10 i topp: Filmer 1975

1975: Parliament-Funkadelic spelar live en hel massa gånger under året men tyvärr verkar inget ha spelats in. Parliament släpper de två klassiska albumen Chocolate City och Mothership Connection. Funkadelic släpper Let’s Take It to The Stage.

Muhammad Ali gick fyra matcher under 1975 och han vann samtliga varav den mest kända är den s.k. Thrilla in Manila mot Joe Frazier.

Det som var kul med den förra årslistan, den som fokuserade på 1976, var att jag passade på att se ett antal filmer som jag inte hade sett förut från det året. Tyvärr fanns inte riktigt samma tid den här gången (då >14 MCU-filmer håller på att betas av) så jag hann bara med en. Å andra sidan så kom just den filmen med på listan.

 

10. Picnic at Hanging Rock
Picnic at Hanging Rock

För att stämningen vid Hanging Rock är ytterst obehaglig. Lite som i en David Lynch-film fast poetiskt.

9. Flåklypa Grand Prix
Flåklypa Grand Prix
För att det måste vara Norges bästa stop motion-animerade film och en barndomsfavorit.

8. Dog Day Afternoon
Dog Day Afternoon
För att jag hade glömt att Al Pacinos rollfigur utför bankrånet för att bekosta sin partners könsbyte, och så för John Cazale förstås.

7. Night Moves
Night Moves

För att det är jätteroligt att se lite mer okända filmer med kända skådisar där de gör lite annorlunda roller. I det här fallet är det Gene Hackman som är en skön lirare, vilket var lite oväntat. Det här var den filmen som jag hann med att bocka av innan listan skulle publiceras.

6. Profondo rosso
Profondo rosso
För bildspråket, stämningen och musiken av Goblin.

5. Yrke: Reporter
Yrke: Reporter

För slutscenen som är magisk och lång, och för en nedtonad och mystisk Jack Nicholson.

4. Three Days of the Condor
Three Days of the Condor

För Max von Sydow i glasögon och lönnmördaren i keps med regnskydd. Just det där regnskyddet har av nån anledning etsat sig fast precis som von Sydows glasögon.

3. Gökboet
Gökboet

För att slutet är både vackert och tragiskt.

2. Barry Lyndon
Barry Lyndon
För den episka historien om en simpel man, den klassiska musiken av bl a Händel och givetvis det naturliga ljuset.

1. Hajen
Hajen
För att ibland är en film en klassiker värd namnet, och så för att den mekaniska gummihajen oftast inte funkade under inspelningen.

 

Bubblare? Japp, en några stycken. Men en del hade jag nog behövt se om men dessa filmer dök i alla fall upp som kandidater till listan. Berättelsen om Adèle HKatharina Blums förlorade hederMonty Python and the Holy Grail och Dersu Uzala

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’75.

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmmedia
Fiffis filmtajm
Flmr
Filmfrommen

10 i topp: Filmer 2016

Som vanligt när det börjar bli dags att få till sin topplista över förra årets bästa filmer så kollar jag igenom vilka filmer jag har missat. Nu finns det ju hur många filmer som helst som jag har missat och jag kommer givetvis inte se alla. Nej, det handlar om de där filmerna som det snackats om, som hyllats, och som jag känner har potential för mig. Det blev en ganska lång lista på kanske 15 filmer. Förra året kom min lista 13 april. I år blev jag klar i slutet av mars, mycket tack vare att jag skulle vara med i Buffypodden Special där vi skulle prata om våra tio favoriter från 2016. Och pratade gjorde vi – i fyra och en halv timme. Här hittar ni del 1 och del 2 av det poddsnacket.

En sak jag konstaterar är att 2016 var ett mycket bra filmår. Det kan bero på att jag har sett ovanligt många av de omtalade filmerna som jag trodde skulle passa mig, eller så var det helt enkelt ett grymt filmår. Förmodligen är handlar det om en kombination.

Eftersom jag av nån anledning valde att rangordna även mina bubblare, som var nio till antalet, så kommer här mina 19 favoritfilmer från 2016.

 

19. Cameraperson – Överblivet material från andra dokumentärer blir en egen historia.
18. Paterson – En film som visar på livets skönhet i det lilla.
17. Christine – Rebecca Halls insats var värd en Oscarsnominering.
16. Hidden Figures – En härlig blandning av rymdäventyr, kvinnokamp och må bra-film.
15. The Neon Demon – Snyggare än så här blir det inte.
14. Under the Shadow – En intensiv skräckis om kvinnors lott i Iran.
13. The Handmaiden – En film med många ansikten.
12. The Witch – En skräckis med en dokumentär känsla av 1600-tal.
11. 10 Cloverfield Lane – Ett svettigt bunkerspel med ett överraskande avslut.

 

10. Nocturnal Animals
Nocturnal Animals
Ett stilistiskt om än lite kliniskt (för min smak) mästerverk av kläddesignern Tom Ford. En kader av skådisar som inte går av för hackor: Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Michael Shannon och, överraskande nog, Aaron Taylor-Johnson. Johnson var den som stack ut mest. Jag fattade inte ens att det var han förrän jag såg hans namn i eftertexterna. Filmens olika delar hakar i varandra på ett fascinerande sätt, och de scener som är baserade på den bok som Amy Adams läser är som tagna ur en skruvad Hitchcock-thriller av det nervigaste slaget. Jag ville alltid tillbaka till dessa scener.

9. Hell or High Water
Hell or High Water

En film som Hell or High Water är det i princip omöjligt för mig att inte älska eller åtminstone tycka om väldigt mycket. Filmens utspelas i fattiga avfolkningsbygder i djupaste (eller västra) Texas. Vi vistas på öde main streets där inte mycket händer eller på diners med bås med röda lädersäten där det jobbar vresiga (eller flirtande) servitriser. Vi åker bil på route 287 förbi gamla övergivna fabriksbyggnader, pumpande oljeriggar och skyltar med reklam för banklån. Det går tokhem hos mig. Ben Foster och Jeff Bridges är strålande och t.o.m. pretty boy Chris Pine fungerar utmärkt.

8. Suburra
Suburra
BLYTUNG. En italiensk maffiathriller som ger mig sköna The Wire-vibbar. Precis som i Baltimore-serien så har det även i Suburra betydelse för alla (t.o.m. påven) vad den som står lägst ner på samhällsstegen gör eller inte gör. Allt är sammanvävt och korrumperat. Musiken och det regniga nattfotot med glänsande asfalt är det bara att njuta av. BLYTUNG.

7. The Edge of Seventeen
The Edge of Seventeen
Det är inte ofta att komedier letar sig in på mina årsbästalistor men plötsligt händer det. Det hände den här gången. The Edge of Seventeen är en dramakomedi (eller ett drama med komiska inslag om man så vill) som är hysteriskt rolig, pinsam och berörande på samma gång. Hailee Steinfeld gör sitt livs roll (än så länge) och scenerna där hon samtalar med sin lärare, spelad av Woody Harrelson, är komiskt guld. Harrelson sävliga personlighet avväpnar Steinfelds speediga high school-tjej på ett sätt som lockade mig till många skratt.

6. Manchester by the Sea
Manchester by the Sea

Manchester by the Sea är en speciell film. Det är en sorts mysteriefilm då man allteftersom i flashback-scener får reda på vad som har hänt med Casey Afflecks rollfigur och då får en förklaring till varför han är som han är. Manchester by the Sea fick mig även att må fysiskt illa under vissa intensiva och briljanta scener. Dessutom fick den mig att skratta mitt i all misär och det var just detta som lyfte filmen för mig. Nu blir jag sugen på att se Margaret, Kenneth Lonergans problembarn till film från 2011 (som spelades in 2005!) med bl a Anna Paquin. Frågan är bara vilken version man ska se?

5. Midnight Special
Midnight Special
Jeff Nichols är en regissör att lita på. Jag har inte blivit besviken på en enda av hans filmer. I Midnight Special blandas Nichols Americana-drama med science fiction och för mig är det filmiskt guld. Jag skulle kunna beskriva Midnight Special som en blandning av Stephen Kings Firestarter kryddat med Starman, E.T.Blue Ruin och så lite Tomorrowland, så då gör jag det. Michael Shannon (givetvis!) är strålande som pappan som vill skydda sin egensinnige son som både en mystisk sekt och FBI är ute efter.

4. Moonlight
Moonlight

Moonlight är filmen som i mina ögon välförtjänt vann en Oscar framför näsan på La La Land. Det är en amerikansk WKW-film. Den är vacker, både på ytan och djupet. Allt handlar om känslan filmen förmedlar. I tre delar får vi följa Chirons uppväxt i Miami gestaltad av tre helt olika men i slutändan ändå lika skådisar. En fascinerande film vars avslutande del var spännande, poetisk och hoppfull.

3. Toni Erdmann
Toni Erdmann

Oj, vilken film Toni Erdmann är! Sprängfylld av det mesta: konstigheterna, pinsamheterna, humorn, skratten, melankolin, distansen mellan far och dotter, det affärsmässiga konsultandet, det stela klubbandet, galenskaperna, löständerna, peruken, den bulgariska folkdräkten, Whitney Houston-sången, toaletter hos rumänska äppelodlare och det absurda i att bo på ett lyxhotell ovanför en romsk kåkstad. Dessutom är den förlösande rolig i vissa nyckelscener. Och ändå hamnar den bara på plats tre.

2. Captain Fantastic
Captain Fantastic

Vissa filmer kapitulerar jag inför utan att kunna värja mig. Captain Fantastic var en sån film. Jag älskade den från första stund. Det är en rörande historia där Viggo Mortensen spelar en pappa som tror han uppfostrar sina barn på rätt sätt genom att leva utanför samhället. Visst kan det vara nyttigt att koppla bort sig från sitt online-liv och leva ute i skogen på det som naturen ger. Men vad ska barnen göra när de flyger ur boet? Är de verkligen förberedda på det verkliga livet? Viggos pappa får mycket att fundera på, liksom vi tittare. Captain Fantastic är en fantastisk liten film. Vacker, sorglig, rolig och berörande på samma gång.

1. Arrival
Arrival
Då har vi anlänt till ettan! Och det kan ju bara bli en film. Arrival. En film jag såg två gånger på bio, vilket inte hör till vanligheterna, och den blev bättre andra gången. Favoritregissören Denis Villeneuve bjuder på tankar om liv, död, språk, kommunikation, tid och världsfred. Förutom det tankemässiga innehållet bjuds vi på musik (Jóhann Jóhannsson) och foto (Bradford Young) som inte är av denna värld. Slutligen, och det som cementerar filmen som min nummer ett: Amy Adams. Hon bär filmen på sina axlar. Avgå Oscarsjuryn.

 

Årets…

Överraskning som ändå inte platsade på topp-10: 10 Cloverfield Lane (fast den blev elva ändå)
Film som jag tycker är bra men ”alla andra” tycker är ett mästerverk: Train to Busan
Film som jag önskar att jag kunde få in på topp-10: The Witch
Michael Bay: 13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi
Filmer som återstår att se: Sing Street och The Wailing
Besvikelse: Independence Day: Resurgence
Bästa svenska: Den allvarsamma leken
Bröderna Coen: Hail, Caesar!
Må-bra-film: Hidden Figures
Sång: Whitney Schnuck

 

Vilka andra filmbloggare har fått till sin topplista över 2016 års bästa filmer? Låt mig veta om du har gjort din lista! Här är länkar till de jag har hittat:

Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Har du inte sett den?-Carl
Spel och Film
Fripps filmrevyer
Flmr

10 i topp: Filmer 1976

1976: Parliament-Funkadelic spelar live i Houston som vanligt. Parliament släpper The Clones of Dr. Funkenstein. Funkadelic släpper både Tales of Kidd Funkadelic och Hardcore Jollies.

Förutom att försvara sin tungviktstitel fyra (!) gånger så gick Muhammad Ali en ”match” mot den japanske brottaren Antonio Inoki i nån sorts bisarr battle of the kampsporter.

Det som var kul med just den här 70-talslistan var att jag faktiskt hann med att se ett antal 76-filmer som jag inte hade sett tidigare, och dessutom visade det sig att jag gillade just de filmer jag valde ut. Faktum är att alla slog sig in på listan!

 

10. Im Lauf der Zeit
Im Lauf der Zeit

För att en roadmovie alltid är en roadmovie.

9. Silver Streak
Silver Streak
För att en tågfilm alltid är en tågfilm.

8. Taxi Driver
Taxi Driver
För att, ja, jag pratar med dig!

7. The Omen
The Omen

För att jag alltid gillar religiösa skräckisar där det strids mot djävulsbarn. En av de filmer som jag valde att se innan jag gjorde min lista.

6. The Outlaw Josey Wales
The Outlaw Josey Wales
För att det är en antikrigsfilm och att den handlar om hur man faktiskt kan bryta en ond hämndspiral och hitta en ny familj. En av de filmer som jag valde att se innan jag gjorde min lista.

5. The Missouri Breaks
The Missouri Breaks

För att Marlon Brando var fullkomligt galen men ändå inte överspelade och för att Jack Nicholson spelade en roll och inte en överdriven version av sig själv. En av de filmer som jag valde att se innan jag gjorde min lista.

4. 1900
1900

För att jag insåg att jag gillar den här typen av storslagna filmer som utspelas under lång tid där vi får följa olika personers utveckling och även historiska och politiska skeenden. Jag såg det drygt fem timmar långa eposet under en helg när SVT visade det för tio år sen.

3. Marathon Man
Marathon Man

För att jag älskar filmer där oskyldiga dras in i mardrömsliknande trubbel. ”Is it safe?”

2. Network
Network
För att det är en skarp satir över mediesamhället och för att alla skådisar gör briljanta insatser.

1. All the President’s Men
All the President's Men
För att det är murvelfilmernas murvelfilm och väl värd att hamna i spotlighten.

 

Bubblare? Japp, en hel del faktiskt. Fast en del hade jag nog behövt se om men dessa filmer dök i alla fall upp som kandidater till listan. Logan’s RunRockyAssault on Precinct 13Le locataireMannen på taketThe Killing of a Chinese Bookie och Bugsy Malone (gräddkulsprutor!).

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’76.

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmmedia
Filmitch
Flmr
Filmfrommen
Absurd Cinema
Fiffis filmtajm

Jojjenito gästar Buffypodden där 2016 års bästa filmer koras – del 2

Tillsammans med Har du inte sett den?-Carl och Niklas från spelpodden Speccat gästar jag Buffypodden/Fripps filmrevyer-Henke för att lista och prata om våra tio favoriter från filmåret 2016. Nu har vi anlänt till den andra och avslutande delen där vi går igenom platserna 5-1 samt några nämner några av våra bubblare och även betar av några andra kategorier (största besvikelsen t ex!)

Hos Buffypodden.se kan du ladda ner avsnittet men det går givetvis även att hitta på iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du prenumererar på Buffypodden.

Jojjenito gästar Buffypodden där 2016 års bästa filmer koras – del 1

Tillsammans med Har du inte sett den?-Carl och Niklas från spelpodden Speccat gästar jag Buffypodden/Fripps filmrevyer-Henke för att prata om och lista våra tio favoriter från filmåret 2016. I denna den första delen går vi igenom platserna 10-6.

Del två kommer om en vecka. Hos Buffypodden.se kan du ladda ner det första avsnittet men det går givetvis även att hitta på iTunes eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du prenumererar på Buffypodden.

10 i topp: Filmer 1977

1977: Parliament-Funkadelic spelar live i Houston. Parliament släpper Funkentelechy Vs. the Placebo Syndrome. Funkadelic släpper faktiskt ingen skiva alls under 1977.

Muhammad Ali försvarar sin tungviktstitel två gånger under året.

Ett antal filmer släpps också och här har ni mina favoriter bland de jag har sett.

 

10. Bröderna Lejonhjärta
Bröderna Lejonhjärta

För att jag ser ljuset. Ljuset, Jonatan.

9. The Serpent’s Egg
The Serpent's Egg
För den grymt snygga, avlånga röda nattklubben som dyker upp i slutet av filmen. Bergman på engelska!

8. Begärets dunkla mål
Begärets dunkla mål
För de sköna 70-talsmiljöerna och för Fernando Rey.

7. Den amerikanske vännen
Den amerikanske vännen

För skådespelarinsatserna av en galen Dennis Hopper och en suverän Bruno Ganz.

6. Bernard och Bianca
Bernard och Bianca
För nostalgin och albatrossen Orville. (Filmen har den sämre titeln The Rescuers på engelska.)

5. Eraserhead
Eraserhead

För kvinnan bakom värmeelementet som sjunger ”In Heaven (Everything Is Fine)”.

4. Star Wars
Star Wars

För att den skapade Kylo Ren.

3. Suspiria
Suspiria

För rött, för grönt, för gult, för blått och för Goblin.

2. Close Encounters of the Third Kind
Close Encounters of the Third Kind
För mötet med utomjordingarna och melodistrofen som François Truffaut använder för att kommunicera med dem. Contact och Arrival spelar i samma liga.

1. Annie Hall
Annie Hall
För att jag råkar ha Mr Allen med mig här just nu och han säger att Annie Hall är hans bästa film och dessutom 1977 års bästa film. Notera postern.

 

Bubblare? Nope. Däremot önskar jag att jag hade tagit mig tid att se Capricorn One, Rabid, Cross of IronSorcerer och Looking for Mr. Goodbar.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’77.

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmfrommen
Flmr
Filmitch
Absurd Cinema

10 i topp: Filmer 1978

19781978: Parliament-Funkadelic spelar live i Houston. Parliament släpper Motor Booty Affair. Funkadelic släpper One Nation Under a Groove.

Muhammad Ali hinner med att både förlora och vinna mot Leon Spinks.

Ett antal filmer släpps också och här har ni mina favoriter bland de jag har sett.

 

10. The Boys from Brazil
The Boys from Brazil

För att jag alltid gillar konspirationsfilmer, speciellt när de delvis utspelas i Storlien.

9. Snake in the Eagle’s Shadow
Snake in the Eagle's Shadow
För att det är martial arts-gurun Yuen Woo-pings debutfilm. Mannen som sitter ovanpå Jackie Chan är Chans rollfigurs tränare i filmen och spelas av regissörens pappa Yuen Siu Tien.

8. Midnight Express
Midnight Express
För att jag, och det är sen gammalt, nästan alltid gillar fängelseflyktfilmer. Vila i frid, John Hurt.

7. The 36th Chamber of Shaolin
The 36th Chamber of Shaolin

För att större delen av filmen är en enda lång mysig träningssekvens med svåra prövningar där Gordon Liu ska lära sig kung fu av martial arts-munkar. Titeln på Wu-Tang Clans första album Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är för övrigt en homage till filmen.

6. The Last Waltz
The Last Waltz
För att det är en härlig konsertfilm med spelglädje och mängder av skön 70-talsmusik. Enda klagomålet är att man i klippet jag länkar till förpassar Joni Mitchell till skuggorna. Nu fick hon ju i och för sig en ”egen” låt också men ändå. Martin Scorsese regisserar.

5. Invasion of the Body Snatchers
Invasion of the Body Snatchers

För att den är läbbig och för Leonard Nimoys röda polotröja under en tweedkavaj.

4. Drunken Master
Drunken Master

För att det är Jackie Chans bästa film med galna fajter, regisserade av Yuen Woo-ping, med bl a superskurken Thunderleg spelad av Hwang Jang-lee (se bild).

3. Höstsonaten
Höstsonaten

För att det är en film där intensiteten sakta, sakta, stiger för att i slutändan brisera i en känslomässig explosion. Höstsonaten blir än mer intressant efter att ha sett dokumentären Jag är Ingrid. På ett sätt är den den film som Jag är Ingrid inte vågade att vara.

2. Dawn of the Dead
Dawn of the Dead
För att det är den bästa filmen i Romeros originaltrilogi.

1. The Deer Hunter
The Deer Hunter
För de två scenerna med rysk roulette. One shot.

 

Bubblare? Ja, några stycken: Halloween och Watership Down (Anyas favoritskräckis).

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’78.

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmfrommen
Filmitch
Flmr
Fiffis filmtajm

10 i topp: Filmer 1979

1979För mig var 1980 ett svagt filmår, och jag fick knappt ihop tio filmer som jag kunde stå för. Skulle jag verkligen ge mig in på 70-talet? Då lär det ju vara än svårare att få ihop filmerna. Men när jag gjorde en snabb översikt över några år så blev jag positivt överraskad. Det gäller åtminstone året vi listar filmer från idag: 1979.

Vad har då 1979 att bjuda på i filmväg? Ja, vi börjar väl med nummer tio och arbetar hos uppåt som sig bör.

 

10. Stalker
Stalker

För att den är snuskigt välgjord, med en ödesmättad stämning, och för att jag bara somnade en gång senast jag såg den.

9. Life of Brian
Life of Brian
För att religion är tacksamt att skämta om.

8. The Brood
The Brood
För de otäcka barnen. Burr! Nästan lika läskigt som den här videon med Aphex Twin.

7. The China Syndrome
The China Syndrome

För att jag minns den som en väldigt spännande konspirationsfilm.

6. Hair
Hair
För att det är en av få musikaler som jag gillar.

5. Tess
Tess

För att jag är en sucker för episka kostymdramer och för att Nastassja Kinski här ser ut som Ingrid Bergman.

4. Escape from Alcatraz
Escape from Alcatraz

För att fängelseflyktfilmer nästan alltid är bra och den här tillhör inte undantagen.

3. Ett anständigt liv
Ett anständigt liv

För att Stockholm här känns som en riktigt läskig stad i en filmdystopi. En av de bästa dokumentärer jag har sett.

2. Alien
Alien
För att det är en perfekt rymdskräckis med en stämning som går att ta på, Ripley är en badass och Ash är en lika bra robot som Ava.

1. Apocalypse Now
Apocalypse Now
För att när jag får frågan om vilken min favoritfilm är så är det här filmen jag oftast svarar med. Och det är givetvis originalet man ska se och inte den förlängda Redux-versionen.

 

Bubblare? Ja, några stycken: Kramer vs. Kramer, Repmånad, Kristus stannade i Eboli och Mad Max.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’79.

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Filmfrommen
Filmitch
Absurd Cinema
Flmr
Fiffis filmtajm

10 i topp: Filmer 1980

1980Hmmm. 1980. Hur svårt var det att få ihop en lista för just det här filmåret? Jättesvårt visade det sig. Egentligen är det nog bara de fyra överst placerade filmerna som jag verkligen kan utnämna till toppfilmer. Filmerna i botten av listan är närmare ok än bra. Faktum är att jag kan knappt säga att jag ens gillar dem.

Men nu är det ändå dags att se om vi trots allt kan vaska fram några guldkorn ur 1980 års filmflodbädd.

 

10. Friday the 13th
Friday the 13th

För musiken och slutscenen.

9. Sällskapsresan
Sällskapsresan
För att jag vet inte vad. Jag gillar den egentligen inte speciellt mycket men 1980 var ett svagt år för mig.

8. Ur marionetternas liv
Ur marionetternas liv
För att det är en ganska enkel och skarp Bergman. Gjord i Tyskland.

7. American Gigolo
American Gigolo

För att, ja, den var väl snygg och ganska spännande har jag för mig?

6. Airplane!
Airplane!
För att den är rolig?

5. The Empire Strikes Back
The Empire Strikes Back

För att det är den bästa Star Wars-filmen.

4. The Elephant Man
The Elephant Man

För att den ger mig en rejäl klump i halsen.

3. The Shining
The Shining

För den iskalla kylan, hissen och tvillingarna.

2. Cannibal Holocaust
Cannibal Holocaust
För att det är den bästa found footage-filmen.

1. Raging Bull
Raging Bull
För att boxningsscenerna är brutalt strålande med ljud och klippning som inte kan bli bättre.

 

Bubblare? Nope. Nada.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna hyllar från ’80.

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Flmr
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmfrommen
Absurd Cinema

Film- och bloggåret 2016

ArrivalDags för en liten årskrönika! Det blir en sammanfattning av mitt eget film/tv- och bloggår. När det gäller filmer så är det inte bara 2016-filmer utan det handlar om allt jag sett i år oavsett tillverkningsår. Min årsbästalista för 2016 års filmer kommer senare, någon gång under vårvintern skulle jag tro, då jag som vanligt känner att jag har en hel del att se ikapp för att kunna klämma fram en lista. Vissa galningar postar ju sina årsbästalistor redan nu. Well, de kan ju alltid uppdateras i efterhand men sånt är ju jobbigt.

 

Bästa filmen jag sett i år:
Jag har sett fyra filmer i år som jag delat ut högsta betyg till, dvs 5/5. Av dessa är nog Room den bästa filmen. Det är förstås en 2015-film men jag såg den på vårkanten när det var dags för att få ut årsbästalistan för 2015. Av 2016 års filmer så är Arrival och Midnight Special i särklass och de enda som hittills fått högsta betyget. Den fjärde filmen är förstås Alien som sågs i höstas på Bio Rio i en Alien/Aliens double feature.

Sämsta filmen jag sett i år:
Utan tvekan Dog Eat Dog. En film som gjorde att jag ville åka hem och duscha bort all smuts och allt äckel efter visningen. Hedersomnämnanden till Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull, Independence Day: Resurgence och Jag älskar dig – En skilsmässokomedi.

The Hateful EightÅrets bästa bioupplevelser:
Att för första gången besöka biografen Fontänen i Vällingby var riktigt trevligt. Dessutom var Nocturnal Animals, filmen som sågs vid besöket, en toppenfilm. Men toppupplevelsen var nog att se Quentin Tarantinos The Hateful Eight i 70 mm på ett fullsatt, fokuserat och peppat Rigoletto. En i sällskapet på visningen var inte oväntat Fripps filmrevyer-Henke, denne garant för en lyckad bioupplevelse (om man bortser från American Hustle vill säga). Hedersomnämnande till visningen av Rogue One, även det på ett fullsatt, fokuserat och peppat Rigoletto med en bonus i form av applåder när eftertexterna drog igång. Det som drog ner det hela för min del var ju att filmen i sig inte höll toppklass.

Årets värsta bioupplevelser:
Jag kan ju bara inte låta bli att nämna SF:s IMAX-debacle som i och för sig för min del ledde till att jag hamnade på mysiga Fontänen. I vilket fall, torsdagen innan jag på söndagen skulle se Rogue One i IMAX på Filmstaden Scandinavia så låter SF meddela att man tvingas stänga alla Scandinavias salonger i minst en vecka. Akustikplattor i taket sitter löst och riskerar att ramla ner på huvudet på folk. Otroligt men sant. Jag får reda på det här när jag sitter på tunnelbanan på väg till Rigoletto för att se Nocturnal Animals. Jag blir sur men tänker inte låta det störa min visning. Trodde jag. För när jag kommer fram till bion så är salongen helt tom trots att det står att visningen är utsåld. Vad är det som pågår här? Jo, det visar sig att SF har ställt in visningen för att istället ha ett företagsevent där, ett event som man blivit tvungna att flytta från Scandinavia pga av lösa akustikplattor i taket! Jag och några till står snopna med våra biljetter i handen och undrar hur SF resonerar. Vi får pengarna tillbaka och dessutom en gratisbiljett till en valfri visning. Jag utnyttjar den till att se Nocturnal Animals dagen efter på just biografen Fontänen. Och Rogue One sågs alltså till slut på en bra visning på Rigoletto. Slutet gott, allting gott.

Årets besvikelser:
The Danish Girl var fin men blek. The Big Short var en hajpad film som jag inte gillade nåt speciellt.

10 Cloverfield LaneÅrets överraskningar:
10 Cloverfield Lane var en udda liten film som gjorde mig upprymd. Dredd var en annan lite oväntad glädjespridare.

Årets möte:
Det var kul att träffa Roger Wilson (kämpa!) nere i Malmö och snacka lite kort om Star Trek.

Årets skummaste film: Hmm. Vad har vi här då? Kanske Toni Erdmann? Nej, den var inte skum. Midnight Special var väl lite av ett mysterium nästan hela tiden. Eller? Hmm. I år finns det liksom ingen självklar som Holy Motors, Evolution eller Upstream Color varit andra år.

Bästa filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: Hell or High Water.

Sämsta filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: Dog Eat Dog.

Italienska film: Suburra. BLYTUNG.

Tyska film: Toni Erdmann.

Mest deprimerande film: Sauls son.

Bloggprojekt:
Jag gick äntligen i mål med att skriva om Johan Falk-filmerna. Jag körde en vecka där jag skrev om alla Alicia Vikanders filmer jag inte hade sett tidigare. Jag och Filmitch-Johan tittade på filmer om Mellanöstern. Ett antal årsbästalistor har betats av.

Skådis som jag blivit besatt av:
Amy Adams får man nog lova att säga.

Svenska tv-serie:
Säsong 3 av Fröken Frimans krig (SVT Play) förstås.

Tv-serier som jag äntligen tog mig an:
Buffy the Vampire Slayer (Netflix) och Angel. Jag har kommit halvvägs genom säsong 5 i Buffy och en bit in i andra säsongen av Angel. Just nu ligger dock Angel på is fram till att säsong 5 av Buffy är avklarad.

midnight-sunEtt urval av andra tv/webb-serier som jag kollat in:
Leif GW Persson – min klassresa (SVT Play): Intressant figur denne GW.
The Hollywood Reporter Roundtables (YouTube): Alltid trevliga och intressanta rundabordssamtal.
MasterChef: De brittiska och australiensiska programmen. Ja, även den betydligt sämre svenska versionen gick ner (Sveriges Mästerkock, TV4 Play). Den amerikanska är usel.
Star Trek: The Animated Series: Skönt att äntligen beta av den enda Star Trek-serie jag inte hade sett. Två säsonger finns det.
Kampen om tungvattnet (SVT Play): Bitvis riktigt bra och spännande snöäventyr men i slutändan något av en besvikelse.
The Mind of a Chef (Netflix): Intressant insikt i olika kockars hjärnor. Bäst när David Chang och Magnus Nilsson (från Fäviken) är i fokus.
Allt för Sverige (SVT Play): Jag såg även denna säsong men serien har tappat sin charm känns det som.
Springfloden (SVT Play): Jag kunde inte låta bli att titta på den trots uppenbara brister. Perfekt som avslutning på helgen.
Så mycket bättre (TV4 Play): Det finns nåt fascinerande över artister som blir rörda när de hör andra artisters versioner av sina egna låtar.
Musikbranschens verkliga stjärnor (SVT Play): Mycket bra, för att hålla det kort. Originaltiteln är Soundbreaking: Stories from the Cutting Edge of Recorded Music. Som vanligt slarvar SVT med att ange originaltitel och vilka som ligger bakom dokumentären i fråga.
Lyckliga gatan (TV4 Play): Sveriges charmigaste programledare Näääk parar ihop artister från förr med unga hip-hopare och magi uppstår.
The Walking Dead, avslutningen av säsong 6: Japp, jag gillar den fortfarande. Jag har ännu inte börjat med säsong 7.
Sagan om Björn Borg (SVT Play): Om en svunnen tid.
Cooked (Netflix): Ambitiöst om vikten av och glädjen i att faktiskt laga sin egen mat.
Jorden runt på 6 steg (Dplay): Filip och Fredrik åker jorden runt för att t ex från en gammal kvinna i öknen i Namibia ta sig till Michael Bolton i Florida via sex bekantskaper. Six degrees of separation.
Hip-hop Evolution (Netflix): Mycket sevärt om hip-hopens födelse och utveckling.
Midnattssol (SVT Play): Sist men inte minst. Givetvis. Otroligt snygg och välproducerad. Frågan är om nåt snyggare har producerats (och koordinerats) för svensk tv nånsin. Tyvärr höll den inte ihop som helhet. För många olika trådar gjorde att det spretade. Inledningen var dock strålande. Synd på så rara ärtor.

Årets fem mest lästa blogginlägg:
Filmspanar-tema: Skurkar – Blue Velvet, 10 i topp: Filmer 2015, En man som heter Ove, 10 i topp: Filmer 2014 och Midvinterduell (alltid denna Midvinterduell).

Vilka länder kommer bloggbesökarna ifrån?
Topp-5 (förutom Sverige): USA, Finland, Irland, Norge och Brasilien.

 

graffititomten

Och därmed önskar jag och graffititomten Gott Nytt År! 🙂

 

toni-erdmann-1

toni-erdmann-2

toni-erdmann-3

%d bloggare gillar detta: