Lockout (2012)

LockoutLockout beskrivs enklast som en mix av Die Hard, Con Air och Escape from New York. Skillnaden, en skillnad, är att vi inte har en Bruce Willis, en Nicolas Cage eller en Kurt Russell utan istället en Guy Pearce med lika mycket karisma som ett tangentbord. En annan skillnad är att Lockout till största delen utspelas i rymden, på en rymdstation, ett maximum security rymdfängelse som kretsar runt jorden. Slutligen har vi det faktum att filmen är usel rent allmänt.

Till det trevliga fängelset kommer CIA-agenten Snow (Pearce) för att rädda Emilie, presidentens dotter (Maggie Grace), som hamnat i klorna på galna fångar som gjort uppror. Emilie var där på studiebesök för att se hur humant fångarna behandlades, nedsövda som sovande lammungar de var. För det vet ju alla att det inte är några problem att söva fångarna under en längre tid. Det ger inga men aaaalls och det är ju iiiiiingen risk aaaalls att de råkar vakna.

Glömde jag nämna att Snow är oskyldigt anklagad för mord och att hans enda chans för benådning är att rädda Emilie?

Nej, detta var verkligen dåligt. Det första jag noterar är att greenscreen används flitigt och med uselt resultat. Filmen inleds med en fruktansvärd motorcykeljakt på jorden där Pearce åker runt på en enhjulad bike. Det var sämre fordons-cgi än i 2 Fast 2 Furious. När vi väl kommer upp i rymden blir det inte mycket bättre. Rymdfängelset ser ut som nåt jag skulle kunna rita i mspaint.

Maggie Grace, vet ni vem det är? Om inte, så kan jag tala om att det är dottern från Taken-filmerna. Här ska hon spela vuxen, en seriös kvinna som jobbar för nån typ av FN-organisation som ska kontrollera att fångarna sover i lugn och ro. Nej, hon är inte speciellt bra, inte bra alls, men kul ändå att hon spelar nån i sin egen ålder och inte en 16-åring.

Slutet av filmen är fullkomligt ologiskt men framförallt saknas alla former av stakes. Det är bara urtrist. Jobbigast är nästan de galna fångarna där de mest galna ska prata en gurglande skotska för att verka än mer galna.

Om ni är sugna på en riktigt sunkig cgi-science fiction så har ni här ett hett tips. Kanske passar den en fredagskväll efter jobbet? Mysigt värre.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Galen skotsk fånge...

Galen skotsk fånge…

Snow White and the Huntsman

K-StewTitel: Snow White and the Huntsman
Regi: Rupert Sanders
År: 2012
IMDb
| Filmtipset

Alltså jag tycker inte Kristen Stuvning (en maträtt för svenska kyrkan kanske?) är en så dålig skådis egentligen. Det kanske beror på att jag bara har sett henne i Into the Wild där hon spelar en ung tjej som Emile Hirsch möter på sin väg till Alaska. Jag tycker det börjar kännas ganska trött med alla som klagar på att hon bara har ett enda lidande ansiktsuttryck och inte kan stänga munnen. Fast, ok, hon har ju bara ett ansiktsuttryck och hon kan inte stänga munnen. Men, snälla, vi har hört det nu. Jag tycker hon är… helt ok.

I den här remaken av Snövit så spelar hon givetvis Snövit medan en härligt överspelande Charlize Theron gör häxan som undrar vem som skönast i landet är. Eller häxan och häxan, hon är ju drottning men i filmen känns hon mest som en häxa med en massa… häxkonster. Storyn går i alla fall ut på att drottningen vill vara vackrast i landet och så länge hon är det så förblir hon ung och vacker. Men så blir Snövit ”myndig” och är vackrast. Nu måste drottningen skära ut hennes hjärta och äta det för att på så sätt få evigt liv. Ja, vi vet ju att hjärttransplantationer räddar liv men det här var väl att ta i. Till sin hjälp tar drottningen en jägare (the huntsman från filmens titel) spelad av biffiga Chris Hemsworth som inte har en hammare här utan en yxa.

Haha, jag tyckte det här var en helt ok film faktiskt. Vi får se Charlize Theron spela över och bada i mjölk. Det räcker väl så. What’s not to like, liksom. Filmmakarna har gjort om Snövit från en Grimm-saga till en mustig fantasyhistoria. Det förekommer scener med stora slag mellan arméer à la Sagan om ringen-filmerna och så har vi även en mystisk ondskefull skog. Och just, det höll ju jag på att glömma, vi har ju dvärgar också! Den här gången är de bara sju stycken. Inte lika många att hålla reda på alltså om man jämför med The Hobbit. När dvärgarna, ganska långt in i filmen, gjorde sin entré lyfte filmen en del. Jag tyckte de var riktigt roliga. Dessutom var det kul att försöka identifiera vilken skådis som dolde sig bakom de olika dvärgkostymerna.

Precis som i fallet med t ex Armageddon/Deep Impact, Capote/Infamous och Hitchcock/The Girl har det kommit en systerfilm till Snow White and the Huntsman. Mirror, Mirror heter den och där spelar Julia Roberts drottningen vilket känns kongenialt. Vem regisserar Mirror, Mirror? Jo, en viss Tarsem Singh som har gjort den vackra filmen The Cell som jag gillar. För ett tag sen försökte jag titta på hans uppföljare The Fall men jag fann den fullkomligt urtråkigt och hade svårt att hålla mig vaken och fick avbryta efter 25 minuter. Jag har fortfarande inte sett den. Tveksamt om jag kollar in i spegeln. Men Snow White and the Huntsman får godkänt.

3/5

%d bloggare gillar detta: