Crouching Tiger, Hidden Dragon: Sword of Destiny (2016)

Äntligen dags för martial arts igen! Uppföljaren till Crouching Tiger, Hidden Dragon kunde jag ju inte hålla mig borta från trots att jag hade hört en del negativt (19% på Rotten Tomatoe t ex). Förutom Atomic Blonde, som jag faktiskt kategoriserade som en martial arts-film, så var Ong-bak den senaste kampartsrullen jag skrev om, och det var nästan två år sen. Hög tid för mer wire fu med andra ord.

Crouching Tiger, Hidden Dragon: Sword of Destiny gick upp på bio i Hongkong medan den i resten av världen släpptes direkt på Netflix. Ang Lees original från år 2000 är en av mina absoluta favoritfilmer och jag blev fullkomligt blåst av banan (och dessutom besatt av Zhang Ziyi) när jag såg den på bio. Jag såg om och skrev om den när jag körde ett martial arts-tema för några år sen och min hyllning hittas här.

I uppföljaren hittar vi återigen den graciösa och till synes evigt unga Michelle Yeoh som krigarkvinnan som efter flera år i stillhet tvingas plocka fram sina skills igen eftersom det mytiska svärdet Det Gröna Ödet är i fara. Till sin hjälp mot de onda får hon Donnie Yen som dyker upp som den mystiske Silent Wolf.

I mångt och mycket behandlar denna uppföljare samma teman som sin föregångare. Det påminner även om Star Wars (eller så påminnner Star Wars om gamla martial arts-filmer). Vi har den mörka och den ljusa sidan. Vi har relationen mellan en mästare och dess lärjunge. Mästaren måste alltid se upp så inte lärjungen lär sig för mycket och då vill överträffa sin mentor. Precis som i den första filmen hittar vi här en bångstyrig ung tjej, Snow Vase (spelad av Natasha Liu Bordizzo), som är ute efter hämnd. Det blir Michelle Yeohs uppgift att lära upp och kontrollera henne.

En annan parallell man kan dra till Star Wars är den något märkliga vördnaden inför ett svärd, eller ett lasersvärd till och med. Ja, just det, nu visar ju Luke i The Last Jedi vad han egentligen känner inför det där svärdet. Men i Sword of Destiny är svärdet Det Gröna Ödet ett svärd som dyrkas som vore det en hundvalp på CuteEmergency. Och det är alltså ett mordvapen vi pratar om. Nu ska sägas att Det Gröna Ödet här har en nostalgisk koppling till Chow Yun-Fats rollfigur Li Mu Bai från den första filmen.

Stopp! Vänta! Jag klarar inte av att lyssna på det engelska ljudspåret. Jag kollar upp om Netflix har mandarin istället. Ja, hurra! Man kan välja mandarin som talat språk. Problemet är bara att filmen spelades in med engelska som det talade språket. Så skådisarnas munrörelser matchar alltså det engelska ljudspåret. Men med engelska som språk förstörs känslan totalt. Totalt. Engelska med en fånig kinesisk brytning är bara FEL. När jag bytte till mandarin så blev filmen flera snäpp bättre och det trots osynkade läppar.

Fajterna då? Riktigt bra skulle jag säga. Den inledande fajten med Michelle Yeoh var hyfsat bra. Michelle själv är alltid en njutning att se. Donnie Yen bidrar med sina kunskaper på ett bra sätt, bl a i en mycket bra fajt på ett värdshus. Den kan förstås inte mäta sig med en motsvarande värdshusfajt i originalet, men vad kan det?

En bit in i filmen får vi en mano a mano som utspelar sig på en frusen sjö. Jag har hört vissa klagomål om att den var för cgi-tung, framförallt när det gäller miljöerna. Ja, miljöerna är helt skapade i en dator men av nån anledning så störde det mig inte. Det kanske beror på att hela filmen känns mer fantasy än på riktigt och att det då passar med tecknad film-vibbar.

Slutfajten där alla deltar var en värdig avslutning. Här får vi ett klassiskt grepp i martial arts-filmer då olika personer på olika nivåer gör upp var för sig. Mästarna, den goda mot den onda, slåss mot varandra parallellt med att deras underhuggare gör upp sinsemellan. Precis som det ska vara.

Sword of Destiny (i regi av legenden Yuen Woo-ping) var en positiv överraskning. Det enda som störde mig var slutorden om kodex, plikt och heder som gav vibbar om att det handlade om plikt mot en stat när filmen ju handlade om personliga relationer.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Stör mig inte mitt i lunchen, tack!

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Crouching Tiger, Hidden Dragon: Sword of Destiny (2016)

  1. Carl says:

    Nu blev jag osäker om jag uthärdade filmen på engelska. Det vore ju en miss. Att läppsynken är off i denna genre är väl legio, så mandarinlösningen låter smärtfri.

    Jag håller helt med om att det här är en ganska bra film, men jag förstår också om folk blev besvikna. Ang Lee gjorde ett bra drama i fajtingkostym medan detta bara är en bra martial arts-film. Mitt intryck av filmen var att Yuen Woo-ping är bra på att koreografera en fajt, men inte att få den att betyda något. Därför undrar jag lite vad du menar med att den här i mångt och mycket behandlar samma teman.

    • Jojjenito says:

      Åh, verkligen en miss att se den på engelska. Jag minns att det var precis likadant när jag började titta på anime. Började med Ghost in the Shell med engelska röster. Inte bra.

      Du har helt rätt att Lees film är ett drama i fajtingkostym. Yuen har gjort en martial arts-film först och främst. Det jag menar med att den behandlar samma teman är att den behandlar samma teman. 😉 Inte lika bra eller ingående eller med samma känsla, men likväl.

  2. Sofia says:

    Eftersom jag nyss såg om The Last Jedi kom jag att börja fundera på detta med mästare och lärlingar. Är grejen med det upplägget att visa på en skillnad mellan kunskap och erfarenhet/kompetens? Mästaren kan förmedla kunskap till lärlingen men förr eller senare måste hen skaffa sig egen erfarenhet och därmed bli kompetent, istället för ”bara” kunnig?

    • Carl says:

      Kanske ofint att inte invänta Jojje, men jag hoppar in direkt.

      Oklart om det finns något att hämta i den relationen i denna film, men i CTHD och alla Star Wars tror jag att en än viktigare del är att varje generation skall bygga vidare på den föregående, så förr eller senare kommer lärjungen överträffa mästaren. Och det är ju en jobbig insikt för båda, förutom för sitherna kanske som bara tycker att det är kul att nacka sin lärare.

    • Jojjenito says:

      @Sofia & @Carl: Bara att hoppa in! Är mer inne på Carls vinkling, Just att mästaren förr eller senare är dömd att överträffas av lärjungen. Sen kanske det sker när lärjungen skaffar sig egen erfarenhet speciellt kring de mörka aspekterna av läran.

      Sen har vi ju även Morpheus bevingade ord:

  3. Henke says:

    La märkte till denna när den var ny men blev aldrig speciellt sugen. antagligen på grund av den negativa kritiken som du omnämner. Får se om jag ger den chansen någon gång men om den inte levererar i det dramatiska, utan bara är koreograferad fajt utan mening, då blir det sällan höga betyg från mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: