Indiana Jones and the Last Crusade (1989)

Med anledning av att jag såg Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull för ett tag sen så gräver jag fram mina gamla och korta preblogg-omdömen om de tre originalfilmerna. Texten om Indiana Jones and the Last Crusade skrevs i februari 2004.

Den här gången är det hugget som stucket om jag gillar den svenska titeln eller originaltiteln mest och då blir det ju originaltiteln by default.

Indy (Harrison Ford) är tillbaka! Den här gången är det den heliga graalen (bägaren som Jesus drack ur under sin sista måltid) och nazister det handlar om… och Indys pappa, spelad av Sean Connery.

Det här var enligt mig den klart bästa av Indy-filmerna. Sean Connery adderar lite tyngd och en hel del humor i sitt samspel med Ford. Jag tyckte hela historien var intressantare och bättre berättad än i de tidigare filmerna. Inte så hafsigt och snuttifierat. Sen gillade jag att den kvinnliga rollfiguren inte var av det vanliga slaget som i de tidigare filmerna. Här visste man inte riktigt var man hade henne. Men det blir ändå inte nåt mer än en ganska sevärd söndagsmatiné för min del. Detalj jag uppskattade: <spoiler>jag gillade att de inte fick tag i graalen utan fick ge upp den på slutet</spoiler>.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

PS. Imorgon kommer en kort blänkare om den fjärde filmen i serien, den film som de allra flesta inte vill kännas vid…

10 i topp: Filmer 1989

1989Som vanligt när det gäller äldre filmår (80-talet) så har jag ganska svårt att från början hitta tillräckligt många filmer som jag tycker är listvärdiga. Först går jag in på Filmtipset och kollar vilka filmer jag har betygsatt från året i fråga. Jag började sätta betyg på Filmtipset i början av 2003. Problemet blir ju då förstås att många äldre filmer saknas, filmer som jag sett och gillat men innan 2003. Då får man titta på t ex IMDb och andra sajter som gjort listor på favoriter och efter några minuter så är det ganska lätt att få ihop den grupp filmer som man ska välja mellan. Topp 3-4, de absoluta favoriterna, är lättast. De sticker liksom ut direkt. Om en film inte gör det så är det tydligen inte en sån där toppfavorit även om jag kan tycka att den är mycket bra.

Hmm, nu när jag tittar på de filmer jag har att välja på från ’89 så känner jag att det blev oroväckande tunt efter toppfilmerna. Gahaha, jag vet knappt om jag faktiskt får ihop tio filmer som jag kan stå bakom helhjärtat den här gången. Vissa filmer har jag förvisso sett och gillat men jag kan liksom inte minnas direkt varför jag gillade dem. Hur ska jag göra? Ta med en film trots att jag inte riktigt vet varför? Räcker det med att jag vet att jag gillade den när jag såg den? Jag har ju liksom ingen annan film att välja på så…. ja, så får det bli.

Då kör vi alltså, efter en viss tvekan!

 

10. Roger & Me
Roger & Me
Säga vad man vill om Michael Moore men han har gjort några underhållande dokumentärer i alla fall.

9. Back to the Future Part II
Back to the Future Part II

Visst är det i den här de åker till framtiden och åker hoverboard?

8. Star Trek V: The Final Frontier
Star Trek V: The Final Frontier
Ja, men det förstår ni väl att en Star Trek-film ska vara med. Det är default, förutsatt att det finns en Star Tre-film tillgänglig för året.

7. Indiana Jones and the Last Crusade
Indiana Jones and the Last Crusade
Det här tycker jag nog är den bästa av Indy-filmerna då Sean Connery bidrar med både tyngd och humor.

6. Dead Calm
Dead Calm

Billy Zane är insane in the membrane, insane in the brain!

5. Parenthood
Parenthood
Steve Martins bästa film. Kanske för snäll och ostig mot slutet (med dubbla födslar och allt) men en rejäl film och Jason Robards dominerar. Keanu Reeves?! Joaquin Phoenix?! ”Daaaaaaaave!”.

4. Dead Poets Society
Dead Poets Society

Minns fortfarande (från när den sågs på bio på 1990) klumpen i halsen när en viss händelse inträffar (inte den på bilden). Robin Williams! Ethan Hawke?!

3. The Abyss
The Abyss

Bästa sortens undervattensäventyr. Är slutet over the top? ALIENerande?

2. Do the Right Thing
Do the Right Thing

Fight the power! We’ve got to fight the powers that be!

1. Kikis expressbud
Kikis expressbud
En otroligt mysig Ghibli-anime om världens charmigaste häxa. Plus en talande katt. Plus att den utspelas i Hayao Myazakis version av Stockholm/Visby.

 

Har jag några bubblare? Egentligen inte eftersom det handlade om att välja vilka filmer som skulle komma med på listan snarare än att välja bort filmer som inte skulle få vara med, men det här var några av de filmer som jag bollade med: Pet SemataryBorn on the Fourth of JulyThe KillerMystery Train och Den sjunde kontinenten.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1989. Inga gissningar den här gången, sorry.

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Absurd Cinema
Spel och Film
Filmedia

The Killer

The KillerTitel: The Killer
Regi: John Woo
År: 1989
IMDb
| Filmtipset

Regissörer (och skådisar) från Asien eller Europa som flyttar sin verksamhet till USA för att göra filmer med större budget brukar ofta tappa lite av sin personliga stil när Hollywoodifieringen kickar in. Hur var det med John Woo? Hur är hans filmer som han gjorde i Hongkong? Först ut hans kanske mest hyllade film. Imorgon om en annan hårdkokt film.

Jag hoppades på att min bild av John Woo skulle ändras på samma sätt som jag ändrade uppfattning om Jackie Chan efter att ha sett Chans kung fu-milstolpe Drunken Master från 1978. Min bild av John Woo har formats av de i mina ögon dåliga rullarna Face/Off och Mission: Impossible II.

I The Killer spelar Chow Yun-Fat en triad-yrkesmördare som vill lägga pistolen på hyllan. Under ett uppdrag vill det sig inte bättre att han förstör synen på en ung sångerska. Eftersom han är en godhjärtad mördare så håller han kontakt med sångerskan och hjälper henne. På kuppen blir han kär och de två blir ett par. Men om man är medlem i triaderna så är det inte bara att hoppa av. Nu står vår sympatiske hitman på dödslistan och samtidigt är polisen honom i hälarna.

Mjae, det här var ju tyvärr inte så bra som jag hoppades på. Mycket är snyggt. Fotot går ju inte att klaga på – vissa bilder var väldigt vackra – och till en början kändes  actionscenerna fräscha och snygga (många filmer har lånat härifrån). Men när man använder slow motion redan i första scenen när Chow Yun-Fat går ut ifrån en kyrka så börjar jag ana att det kan bli för mycket av det goda, och mycket riktigt visar det sig att jag hade rätt. Actioninflation plus att alla känslor som rollfigurerna och vi som tittare ska känna målas med tredubbla lager. Om man vill hitta en film som demonstrerar motsatsen till subtilt så kan man sluta leta.

Historien i sig är inget märkvärdigt, men det är väl kanske inte heller det viktigaste i en sån här film. Nä, det största problemet var alltså det övertydliga bild- och ljudspråket när det gällde att framställa karaktärernas känslor. I actionscenerna gör det inget att det är överdrivet, det ska det kanske t.o.m. vara. Men i andra scener blev det fånigt i mitt tycke. Och, jo, sen tyckte jag väl kanske också att det faktiskt blev lite väl mycket skjuta, skjuta, skjuta. Skjuta. Det blev nästan lite parodi på sig själv och tråkigt.

Samtidigt är det väl så att det här överdrivna är det som ändå gör filmen sevärd och hindrar ett underkänt betyg. Själva filmupplevelsen var på nåt sätt bättre än filmen om ni förstår vad jag menar. Det är alltid kul att se omtalade filmer. Sen uppskattar jag förstås även slutet, ett slut som aldrig kan förekomma i en Hollywood-actionfilm tror jag Spoiler men det finns väl några exempel där hjälten faktiskt dör Spoiler slut. Jag måste jag säga att det fanns en hel del i filmen som jag gillade, bl a var Chow Yun-Fat klart bra, men som helhet får filmen bara precis godkänt av mig till slut. Jag hade så gärna velat kunna sätta ett högre betyg. Som vanligt duckar jag redan nu för de ruttna tomaterna, haha.

3-/5

%d bloggare gillar detta: