Andrej Rubljov (1966)

Andrej RubljovJag har sett (och sovit till) åtminstone fyra av Andrej Tarkovskijs filmer. Tidigare på bloggen har jag publicerat gamla texter om Stalker (3/5) och Nostalghia (1/5). Solaris (3/5) har jag sett, faktiskt på bio på Cinemateket, men jag har ingen text om den (för det skulle det krävas en omtitt). Offret är en film jag tror jag har sett men det är evigheter sen så det räknas inte. Den fjärde filmen som jag med säkerhet vet att jag har sett är Andrej Rubljov och här kommer en kortis om den. Texten skrevs i december 2004.

Andrej Tarkovskijs andra långfilm handlar om en kringresande munk och ikonmålare i 1400-talets Ryssland, som vid den här tiden invaderas av mongoliska tatarer. Filmen är uppdelad i ett antal kapitel som utspelar sig med några års mellanrum.

Jag såg fram emot denna film. Jag satte mig och kollade på den en söndagseftermiddag då jag kände mig utvilad och med en kopp nybryggt kaffe i näven och tänkte att ”detta blir en upplevelse”. Ja, det blev det väl. Jag var tvungen att stanna videon en tre fyra gånger för att jag somnade. Det var bara att stoppa filmen och sova en stund helt enkelt. Det brukar i vanliga fall hjälpa. Man sover en tio minuter och sen kan man se resten av filmen utan problem. Men det funkade inte alls denna gång. En regissör som gör mer sövande filmer finns nog inte. Det var likadant när jag såg Stalker på bio… somnade.

Nåväl, vad tyckte jag om filmen? Nja, om man somnar tre gånger så kan det inte bli godkänt. Det mesta är ju mästerligt, det svartvita ödsliga fotot främst. Men historien engagerade mig inte för fem öre. Godkända kapitel var det om klockgjutarens son samt avsnittet då Rubljov träffade på gänget som hade en hednisk nudistfest. Då infann sig lite magi. Annars var det segt, tungt och ganska tråkigt. Intresseklubben kan notera att jag kände igen skådisen som spelade Rubljov från Tarkovskijs nästa film Solaris (som egentligen borde heta Soljaris på svenska). Jag tänker så småningom se om Stalker eftersom jag har den inspelad och då blir det fan tio koppar kaffe innan jag börjar kolla. Men tyvärr, kamrat, denna film kan jag inte ge godkänt.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Jag skrev i texten att jag skulle se om Stalker och det gjorde jag en månad senare. Somnade jag? Ja, men faktiskt bara en gång.😉

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

4 Responses to Andrej Rubljov (1966)

  1. Sofia skriver:

    Tror att detta är den enda Tarkovskij jag har sett, tillika den enda film där jag lämnat en visning innan den var klar…

    • Jojjenito skriver:

      Ouch. Ja du, Tarkovskij är inte att leka med. Jag har ju det där syndromet att jag måste avsluta en film/bok som jag en gång påbörjat. Än så länge har det bara hänt en gång att jag misslyckats (Tarsems The Fall, men det ska åtgärdas vid tillfälle).

      (Från samma bergstopp)

  2. Mikael From skriver:

    Ja, den var speciell. Läste på Criterions reddit sida att ”Tarkovskij and coffee” är kombon som gäller för att hålla sig vaken… Den hade ju en hel del fina scener, jag gillade både klockstapelscenerna och stormningen av staden med mellan det som är bra så står det verkligen stilla. Jag somnade också ett par gånger men tyckte ändå den var ganska fin men det fanns helt klart brister(främst dialogen).

    http://filmfrommen.blogspot.se/2016/05/34-andrei-rublev.html

    • Jojjenito skriver:

      Haha, ja, kaffe är definitivt en förutsättning.🙂

      Men det är lustigt det där, jag gillar liksom inte filmerna mindre för att jag somnar. Fast just Rubljov gick inte hem.

      Kul att ses igår, även om vi inte hann snacka så mycket.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: