10 i topp: Filmer 2005

2005Jag brukar vara litet sen i starten ibland… men inte den här gången! Så när filmspanarna nu kör sina listor över 2005 års bästa filmer så är jag med på noterna. Dessutom konstaterar jag att 2005 var ett mycket bra och jämnt filmår, men kanske utan den där riktiga supertoppen. Då kör vi.

****

10. Constantine
Constantine
Constantine är en film som jag tycker får oförtjänt mycket pisk. T.o.m. Shia LaBeouf är ju bra men det är Tilda Swinton som är bäst!

9. Good Night, and Good Luck.
Good Night, and Good Luck.
David Strathairn briljerar som Murrow. Han pratar med en kallt intensiv och mässande stämma som man inte kan låta bli att lyssna på.

8. Mitt hjärtas förlorade slag
Mitt hjärtas förlorade slag

En Stockholm Filmfestival-favorit med en nervig och svettig känsla som blev mer och mer påtaglig ju längre filmen pågick.

7. Mördande konkurrens
Mördande konkurrens
En film som går från mörkt drama till absurd komedi, fast utan att förlora allvaret och djupet i form av kritik och satir av dagens pengafixerade samhälle.

6. Capote
Capote
En biografifilm som för en gångs skull funkade. Filmen är intensiv, intressant och spännande i sin skildring av Capote och hans twistade ego.

5. The Descent
The Descent

En film som överraskade mig. Utan några konstigheter och med ganska enkla medel så har regissör Neil Marshall lyckats få till en mycket bra rysare.

4. The Squid and the Whale
The Squid and the Whale

En film som jag gillade så mycket att jag köpte filmen på dvd och gav till mina föräldrar i julklapp – och det utan att de ägde en dvd-spelare.

3. A Bittersweet Life
A Bittersweet Life

En våldsam gangsterhistoria om en ensam hitman. Sydkoreaner kan det här med thrillers och action. Här funkar t.o.m. den udda humorn som är instoppad här och var.

2. Match Point
Match Point

Romantiskt drama blir psykologiskt drama blir spännande thriller med Hitchcock-referenser. En av Woodys bästa!

1. Paradise Now
Paradise Now
Absurd hopplöshet. En film som Filmitch förmodligen bör hålla sig borta ifrån (eller kanske bli utmanad av…)

****

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Ja, en hel del faktiskt: A History of Violence, Barnet, Broken Flowers, Serenity, Star Wars Episod III, Storm, Syriana, The Constant Gardener och The Proposition. Kolla nu in vilka godbitar mina filmspanarvänner hittade från 2005:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Filmitch
Flmr
The Nerd Bird
Fiffis filmtajm
Spel och film
Movies – Noir
We Could Watch Movies

Constantine

Med anledning av min The Reaping-recension och att Constantine nämndes så tyckte jag det kunde passa med en gammal recension av just Constantine. Recensionen skrevs i augusti 2005 och vid den här tiden var jag något besatt av The Matrix-filmerna (trots att kvaliteten på dessa rullar sjönk ett snäpp för varje film). Pga av detta så var Keanu Reeves helt enkelt Neo, och ingen annan, för mig. Därav mitt ältande om The Matrix.

Hehe, jag gillade Constantine. Det finns mycket man kan klaga på: Keanu Reeves är träigare än Bosse Ringholm, det är en film som kopierar rätt mycket från The Matrix vad gäller foto bl a, kanske kan man kalla det för b-action, och Reeves gör samma roll som i The Matrix. Hur som helst, så håller jag med om ovanstående klagomål, men ändå gillar jag det alltså. Jag skiter i om man plagierar från The Matrix, det funkar för mig. Jag gillar ofta filmer där Helvetet och Djävulen figurerar. Älskar symboliska ting som funkar mot Djävulen, demoner, vampyrer, varulvar: allt från dopvatten till vitlök (inte för att vampyrer eller varulvar är med här, men ändå).

Jag tycker hela konceptet med filmen är kul. Stämningen kändes som en blandning av The Matrix och Dogma (filmen alltså, inte det danska påfundet). Det finns hela tiden en ganska skön humor i bakgrunden och filmen puttrar liksom skönt på. Jag hade aldrig tråkigt och gillade att det aldrig blev några egentliga actionscener. Ok, actionscener finns, men inte av den vanliga sorten då man kan koppla bort hjärnan och vänta tills den är slut. Här är det lite mer dialog (man battlar hiphop-style genom att snacka ihjäl varandra) och de rena actionscenerna är ganska korta, men välgjorda. Datoreffekter finns förstås, men är ganska snyggt gjorda, oftast.

Jag håller med andra som säger att Stormares entré lite grann förstör stämningen. Det passade inte riktigt in i resten av filmen. Och sen jag måste säga att Tilda Swinton som ängeln Gabriel gjorde den bästa insatsen i filmen, så självgod att han/hon trodde hon/han var godhjärtad.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

%d bloggare gillar detta: