max och Folke är hjältar, ja de flesta lärare är nog hjältar.

2. Situationen på Hallonbergsskolan, och säkerligen även på andra skolar, är under all kritik, mer eller mindre en skandal. Det blev extra tydligt när den inhyrde dansläraren frågar Max hur de kunde jobba i en sån miljö. Det måste upp i EU-domstolen tyckte dansläraren. Även scenen med det tomma lärarrummet var talande.

3. När det gäller ”vändningen” i filmen så handlade det om att Max helt enkelt investerade tid — och kanske främst sig själv — med att vara extrapappa, knacka dörr och prata med föräldrar, göra hembesök och hjälpa elever med problem i t ex svenska, mm. Frihet under ansvar var också nåt som han gav eleverna, t ex under en skolresa. Hårt och jobbigt jobb helt enkelt. Och som tack för det fick han sparken. Typ.

3+/5

PS. Apropå filmer om vikarier så måste jag tipsa om den Zhang Yimous Vikarien (Yi ge dou bu neng shao) från ’99. Det är en underbar historia om en ung vikarie i en bergsby som åker in till staden för att leta efter en elev som rymt. Hon, vikarien alltså, tror jag är den mest envisa karaktär jag nånsin sett i en film. Gråtvarning på den filmen.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Vikarien

  1. BlueRoseCase says:

    Hm, den här verkar ha gått mig helt förbi. Men den låter helt klart intressant och jag ska kolla in den. Att fånga läraryrket på film, oavsett om det är spelfilm eller dokumentär, verkar vara rätt svårt. Visserligen är jag partisk, men det är ett komplext yrke.

    • Jojjenito says:

      Ja, den är helt klart sevärd. Jag fick tipset från Filmitch. Början är som sagt nästan fysiskt jobbig med allt stoj och stök som filmen inleds med. Aha, du är lärare eller?

  2. Sofia says:

    Tack för referensen! Konceptet känns ju igen från Klass 9A och även där tycker jag att det blir tydligt att det som ofta krävs helt ”enkelt” är tid och engagemang från lärarens sida. Och det är ju inte alltid så himla lätt att skaka fram, Skriver under på att den kinesiska filmen är helt underbar!

    • Jojjenito says:

      Varsågod, synd bara att jag var så seg att se den. Ja, just det, Klass 9A visar på samma problem… och lösning (tid och engagemang). Klass 9A, det är väl den serien där de tog i en kader superlärare som skulle lära upp stökiga invandrarkids. Minns en matte/fysik-lärare som pratade svenska med spansk brytning.

      Japp, den kinesiska Vikarien bör alla se!

      • Sofia says:

        Korrekt med 9A, men filmitch påpekade för ett tag sedan att han tyckte denna film var betydligt bättre (vill jag minnas). Matteläraren bör väl vara den famöse Stavros?

        • Jojjenito says:

          Ja, nog var det Stavros han hette. Nu såg jag knappt ett enda avsnitt av serien, bara korta snuttar då och så. Jo, jag fick åtminstone tipset om Vikarien från filmitch.

  3. filmitch says:

    Välskrivet och intressant. nu var det ett tag sen jag såg vikarien men visst stämmer en del av iaktagelserna som gör filmen. Nu anser inte jag att det är så stora ordningsproblem i skolanm som media och Björklund vill göra gällande. jag upplevde nog att det var värre när jag gick i skolan. Kunskapsmässigt är det nog aningens sämre men samtidigt tror jag kraven har höjts samt att idag tillåts ingen att misslyckas men nu kommer vi in på skoldebatt och då tror jag nog inte att detta är rätt forum 😉
    Det där med hjältar vet jag inte om jag kan hålla med om men jag tackar för utnämningen 🙂

    • Jojjenito says:

      Tack för beröm. Jaha, du tror det var värre förut när det gäller ordningen. Hmm. Well, man kan ju bara jämföra med vad man själv upplevt egentligen. Men Björklunds nolltollerans eller vad han nu vill är inget jag tror på heller. Men ok, skoldebatten tar vi eller andra nån annanstans. 😉

      Angående hjältestämpeln så är man nog en hjälte om man tar sig an och lyckas med klasser eller snarare de situationer och det jobb som förekommer i filmen.

  4. Pingback: Veckans dokumentär: Vikarien

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.