Vikander-vecka: Till det som är vackert (2010)

Till det som är vackertI Till det som är vackert är Alicia fulsminkad med munsår och spelar Katarina, en förortstjej i Göteborg som vill framåt i livet utan att veta hur det ska gå till.

För att man ska förstå att Katarina varken är medel- eller överklass kryllar dialogen från början av kukar och fittor, om nu munsåret inte gör att man förstår det. En dag får hon höra musik, Mozart, och blir betagen av det vackra. Katarina lyckas få en tjänst som receptionist på Konserthuset i Göteborg. Där jobbar även dirigenten Adam (Samuel Fröler) som ledsagar henne i musikens värld, förutom att inleda ett förhållande med henne. Ja, Adam är givetvis gift och har barn. Nu inleds en sorts maktkamp mellan de båda.

Jag tyckte inledningsvis att det blev lite övertydligt då Alicias ögon tåras när hon hör Mozart samtidigt som hennes slarver till pojkväns ögon tåras av att spela skjuta-spel. Dock är det otroligt bra spelat av Alicia när hon är på en konsert och inte vet vart hon ska ta vägen. Så rörd blir hon.

Filmen handlar om hur Katarina tycker att hon är fast i sitt liv. Facebook, Internet, saker försvinner inte, hon är den hon är. Hon försöker bryta sig loss (från sin klass) men precis som GW så känner hon sig nog inte hemma när hon väl gjort det. Jag gillade symboliken då hon försöker komma in på Konsterthuset men alla dörrar är stängda. Men så plötsligt är det en dörr som nån glömt låsa. En ingång, en utgång.

Under filmens gång kände jag igen stilen (från Hotell). Jag undrar om det är den här blandningen av humor och allvar som är Langseths stil.

Efter ett tag inser jag att filmen leker med nån sorts hyperverklighet, eller nästan magisk realism. Att Katarina får den där anställningen på Konserthuset helt utan referenser eller utbildning känns inte sannolikt. Jag köper det ändå i filmens verklighet. Nu är bara frågan hur länge som hon ska klara sig kvar.

Till det som är vackert är både en film om hur en tjej fascineras av en äldre man som lär henne om de fina konstarterna OCH en film om en tjej som vill framåt, uppåt, vidare, och utnyttjar den där mannen för det.

Ja, det är väl bara att erkänna att Adam (Frölers rollfigur) är en gubbsjuk mansgris som utnyttjar sin maktposition, och Katarina låter honom göra det för egen vinning. Samtidigt är Katarina uppriktigt fascinerad av musiken och dessutom tar filmen en lite oväntad vändning i slutet. Det blir nästan en saga och nu när jag skriver det här kommer jag att tänka på Martin Scorseses Taxi Driver eftersom jag precis lyssnat på ett gammalt Filmspotting-avsnitt om den filmen. Slutet i Till det som är vackert har faktiskt en hel del likheter med slutet i Taxi Driver.

Slutligen del ett: Det förekommer en otroligt bra låt med The Soundtrack of Our Lifes som heter Second Life Replay. Grymt bra. Lyssna på en version av den här.

Slutligen del två: Alicia är givetvis trollbindande.

Betyget? Ja, jag är hård nu för tiden.

Till det som är vackert:

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Alicia:

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

 

Till det som är vackert 1

Till det som är vackert 2

Till det som är vackert 3

Lyssnar…

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

14 Responses to Vikander-vecka: Till det som är vackert (2010)

  1. Henke skriver:

    Åsså var vi igång!

    Klart att när du refererar till ”Hotell” stiger min sugenhet några snäpp. Fast när du beskriver handlingen sjunker den igen. Hehe, Vikander är ju ljuvlig så vem vet jag kanske tar och ser denna film en vacker dag ändå…

  2. Fiffi skriver:

    När jag såg den här filmen hade jag aldrig sett A.V i nånting annat men….ja, att hon är det bästa med filmen är vi eniga om i alla fall.

    http://www.fiffisfilmtajm.se/till-det-som-ar-vackert/

  3. Daniel skriver:

    För mig funkade inte den här filmen alls, den kändes otroligt klyschig. Hur ofta har man inte sett en sån här historia? Väldigt stereotypa beskrivningar av hur över/underklass också, om jag inte missminner mig.
    Hade jag sett filmen som magisk realism hade nog funkat bättre, istället för att som nu kännas ganska ologisk, med hur hon får jobbet tex, som du säger.

    Men Vikander är, såklart, strålande!

    • Jojjenito skriver:

      Lustigt hur den här filmen verkligen får folk att dela upp sig i läger. Men de flesta verkar vara överens om Alicia i alla fall.

      Efter ett tag så släppte jag all tro på att det skulle vara en realistisk skildring och såg det mer som en saga och då funkade den för mig. Du kanske ska se om den med såna ögon?

  4. Cecilia skriver:

    Skitbra film! Tycker Alicias roll, Katarina, är oerhört välskriven. Trots ett sådan klichéartat upplägg, man/musa, offer/förövare, så stannar inte Langseth vid det – utan låter Katarina reagera starkt och känslosamt fast ist för som på klassiskt vis, vända destruktiviteten mot sig själv, vänder hon den mot skithögen Adam. Bättre än Hotell!

    • Jojjenito skriver:

      Och här har vi alltså en från den positiva sidan. Och jag håller med, den är riktigt bra. Inte bättre än Hotell dock.😉 Men det kanske var Malmö-effekten i det fallet.

      ”Vänder sig mot skithögen Adam”. Ja.
      .
      .
      .
      **** Spoiler ****
      .
      .
      .
      Genom att döda honom!

      Såg du det som symbolik, en sorts magisk realism/saga eller faktiskt en realistisk skildring?

      • Cecilia skriver:

        Jag håller med om att det finns tolkningsutrymme i det avseendet. Kan inte svära på hur jag tolkade det… Spelade nog mindre roll för mig då symboliken i handlingen är stark nog.

        • Jojjenito skriver:

          Alltså, jag såg det nog nästan mest symboliskt eller som en saga. Annars får jag svårt att få filmen att gå ihop.

          • Cecilia skriver:

            Intressant. Vad var det som inte gick ihop? Det var ett tag sen jag såg filmen så jag har inte det där färskt i huvudet.

            • Jojjenito skriver:

              Efter ett tag så insåg jag (eller jag tyckte i alla fall) att det som hände…
              .
              .
              .
              .
              **** Spoiler *****
              .
              .
              .
              .
              …att hon fick jobbet från första början, att hon dödade Adam (som var en skithög, ja) och kom undan med det helt utan problem och sen jobbade på konserthuset som att inget hade hänt och allt var var frid och fröjd. För mig blev det en sorts saga, eller svart humor. Jag tolkade inte det som hände som helt realistiskt, och det var jag helt ok med. Nu vet jag andra som störde sig på det något osannolika slutet men för mig funkade det.

            • Cecilia skriver:

              Hade helt glömt bort att det var så det slutade. Minns bara triumfen🙂

            • Jojjenito skriver:

              Det är ju ibland så att man minns känslan av en film snarare än filmen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: