Hallonbåtsflyktingen (2014)

HallonbåtsflyktingenJag är lite nyfiken på var den här filmen kommer att funka bäst, i Sverige eller Finland? Filmen med den märkliga titeln bygger på en finsk roman med samma namn och handlar om Mikko (Jonas Karlsson) – en svensk man fångad i finsk mans kropp som han uttrycker det själv. Mikko hatar allt som har med Finland att göra och älskar allt som har med Sverige att göra. Sverigenostalgin som Mikko hyser påminner om hur tyskar ser på Sverige, ett oskyldigt perfekt land där allt fungerar och husen är röda med vita knutar. Mikko vill helt enkelt bli svensk. En dag får han av en slump chansen.

På Finlandsfärjan (eller Sverigefärjan som man kallar den i Finland) träffar han på Mikael, en svensk man trött på Sverige och livet. Mikko hindrar honom från att göra slut på det hela genom att hoppa från färjan. Istället gör de upp om att byta identiteter med varandra. Eller ja, Mikko får i alla fall Mikaels identitet. Plötsligt är Mikko svensk med en helt ny mamma (Suzanne Reuter) och en syster (Josephine Bornebusch). Han jobbar även hux flux som psykolog. Upplagt för förvecklingar…

Mjahaha, det här tyckte jag om… inte. Jag vet inte, jag tycker hela konceptet som filmen bygger på är lika konstigt som filmens titel. Hallonbåtsflyktingen? Eh, vad då? Ja, Sofia, även jag kan störa mig på filmtitlar. 😉 Mikko gillade tydligen hallonbåtar när han var barn och tydligen fanns dessa bara att få tag på i Sverige. Så när han var barn kanske han var en hallonbåtsflykting. De där hallonbåtarna är vilket fall inte någon viktig del av handlingen. Jag vet inte.

Att Mikko plötsligt är en svensk man, och psykolog, och att alla bara accepterar det… det kändes krystat och som att alla spelade med bara för att stod så i manus.

Filmens humor består i att Jonas Karlsson först pratar svenska med finsk brytning. Sen försöker Jonas Karlsson prata rikssvenska och klia sig på hakan eftersom han numera är psykolog och psykologer gör ju så (detta var faktiskt roligt en tre, fyra gånger!). Den finska brytningen tyckte jag mest kändes pinsam. När Karlsson pratar rikssvenska var det dock lite kul. När jag pluggade i Uppsala hade jag en kursare som kom från Lund. Han pratade skånska. Men sen ibland, kanske efter några öl, så skojade han till det och pratade rikssvenska. Och av nån anledning lät det fantastiskt roligt. Även så i Hallonbåtsflyktingen.

En del i handlingen involverar Frida Hallgrens rollfigur Lotta. Av nån bisarr anledning blir Mikko och Lotta ett par. Hur det gick till kan jag inte förklara men plötsligt har de en villa och ska gifta sig. Krystat. Hur som helst så blir det hela ett triangeldrama mellan Mikko, Lotta och Mikkos ”syster” Maria (Bornebusch). Jag måste säga att Bornebusch funkade. Hon har en självklar komisk tajming vilket ju är ack så viktigt i… komedier. Övriga skådisar kanske inte riktigt har denna tajming. Well, Karlsson funkar bitvis men inte hela tiden.

Hallonbåtsflyktingen är absolut ingen katastrof. Den puttrar på som romantiska komedier ska göra. En del *host*Fiffi*host* kommer säkert hylla Jonas Karlsson och propsa på Guldbagge. Vem vet? Han kommer säkerligen nomineras. Som sagt, filmen är ingen katastrof men krystad är ordet som jag lämnar er med plus en uppmaning att se Lisa Langseths Hotell om ni inte gjort det.

betyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tombetyg_tomsep

Filmdagar smallDen finska titeln på den här filmen är för härlig: Vadelmavenepakolainen. Säg det med sjörövarspråket… Vovadodelolmomavovenonepopakokololainonenon. Den har biopremiär nu på fredag och jag såg den under Malmö Filmdagar och av filmspanarna så tror jag att det var jag, Fiffi, Har du inte sett den?-Carl och -Johan som såg den. När recensioner dyker upp så lägger jag till länkar här nedan.

Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer

Jägarna 2


Titel: Jägarna 2 (False Trail)
Regi: Kjell Sundvall
År: 2011
IMDb
| Filmtipset

Jag minns i somras när den här filmen skulle ha premiär att Joel från Deny Everything hajpade den ganska rejält. Själv var jag lite så där lagom skeptisk. Varför jag var skeptiskt? Ja, det är lite konstigt eftersom jag gillade historien och den obehagliga stämningen i ettan och den gav jag en fyra i betyg. Men det var väl nåt med att jag var less på uppföljare skulle jag tro.

Det som kanske skiljer den här uppföljaren från andra uppföljare är att den kommer ganska långt efter den första filmen. Dessutom är det samma regissör, Kjell Sundvall, som står vid spakarna.

Polisen Erik Bäckström (en som vanligt butter Rolf Lassgård) blir uppkallad till sina hemtrakter i Norrland efter att en kvinna har försvunnit. Man misstänker att hon har blivit mördad. Den lokala polismannen Torsten (Peter Stormare med tätt skägg) misstänker vad han betraktar som det lokala finska löddret, och främst en bråkstake vid namn Jari (briljant spelad av Eero Milonoff). Givetvis lägger Erik sin stora näsa i blöt och det visar sig givetvis ligga mer bakom än nån finne på lyran. Eller?

Det är nåt obehagligt med stämning i de båda Jägarna-filmerna. Bakom det norrländska lugnet så finns det… nånting. När jag pluggade så hade jag en kursare som var i ihop med en tjej från en norrländsk stad. Ett antal somrar under studietiden så var vi några som åkte dit upp på besök. Och ja, det är en helt annan stämning där uppe. Människorna är annorlunda helt enkelt. Jag säger inte att jag träffade på galna jägare som slår sina fruar och mördar sina älskarinnor. Men hembränning det var liksom inget konstigt med det…

Tillbaka till filmen. Det här ju alfahannarnas kamp. Stormare mot Lassgård. Och jag tycker det är riktigt bra upplagt det hela. Till skillnad från i Heat där det bara blev en futtig scen mellan giganterna De Niro och Pacino så möts de båda machomännen i en mängd scener där de visar musklerna.

Storyn är spännande hela tiden. Jag kommer att tänka på thrillers som När lammen tystnar och Insomnia. Erik får hjälp av en polistjej från Stockholm med skinn på näsan som håller Lassgård nere med bägge fötterna på jorden.

Förutom att vara en polisdeckare så är det en ganska träffande och jobbig historia om våld inom familjen. Det är också en brutal historia. Slutuppgörelsen är väldigt bra gjord och här är det främst Stormare som briljerar. Nej, det här var en riktigt bra film som jag rekommenderar att man ser, om inte annat för att det väldigt vackert foto med fina naturbilder. Riktigt bra skådespelarinsatser av alla också om jag inte sagt det. Jag blev överraskande nöjd.

4/5

Vad tycker andra filmbloggare om Jägarna 2? Ja, det verkar inte vara så många som har sett filmen (tyvärr). Av de jag hittat så tycker Fiffi att det är en bra film men inte mycket till uppföljare, Björk tycker precis som Fiffi att Lassgård sluddrar men gillar filmen, Filmitch tyckte det var lite Åsa-Nisse-varning på vissa skådisar men tycker den duger som deckare.

%d bloggare gillar detta: