Film- och bloggåret 2017

Så här när året börjar lida mot sitt slut så känns det lämpligt med en liten sammanfattning över mitt film/tv- och bloggår, och i år faktiskt även poddår. En årskrönika, helt enkelt. När det gäller filmer så kommer det handla om alla filmer jag har sett oavsett tillverkningsår men mestadels är det förstås fokus på filmer från 2017 i lite olika kategorier. Den slutgiltiga listan över 2017 års bästa filmer kommer däremot senare under vintern/våren 2018.

Som vanligt så började jag året med att se en mängd filmer från 2016 för att komma ikapp så att det skulle vara möjligt att sätta ihop en årsbästalista för 2016. Jag känner att det blir lite konstigt att prata om dessa filmer igen. Kolla in min 2016-lista om du är intresserad av vilka filmer från 2016 som gick hem hos mig.

 

Bästa filmerna jag sett i år:
Fyra filmer tycker jag sticker ut än så länge. Logan kom tidigt under året men jag kan nästan garantera att den kommer att vara med på min topp-10-lista för 2017. Dunkirk knockade mig totalt när jag såg den på en perfekt IMAX-visning. Denis Villeneuve levererade igen i form av Blade Runner 2049. Vackrare film får man leta länge efter. Lägg dessutom till den maffigaste ljudmattan i år så får du en bioupplevelse utöver det vanliga. Slutligen har vi den bästa filmen som jag såg under Malmö Filmdagar, den med den långa titeln: Three Billboards Outside Ebbing, Missouri. Rent teoretiskt är dock Captain Fantastic den bästa filmen jag sett i år eftersom jag såg den i januari. Det är fortfarande den senaste 5/5-filmen jag sett (därav den nuvarande bloggheadern).

Sämsta filmerna jag sett i år:
Utan tvekan den vidriga Monsters of Film-filmen Kuso. Filmen finns att se på SF Anytime om du är sugen på att plåga dig själv. Inte ens min personliga musikhusgud George Clintons medverkan kunde rädda detta träck. Just Clintons medverkan var väl kanske den främsta orsaken till att jag gav den en chans.

Årets besvikelser:
Morgan var en film som jag såg fram emot en del. Tyvärr blev det inte mer än en blek Ex Machina-efterföljare som urartade i tråkig action.

Årets överraskningar:
Kong: Skull Island överraskade mig rejält. Ett mustigt, vackert och maffigt matinéäventyr som använde cgi på helt rätt sätt.

Årets bästa bioupplevelser:
Jag har tre kandidater som skiljer sig åt en del. Först Blade Runner 2049 som måste vara den snyggaste filmen i år. Lägg dessutom till den maffigaste ljudmattan så får du en bioupplevelse utöver det vanliga. Sen har vi Christopher Nolans Dunkirk som verkligen utnyttjade IMAX-duken till fullo. En krigsfilm som fick mig att sitta på kanten av sätet. Slutligen var det en upplevelse att se Three Billboards nere i Malmö i Sveriges kanske bästa biosalong Royal. Det var typ den tredje visningen i världen (efter festivalvisningar i Venedig och Toronto) och det var vakter i salongen som kontrollerade att ingen spelade in nåt. Levererade själva filmen? Hell, yes!

Årets värsta bioupplevelser:
Hmm, här brukar jag ha ett antal debacle att välja bland men i år kan faktiskt inte komma på nåt speciellt. Har jag börjat bli för förlåtande mot idioter tro?

Årets möte:
Här känner jag att jag vill lyfta fram Twitter, som ju vanligtvis får så mycket skäll. Jag tycker det är coolt att man faktiskt kan kommunicera med allt från andra filmintresserade bloggare, poddare och recensenter till filmmakarna själva.

Årets mest deprimerande film: Korparna.

Film som fick mig att undra om det faktiskt inte var en parodi: Korparna.

Bästa filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: The Florida Project.

Mysigaste filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: Band Aid.

Svenska filmer: Borg och Sameblod. Helt olika filmer men båda är riktigt bra.

Bloggprojekt:
Jag och Rörliga bilder och tryckta ord-Sofia skrev om tre systrarna Brontë-filmer/serier: Wuthering Heights, Jane Eyre och The Tenant of Wildfell Hall.

Poddprojekt:
Jag var med på ett specialavsnitt av Buffy/Shinypodden där jag, Niklas och Carl tillsammans med värden Henke listade våra filmfavoriter från 2016. Poddäventyret var inte slut med det då Henke, Carl och jag även pratade om alla MCU-filmer under åtta avsnitt.

Filmgenre som var helt ny för mig:
Blaxploitation! Jag såg mina första filmer i denna genre i form av Foxy Brown, Coffy, Truck Turner och Across 110th Street. Den sistnämnda känns i och för sig mer som en film som hämtar inspiration från Blaxploitation snarare än att den är en del av genren. En sak alla bör vara överens om är i alla fall att Pam Grier är en badass.

Svenska tv-serie:
Den fjärde och sista säsongen av Fröken Frimans krig (SVT Play) förstås.

Tv-serie som gjorde mig glad över att jag har Netflix:
Star Trek: Discovery (Netflix). Så kul att se en ny Star Trek-serie igen.

Tv-serie som jag äntligen tog mig igenom:
Till slut gick jag i mål med den sjunde och sista säsongen av Buffy the Vampire Slayer. Det var kul att till slut ha sett denna omtalade serie. Jag tycker det är en bra serie men i slutändan är det nog inte riktigt min kopp te.

Tv-serie som fick mig att bli HBO-prenumerant och som visade sig hålla måttet:
Twin Peaks (HBO Nordic) förstås. 25 år senare återkommer David Lynch och Mark Frost och, oj, vad de levererade. Jag satt som trollbunden mest hela tiden och dessutom blev det dammigt i rummet vid ett antal tillfällen. Avsnitt åtta ska vi inte ens tala om.

Ett urval av andra tv/webb-serier som jag kollat in:
The Art of Organized Noize (Netflix): Mycket sevärt och hörvärt om producentteamet Organized Noize från Hotlanta i The Dirty South.
Netflix comedy specials (Netflix): Jag har sett ett antal av Netflix stand up-specialare. De som sticker ut för mig är Sarah SilvermanDave ChappelleAli WongHasan Minhaj och Bo Burnham.
Curb Your Enthusiasm (HBO Nordic): Larry Davids egen serie efter Seinfeld är lika delar pinsam och rolig. Vissa delar funkar inte (känns daterade?) men mestadels är det hilarious. Jag har nu sett en bit in i säsong 7.
Angel: Jag har nu kämpat mig igenom säsong 3 av denna Buffy-spinoff-serie. Att den är sämre än Buffy står klart. Säsong 4 har dock börjat någorlunda lovande. Fast Angels son kan gärna kastas tillbaka i en helvetesdimension.
Hollywood Roundtable (YouTube): I början av året så börjar de droppa in, Hollywod Reporters runda bord-samtal inför Oscarsgalan. Allt som oftast trevliga samtal med skådisar, producenter, filmfotografer och regissörer.
MasterChef: Detta är min återkommande snuttefilt. De brittiska, australiensiska (och svenska) versioner tittas slaviskt på.
Anthony Bourdain: No Reservations (Netflix): Bourdain åker jorden runt och testar olika länders mat. Förvånansvärt underhållande. Bourdains matglädje skiner igenom.
Hela Sverige bakar (TV4 Play): Mysigare program finns kanske inte. Jag gillar även att deltagarnas problem och motgångar tas upp till ytan och behandlas som ett normalt inslag i livet. Går även att se på C More utan reklam, förutsatt att du har C More förstås.
The Mind of a Chef (Netflix): Ytterligare ett matprogram på Netflix. I säsong 4 får vi bl a träffa den fascinerande kocken Gabrielle Hamilton som har en liten liten restaurang i New York som heter Prune.
DP/30: The Oral History Of Hollywood (YouTube): Förmodligen den bästa intervju-serien du kan hitta, i alla fall på YouTube. David Poland pratar med regissörer och skådisar och han låter dem verkligen prata vilket ofta ger ett intimt och intressant samtal som liksom växer fram.

Årets fem mest lästa blogginlägg:
Potatishandlaren, Djungelboken10 i topp: Filmer 2016, Modstrilogin: Det sociala arvet och Midvinterduell. Vi hittar alltså två filmer av Lars Molin på topp-5-listan. Intressant. Vad betyder det? Att andra inte skriver om hans filmer och att folk därför hittar till just min blogg? Eller är Lars Molin helt enkelt väldigt populär?

Vilka länder kommer bloggbesökarna ifrån?
Topp-5 (förutom Sverige): USA, Norge, Finland, Tyskland och Storbritannien.

 

graffititomten

Och därmed önskar jag och graffititomten (och Dougie) Gott Nytt År! 🙂

 

Film- och bloggåret 2016

ArrivalDags för en liten årskrönika! Det blir en sammanfattning av mitt eget film/tv- och bloggår. När det gäller filmer så är det inte bara 2016-filmer utan det handlar om allt jag sett i år oavsett tillverkningsår. Min årsbästalista för 2016 års filmer kommer senare, någon gång under vårvintern skulle jag tro, då jag som vanligt känner att jag har en hel del att se ikapp för att kunna klämma fram en lista. Vissa galningar postar ju sina årsbästalistor redan nu. Well, de kan ju alltid uppdateras i efterhand men sånt är ju jobbigt.

 

Bästa filmen jag sett i år:
Jag har sett fyra filmer i år som jag delat ut högsta betyg till, dvs 5/5. Av dessa är nog Room den bästa filmen. Det är förstås en 2015-film men jag såg den på vårkanten när det var dags för att få ut årsbästalistan för 2015. Av 2016 års filmer så är Arrival och Midnight Special i särklass och de enda som hittills fått högsta betyget. Den fjärde filmen är förstås Alien som sågs i höstas på Bio Rio i en Alien/Aliens double feature.

Sämsta filmen jag sett i år:
Utan tvekan Dog Eat Dog. En film som gjorde att jag ville åka hem och duscha bort all smuts och allt äckel efter visningen. Hedersomnämnanden till Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull, Independence Day: Resurgence och Jag älskar dig – En skilsmässokomedi.

The Hateful EightÅrets bästa bioupplevelser:
Att för första gången besöka biografen Fontänen i Vällingby var riktigt trevligt. Dessutom var Nocturnal Animals, filmen som sågs vid besöket, en toppenfilm. Men toppupplevelsen var nog att se Quentin Tarantinos The Hateful Eight i 70 mm på ett fullsatt, fokuserat och peppat Rigoletto. En i sällskapet på visningen var inte oväntat Fripps filmrevyer-Henke, denne garant för en lyckad bioupplevelse (om man bortser från American Hustle vill säga). Hedersomnämnande till visningen av Rogue One, även det på ett fullsatt, fokuserat och peppat Rigoletto med en bonus i form av applåder när eftertexterna drog igång. Det som drog ner det hela för min del var ju att filmen i sig inte höll toppklass.

Årets värsta bioupplevelser:
Jag kan ju bara inte låta bli att nämna SF:s IMAX-debacle som i och för sig för min del ledde till att jag hamnade på mysiga Fontänen. I vilket fall, torsdagen innan jag på söndagen skulle se Rogue One i IMAX på Filmstaden Scandinavia så låter SF meddela att man tvingas stänga alla Scandinavias salonger i minst en vecka. Akustikplattor i taket sitter löst och riskerar att ramla ner på huvudet på folk. Otroligt men sant. Jag får reda på det här när jag sitter på tunnelbanan på väg till Rigoletto för att se Nocturnal Animals. Jag blir sur men tänker inte låta det störa min visning. Trodde jag. För när jag kommer fram till bion så är salongen helt tom trots att det står att visningen är utsåld. Vad är det som pågår här? Jo, det visar sig att SF har ställt in visningen för att istället ha ett företagsevent där, ett event som man blivit tvungna att flytta från Scandinavia pga av lösa akustikplattor i taket! Jag och några till står snopna med våra biljetter i handen och undrar hur SF resonerar. Vi får pengarna tillbaka och dessutom en gratisbiljett till en valfri visning. Jag utnyttjar den till att se Nocturnal Animals dagen efter på just biografen Fontänen. Och Rogue One sågs alltså till slut på en bra visning på Rigoletto. Slutet gott, allting gott.

Årets besvikelser:
The Danish Girl var fin men blek. The Big Short var en hajpad film som jag inte gillade nåt speciellt.

10 Cloverfield LaneÅrets överraskningar:
10 Cloverfield Lane var en udda liten film som gjorde mig upprymd. Dredd var en annan lite oväntad glädjespridare.

Årets möte:
Det var kul att träffa Roger Wilson (kämpa!) nere i Malmö och snacka lite kort om Star Trek.

Årets skummaste film: Hmm. Vad har vi här då? Kanske Toni Erdmann? Nej, den var inte skum. Midnight Special var väl lite av ett mysterium nästan hela tiden. Eller? Hmm. I år finns det liksom ingen självklar som Holy Motors, Evolution eller Upstream Color varit andra år.

Bästa filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: Hell or High Water.

Sämsta filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: Dog Eat Dog.

Italienska film: Suburra. BLYTUNG.

Tyska film: Toni Erdmann.

Mest deprimerande film: Sauls son.

Bloggprojekt:
Jag gick äntligen i mål med att skriva om Johan Falk-filmerna. Jag körde en vecka där jag skrev om alla Alicia Vikanders filmer jag inte hade sett tidigare. Jag och Filmitch-Johan tittade på filmer om Mellanöstern. Ett antal årsbästalistor har betats av.

Skådis som jag blivit besatt av:
Amy Adams får man nog lova att säga.

Svenska tv-serie:
Säsong 3 av Fröken Frimans krig (SVT Play) förstås.

Tv-serier som jag äntligen tog mig an:
Buffy the Vampire Slayer (Netflix) och Angel. Jag har kommit halvvägs genom säsong 5 i Buffy och en bit in i andra säsongen av Angel. Just nu ligger dock Angel på is fram till att säsong 5 av Buffy är avklarad.

midnight-sunEtt urval av andra tv/webb-serier som jag kollat in:
Leif GW Persson – min klassresa (SVT Play): Intressant figur denne GW.
The Hollywood Reporter Roundtables (YouTube): Alltid trevliga och intressanta rundabordssamtal.
MasterChef: De brittiska och australiensiska programmen. Ja, även den betydligt sämre svenska versionen gick ner (Sveriges Mästerkock, TV4 Play). Den amerikanska är usel.
Star Trek: The Animated Series: Skönt att äntligen beta av den enda Star Trek-serie jag inte hade sett. Två säsonger finns det.
Kampen om tungvattnet (SVT Play): Bitvis riktigt bra och spännande snöäventyr men i slutändan något av en besvikelse.
The Mind of a Chef (Netflix): Intressant insikt i olika kockars hjärnor. Bäst när David Chang och Magnus Nilsson (från Fäviken) är i fokus.
Allt för Sverige (SVT Play): Jag såg även denna säsong men serien har tappat sin charm känns det som.
Springfloden (SVT Play): Jag kunde inte låta bli att titta på den trots uppenbara brister. Perfekt som avslutning på helgen.
Så mycket bättre (TV4 Play): Det finns nåt fascinerande över artister som blir rörda när de hör andra artisters versioner av sina egna låtar.
Musikbranschens verkliga stjärnor (SVT Play): Mycket bra, för att hålla det kort. Originaltiteln är Soundbreaking: Stories from the Cutting Edge of Recorded Music. Som vanligt slarvar SVT med att ange originaltitel och vilka som ligger bakom dokumentären i fråga.
Lyckliga gatan (TV4 Play): Sveriges charmigaste programledare Näääk parar ihop artister från förr med unga hip-hopare och magi uppstår.
The Walking Dead, avslutningen av säsong 6: Japp, jag gillar den fortfarande. Jag har ännu inte börjat med säsong 7.
Sagan om Björn Borg (SVT Play): Om en svunnen tid.
Cooked (Netflix): Ambitiöst om vikten av och glädjen i att faktiskt laga sin egen mat.
Jorden runt på 6 steg (Dplay): Filip och Fredrik åker jorden runt för att t ex från en gammal kvinna i öknen i Namibia ta sig till Michael Bolton i Florida via sex bekantskaper. Six degrees of separation.
Hip-hop Evolution (Netflix): Mycket sevärt om hip-hopens födelse och utveckling.
Midnattssol (SVT Play): Sist men inte minst. Givetvis. Otroligt snygg och välproducerad. Frågan är om nåt snyggare har producerats (och koordinerats) för svensk tv nånsin. Tyvärr höll den inte ihop som helhet. För många olika trådar gjorde att det spretade. Inledningen var dock strålande. Synd på så rara ärtor.

Årets fem mest lästa blogginlägg:
Filmspanar-tema: Skurkar – Blue Velvet, 10 i topp: Filmer 2015, En man som heter Ove, 10 i topp: Filmer 2014 och Midvinterduell (alltid denna Midvinterduell).

Vilka länder kommer bloggbesökarna ifrån?
Topp-5 (förutom Sverige): USA, Finland, Irland, Norge och Brasilien.

 

graffititomten

Och därmed önskar jag och graffititomten Gott Nytt År! 🙂

 

toni-erdmann-1

toni-erdmann-2

toni-erdmann-3

Film- och bloggåret 2015

Ex MachinaOj, är 2015 redan slut?! Därmed är det dags för en årskrönika i miniformat. Det blir en snabb sammanfattning av mitt eget film- och bloggår. Det är inte på långa vägar heltäckande och när det gäller filmer så är det inte bara 2015-filmer utan det handlar om allt jag sett i år oavsett tillverkningsår. Min årsbästalista för 2015 års filmer kommer senare, någon gång under vårvintern skulle jag tro, då jag som vanligt känner att jag har en hel del att se ikapp för att kunna klämma fram en lista. Vissa galningar postar ju sina årsbästalistor redan nu…

 

Bästa filmen jag sett i år:
Jag har delat ut högsta betyg till endast en film: Ex Machina SOM INTE GICK UPP PÅ BIO. Gargagagahahhagah. Årets hjärnsläpp av UIP och SF.

Sämsta filmen jag sett i år:
Ganska hård konkurrens i den här kategorin men under Monsters of Film-festivalen i höstas såg jag en galet dålig film som hette Hellmouth. Den tar priset framför näsan på bl a Taken 2, Ursäkta, vad är klockan?, Jupiter Ascending, Ett päron till farsa, Det vita folket, The Amazing Spider-Man 2, German Angst, Gangnam Blues och Lockout.

Kylo RenÅrets bästa bioupplevelser:
Ja, det måste nog bli Star Wars: The Force Awakens i LieMAX-salongen på Filmstaden Scandinavia. Plus att jag hade ruskigt roligt under visningen av Fast & Furious 7 på Saga.

Årets värsta bioupplevelser:
Åh, jag hade förträngt det men om jag tänker efter så blir det givetvis The Babadook på Bio Rios vansinnigt feltänkta biobar Salong 4. En annan dålig upplevelse var att jag under några minuter blev åksjuk pga för högt och gällt ljud under visningen av Spectre på Filmstaden Scandinavia. Som tur var så var ljudet perfekt under Star Wars-visningen. Ytterligare ett bottennapp var förstås filmspanarvisningen av Sagan om prinsessan Kaguya. Den hade det mesta av det värsta.

Årets besvikelser:
Inherent Vice (även solen har fläckar), Jupiter Ascending (jag hoppades på syskonen W trots svidande kritik) och Jag är Ingrid (med så mycket material borde det gått att göra nåt mindre sövande).

ant-manÅrets överraskningar:
Ant-Man (bästa MCU-filmen efter Captain America: The Winter Soldier) och Inside Out (min första Pixar-film!).

Årets möte:
Det med författaren (eller skriver man fortfarande författarinnan?) Sara Bergmark Elfgren i samband med att filmspanarna kollade in Cirkeln. Det var riktigt intressant att få höra om hur det går till bakom kulisserna i filmbranschen…

Årets skummaste film: Utan konkurrens Evolution.

Bästa filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: The Lobster.

Sämsta filmen jag såg på Stockholm Filmfestival: Gangnam Blues.

Finska film: Big Game.

Norska film: 1001 gram.

Argentinska film: Wild Tales.

Mest deprimerande film: Det vita folket.

Svenska festivalhajpfilm som föll platt: Det vita folket.

Svenska festivalhajpfilm som inte föll platt: Tjuvheder och Min lilla syster.

decadesBloggprojekt som avslutades:
Fripps filmrevyer och Movies – Noir gick i mål med sitt mastodontprojekt Decennier där årtiondena dammsögs efter missade guldkorn. Jag bidrog som vicesheriff varje fredag då alla tre (och ibland fler) skrev om samma film. För min del var det nog roligast att kolla på de gamla Disney-filmerna Robin Hood, Lady och Lufsen och framförallt Dumbo! En annan upptäckt var att jag INTE gillade den gamla stumfilmsklassikern La Passion de Jeanne d’Arc. Däremot lät jag mig underhållas av två män som åt middag och pratade i My Dinner with Andre vilket en del andra inte gjorde. Här hittar ni min sammanfattning av spektaklet.

Filmserie som jag kollat in:
Johan Falk (alla 20 filmer!). Amen vafan! Recensioner kommer nästa år.

Skådis som jag blivit besatt av:
Inte svårt att gissa. Alicia Vikander. Jag har betat av alla filmer hon varit med i och recensioner av dessa kommer under nästa år.

FrimanSvensk tv-serie som jag upptäckt:
Fröken Frimans krig – Som alltså handlar om den svenska klass- och kvinnokampen i början av 1900-talet. Huh?! Ja, visst eller hur! Men faktum är att det en härlig serie som är rolig, lärorik, tänkvärd och spännande. Den puttrar på i ett mycket trevligt tempo utan att liksom ta i för mycket. Jag gillar skådisarna. Sissela Kyle, Maria Kulle och Lena T Hansson är grymma och roliga. Och så har vi Allan Svensson som kvinnornas främste motståndare och hans fru Ulla Skoog som hjärnan bakom mankulissen. Det finns två säsonger med tre avsnitt i varje säsong och serien går att se på SVT Play.

Ett urval av andra tv-serier som jag kollat in:
Bron säsong 3 – Förstås. Saga Norén, länskrim Malmö, ftw.
The Walking Dead säsong 5 och säsong 6 – Japp, perfekt att kolla in zombier efter jobbet på kvällen. Jag gillar samspelet mellan personerna och hur dynamiken ändras.
MasterChef – Lite olika varianter av de brittiska och australiensiska programmen där kocken Marcus Wareings blick är inte att leka med. Jag får bra matlagningsinspiration.
Star Trek: Enterprise – Kanske den svagaste av alla Star Trek-serier men ändå sevärd. Jag ogillar vinjetten grovt. Kaptenen är träig och jag saknar givetvis Jean-Luc. Nu återstår bara den animerade serien och så har jag sett alla Star Trek-serier och -filmer, och inspirerad av Roger Wilson kommer jag nog kryssa den också.
Jordskott – Bättre än sitt rykte och jag älskar att man använder gammal svensk folktro som inspiration.
Allt för Sverige – Njaaee, en ganska svag säsong med mycket krokodiltårar. Det känns som vi sett det mesta förr vid det här laget.
Jills veranda – Njaaee, en ganska svag säsong där det tände aldrig riktigt till. Det kändes ofta stelt mellan Jill och gästen. Avsnitten med Adam Baptiste och Joel Alme var dock riktigt bra.
Kobra – Alltid. Men det nya formatet med två programledare som ska prata med varandra känns lite krystat. Inslagen lika bra som vanligt dock.
Hitlåtens historia – Riktigt intressant om hur sex hitlåtar kommit till.

Årets fem mest lästa blogginlägg:
10 i topp: Filmer 2014, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, 10 i topp: Filmer 2013, The Hobbit: The Desolation of Smaug och Midvinterduell (alltid denna Midvinterduell).

 

graffititomten

Och därmed önskar jag och graffititomten Gott Nytt År! 🙂

 

Caleb: ”You tore up her picture.”
Nathan: ”I’m gonna tear up the fuckin’ dance floor, dude. Check it out.”

dance1

dance2

dance4

dance3

Film- och bloggåret 2014

Grand

En hel del andra mina filmbloggarvänner har postat krönikor över filmbloggaråret som varit, så här kommer min snabba sammanfattning av mitt eget film- och bloggår. Det är inte på långa vägar heltäckande och när det gäller filmer så är det inte bara 2014-filmer utan det handlar om allt jag sett i år oavsett tillverkningsår. Min årsbästalista för 2014 års filmer kommer senare, någon gång under vårvintern skulle jag tro, då jag som vanligt känner att jag har en hel del att se ikapp för att kunna klämma fram en lista.

****

Bästa filmerna jag sett i år: Jag har delat ut högsta betyg till endast två filmer: Short Term 12 och Enemy.

Sämsta filmen jag sett i år: Åh, gahahaha, jag hade förträngt den: American Burger.

Årets bästa bioupplevelser: The Grand Budapest Hotel och sista kvarten av Whiplash.

Årets i särklass värsta bioupplevelse: American Hustle, och det hade mer med de övriga biobesökarna än med filmen att göra.

Årets besvikelser: Stoker, The Raid 2 och Upstream Color.

Årets överraskningar: Edge of Tomorrow och Chef.

Årets stumfilm: The Scarlet Letter med sällsam livemusik av Anna Järvinen på Cinemateket.

Miles

Årets möte: Det med Dear White People-regissören Justin Simien efter visningen på Stockholm Filmfestival då Simien bekräftade att hans film var en enda lång hyllning till Persona… nästan. 😉

Årets skummaste film: White God men egentligen Upstream Color.

Norska film: Död snö 2

Mest deprimerande film: The Quiet Roar

Svenska festivalhajpfilm som föll platt: The Quiet Roar

Svenska festivalhajpfilm som inte föll platt: Turist

Årets fem mest lästa inlägg: 10 i topp: Filmer 2013, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, American Hustle eller Min värsta bioupplevelse, Midvinterduell och Hallonbåtsflyktingen.

****

graffititomten

Och därmed önskar jag och graffititomten Gott Nytt År! 🙂

Film- och bloggåret 2012

We Need to Talk About Kevinfilmspanarna_kvadratJag hade lite tid över och tänkte att det kunde vara kul med en snabb sammanfattning av mitt film- och bloggår. Det är inte på långa vägar heltäckande och när det gäller filmer så är de inte bara från 2012 utan det handlar om allt jag sett i år oavsett tillverkningsår.

Bästa filmerna jag sett i år: We Need to Talk About Kevin och Red Road på delad första plats

Sämsta filmen jag sett i år: Frozen

Årets besvikelse: Andrea Arnolds Wuthering Heights

Årets överraskning: Attack the Block

Årets svenska klassiker: Flicka och hyacinter

Årets hjärnsläpp: De tomma sekunderna innan jag uppe på Rigolettos scen innan visningen av The Avengers kommer på att jag ska säga Hulken! när jag får frågan om vem som är min superhjältefavorit.

Årets möte: Det första med Filmspanarna! Fy fan vad kul det är. 🙂

Årets skummaste film: Holy shit Holy Motors

Bästa film som ändå fick en etta i betyg: Holy Motors

Norska film: Död snö

Fantasytrilogi kryssad i år: Narnia

Mest deprimerande film: Downloading Nancy

Trevligaste regissörs-Face2Facet på Stockholm Filmfestival: Benh Zeitlin efter Beasts of the Southern Wild

Stelaste intervjuaren (nånsin) på Stockholm Filmfestival: Joel Spira (Nippe från Snabba Cash-filmerna) som efter La leggenda di Kaspar Hauser försöker intervjua regissören Davide Manuli. Publiken gör uppror, tar över frågorna… och vissa svar *host*Vitalic*host*.

Tröttaste och mest bittra regissören på ett Face2Face på Stockholm Filmfestival: Davide Manuli som avslutar med att konstatera att ”cinema is dead!”

Bästa DJ-dans: Vincent Gallo i La leggenda di Kaspar Hauser

Bästa musikupplevelse på bio: Vitalic (Vitalic!) pumpande högt i La leggenda di Kaspar Hauser. Ja, det var bättre än dragspelsmellanspelet i Holy Motors.

Ödsligast: Biosalongerna jag såg Take Shelter och Call Girl i. Helt tomma förutom mig själv.

Svenska festivalhajpfilm som föll platt: Apflickorna

Svenska festivalhajpfilm som inte föll platt: Avalon

Årets mest kommenterade inlägg: Lämpligt och lustigt nog blev det inlägget Problem med kommentarer på WordPress.com vilket visar att folk vill kommentera på bloggar och att det då är viktigt att det funkar. Så bort med allt som kan hindra att man kommenterar, otyg som ordigenkänning, moderering, krav på att man måste skriva i alla fält osv.

Årets mest betittade inlägg: Prometheus

****

Och därmed önskar jag Gott Nytt År! 🙂

%d bloggare gillar detta: