Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 8

Det går fort när man har roligt! Vi har kommit fram till det sista avsnittet av första säsongen av Shinypodden där Henke, Carl och jag pratar om filmerna som ingår i Marvel Cinematic Universe. I denna avslutning går vi igenom poddäventyret, pratar om MCU generellt, rankar alla filmerna i serien med extra fokus på topp-5, pratar lite kort om Guardians of the Galaxy Vol. 2 och slutligen ser vi framåt emot de filmer som kommer ut senare i år och under de kommande åren. Ja, det blir som vanligt ett ganska kort avsnitt, det hör ni ju.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden.

När och hur Shinypodden återkommer och om jag eventuellt är med igen på ett hörn är skrivet i stjärnorna. Tills dess: stay tuned.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 7

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången har vi celebert besök då producent-Johan från Buffypodden är med som gäst. Vi pratar om Captain America: Civil War och Doctor Strange a.k.a. Mister Doctor. Som vanligt önskar jag att jag tycker mer om filmerna, och då menar jag mer åt vilket håll som helst, bättre eller sämre.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt som kommer om en vecka är faktiskt det sista. Då försöker vi komma ihåg vad vi tycker om Guardians 2, sammanfattar poddäventyret samt listar våra favoriter bland alla 15 MCU-filmer.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 6

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången möter vi återigen The Avengers när de fajtas mot Ultron, en artificiell intelligens gone rogue som Tony Stark och Dr Banner skapat. Vidare i podden drar jag mitt strå till stacken för att försöka lyfta Ant-Man men stöter på visst motstånd från mina poddkollegor.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om inbördeskrig och en konstig doktor.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 5

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången tar vi oss an Captain America: The Winter Soldier och nykomlingarna Guardians of the Galaxy. Skönt att slippa diskussionen om Tony Stark för en gångs skull. Vad gäller filmerna vi såg så blev en av dem allmänt hyllad medan åsikterna gick rejält isär om den andra.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om Avengers: Age of Ultron samt den lilla filmen om myrmannen.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 4

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången har vi kommit till inledningen av fas två i och med Iron Man 3 och Thor: The Dark World. Diskussionen om Tony Stark fortsätter som vanligt. Nu är mitt förhållande till Tony inte kluvet längre, och det känns som det är Shane Black vi har att tacka för det.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om Kapten Amerika versus Vintersoldaten samt den första filmen om galaxens väktare.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 3

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången har vi  kommit till avslutningen av fas ett i och med Captain America: The First Avenger och framförallt The Avengers. Diskussionen om Tony Stark fortsätter. Till skillnad från Carl och Henke har jag ett kluvet förhållande till Tony (än så länge).

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om den tredje filmen om järnmannen Tony Stark samt den andra filmen om guden med hammaren.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 2

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången tar vi oss an Iron Man 2 och Thor. Åsikterna går isär om Tony Stark men inte om Pepper Potts…

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på Buffypodden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om den första filmen om Captain America och The Avengers.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 1

Buffypodden är död, länge leve Shinypodden!

Dags för Jojjenito att podda igen. Buffypodden har gått i graven men på ett sätt återuppstått i form av Shinypodden. Värden Henke bjuder in gäster för att podda om filmer eller tv-serier.

Det första projektet handlar om Marvel Cinematic Universe och det är jag och Carl som med glimten i ögat ger järnet då vi under Henkes guidning pratar om de två första filmerna: Iron Man och The Incredible Hulk. Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på Buffypodden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då tar vi oss an den andra filmen om Iron Man och den första om superhjälteguden Tor.

Logan (2017)

Ett tecken på att jag har sett en riktigt bra film brukar vara att jag efter visningen loggar in på the interwebs och kollar upp andras reaktioner på filmen, intervjuer med filmmakarna och skådisarna. Jag känner att jag liksom inte vill släppa taget om filmen utan gotta ner mig ett tag till. Plus att det är kul att höra vad andra, inklusive de som ligger bakom filmen tycker och tänker.

Precis detta hände i söndags efter att jag hade sett Logan, den senaste X-Men-filmen om Wolverine. När man, som jag, driver en filmblogg där man producerar egna texter kan det här beteendet vara lite vanskligt. Det finns en risk att mina egna reaktioner och åsikter blandas ihop med andras innan jag har fått ner mina tankar på pränt.

Men det struntade jag i den här gången, för det var mycket trevligt att höra på Sir Patrick Stewart, Hugh Jackman och regissören James Mangold prata om filmen. Visst, jag hade kunnat vänta tills efter jag skrivit min text men jag kunde inte hålla mig.

Logan utspelar sig år 2029. Vi hittar Logan (Jackman) runt gränsen till Mexiko där han livnär sig som limo-chaufför. Han bor vid en övergiven fabrik tillsammans med exmannen Caliban (en albino som har förmågan att spåra X-Men).

Bredvid huvudbyggnaden, inuti en omkullfallen vattencistern bor, och vårdas, en 90-årig och senildement Charles Xavier (Stewart). Xavier äter mediciner (när han kommer ihåg) och får sprutor för att hålla sig frisk och för att undvika potentiellt farliga (för andra) anfall.

Xaviers sfäriska boplats perforerad med en massa rosthål som släppte in ljus påminde mig lite om Cerebro, den avancerade sökutrustningen som används för att spåra mutanter i de tidigare X-Men-filmerna. Jag undrar om detta var medvetet eller om det är jag som läser in för mycket?

En dag blir Logan kontaktad av en mexikansk kvinna som vill att han ska hjälpa henne och hennes dotter Laura (Dafne Keen) att ta sig från Mexiko till North Dakota och sen vidare till Kanada. Samtidigt är ett ondskefullt företag, det så vanligt förekommande i serietidningsfilmer, på jakt efter Laura. Det är nåt speciellt med flickan…

Wow! Jag älskar, kanske ett starkt ord men det är nästan sant, den här filmen. Det är Midnight Special på crack. Det är en roadmovie och jag gillar i princip alltid roadmovies, det är sen gammalt. Roadmovies har en speciell stämning över sig. Oftast handlar det ju även om en inre resa för rollfigurerna. Så även i Logan, speciellt för titelfiguren och Laura.

Filmen Logan är nog den bästa superhjältefilm jag har sett. Jag kan i alla fall inte komma på nån annan som berört på samma sätt. Mer underhållen har jag nog blivit, t ex av Captain America: The Winter Soldier. Men inte mer indragen i och berörd av storyn.

En anledning till att det är den bästa superhjältefilmen är att det inte är en superhjältefilm, i alla fall inte vad jag skulle kalla en klassisk superhjältefilm. Här står inte en stad eller hela världen på spel. Nej, det handlar om en man, hans gamla vän och fadersfigur och en liten och viktig flicka.

Logan är helt enkelt en dramathriller med tre rollfigurer i fokus som är en roadmovie förklädd till superhjältefilm.

Det var fascinerande och nästan lite jobbigt att se Logan i filmen. Han är nedgången, stel och sliten. Han super och hans sår läker inte lika bra som tidigare. Han haltar när han går, lite som Zeb Macahan. Det verkar vara höften som spökar.

Logan är starkt bunden till Xavier. Han sliter med att få ihop pengar för att köpa en båt så att han och Xavier ska kunna fly undan och leva ute på de öppna haven. Efter ett tag inser jag att det är både för att skydda Xavier men även för att skydda andra. Men det går väl hand i hand. Xavier döljer på en mörk hemlighet, och en sorg, som det hintas om senare i filmen.

Ja, det är inte direkt en munter film det här men den är ändå inte utan humor. Jag gillade samspelet mellan Logan och Xavier, mellan Logan och Laura. Det var äkta, det gavs tid och blev därför både roligt och rörande.

Logan är givetvis även en actionfilm. Det är fokus på relationerna men actionscenerna fungerade som en trevlig krydda. En bit in i filmen fick vi en lång actionsekvens som höll mig på kanten av mitt biosäte. Den inleds med att Laura visar sitt sanna och dolda jag och jag fick nästan rysningar. Vilken badass-tjej! Sekvensen övergick i en intensiv biljakt som fick en klassisk upplösning, som tagen ur en westernfilm…

Det som gör just den här actionscenen speciell är att Logan inte riktigt vet vad han ska göra. Logan har inte full koll utan är illa ute och det känns på riktigt att det faktiskt kan gå åt skogen. Ta bara en sån klassisk sak som att utropa ”Hold on everybody!” för att sen köra igenom ett stängsel och komma undan. Det funkar inte riktigt så här. Hela tiden har Logan även den förvirrade Xavier och Laura att hålla koll på. Ja, just Laura är ju bara till hjälp i och för sig.

Den del i filmen som jag uppskattade mest var nog när vår trio (Logan, Xavier och Laura) träffar på en farmarfamilj ute på vägarna. De blir inbjudna på middag. Logan vet att det skulle innebära en stor risk för samtliga inblandade men Xavier hinner tacka ja.

För första gången får Laura här uppleva hur det kan vara att leva med en familj i ett hus fyllt av värme, skratt och kärlek. När Laura skrattade var det som att alla problem bleknade bort för en stund. Jag blev berörd, dels pga av Lauras bakgrund och hennes uppväxt, och dels för att jag visste att det bara var ett tillfälligt uppskov.

Logan är inte en perfekt film – finns det nån perfekt film? – men jag tänker inte gå in på några detaljer när det gäller vad som kanske inte funkade fullt ut. Jag känner inte för att nitpicka den här gången. Kanske i kommentarerna om nån frågar.

Förutom att det blev dammigt i rummet ett antal gånger under visningen så har filmen även växt ganska mycket efteråt. Eller växt kanske är fel ord men den hänger definitivt kvar i mitt sinne och maler runt. Det är nåt med filmer som slutar på det sätt som Logan gör. Sorgligt och hoppfullt på samma gång. + blir x.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Idag skriver även Henke om Logan. Kolla in vad han tycker om filmen här. Andra tyckare om Logan: Flmr, Absurd Cinema, Movies- Noir, Mackans Film och Fiffi.

Vad tycker jag om de andra filmerna i X-Men-serien? Kolla in min tema-sida här.

 

Familj – för en stund

På väg

Doctor Strange (2016)

doctor-strangeEfter Malmö Filmdagar i slutet av augusti tappade jag till viss del intresset att se på film. Innan jag gick på en specialvisning av Alien och Aliens på Bio Rio så hade jag endast sett en film (Jätten) på bio under hösten. Jag har inte heller haft speciellt bra koll på de filmer som funnits på repertoaren.

Fördelen med att leva så där lite vid sidan om filmsnacket är att när det väl är dags att gå på bio så har man noll koll på vad som väntar, och det ser jag som nåt positivt.

I helgen var det alltså dags att gå på bio igen då den senaste Marvel-filmen, Doctor Strange, hade premiär ganska nyligen. Att se MCU-filmer på bio känns ganska givet. De är liksom gjorda för det, och ibland blir man rikligt belönad som t ex med Ant-Man och Winter Soldier.

I den senaste filmen från Marvel Studios möter vi neurokirurgen Stephen Strange (The Batch). Strange är briljant som kirurg, men mindre briljant som människa om man säger så. Även om jag egentligen inte sett tv-serien i fråga så påminde han mig om doktor House (Hugh Laurie), men utan kryckan.

Stranges arroganta briljans blir dock hans fall då han som en följd av den råkar ut för en allvarlig olycka. När han vaknar upp i sjuksängen upptäcker han att hans dyrbara kirurghänder är oåterkalleligt skadade. Eller? I sin desperation att bli frisk reser Strange till Nepal för att där söka upp en mystisk sekt (nej, det är ingen sekt!) vars läror enligt uppgift kan bota de värsta skador.

Just det faktum att jag gick in i princip helt blank till filmen gjorde att Doctor Strange kändes som en fräsch upplevelse. Jag visste att Benedict Cumberbatch spelade titelrollen och att Mads Mikkelsen skulle vara med i nån roll. När sen Tilda Swinton, Rachel McAdams och Chiwetel Ejiofor dök upp i ganska stora roller visste jag att det förmodligen skulle bli en sevärd film. De vägar som handlingen tog hade jag ingen koll på alls. Fräscht!

En ganska stor del av filmen är ett sorts träningsmontage där Strange försöker lära sig av ”sektledaren” Den forna (Swinton) och mästaren Mordo (Ejiofor). Jag gillar dessa scener! Kanske beror det på att jag är svag för martial arts-filmer där just sådana här avsnitt är vanligt förekommande. För att lyckas som lärling gäller det att tappa kontrollen och förlora sig själv. Jag kommer att tänka på Morpheus som i The Matrix under ett träningspass säger till Neo: ”Come on, stop trying to hit me and HIT ME!”. Den forna använder liknande men en aning mer extrema tekniker för att få Strange att förstå och bli av med sitt kontrollbehov.

Filmens visuella stil är härlig tycker jag. I vissa delar påminner den om, och nu slår jag in öppna dörrar, Inception. Jag tycker faktiskt den är aningen snyggare även om Nolans film är den bättre.

En sak jag uppskattade, mer än i en del andra av MCU-filmerna, var humorn. Jag skrockade till några gånger och hade riktigt roligt då den något torra ordvitshumorn tilltalade mig. Ett exempel från när skurken Kaecilius (Mikkelsen) träffar Strange för första gången:

Kaecilius: You’ll die defending this world, Mister…?
Dr. Stephen Strange: Doctor!
Kaecilius: Mister Doctor?
Dr. Stephen Strange: It’s Strange!
Kaecilius: Maybe, who am I to judge?

Min typ av humor som jag förmodligen är ensam om att gilla.

Jag gillade även slutuppgörelsen som tog en vändning som jag inte riktigt såg komma. Strange står här ansikte mot ansikte (ehe) med en till synes oövervinnlig motståndare. Han lyckas ändå (givetvis) besegra fienden genom en metod som förde mina tankar till Stephen Kings roman The Dark Tower IV: Wizard and Glass (en favorit!) där ett intelligent och självmedvetet tåg vid namn Blaine the Mono låter sig luras.

Det finns en del negativa saker med filmen men jag går inte in på dem just idag utan nöjer mig med att dela ut en trea till Doctor Strange.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Jag såg Doctor Strange på Filmstaden Scandinavia i IMAX och 3D tillsammans med Fripps filmrevyer-Henke. Visningen var helt ok tyckte jag – inga problem med bild eller ljud – men det förekom en del störningsmoment i form av repiga 3D-glasögon, baconchipstuggande och en ensamt evighetsskrattande tjej.

Här hittar ni Henkes revy och igår publicerade även Fiffi en märklig text.

Sen tidigare har jag en tema-sida där jag samlat mina betyg och länkar till recensioner av samtliga MCU-filmer så det är bara att kolla in där för att se vad jag tyckt om tidigare filmer.

%d bloggare gillar detta: