3 x Musikfilmer

När jag satt och bläddrade igenom gamla preblogg-texter som jag inte publicerat än här på bloggen såg jag att jag en sommar för länge sen tittade på en radda (fem stycken närmare bestämt) musikfilmer på SVT. I torsdags la jag upp två av dessa korta texter. Just musik- och konsertfilmer ser jag på relativt ofta nuförtiden och jag insåg att jag nog alltid gillat den här typen av dokumentärfilmer. SVT är en bra källa även idag. Deras serie Hitlåtens historia är härlig och det gäller även avsnitt när låten och artisten känns helt ointressant på förhand. Ta en titt på den på SVT Play. Och här kommer de tre avslutande gamla texterna om de där musikfilmerna som jag såg i juni 2003.

 

The Song Remains the Same (1976)

The Song Remains the Same är en konsertfilm med Led Zeppelin. I början och bitvis under själva konserten får vi även ta del av andra märkliga filmsekvenser. Jag konstaterar att Jimmy Page är en grym gitarrist. Det är alltid kul att höra musik, se kläder, bilar, etc från 70-talet. Om man gillar musiken så gillar man nog filmen men det är ju ändå bäst att uppleva det live. Betyget blir 3/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

 

Imagine: John Lennon (1988)

Imagine: John Lennon var en förvånansvärt tråkig dokumentär om John Lennon och hans liv under och efter Beatles (eller före och efter Yoko). En del bra musik och intressanta sekvenser, men ändå tyckte jag den mest var intetsägande. Vet inte varför egentligen, kanske var jag inte på humör (däremot fruktansvärt bakis… 😮 😛 :mrgreen: ). Betyget blir 2+/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

 

The Last Waltz (1978)

I Martin Scorseses konsertfilm The Last Waltz får vi se bandet The Band berätta anekdoter från sin turnéliv samt deras avslutningskonsert från 1976. Jag gillade känslan i den här filmen även om det inte är ”min” musik helt (jag gillar mer funk). Hur som helst, deras spelglädje lös igenom och framför allt Robbie Robertson har skön gungande stil. Bra att det inte bara var konsertbilder utan även lite snack och annat. Annars blir det lätt tråkigt tycker jag. Filmen får 4-/5.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. Robertson inledde för övrigt efter filmen ett samarbete med Scorsese och han gjorde musiken till bl a Raging Bull. DS.

10 i topp: Filmer 1978

19781978: Parliament-Funkadelic spelar live i Houston. Parliament släpper Motor Booty Affair. Funkadelic släpper One Nation Under a Groove.

Muhammad Ali hinner med att både förlora och vinna mot Leon Spinks.

Ett antal filmer släpps också och här har ni mina favoriter bland de jag har sett.

 

10. The Boys from Brazil
The Boys from Brazil

För att jag alltid gillar konspirationsfilmer, speciellt när de delvis utspelas i Storlien.

9. Snake in the Eagle’s Shadow
Snake in the Eagle's Shadow
För att det är martial arts-gurun Yuen Woo-pings debutfilm. Mannen som sitter ovanpå Jackie Chan är Chans rollfigurs tränare i filmen och spelas av regissörens pappa Yuen Siu Tien.

8. Midnight Express
Midnight Express
För att jag, och det är sen gammalt, nästan alltid gillar fängelseflyktfilmer. Vila i frid, John Hurt.

7. The 36th Chamber of Shaolin
The 36th Chamber of Shaolin

För att större delen av filmen är en enda lång mysig träningssekvens med svåra prövningar där Gordon Liu ska lära sig kung fu av martial arts-munkar. Titeln på Wu-Tang Clans första album Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är för övrigt en homage till filmen.

6. The Last Waltz
The Last Waltz
För att det är en härlig konsertfilm med spelglädje och mängder av skön 70-talsmusik. Enda klagomålet är att man i klippet jag länkar till förpassar Joni Mitchell till skuggorna. Nu fick hon ju i och för sig en ”egen” låt också men ändå. Martin Scorsese regisserar.

5. Invasion of the Body Snatchers
Invasion of the Body Snatchers

För att den är läbbig och för Leonard Nimoys röda polotröja under en tweedkavaj.

4. Drunken Master
Drunken Master

För att det är Jackie Chans bästa film med galna fajter, regisserade av Yuen Woo-ping, med bl a superskurken Thunderleg spelad av Hwang Jang-lee (se bild).

3. Höstsonaten
Höstsonaten

För att det är en film där intensiteten sakta, sakta, stiger för att i slutändan brisera i en känslomässig explosion. Höstsonaten blir än mer intressant efter att ha sett dokumentären Jag är Ingrid. På ett sätt är den den film som Jag är Ingrid inte vågade att vara.

2. Dawn of the Dead
Dawn of the Dead
För att det är den bästa filmen i Romeros originaltrilogi.

1. The Deer Hunter
The Deer Hunter
För de två scenerna med rysk roulette. One shot.

 

Bubblare? Ja, några stycken: Halloween och Watership Down (Anyas favoritskräckis).

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’78.

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmfrommen
Filmitch
Flmr
Fiffis filmtajm

%d bloggare gillar detta: