Inglourious Basterds (2009)

Vilka Quentin Tarantino-filmer har jag inlägg om på bloggen? Ja, det verkar som att det bara är de allra senaste, dvs The Hateful Eight och Django Unchained. Dags att gräva fram en gammal recension av en av de som saknas. Texten skrevs i september 2009.

Jaha, då har jag (för en vecka sen) sett den mest hajpade (väl?) filmen här på forumet. Jag minns när jag såg Pulp Fiction på bio när den kom. Det var nåt alldeles extra tyckte jag då. Och jag tycker fortfarande att Pulp Fiction är en femma, tror jag i alla fall. En rolig anekdot från Pulp Fiction-visningen är att en av mina kompisar svimmade under scenen då Vincent ska spruta adrenalin i hjärtat på Uma Thurman. En annan lite lustig sak är att när jag kom hem efter att ha sett Inglourious Basterds så slog jag på teven och vilken film och vilken scen hamnar jag mitt i? Just det, sprutscenen från Pulp Fiction, haha. En slumphändelse som såg ut som en tanke.

Nåväl, Inglourious Basterds var det. Mjaha, jag tycker inte filmen riktigt handlar om nånting. Det är som en filmfilm. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det men en filmfilm är det bästa jag kan komma på nu. Givetvis är den dialogtung, det är ju en Tarantino-film. Lite väl dialogtung tycker jag. Det passar i vissa filmer men kanske inte i en andra världskriget-rulle.

Inför Kill Bill 1 kände jag samma förväntan som många har gjort inför IB. Den skulle visas på Filmfestivalen och hajpen var stor, även från mig. Jag var snabb att fixa biljetter och jag blev inte besviken. Det blev liksom en grej som var större än filmen självt.

Jag vet inte, efter Kill Bill 2 och Death Proof känns det som Tarantino inte är lika spännande längre. Jag ville verkligen gilla IB, och det gjorde jag. Men jag ville gilla den mer. IB kändes lite som två filmer, dels den om oäktingarna och dels den som jag gillade mest, den om Shosanna (borde det inte stavas Shoshanna?) och hennes biograf.

När jag såg IB så tyckte jag aldrig att den var speciellt spännande, rolig eller nånting annat. I efterhand så har den växt något och vissa scener gör sig påminda, kanske främst scenen nere i källarpuben när Hammersmark (en bra Diane Kruger) och the Basterds ska mötas. IB är mycket välgjord, sevärd och med strålande insatser av skådisarna. Den enda som jag stör mig lite på är Daniel Brühl från Good Bye Lenin! som jag inte tyckte passade i sin roll som Zoller. Han känns för valpig.

Mina två favoritscener från filmen: 1. När Shosanna sminkar sig inför den ”sista” föreställningen till en riktigt bra Bowie-låt, 2. När samma Shosanna <spoiler> blir skjuten av Zoller </spoiler> i en vacker scen.

Jag skulle gärna vilja ge en fyra till QT och IB men tyvärr, det kan bara bli en stark trea.

Slutligen: ja, Christoph Waltz var bra i rollen som Hans Landa.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Jag noterar med viss förvåning att jag använder uttrycket filmfilm för att, vad det verkar, beskriva nåt negativt. Så använder jag inte alls ordet idag. Idag betyder filmfilm för mig en riktigt rejäl och välgjord film som man direkt känner sig trygg i. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri är ett exempel. Men i texten om Inglourious Basterds så tror jag att jag menar att filmen mer känns som en konstruktion och inte en organisk skapelse med ett äkta hjärta. Kanske är jag inne på nåt metaproblem också, att filmen på ett för mig störande sätt är för öppen med att den är just en konstruktion. Jag vet faktiskt inte, ärligt talat.

Lockout (2012)

LockoutLockout beskrivs enklast som en mix av Die Hard, Con Air och Escape from New York. Skillnaden, en skillnad, är att vi inte har en Bruce Willis, en Nicolas Cage eller en Kurt Russell utan istället en Guy Pearce med lika mycket karisma som ett tangentbord. En annan skillnad är att Lockout till största delen utspelas i rymden, på en rymdstation, ett maximum security rymdfängelse som kretsar runt jorden. Slutligen har vi det faktum att filmen är usel rent allmänt.

Till det trevliga fängelset kommer CIA-agenten Snow (Pearce) för att rädda Emilie, presidentens dotter (Maggie Grace), som hamnat i klorna på galna fångar som gjort uppror. Emilie var där på studiebesök för att se hur humant fångarna behandlades, nedsövda som sovande lammungar de var. För det vet ju alla att det inte är några problem att söva fångarna under en längre tid. Det ger inga men aaaalls och det är ju iiiiiingen risk aaaalls att de råkar vakna.

Glömde jag nämna att Snow är oskyldigt anklagad för mord och att hans enda chans för benådning är att rädda Emilie?

Nej, detta var verkligen dåligt. Det första jag noterar är att greenscreen används flitigt och med uselt resultat. Filmen inleds med en fruktansvärd motorcykeljakt på jorden där Pearce åker runt på en enhjulad bike. Det var sämre fordons-cgi än i 2 Fast 2 Furious. När vi väl kommer upp i rymden blir det inte mycket bättre. Rymdfängelset ser ut som nåt jag skulle kunna rita i mspaint.

Maggie Grace, vet ni vem det är? Om inte, så kan jag tala om att det är dottern från Taken-filmerna. Här ska hon spela vuxen, en seriös kvinna som jobbar för nån typ av FN-organisation som ska kontrollera att fångarna sover i lugn och ro. Nej, hon är inte speciellt bra, inte bra alls, men kul ändå att hon spelar nån i sin egen ålder och inte en 16-åring.

Slutet av filmen är fullkomligt ologiskt men framförallt saknas alla former av stakes. Det är bara urtrist. Jobbigast är nästan de galna fångarna där de mest galna ska prata en gurglande skotska för att verka än mer galna.

Om ni är sugna på en riktigt sunkig cgi-science fiction så har ni här ett hett tips. Kanske passar den en fredagskväll efter jobbet? Mysigt värre.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Galen skotsk fånge...

Galen skotsk fånge…

%d bloggare gillar detta: