The Manchurian Candidate (2004)

Medan jag är i Alperna på skidresa så passar jag på att publicera några gamla och korta preblogg-omdömen och här kommer det andra om The Manchurian Candidate. Texten skrevs i september 2005 på den tiden som Filmkrönikan existerade och leddes av Orvar Säfström (som hade väldigt svårt för Denzel Washington).

I denna konspirationsthriller spelar allas vår (och speciellt Filmkrönike-Orvars) Denzel Washington soldaten som kommer hem från Gulfkriget med ett något suddigt minne av vad som egentligen hände där. Mmm, något skumt är i görningen helt klart. Jag gillade den här filmen ganska mycket. Den är välgjord och Denzel spelar en ganska annorlunda roll, liksom lite nedtonad, och ingen klassisk hjälte alls. Han är förvirrad och deprimerad mest hela filmen. Jag tycker även Liev Schreiber var riktigt bra som vicepresidentkandidat. Han har en lite obehaglig slemmig stil, ungefär som Ian Holms android Ash i Alien (jag vet inte varför jag gör den kopplingen). Originalet, eller snarare den första filmatiseringen av Richard Condons roman, Hjärntvättad (som den heter på svenska) med Frank Sinatra har jag sett och ger ungefär samma betyg (kanske snäppet högre).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Forbidden World

Forbidden WorldTitel: Forbidden World (Mutant)
Regi: Allan Holzman
År: 1982
IMDb
| Filmtipset

Roger Corman är en regissör och en filmmakare som jag hört mycket om och jag trodde att jag sett många b-filmer av honom. Det kändes så. När jag kollade på Filmtipset visade det sig att jag bara sett en: The Masque of the Red Death. Nåväl, han har i alla fall producerat Forbidden World!

Apropå det här med b-film. Jag lyssnade på podcasten MILFcast (Man, I Love Films betyder det, inget annat ;)) som hade besök av regissören och manusförfattaren Jose Prendes som bl a pratade om sin film The Haunting of Whaley House. Han hade fått chansen att göra filmen hos produktionsbolaget The Asylum som sprutar ur sig b- och c-filmer på löpande band, flera i månaden. Ofta handlar det om sämre kopior av för tillfället aktuella (a-)filmer. Men med The Haunting of Whaley House så skulle man tydligen göra nåt mer seriöst med lite högre budget… kanske. Prendes anlitade sin vanliga grupp med skådisar och filmarbetare, som inte hade jobbat med The Asylum tidigare. När inspelningen nästan var klar säger en chef från The Asylum till Prendes att ”jo, just det, du måste ha med en nakenscen också”, ”glömde jag säga det?”, ”kanske det, men det måste du ha med!”. Enligt Prendes väntade chefen med flit att säga detta bara för att retas (kanske med glimten i ögat). Prendes ville inte tvinga de skådisar som jobbade i filmen att droppa bh:n (det var givetvis kvinnlig nakenhet som avsågs) och dessutom gick det helt emot storyn i filmen att plötsligt kasta in en nakenscen. Men boobies måste det vara hävdade chefen, annars blir det ingen film. Prendes skrev då en ny scen, anlitade en ny skådis och spelade in en extra scen. Så går det till i filmbranschen.Vad har detta med Forbidden World att göra? Ja, det är väl ganska lätt att gissa.

Forbidden World är en typisk b-film som kom 1982 och som väldigt tydligt rider, eller försöker rida, på framgångsvågen efter Alien. En avlägsen rymdstation forskar inom biologi och får fram märkliga varelser som visar sig vara farliga. Man tror att man kan hantera dem men man har fel, fel, fel. Till stationen kommer problemlösaren Mike (Jesse Vint). Mike vill döda varelsen men stationens forskare protesterar då de givetvis vill fortsätta forska trots riskerna. Mike är en klassiskt machohjälte som skjuter först och frågar sen och som får ihop det med stationens två (och enda) kvinnor och labbassistenter.

Forbidden World är en dålig film, så enkelt är det. Det finns några roligheter men det är mer ofrivilligt än nåt annat. T ex så är monstret förstås väldigt likt Alien-monstret. Dessutom är Jesse Vint (som spelar Mike) en sämre kopia av Roy Scheider. Och så var det här med nakenscenerna. Mitt under slutuppgörelsen när det är som mest farligt får de två tjejerna för sig att det är dags att ta en gemensam dusch och skrubba varandra med badsvampar. Kändes det inslängt helt utan sammanhang? Nähä?! Det blir inte mer än en svag tvåa till Forbidden World.

2-/5

PS. Kul att se Lydia från V, dvs June Chadwick, i en av rollerna. Sen har vi har två vinnare i Lika som bär-tävlingen den här gången. Först Jesse Vint som alltså är en sämre kopia av Roy Scheider och sen monstret som är en (mycket) sämre kopia av monstret i Alien.

Jesse Vint Roy Scheider Forbidden World Monster Alien Monster

The Masque of the Red Death

Vincent PriceTitel: The Masque of the Red Death (De blodtörstiga)
Regi: Roger Corman
År: 1964
IMDb
| Filmtipset

Igår hintade jag om att det kunde bli Vincent Price-tema och det blir det också. Förutom gårdagens fluga så blir det recensioner av de två filmerna om Dr Phibes, men först, eller nästförst, en Edgar Allan Poe-historia.

Vincent Price-festivalen fortsätter. Denna gång var det dags att avnjuta De blodtörstiga, som den något märkliga och missvisande svenska titeln lyder. Price spelar här den ondskefulle prinsen Prospero som är en riktig utsugare, sadist och dessutom satanist. Han lever som rena prinsen på sitt slott (eh, ja, han är ju faktiskt prins) medan folket i de fattiga byarna lider. När epidemin ”Röda Döden” bryter ut så bjuder han in adeln till sitt slott för att de där ska finna skydd och samtidigt delta i en maskerad. Prospero tvingar även med sig några bybor till slottet så han kan roa sig med dem i diverse bisarra lekar.

Javisst, Vincent Price dominerar igen, det är bara att konstatera. Han spelar ond med en övertygande lätthet och samtidigt med glimten i ögat. Filmen i sig är ju en b-skräckis, som aldrig är läskig eller spännande. Däremot innehåller den en del smått bisarra scener där Price delar ut order till höger och vänster utan att blinka, vare sig det gäller avrättningsorder eller mer mjölk till kaffet. Som vanligt är det också underbart dåliga studiomiljöer. En annan lustig sak är att rollen som en dansande dvärgkvinna (typ hovnarr) spelas av en ca 7-årig liten flicka, men rösten görs av vuxen kvinna. Hennes manliga dvärgkollega däremot spelas av en riktig dvärg. Ja, det är för roligt.

Regissören till filmen heter Roger Corman och han betraktas väl som något av b-filmernas konung. Under början av 60-talet gjorde Corman och Price en räcka b-skräckisar ihop, där många baserades på historier av Edgar Allan Poe, och även De blodtörstiga är baserad på en Poe-historia. Själva historien är faktiskt ganska tråkig, men bl a insatsen från Price gör att själva filmupplevelsen ändå blir godkänt. Sen gillar jag oftast filmer där Djävulen är inblandad. Det finns ändå nåt lite otäckt med den figuren. Nu är det dessutom en annan figur med i spelet som inte Prospero hade räknat med, nämligen… muahahaha.

3/5

%d bloggare gillar detta: