X-Men: The Last Stand (2006)

X-Men The Last StandJag utlovade en längre text om tredje filmen i X-Men-serien och den kommer nu. Texten skrevs i juni 2006. Nästa inlägg här på bloggen kommer handla om den nya rullen X-Men: Apocalypse.

Då har jag faktiskt varit på bio och sett den tredje och, förhoppningsvis (think again!), sista av X-Men-filmerna: X-Men: The Last Stand. Eftersom jag inte läst serierna så vet jag som vanligt inte något om handlingen i stort, bakgrunden till olika karaktärer osv. T ex har jag alltid undrat varför Jean Grey inte hade nåt coolt X-Men-namn som de andra, ja, förutom Xavier kanske (hallå! Professor X!). Nu fick vi kanske svaret då Jean återvänder från de döda och har med sig sitt alter ego, den intensivt kraftfulla, farliga och okontrollerbara Phoenix.

Det andra huvudspåret i handlingen är att man har lyckats framställa ett botemedel mot X-Men-mutationen. Detta får givetvis ett blandat mottagande av x-män- och kvinnorna. Både Xavier (Patrick Stewart) och Magneto (Ian McKellen) är väl emot det hela (ja, att Magneto är emot, det är självklart) men när det gäller hur motståndet ska se ut så går åsikterna isär. Det är upplagt för en sista strid, muahahaha.

Jag gillade X-Men-filmerna från första början. Jag gillar hela konceptet där varje x-man/kvinna har sin egna unika ”talang”. Sen lyckas man göra historien lite intressantare genom att karaktärerna brottas med sina olika problem, och så hela vi-mot-dom-temat och hur detta ska lösas. Ettan och tvåan tycker jag har varit intressanta och fartfyllda filmer.

Denna den tredje filmen tappar en del i manus och personregi. Jag förlorar lite av känslan jag hade för karaktärerna i de tidigare filmerna. Det märks på nåt sätt att man har bytt regissör. Allt känns mer schablonart. En karaktär som aldrig varit speciellt bra, och som är ännu sämre här, är Halle Berrys Storm. Urtråkig och dessutom visar Berry prov på stelt, otajmat och smetigt skådespeleri.

Jag gillar inte heller riktigt kärleksbeymmerhistorien med Iceman, Rogue och Kitty Pryde, framförallt inte när det ska åkas skridsko. Sen är Pyro (som nu blivit ”ond”) för ung för att axla rollen som skurk och Magnetos sidekick. Det blir lite dagisfight över det hela.

Det jag gillar är bl a den första tillbakablicken där vi får möta Jean Grey som barn när hon träffar de datoranimerat unga Xavier och Magneto. Om filmen hade fortsatt i den här andan hade det nog blivit ett högre betyg. Logan/Wolverine är alltid cool, och jag har alltid gillat hans relation till Rogue där han känner att han måste vara en sorts styvpappa, om än motvilligt.

Actionscenerna är godkända men när Phoenix tar fram sina krafter känns det som om det blir för stort på nåt sätt. Likaså när Magneto leker med Golden Gate. Jag gillar mer småskaliga action/fightscener. Jag tyckte slutet var lite långdraget, och bitvis kändes filmen något fånig och smetig, främst när Berry är med. Jag tror det beror på att Brett Ratner helt enkelt är en sämre, tråkigare och mindre intressant regissör än Bryan Singer. Ratner satsar för mycket på action; det övriga (som enligt mig är viktigare för helheten) görs mer pliktskyldigt och utan känsla. Jag måste ändå ge filmen godkänt betyg – den är sevärd och bitvis underhållande, det går inte att komma ifrån.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tombetyg_tomsep

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

21 Responses to X-Men: The Last Stand (2006)

  1. Steffo skriver:

    Hi5 på regissörsomdömet! Detta känns mycket stelare än de andra två.
    Såg ju om den för ett par veckor sen och…somnade (!) faktiskt till under slutfighten. Kanske säger nåt om just digniteten på den…?😉

    Trevlig helg!

  2. filmitch skriver:

    Sämsta filmen tillsammans med senaste Wolverine (där somnade jag). Regin är å ena sidan skakig men man har också joxat ihop två berättelser (The dark Phoenix saga + The Cure) berättelser som skulle kunna stå på egna ben med rätt manusförfattare och regissör. Det blir för mycket av det goda eller vare sig hackat eller malet.

    • Jojjenito skriver:

      Det är väl ofta ett problem det där med att man försöker trycka in för mycket i filmerna istället för att fokusera på en idé, ett tema, en relation. Nuförtiden är ju i princip alla superhjältefilmer 2,5 timmar långa.

  3. Henke skriver:

    Denna tredje film var den jag gillade mest när jag såg om filmerna och skrev om dem för fem år sedan. Jag såg många likheter med det fantasyepos jag läst under så många år och det adderade till min filmupplevelse. Speciellt Phoenix var en intressant karaktär.

    Angående regissörsbytet tyckte jag filmen vann på det då denna serietidningsfilm blev lite mindre allvarlig och uppvisade lite mer glimten i ögat… Såvitt jag kunde bedöma i alla fall.

    Intressant att du gillar konceptet med att varje x-man/kvinna har en egen talang och att de brottas med det osv. Det är ju i princip samma koncept som MCU, The Avengers, Cap Am, Iron Man osv bygger på. Men de filmerna tror jag du inte gillar lika mycket, eller hur? Det måste vara något annat. Tonen i filmerna som skiljer sig ju tex.

    Jag gav i alla fall denna film 4/5

    https://fripp21.blogspot.se/2011/06/x-men-last-stand-2006.html

    • Jojjenito skriver:

      Intressant. Ständigt denna glimt i ögat.😉 Phoenix var nog intressantast. Ja, hon var väl huvudpersonen.

      Jag återkommer i frågan angående MCU vs X-Men. Behöver göra lite research och skapa några sidor.

      • Henke skriver:

        Jo, jag gillar glimten i ögat i filmer som denna, serietidningsfilmer menar jag då. Det är nog bara Nolans Batman-trilogi som det funkat någorlunda med en gravallvarlig ton. Men de filmerna hade alla tappat en del vid senaste omtitten. De kändes också för seriösa för sitt eget bästa… Blink, blink.:)

        • Jojjenito skriver:

          Försöker komma på några fler serietidningsfilmer som kör det allvarliga spåret och som funkar… Watchmen?

          • Henke skriver:

            Watchmen funkar kanske i det perspektivet, men jag tyckte filmen i övrigt var för ojämn för att vara riktigt bra.

            • Jojjenito skriver:

              Nej, det är Watchmen med ganska många brister.

              The Walking Dead bygger ju på en serietidning och den gillar jag skarpt. Nu är det ju inte superhjältar det handlar om där men den kör ju det allvarliga spåret och funkar. Fast just i det fallet misstänker jag att du saknar lite glimten i ögat.😉

            • Sofia skriver:

              From Hell?

            • Jojjenito skriver:

              Sofia, bra förslag även om jag inte har sett den.😉 Det känns som att när det ska vara mer allvarligt så rör vi oss lite från serietidning mot grafisk roman.

              V for Vendetta?

            • Sofia skriver:

              Kan nog vara ett bra exempel, men jag har inte läst den

            • Jojjenito skriver:

              Nej, men du har väl sett filmen? Det var filmer jag avsåg, inte serien i sig.

            • Sofia skriver:

              Aha, jo, filmen har jag ju sett ett par gånger. Gillar den riktigt mycket. Andra allvarliga serietidningsfilmer: Constantine, Spawn, Judge Dredd, Blade

            • Jojjenito skriver:

              Ja, där hade du några exempel!

  4. Sofia skriver:

    Instämmer med både dig och övriga (utom Henke då😉. Denna tredje film får inte riktigt till historien, det finns intressanta trådar och grund till bra action men det blir liksom inget av det. Tenderar också att skylla på regissören…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: