Alien: Covenant (2017)

Den första filmen i Prometheus-serien som kom 2012 gillade jag så pass mycket att jag gav den en fyra. Visst, den hade sina korkade rollfigurer men snyggheten, stämningen och kopplingarna till en annan film-franchise gjorde att den höjde sig över det mediokra. Den hade nåt speciellt och jag minns att det fanns väldigt mycket att diskutera efter att man sett den. I veckan var jag på bio och såg den nya filmen i serien tillsammans med Joel och Henke.

Vilken annan film-franchise undrar ni? Ja, Alien, givetvis. Men var inte Prometheus en film i just den serien av filmer? Jo, den sades vara en prequel men för mig så kändes det som en helt annan typ av film som slängde in en random koppling till Alien. Det var som Joel sa efter visningen i onsdags: Prometheus verkar ha kommit till på samma sätt som Die Hard 3. Ett manus som inte alls var en Die Hard-film döps om och kallas Die Hard 3. Manuset till Prometheus känns inte alls som en Alien-film. Prometheus var mestadels en filosofisk fantasyrymdfilm om letandet efter människans ursprung. Sen har filmmakarna valt att slänga in Alien i handlingen. Det skavde en del, i alla fall så här i efterhand. Ändå var jag barnsligt, motsägelsefullt, förtjust i alla referenser till Alien: det mystiska bågformade skeppet, The Space Jockey och en chestburster i slutet.

Alien: Covenant känns mer som en uppföljare till Prometheus än en prequel till Alien. Referenser till Alien finns här, t.o.m. i större mängd, men de kändes tråkigare, liksom uppradade utan nån riktig poäng. Michael Fassbenders android David (eller om det var Walter?) kallar xenomorfen för ”a perfect organism”. Vi får ett antal bröst/rygg/mun-sprängare. Vi hör spänningspianot från Alien. Vi får samma typsnitt och sakta framträdande av filmens titel under förtexterna. Vi får ägg och ansiktskramare. Inget som direkt tillför nåt till Alien-universumet utan mer av samma scener som vi redan sett.

För mig var magin borta. I Prometheus fanns den kvar, kanske eftersom referenserna där inte kändes så intryckta bara för sakens skull utan gav mer information.

Samtidigt som Alien: Covenant känns mer som en uppföljare till Prometheus än som en Alien-film så är den ändå betydligt enklare och rakt på sak än Prometheus. Manus är tajtare, rollfigurerna beter sig inte alla som korkhattar. På många sätt är det en bättre film, men sammantaget så känns den tråkigare. Jag såg jag den och sen var det bra med det. Efter Prometheus ville jag snacka av mig.

Michael Fassbender är strålande i sina två androidroller. Jag älskar hur han gör sina två konstgjorda människor med en subtil men tydlig skillnad i ton. David är en tidigare prototyp som fått mer känsloliv i sin programmering. Walter är en nyare modell där man dragit ner på känslorna i koden och gjort androiden lite kallare. Fassbender gestaltar skillnaden på ett mycket skickligt sätt. Det är nästan så jag höjer betyget bara för Fassbender. Det är som att han att utvecklat sin android i Prometheus vidare genom att ta hjälp av en av de bästa androidgestaltare som vi sett på film, Alicia Vikander. Speciellt under inledningsscenen drog jag paralleller mellan Ava och David, deras karaktärsdrag och sätt att röra sig.

Nykomlingen (för mig) Katherine Waterston var bra. Hon har ett lite annorlunda utseende, ingen klassisk skönhet, vilket känns fräscht. Hon påminde lite om Jennifer Jason Leigh i Single White Female med sin kortklippta frisyr.

(Det visar sig att Waterston inte var nån nykomling för mig då jag har sett henne bl a i Inherent Vice och Fantastic Beasts and Where to Find Them.)

Billy Crudup spelar Oram, en besättningsmedlem som får ta över som kapten på skeppet Covenant. Oram är osäker, har ingen pondus och resten av besättningen litar inte honom. Han känns vek. Här far mina tankar direkt till löjtnanten Gorman i Aliens.

En lustig detalj är att alla i besättningen är par, man och fru, gifta med varandra. Jag får tyvärr ingen känsla för detta och vet inte vem som är ihop med vem, och då faller ju hela meningen med detta upplägg. Kanske är det så att de enligt manus ska agera på ett mer yrkesmässigt sätt när de är ”på jobbet”, men även då försvinner poängen.

Hmm, det är något svårbedömd film det här. Den är inte dålig, men den sticker inte ut på nåt sätt utan känns som vilken rymdskräckactionrulle som helst. Det blir en överdos av xenomorfer vilket gör att magin försvinner på ett sätt som den aldrig gjorde i Alien (men möjligen i Aliens).

Jag gillade slutet även om jag förstås förstod vilken android det egentligen var som skulle säga godnatt till våra överlevande hjältar. Jag undrar ju lite vart nästa film tar vägen.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Det har släppts två små bonusfilmer (The Crossing och Last Supper) som fungerar som prologer till huvudfilmen. Först en sorts brygga mellan Prometheus och Alien: Covenant med Elisabeth Shaw (Noomi Rapace) och David (Michael Fassbender) på Ingenjörernas bågformade rymdskepp på väg mot deras hemplanet.

Sen har vi en nästan fem minuter lång scen där besättningen (inklusive kaptenen spelad av James Franco) på Covenant har en sista fest innan de ska sova i sina kryokammare. Den här scenen önskar jag hade varit med i filmen. Den etablerar rollfigurerna och deras relationer på ett helt annat sätt än filmen gjorde. Ja, filmen misslyckade helt med det i mina ögon. Bara denna lilla scen gjorde det bättre. Men den var inte med i filmen. Synd. Notera vad James Franco säger innan han går och lägger sig…

 

Vad har jag tyckt om de tidigare filmerna i serien? Klicka på filmtitlarna för att komma till mina recensioner.

Alien
Aliens
Alien³
Alien: Resurrection
Prometheus

Andra som tyckt till om Alien: Covenant:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir
Fiffis filmtajm
Flmr
Filmparadiset

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Alien: Covenant (2017)

  1. Sofia says:

    Där ser man, jag håller med om tajtheten men absolut inte tråkigheten. Men du har en bra poäng i Fassbender, jag borde kanske ha lyft hans prestation mer i min egen text för han var verkligen mycket bra. Också pluspoäng för Waterstone, jag gillade henne också. Återkommer på måndag 🙂

  2. Pingback: Alien: Covenant (2017) | Rörliga bilder och tryckta ord

  3. Steffo says:

    Tack för de små bonusfilmerna! Kul!
    The Last Supper hade helt klart kunnat vara med i rullen! Och, precis som du säger, ännu mer etablerat ”vardagen” hos crewet. Jag noterar också den lilla homagen till middagsscenen i original-rullen! 🙂

    • Jojjenito says:

      Haha, ja, den där homagen som blev en heimlich-manöver av Walter var ganska rolig. Men kanske passade just den bättre i en separat bonusfilm eftersom det blev en för meta-aktig referens för min del. Lite samma problem som jag hade med huvudfilmen.

  4. Henke says:

    Bra sammanfattning. Klart att denna har ett mycket bättre manus än Prometheus och den kommer säkert hålla bättre för en omtitt. Men också klart att den inte satte skräck i en på det sätt som en riktig ”Alien”-film ska göra. Hur kan man nästan bli lite uttråkad på en film från denna filmserie??

    Fin spaning på Fassbender. han är mycket bra i denna film. Nästa gång jag ser filmen ska jag vara än mer observant på hur han spelar de två bröderna olika.

    Jag tycker att det funkar med detaljen att skeppets besättning är gifta par. Det passar in med att detta antagligen var ett projekt där man åker ut i universum men inte hem igen, och då funkar det bättre att ta med sin partner. Sen kunde manusförfattaren gärna gjort något bättre av det faktum att det är kärlekspar som agerar i svåra situationer. Jag hade gärna sett konflikten mellan en älskad partner och karantänreglerna spelas upp lite tydligare. Eller andra svåra val för det är då filmer blir bra på riktigt, inte bara en sömnig radda scener, varannan härma Alien eller Aliens och varannan härma Prometheus…

    Nej, jag hade mycket hellre sett en renodlad Alien-film. Skippa karaktären David och Prometheus-vibbarna helt. Ändå en helt ok film. Hög lägstanivå på dessa storfilmer…

    • Jojjenito says:

      Ja, det är lite lustigt det här att jag tycker mycket är bättre med Alien: Covenant, manus är bättre osv, men ändå så blev det en tråkigare film (för mig).

      Jag tror spänning försvann lite eftersom det var lite för många små monstervarelser där på planeten. Jag upplevde det så i alla fall.

      Allt du skriver om de gifta paren håller jag med om. Just att det handlar om gifta par var helt rätt med tanke på projektet. Problemet var att jag aldrig kände att de var faktiskt par förutom när de påpekade det uttryckligen. Därför hade jag velat ha med bonusfilmen Last Supper i filmen (eller att den visats innan som en förfilm) för där tyckte jag paren etablerades bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: