Filmspanartema: Filmupplevelser utöver det vanliga
26 september, 2012 20 kommentarer
Månadens Filmspanartema var En filmupplevelse utöver det vanliga. Jag har haft lite dåligt med tid den senaste veckan och just nu befinner jag mig i Montréal så jag tänkte att istället för att skriva ett långt inlägg om en speciell filmupplevelse så slänger jag ihop en lista. Jag får nämligen för mig att det ska gå lite snabbare men jag kan ha fel. Vilka upplevelser platsar på listan? Ja, det har egentligen inte med själva filmen i sig att göra utan det handlar mer om omständigheterna kring visningen, och det behöver alltså inte vara en biovisning utan det kan vara tv, vhs, dvd eller vilket format det nu bjuds på.
*skriver inlägget*
Ok, nu har jag skrivit inlägget och det visade sig att listan bara blev två filmupplevelser lång i form av en kortare och en lite längre text.
****
1. Jag tar skydd alldeles allena
Filmen Take Shelter hade jag sett fram emot länge. Jag hade hört om den på Filmspotting, jag hade sett Henke, M-Noir, Jessica m fl gilla den. I ett sommarslött Stockholm visas plötsligt filmen på biografen Zita. Jag går dit en vardag under min semester och finner mig när filmen börjar… helt ensam i salongen. Tidigare har jag sett filmer på bio där det kanske varit jag själv och två eller tre till men jag tror faktiskt det här var första gången jag var helt ensam. Det var en härlig upplevelse och dessutom en perfekt film att uppleva det med. Man kan lugnt säga att det bidrog till att göra filmen bättre.
2. Jag vet vad frågan är på ett flygplan
I slutet av 1999 var jag i Australien på semester i tre veckor. Det hela började i Sydney och med buss tog vi oss sakta upp mot nordöstra Australien. Sista veckan var det inplanerat dykning vid Stora barriärrevet. Det sket sig. Varför? Jo, det ska jag berätta. På vägen norrut så hade vi stannat till vid kuststaden Townsville. En liten båttur därifrån låg ön Magnetic Island där det skulle finnas vilda koalor att beskåda. Vi hyrde cyklar ute på ön, tittade på koalor och hade jättetrevligt… men på vägen tillbaka till färjan kraschade jag med cykeln, en svårstyrd mountainbike. Det som var lite tur var att jag hade vurpat ungefär 300 meter från en medicinsk klinik där jag plåstrades om. Det visade sig att jag hade brutit nyckelbenet och dessutom krävdes det ett antal stygn i knät för att lappa ihop mig.
Den sista veckan i Australien blev det inte nån korallrevsdykning för mig. Ett annat problem var hur jag skulle stå ut med långa flygningen Cairns-Sydney-Bangkok-London-Stockholm. Den längsta sträckan var Bangkok till London. Men det roliga är att det som jag minns mest från den flygningen är inte att jag hade ont. Nej, det jag minns är en film som heter The Matrix. I stolsryggen framför mig fanns en liten display där man kunde välja bland några filmer att se. Man kunde inte välja att starta en film från början utan filmerna visades om och om igen så det var bara att hoppa in där filmen råkade vara. Jag valde att titta på The Matrix, en filmtitel som jag tyckte lät fånig.
Jag blev helt fast redan efter en minut. Jag såg mitten av filmen först. Jag kastades rätt in i övningsfajten mellan Morpheus och Neo. ”You think that’s air you’re breathing now?”. Sedan såg jag slutet och början i en märklig mix. Jag försökte få ihop handlingen men jag fick aldrig ihop det helt. Det enda jag visste var att jag älskade The Matrix. När jag kom hem till Sverige såg jag filmen på bio. Jag såg den på video. Jag såg den på video igen. Faktum är att The Matrix en av få filmer som jag sett om medvetet så många gånger. Jag kommer aldrig glömma den där flygturen och det beror alltså inte på att jag hade brutit nyckelbenet.
****
Läs nu om andra Filmspanares upplevelser utöver det vanliga:
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
ExceptFear
Har du inte sett den? (podcast)
Flmr
Addepladde
Rörliga bilder och tryckta ord
Mode + Film
Filmitch
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Filmspanartema: En filmupplevelse utöver det vanliga! | Flmr
Pingback: En minnesvärd mardröm « Rörliga bilder och tryckta ord
Haha, underbart intro till Matrix. Och bra att den fick dig att tänka på annat än nyckelben — ouch.
Ouch indeed. Jobbigare än flyg var dock nästan att sova och i sömnen vända sig på fel sida.
Lägg till mig, tack! 🙂
Consider yourself tillagd, både i inlägget och min länklista. 🙂
Du hade platsat på sjukhuset i Den engelska patienten (bilden alltså) 😉
Att se film helt ensam i en biosalong är verkligen en surrealistisk upplevelse, önskar fler fick uppleva det (men jag tror inte SF håller med där ;))
Haha, ja, så där omplåstrad har jag aldrig varit. Enda tillfället som kan mäta sig var när jag slog huvudet i element i en sovsal när jag var i Finland på skolresa och fick sy tre stygn och fick en turban som bandage.
Haha, nej, SF kanske inte håller med, och inte Folkets Bio heller tror jag om jag ska vara ärlig.
Otroligt underhållande text. Att se The Matrix och börja i mitten och allt det där. Du måste nästan få en medalj för den bedriften. Men jag håller helt med dig om båda filmerna. Jag har också sett Take Shelter själv och sett om The Matrix flera gånger.
Min länk blev dock fel, här är mitt inlägg:
http://fripp21.blogspot.com/2012/09/filmspanarna-tema-en-filmupplevelse.html
Kul att texten uppskattas. Inget ont som inte för nåt gott med sig. Har fixat länken nu.
Jag har också varit ensam i en biosalong en eller två gånger, men har faktiskt glömt vilka filmerna var. Sedan har jag och en kompis också varit de enda två ett par gånger. Det är dock inte helt omöjligt i staden Borlänge om man bara går på filmer som inte gjorts av Disney, inte har 3D i titeln och inte är för hela familjen utan har något okonventionellt i innehållet. 🙂 Take Shelter skulle varit kul att ha sett på bio – ännu bättre i en ensam salong!
Kul också att bilden på den skadade dig kopplade jag faktiskt först som skådespelaren Michael Shannon, på tal om Take Shelter. 😀
Det är så härligt när dåliga förutsättningar för filmtittande (som att sitta med värk på ett flygplan och hoppa in mitt i en film med fånigt namn) mot alla förutsättningar blir en så jävla bra upplevelse ändå! Har haft liknande upplevelser med 2001: A Space Odyssey, Twin Peaks, Irreversible och… ja, en massa av de filmer jag skulle listat som de mest emotionella och mäktigaste filmupplevelserna jag sett.
Har en film egendomlig atmosfär på alla plan (som dessa filmer och The Matrix) så griper den tag till och med på en liten iPhone-skärm på en stökig skolbuss i rusningstrafik, hehe.
Är jag lik Michael Shannon, är det du säger? 😉
På något sätt, ja, med Take Shelter i bakhuvudet och med bandaget som beklädnad, på ett lätt underligt sätt. 😀
Ja, haha, visst, det är Shannon efter den hotande katastrofen
Jag har varit ensam i salongen två gånger det senaste året. Första gången när jag såg Beginners, andra gången när jag såg Woody Allen-dokumentären. Det är skönt på sätt och vis men gör mig också alltid lite bekymrad. Jag vill ju att de ska fortsätta visa film på bio och det där kan knappast gå ihop ekonomiskt.
Ja, det är väl i viss mån en blandad känsla. Att vara ensam i salongen gör ju upplevelsen bättre… oftast… att se Jackass 3D ensam kanske inte är optimalt. Men som du säger, det är ju ett tecken på att nåt är fel. Jag vill ju kunna se låt oss säga The Master på bio och inte bara The Avengers 2.
Har varit nästan ensam på bio ett antal ggr dvs det har bara varit jag och mitt sällskap i salongen. En ganska angenäm upplevelse.
Just flygresor (för rastlös) gör att jag drar mig för längre trippar. tror jag skulle gå bananas på planet av rastlöshet men riktigt bra film är kanske botemedlet 😉
Filmer på långa flygresor gör det definitivt lättare att härda ut. Lite lustigt med just The Matrix-grejen är att jag inte hade en aning om vilken film det var. Hade aldrig hört talas om den, tyckte namnet lät fånigt som sagt. Det här var innan man, eller i alla fall jag, via bloggar/podcasts hade koll på allt och alla (well, nästan) när det gäller film. Och så bara… “You think that’s air you’re breathing now?”. Galet bra.
Ensambesök i biosalong är underskattat! 🙂
Att ta sig an Matrix under de förhållandena som rådde är sann cineastanda!
Att se The Matrix var väl kanske det som gjorde att jag kunde härda ut. 🙂