Spider-Man: Homecoming (2017)

Jag som trodde jag inte var speciellt förtjust i amerikanska high school-komedier. Men det var och är jag tydligen. För jag älskade nämligen den senaste MCU-rullen om Spindelmannen – och Spider-Man: Homecoming som filmen heter är inget annat än just en high school-komedi.

Filmen tar vid ganska så direkt efter händelserna i Captain America: Civil War och Peter Parker körs hem tillbaka till Queens för att återgå till sin vardag efter sitt snabba konsultinhopp som en Avenger.

Peter, perfekt gestaltad av Tom Holland, vill inget annat än att jobba för Tony Stark & Co igen men han får nöja sig med att fajtas med Michael Keatons Adrian Toomes aka Vulture. Toomes och hans företag är en sorts skrothandlare, fast skrotet de handlar med är teknik, främst vapen, som chitaurierna har lämnat efter sig efter attacken på New York som vi såg i The Avengers.

Parallellt med sina äventyr som Spindelmannen försöker Peter få sin high school-vardag att gå ihop. Han är med i skolans quiz-lag och har en major crush på lagledaren Liz (Laura Harrier) – och han bygger Dödsstjärnan i lego tillsammans med bästisen Ned aka The Guy in the Chair (Jacob Batalon).

Det verkar som att jag uppskattar de MCU-filmer som är mer av renodlade komedier och som har en humor som inte går åt populärkulturreferenshållet som t ex The Avengers eller Guardians-filmerna. Jag gillar Ant-Man mer. Och jag gillar Spider-Man: Homecoming mer.

Jag satt med ett stort eller ganska stort leende under större delen av den här filmen. Jag tycker den har en skön humor, en skön och rapp dialog. Jag gillar skolmiljöerna med kidsen och Peters kompis Ned är en skön lirare. Jag gillar att det finns en varm stämning på skolan. Alla är nördar och snälla (nästan: för även bland nördar finns det mobbare). Det är inte de vanliga grupperingarna, och kanske är det därför jag gillar filmen, för den varma och mysiga stämningen på skolan och att det inte är så utstuderat med jocks, nerds och cheerleaders.

En stor del av humorn finns i dialogen. Det förekommer massor med vändningar i replikskiften. En person säger nåt, direkt efter det händer eller säger nån motsatsen. Det är kanske ett enkelt grepp men för mig funkade det i princip varje gång. Det är säkert också ett grepp som förekommer i alla de komedi-tv-serier som jag inte följer.

Tony Stark är med precis lagom mycket. Stark ska avnjutas i små doser (eller i Iron Man 3). Happy (Starks hjälpreda/chaufför/livvakt) heter Hogan i efternamn får vi reda på. Jon Favreau är kul och funkar mycket bättre som skådis än som regissör.

En detalj jag gillade var att skurkarna var mer mänskliga än i andra superhjältefilmer. De var liksom ordinary dudes som hade sina problem och dessutom ett eget litet team med sitt eget interna gnabb.

Vulture funkar bra som skurk. Dessutom finns det en twist kring hans rollfigur som gjorde att insatserna (the stakes) blev mycket högre. Det gav en upphov till en mycket bra sekvens i samband med att Peter är på väg till Homecoming-festen. Den såg jag inte komma.

Ja, jag tycker att det finns stakes här. Skalan är mindre och det är mer personligt. Jag kände att Spindelmannen faktiskt blev trött och fick stanna upp och pusta ut under actionsekvenserna. Peter inser t ex att han är höjdrädd, och jag kände av min egen höjdrädsla. Jag tycker även att det framgår att han bara är en unge.

Michael Keaton är svinbra. Han har blivit något av en favorit på sistone (Keatonaissance?). Jag tycker han är jättebra i t ex The Founder (en undersedd rulle) och även här. Hans insats påminner mig lite om Robert Redfords dito i Civil War. Både Redford och Keaton går in ordentligt i rollerna och ger filmerna tyngd.

Det jag såg av Tom Holland som Spindelmannen under Civil War gjorde att mina förväntningar inte var speciellt höga. Jag tyckte han pratade för mycket, precis som Tony Stark, och mest var irriterande. Men här, när vi verkligen får träffa Peter Parker och ta del av hans problem med att få high school-vardagen att gå ihop med livet som Friendly Neighborhood Spider-Man, så funkar det perfekt.

Ja, man kan alltså älska både avsnitt åtta av Twin Peaks: The Return och MCU-filmen Spider-Man: Homecoming.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Idag skriver även Henke och Carl om Spindelmannens hemkomst. Gick filmen hem hos dem? Sen tidigare har också Steffo och Fiffi tyckt till. Kolla även in vad Sofia tycker.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 8

Det går fort när man har roligt! Vi har kommit fram till det sista avsnittet av första säsongen av Shinypodden där Henke, Carl och jag pratar om filmerna som ingår i Marvel Cinematic Universe. I denna avslutning går vi igenom poddäventyret, pratar om MCU generellt, rankar alla filmerna i serien med extra fokus på topp-5, pratar lite kort om Guardians of the Galaxy Vol. 2 och slutligen ser vi framåt emot de filmer som kommer ut senare i år och under de kommande åren. Ja, det blir som vanligt ett ganska kort avsnitt, det hör ni ju.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden.

När och hur Shinypodden återkommer och om jag eventuellt är med igen på ett hörn är skrivet i stjärnorna. Tills dess: stay tuned.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 7

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången har vi celebert besök då producent-Johan från Buffypodden är med som gäst. Vi pratar om Captain America: Civil War och Doctor Strange a.k.a. Mister Doctor. Som vanligt önskar jag att jag tycker mer om filmerna, och då menar jag mer åt vilket håll som helst, bättre eller sämre.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt som kommer om en vecka är faktiskt det sista. Då försöker vi komma ihåg vad vi tycker om Guardians 2, sammanfattar poddäventyret samt listar våra favoriter bland alla 15 MCU-filmer.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 6

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången möter vi återigen The Avengers när de fajtas mot Ultron, en artificiell intelligens gone rogue som Tony Stark och Dr Banner skapat. Vidare i podden drar jag mitt strå till stacken för att försöka lyfta Ant-Man men stöter på visst motstånd från mina poddkollegor.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om inbördeskrig och en konstig doktor.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 5

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången tar vi oss an Captain America: The Winter Soldier och nykomlingarna Guardians of the Galaxy. Skönt att slippa diskussionen om Tony Stark för en gångs skull. Vad gäller filmerna vi såg så blev en av dem allmänt hyllad medan åsikterna gick rejält isär om den andra.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om Avengers: Age of Ultron samt den lilla filmen om myrmannen.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 4

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången har vi kommit till inledningen av fas två i och med Iron Man 3 och Thor: The Dark World. Diskussionen om Tony Stark fortsätter som vanligt. Nu är mitt förhållande till Tony inte kluvet längre, och det känns som det är Shane Black vi har att tacka för det.

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om Kapten Amerika versus Vintersoldaten samt den första filmen om galaxens väktare.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 3

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången har vi  kommit till avslutningen av fas ett i och med Captain America: The First Avenger och framförallt The Avengers. Diskussionen om Tony Stark fortsätter. Till skillnad från Carl och Henke har jag ett kluvet förhållande till Tony (än så länge).

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på podden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om den tredje filmen om järnmannen Tony Stark samt den andra filmen om guden med hammaren.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 2

Henke, Carl och jag pratar vidare om Marvel Cinematic Universe på Shinypodden. Den här gången tar vi oss an Iron Man 2 och Thor. Åsikterna går isär om Tony Stark men inte om Pepper Potts…

Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på Buffypodden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då handlar det om den första filmen om Captain America och The Avengers.

Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017)

Jag var en av få (?) som inte fångades av lattjostämningen i den första filmen om galaxens väktare. Behållningen för mig var delar av gnabbet mellan filmens huvudpersoner; hur de till en början tycker att de inte trivs ihop alls men allt eftersom dras samman till en Fast & Furious-liknande familj. I övrigt var jag inte speciellt road av nåt alls, förutom det komiska som jag uppskattade i jätten Drax (Dave Bautista).

Nu var det dags för den andra volymen i serien. Vi möter samma gäng som i den första filmen. En skillnad är att trädvarelsen Groot blivit den omtalade (och överhajpade) Baby Groot. Annars är det mesta sig likt. Faktum är att jag skulle kunna kopiera stora delar av min recension av den första filmen. Väldigt mycket av det jag skrev då stämmer in den här gången också.

Några exempel på citat från den texten:

”Själv kände jag att jag fick underhållning för stunden men kanske inget mer. Jag fick aldrig gåshud. Jag kände aldrig att nåt ögonblick var ett wow-ögonblick. Allt rullade på egentligen helt utan stakes.”

”Det som var kul var ju samspelet mellan våra fem huvudpersoner. Snacket, gnabbbet, käbblet. Samtidigt är gnabbet ibland väldigt meta. Dialogen antyder att den vet att den är med i en film och just sånt kan jag ibland störa mig på.”

”Ja, den där skitsnackande tvättbjörnen var ingen favorit hur bra cgi:ad han än var.”

Ja, allt ovan skriver jag under på den här gången också.

En annan sak jag skrev var att det förekom brutalt våld i en film tänkt för sjuåringar, och att jag tyckte detta faktum skavde rejält. Jag tyckte precis samma sak nu. Jag tyckte t.o.m. det var osmakligt. När Yondu (Michael Rooker) med sin pil och tillsammans med tvättbjörnen massakrerar en hel besättning framställs det som en crazy, cool och rolig sekvens. Jag kände mig mest obekväm.

Min favorit Drax var tyvärr en besvikelse den här gången. I den första filmen var han en figur med ett korrekt och gammaldags sätt som inte förstod metaforer i språket. Den här gången hade han förvandlats till en sorts socialt inkompetent sanningssägare som sa vad han tänkte rätt ut. Jag vet inte, men han funkade inte lika bra. Dock gillade jag hans relation till nykomlingen Mantis, empaten med de söta antenner i pannan.

Baby Groot didn’t do it for me. Varför var han med i livsfarliga situationer ibland, men behandlades som en bebis ibland? Och varför tryckte han utan förklaring på rätt knapp? Nej, han var en gimmick för att locka barn till bion, varken mer eller mindre. Nu kan ju givetvis denna figur uppskattas av fler än barn är väl bäst att säga.

Kurt Russell spelade Ego, en ganska tråkig skurk med en tråkig plan och planen blev inte roligare av att Russell förklarade den i en fem minuter lång monolog. Egos sanna natur ledde till att slutfajten växte till planetariska proportioner, och det gjorde inte den bättre. Dock tyckte jag planeten i sig var ganska snygg och dess innandöme påminde om delar av den visuella stilen i Doctor Strange.

Jag gillade några av relationerna: Drax-Mantis, Gamora-Nebula och Quill-Gamora. Mest intressant tyckte jag nog relationen mellan systrarna Gamora (Zoe Saldana) och Nebula var. Vi fick lära oss mer om deras uppväxt och varför Nebula var som hon var. Vem är det som spelar Nebula förresten? Jag gillade henne. *googlar*… Karen Gillan. Hmm, helt okänd för mig.

Jag gillar inte The Ravagers. Jag tycker inte de är likable bad guys alls. De påminner mest om nån sorts högljudda pirater som tagna från Pirates of the Caribbean-filmerna . Ja, högljudda pirater är väl just vad de är. Och sen är ju Yondu vidrig. Men som jag skrev i min text om den första filmen:

”Den jag gillade mest var förstås Michael Rookers karaktär Yondu men så var han ju också inte en ren skurk utan lite mer komplex än så. Han kanske till och med blir snäll i en kommande film.”

Ja, där hade jag ju rätt. Men ändå, jag gillar inte Yondu här. Eller snarare, jag gillar inte hur filmen verkar vilja att man ska tycka att Yondu plötsligt är snäll och förtjänar en pompös begravning. Snubben hade ju dödat hundratals av sina förra kollegor utan att blinka?! Njae.

Filmen är till stora delar en komedi. Den enda gången jag skrattade under filmen var när David Hasselhoff dök upp i en cameo, och det visar väl att det här inte riktigt var min typ av film. Men usel är den inte.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

filmspanarna_kvadratGuardians of the Galaxy Vol. 2 var denna månads filmspanarfilm. Klicka på länkarna nedan om du vill få reda på vad de andra tyckte. Är jag ensam i min ringhörna igen?

Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
The Nerd Bird (välkommen tillbaka! 🙂 )
Mackans Film
Flmr
Filmitch
Har du inte sett den?-Johan

 

Slutligen: Stort plus för låten Flashlight, med favoriterna Parliament, som spelades under eftertexterna. Härligt. RIP Bernie Worrell som spelar minimoog-bas på Flashlight.

Bonusvideo: Atmosphere, en galen låt med Funkadelic med Bernie på keyboard.

Shinypodden om Marvel Cinematic Universe – avsnitt 1

Buffypodden är död, länge leve Shinypodden!

Dags för Jojjenito att podda igen. Buffypodden har gått i graven men på ett sätt återuppstått i form av Shinypodden. Värden Henke bjuder in gäster för att podda om filmer eller tv-serier.

Det första projektet handlar om Marvel Cinematic Universe och det är jag och Carl som med glimten i ögat ger järnet då vi under Henkes guidning pratar om de två första filmerna: Iron Man och The Incredible Hulk. Avsnittet hittar du på Shinypodden.se, iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du redan prenumererar på Buffypodden. Nästa avsnitt kommer om en vecka och då tar vi oss an den andra filmen om Iron Man och den första om superhjälteguden Tor.

%d bloggare gillar detta: